Anka med apelsin

Rosastekt ankbröst i apelsinsås

Jag har äntligen lyckats få J att äta anka. Han har länge varit motsträvig och hellre petat i sig en kycklingfilé än ett saftigt rosastekt ankbröst, rutat och knaperstekt till perfektion. Ja, jag antar att ni av den meningen kan utläsa att jag ÄLSKAR anka?

När jag och J träffades gillade han inte lamm, vilt, lax och hade knappast ätit grönkålssoppa eller svartrot. Han tyckte om mat men på hemmaplan regerade korv stroganoff, mamma Scan och köttfärssås. Mycket goda rätter men variationen var väl inte så stor. Hans lille son A serverades en gång fläskkotlett av mig (även om jag inte själv äter griskött) och tittade storögt på sin far och utbrast: "Pappa, det är ben i den här kycklingen!"

Numera älskar J nästan all mat, utom all möjlig inälvsmat och den tror jag får vara för min del också. Njure - nej tack. Bräss - inte gärna. Jag gillar lever men måste inte äta det. Kycklinglever är godast och det äter jag ofta. A har vuxit upp och älskar mat numera. Även kyckling med ben.

Variation är A och O i mitt kök och jag äter allt ifrån den enklaste linssoppa till potatisbakelser med västerbottensost. Jag är inte fin i kanten när det gäller mat. Utom då det gäller råvarorna. Igår köpte vi färskt ankbröst i Saluhallen och kikade på allt möjligt närproducerat kött och grönt. Gladare kor smakar bättre, så är det bara. Det är mitt nästa steg med J. Att vi ska köpa mer närproducerat även om det kostar mer. Vi har råd och då finns det faktiskt inga skäl att köpa billigt kött från stressade djur. Jag vet att alla inte har råd och det har jag den djupaste respekt för. Men vi som kan, borde faktiskt köpa mer eko-kött, kaprifolkött och vad det nu kallas.

Här kommer en länk på ankan vi lagade. Vi drack ett fruktigt och blommigt vitt vin till, som jag har glömt namnet på. Men vintips kan ni hitta på Systembolagets hemsida.

Lucka fyra - D som i dekorationer

En stor del av julfirandet är så klart all den goda maten, men dekorationerna är en annan del som tycks ta allt större plats i svenska hem. Det finns många olika stilar och var och en är lycklig på sitt sätt. Förr ställde man fram tomtar och gran och vad man hade i sina jullådor. Numera är det ofta stylat i minsta detalj. Vitt, vitt och silver verkar vara det mest populära nu, om man kikar på butikernas enorma utbud. Trendigast i år verkar vara dekorationer av koppar eller fusk-koppar.

Julkula i min gran - en present från min mamma.

Du kan köpa julkulor i pasteller, svart eller återvunna papperskulor. Amerikansk överdådig gran eller sparsmakad oklädd i en kruka från Granit. Ljusslingor och blinkande stjärnor eller enkla halm- eller trästjärnor - du väljer själv. Eller inget pynt alls.

Jag har enormt många julsaker. Min stackars sambo har råkat ut för en julfascist som inte klarar av blanka, röda plasttomtar från Taiwan (inget ont om Taiwan), eller keramikänglar med fårskalligt utseende. I vårt hem vill jag helst ha enkla dekorationer bestående av vita blommor, ljus och gamla ärvda tomtar (helst grå). I vardagsrummet har vi rött, grått och vitt. En grå tomte från Cult som en mycket kär vän gett mig. Vita amaryllis och hyacinter. Röda panelgardiner och soffkuddar.

Glasfågel från Balders Hage.

Lägenheten är väldigt liten och inte mycket dekorationer får plats. Det enda som är riktigt pyntat är vår gran. Rött och guld och en massa fina saker. En Buddha, glasfåglar, hundar, hjärtan, guldkulor och röda pärlband från min mormor.

Det viktigaste är ju att man trivs, eller hur!? Var och en måste ju få pynta sitt hem som passar dem bäst. Fast jag vet inte om jag klarar av Js småtomtar som min pappa köpt till honom... Kanske i sovrummet. Ja, där får de nog stå.

Hur dekorerar ni era julhem? Överdåd? Sparsmakat? Inte alls? Berätta!

Behöver ni shoppa fint julpynt, så kika in hos Malin med fina butiken Annies stuga i Glommen. Väl värt en extra tur så här i jultider.  Fina Malin brukar bjuda på tokgoda kakor och utbudet i hennes butik är riktigt bra. Genuina saker utvalda med omsorg. Ta en tur dit!

