Två sidor av samma mynt

Det finns nästan alltid två sidor av en sak. Jag har funderat på detta mycket den senaste veckan; hur man kan betrakta det halvfulla eller halvtomma glaset. Hur ska man förhålla sig till saker och ting? Orkar man alltid försöka vara positivt inställd eller är det okej att ibland bara få tycka att allt är rätt jobbigt? Är ni alltid positiva och glada? Klart att ni inte är - ni är väl också människor. 

Ringblomma, i brist på maskrosbild...

Ta till exempel den där gröna slänten översållad med solgula maskrosor som sträcker sig mot skyn i vårsolen. Du ser den genom bussfönstret på väg hem från jobbet och känner hur våren har kommit och hur vackert det är med allt det gula.

När du kommer hem och går ut på altanen med en kopp kaffe ser du att även din gräsmatta är full av de solgula rosorna och slås av att här är det ogräs snarare än en skönhetsupplevelse och ett vårtecken. En tacksamhetens tanke går till grannen som donerat sin förlängda maskrosuppdragare till oss, efter att själv ha byggt en altan över hela sin uteplats. Min rygg kommer att sparas när jag drar upp ogräset jag nyss tyckte var så vackert.

Ett annat exempel är den gulliga ungen i Youtube-klippet, som skriker när lillebror biter honom i fingret. Vi tittar igenkännande och ler och tycker att både Charlie och storebror är gulliga. Frasen ”Charlie bit my finger” känner väl alla till nu!?

Sen åker man hem från jobbet och hämtar ungarna på dagis. På vägen hem biter lilla Greta storebror Kalle i fingret och han skriker så att alla i bussen blir totalt lomhörda. När du går av bussen är du helt genomsvettig och varken du, Kalle eller nån annan på bussen tycker att händelsen var något att le åt. Charlie och hans storebror skänker du inte en tanke.

Min lillebror bet mig inte men pinkade i badvattnet...

Spårvagnar är en annan grej som det definitivt finns två sätt att se på. När man inte bor i Göteborg är spårvagnar något mysigt, lite pittoreskt färdmedel som skramlar fram lite planlöst på väg till Liseberg. Man ser fram emot att kliva på och få en stilla och skön åktur tillsammans med goa gubbar och för all del också gummor.

När man bott i Göteborg ett tag och måste ta spårvagnen till jobbet slås man av hur fruktansvärt omysigt det är. Vagnen är sen för det låg en pinne över spåret nånstans på vägen. När du går på är vagnen knökfull och din plats blir beredvid en jäkligt go gubbe som heter Conny och som definitivt inte har lämnat nåt halvfullt glas bakom sig. Han luktar sådär och tjötar hål i huvudet på dig under färden. Resan tar en halv evighet eftersom vagnen stannar precis överallt och när du väl är framme upptäcker du att det har börjat regna och paraplyet ligger kvar bredvid Conny som till avskedsfras levererade ”E du go eller? Ska du redan av lella vännen? Ha en himla käck dag nu!”

Nu kanske ni tycker att jag är lite gnällig? Lugn, bara lugn! Det finns två sidor av mig också. I dag väljer jag att vara glad trots en del motigheter. Glad att just ni tittade in här och orkade ta er igenom det här inlägget.  

Veganska maränger

I dag är det minsann Stora F som gästbloggar hos mig. Jag tror att jag ska be fler duktiga matlagare att gästblogga hos mig. Tack fina Stora F. Du lär mig hela tiden nya saker och jag är så glad att du finns! <3 

Hej! Jag frågade mamma om jag fick skriva om det nya fenomenet kikärtsmaränger på hennes blogg och det fick jag. Ärligt talat så orkar jag inte skriva en genomtänkt och lång text, så ni får ta det för vad det är!

Spad från kokta bönor istället för äggvita? Ja det är årets stora snackis i vegan-världen. Någon har kommit på att om man vispar spadet som blir över när man kokat kikärtor blir det ett enormt och starkt fluff otroligt likt äggvita. Detta innebär att man kan göra maränger, och i förlängningen makarons, citronmarängpaj och alla möjliga andra grejer.

Folk är otroligt uppfinningsrika och testar alla möjliga spännande grejer, men i dag har jag gjort grunden, maräng på kikärtsspad! Om du tycker det låter äckligt kan jag berätta att det inte smakar böna när det är färdigt, och det är väl ändå äckligare att äta hönans mens om man tänker efter.

Veganska maränger

1 del kikärtsspad (från en konservburk eller hemkokt, så lite salt som möjligt) 

1.3 delar strösocker 

Lite vanilj 

En skvätt citron (för stabiliteten, skippa inte det här!)

Häll allt i en bunke och vispa med elvisp tills det är ett stabilt skum som går att vända upp och ner utan att det rinner. Vispa lite till för säkerhets skull. Spritsa ut eller klicka ut på en plåt, baka i ugnen på 100 grader i en timme, låt sen svalna i ugnen under tiden den svalnar. 

Ät förslagsvis med Tofulines vaniljglass och chokladsås.

På spaning efter den mat som flytt och nya trender

Jag sitter här och funderar på trender i matvärlden. Syrade grönsaker känns modernt men inte trendigt, liksom raw food och lakrits.För att inte tala om pulled pork/beef/turkey och vad man nu dragit i. Gott med inte nyskapande för nu har dessa trender istället blivit mode. Trend är ju det som är nytt eller åtminstone nygammalt. För hur hittar man på helt ny mat? Det är vanligare att man dammar av något gammalt och gör om och förhoppningsvis gör man också (mat)rätt.

Egen-kärnat smör känns ganska nytt men detta gjorde man ju förr så nytt är ju synd att kalla det. Dessutom har vi väl alla nån gång stått och tänkt på annat medan elvispen snurrat och vips (snarare än visp) har man smör i bunken. Tur i det läget om man väntat med att sockra, för då kan man ju använda det som smör. Vaniljsötat smör är kanske mindre lyckat.

Närproducerat känns fortfarande nytt och framför allt viktigt. Själv är jag inte konsekvent när det gäller närproducerat men jag försöker köpa kött från Tjolöholms gård så ofta jag kan när jag handlar. Eller Kaprifol-kött från gårdar i Bohuslän och Dalsland. Djur som betat fritt och inte behövt åka land och rike runt för att bli mat. Ekologiskt producerat och kravmärkt. Jag hoppas att detta blir mode och inte stannar vid en trend. Alla borde köpa bra kött, utom de som äter vegetariskt så klart…

Vegetariskt är både trend och mode. Meatless Monday håller i sig och jag tror att jag och J kör ca två vegetariska middagar i veckan. Ibland också luncher. Detta är också en trend som jag hoppas sätter sig, både av klimatskäl och etiska skäl. Dessutom är ju vegomat så himla gott. Favoriterna hemma är pasta med kronärtskockshjärtan, mynta och parmesan samt palak halloumi – ett slags variant på palak paneer. Hos Amys piece of cake hittar du ett bra recept på detta. Byt ut paneer mot halloumi om du är lat som jag. Galet gott och alla äter tills de får magknip mer eller mindre. För den inbitne köttätaren rekommenderas att använda kött som tillbehör till måltiden snarare än tvärtom. Krydda med kött som matmagasinet Äkta mat tipsar om.

Hälsomat är också en trend som jag hoppas står sig. Ät dig frisk! Ingefära, gurkmeja, aloe vera, kokosvatten – ja, listan kan göras lång. Själv är jag övertygad om gurkmejans antiinflammatoriska effekter och tar dagligen kapslar. Dessutom försitter jag inga tillfällen att ha kryddan i mat. Kanske inte till kokt potatis men definitivt i riskoket och i grytor.

Sista trenden jag presenterar är kaffe från micro-rosterier. Bönor från kaffeodlare som ger arbetarna rättvist betalt och som är gott och saknar den otäcka garvsyran. Hos Slöinge kafferosteri köper du gott kaffe som i och för sig kostar lite men som du dricker med gott samvete och du slipper garanterat biverkningarna av garvsyra (magknip).

Bubblaren i mattrender är kikärtsspad istället för äggvita. Inlägg om detta kommer snart från en gästbloggare. Håll ut!   

Årstider och mat

Jag kan inte alltid förstå hur fort tiden går. Helt plötsligt är det april och tillvaron är fylld med aktiviteter och arbete. På jobbet är det nationella provtider och det kan ta knäcken på vilken lärare som helst. I år har jag inte så väldigt många elever, så det är hanterbart. Det finns ändå en stress i att vara den som samordnar och har ansvaret för det. Men det är ju vad min nuvarande tjänst går ut på så jag klagar inte. Det är roligt men ibland stressigt.

Hemma är det mest trädgårdsarbete och en del städning som pågår. Har ni märkt hur kaklet i kök och badrum plötsligt är väldigt smutsigt när solen står på? Hela vintern har man gått i ett myspys-halvmörker och missat alla kalkränder, alla kaffestänk och vad det nu kan vara som hamnar på kaklet och skåpdörrar. Fram med städgrejer bara.