Som en liten extra bonus i dag får ni ett recept på en gudomlig apelsinsås som jag serverade igår när Lilla B och jag hade vår årliga julfilmskväll och såg Polarexpressen. Jag stekte ankbröst som låg och skräpade i frysen och värmde färdiga potatiskroketter till. Brilliant, som Jamie brukar säga! Om ni undrar var bokstaven D kommer in här, så tänkte jag på engelskans duck, nu när allt ska vara så himla engelskt....

Apelsinsås till anka eller kyckling

1 apelsin, finrivet skal
2 dl färskpressad apelsinsaft
2 msk strösocker
1 msk vitvinsvinäger (jag använde min apelsin- och chokladvinäger istället)
2 dl vitt vin, torrt
1 msk kalvfond, konc.
0,5 tsk salt
1 tsk maizenaredning, ljus
steksky, från ankan
1 msk smör

Finriv det gula skalet från 1 apelsin, som sparas till servering. Pressa saften ur 2 apelsiner. Blanda socker och vinäger i en kastrull. Värm under omrörning tills sockret har smält och låt det bubbla vidare tills blandningen tar lite färg utan att bli bränd.  Dra kastrullen från plattan. Blanda ner apelsinsaft, vitt vin, kalvfond och salt. Koka ihop tills ca 2 dl återstår. Blanda maizena med en msk kallt vatten och rör ner i såsen. Låt koka upp. Tillsätt stekspadet från ankbrösten. Vispa i smöret.

Recept från http://www.alltommat.se/recept/Ankbrost-med-apelsinsas-och-vinbraserad-lok-6140

Nix!

Innan jag skaffade NIX, vilket innebär att jag slipper dumma påringningar från desperata telefonsäljare, brukade säljarna på tidningen Kalle Anka ringa mig stup i kvarten och försöka sälja på mig en prenumeration  av deras, i mitt tycke, usla serietidning. Tålmodigt förklarade jag att vi inte ville ha en prenumeration eftersom mina barn inte läste Kalle Anka. Gång på gång ringde de, och till sist rann sinnet på mig. Med iskall stämma talade jag om för säljaren som ringde att han skulle sätta en dödskalle framför mitt namn i deras kundregister, alternativt ta bort mig därifrån eftersom deras tidning var den sämsta tänkbara i serieväg och om det så var den sista tidningen på jorden skulle jag inte köpa den. Jag sa att vi inte bara tyckte att Kalle var dålig utan att vi avskydde honom djupt och varmt. Sist av allt tillade jag att det inte var honom personligen som jag var förbannad på utan att jag bara ville ha slut på de här idiotiska samtalen, eftersom de var helt meningslösa ur säljsynpunkt.

Bilden är s.k. freeware, vilket innebär att
jag får låna den.

Säljaren stammade fram något i stil med att han bad så hemskt mycket om ursäkt för att han stört, och lovade att radera mig ur deras register. Faktum är, att jag aldrig efter detta fått något samtal från Kalle Anka. Så det hjälper att säga till. 

Från en anka till en annan... I kväll lagade jag något som jag tycker är vansinnigt gott, men som J inte gärna äter. ANKBRÖST!!! Åh, så gott! Jag hade ett litet bröst i frysen som jag tinade och knaperstekte på skinnsidan. Sedan stoppade jag in det i ugnen på 225 grader och stekte tills det var ca 60 grader inuti. Det avnjöts med stekt potatis och en gudomlig apelsinsås, vilket jag tycker är det absolut bästa tillbehöret till anka. Om det nu inte är Pekinganka förstås. Receptet är hämtat ur Bonniers stora kokbok och väl värt att pröva.

Apelsinsås till anka

Smält 2 msk strösocker i en kastrull tills det blir gyllenbrunt och flytande. Häll i 2 msk balsamvinäger, 5 dl vatten och 6 msk koncentrerad kalvfond. Tillsätt även 2 dl pressad färsk apelsinsaft och strimlor av en halv apelsin, förslagsvis från ett zest-järn. Reducera såsen till hälften. Rör ut 2 tsk majsstärkelse i en aning vatten och vispa ner det i såsen. Koka upp snabbt och servera såsen till ankan, gärna med råstekt potatis eller potatisklyftor i ugn. Man kan också dekorera med tunna apelsinklyftor utan hinnor, men det orkade inte jag göra...