Sambon J plockade fram Cillit bang och en borste och gav badrummet en omgång förra helgen och det fick liksom ny färg. Inspirerad (smått stressad) av hans tilltag gjorde jag samma sak med köket. Det är urtråkigt när man gör det men ack så skönt när det är klart! Kaffet i solen smakar så mycket bättre om man gjort något nyttigt först tycker jag. Om man orkar vill säga och det gjorde vi just nu.

Matvanorna förändras också när det är vår. Jag håller kvar några vintriga rätter ett tag till. Grönkålen finns fortfarande att köpa färsk och senast i helgen wokade jag strimlor och smaksatte med parmesan och apelsinvinäger. Enkelt men gott till de ankbröst jag stekte.

Mustiga grytor är på väg ut och sallader är på väg in. Min Croc pot ska bäras ner i källaren inom kort och den elektriska potatisskalaren bärs upp. Riskokaren bärs ner och salladsslungan får flytta upp. Så är det när man har ont om plats och många köksprylar. Men det finns en glädje i det också. 

Och innan man vet ordet av står man där i september och funderar på att ta upp Croc pottan igen. Tiden flyger. 

Våren är här!

Våren är här. Jag går alltid och väntar på att det ska bli snöfall och att våren ska stanna av, när april har kommit. Fast nu tror jag inte att det blir något snöfall att tala om. Inte så att det lägger sig i alla fall.

Mycket jord behövs

I trädgården börjar det bli klart för sådd. Vi har grävt, hackat, flyttat stenar, lagt om gräsmattan där lilla vovven kissat ihjäl gräset och J har högtryckstvättat altanen så att den i det närmaste ser ny ut.  Grillen har dammats av och gått varm ett flertal gånger redan. Pallkragarna har fyllts med ny jord och den förbannade kirskålen har fått en omgång. Nu kan solen och värmen komma - vi är beredda!



Goliat vaktar planteringsbordet

På jobbet är det nationella provtider och allt vad det innebär för såväl elever som lärare. Mina studenter är på praktik och om bara en månad är de i skolan för sista gången innan de tar studenten. De har växt upp till unga män och kvinnor på väg ut i verkligheten. De är ganska väl rustade efter tre år på vår skola.

Jag funderar, tiddelipom, på allt möjligt. På grillmarinader, nybakat bröd, nysådda zinnior som jag fått av kusin Vitamin, Goliats tassar, mammas födelsedagspresent och på islams fem pelare. Mitt huvud är ett virrvarr och det är måndag morgon. Nu ska jag dricka kaffe innan jag möter mina goa elever.

Sötpotatis och olika dagar

Igår var det bananens dag, och jag som inte ens gillar bananer. Jo, skumbananer men de räknas nog inte. Däremot gillar jag banansmaken i mat och bakverk. Särskilt banansalsa som jag ibland gör till indisk mat. Då blandar jag helt enkelt mosad banan med matyoghurt och kryddar med lite salt och svartpeppar. Mums!
Det finns snart inte en enda dag på året som är fri från att fira. Det är chokladbollens dag, våffeldagen och trädkramarnas dag och jag vet inte vad. Förutom alla de andra gamla dagarna som våffeldagen, Menlösa barns dag (värnlösa barns dag nu) och fettisdagen.

Vad är det som gör att vi helt plötsligt uppmärksammar en massa saker vissa dagar? Vem bestämmer att det helt plötsligt är kortbyxans dag? Det måste ju ändå vara handeln som styr för att sälja mer av dessa saker, varor och tjänster. Jag tycker att det är synd att det går inflation i firande för det är ju firande som gör vardagarna mer uthärdliga. Man ser fram emot fredagen med lite mys och påskhelgen då man ska äta ägg och lite mer godis än vanligt. Vardagarna kan också ha guldkant men det får inte bli för mycket. Då blir det lätt lite tråkigt tycker jag.

 

Sötpotatis-curry a la Isa

Under några dagar har jag haft äldsta dottern på besök efter två månaders väntan på att få se henne, då hon rest i USA. Det var fint att ha henne här och hon lagade så himla god mat åt oss. Vegansk mat hämtad ur en kokbok som hon köpte i USA. Den heter Isa Does It av Isa Chandra Moscovitz om någon vill hitta något nytt och inspirerande i kokboksväg.

Stora F lagade sötpotatis-curry med grönsaker och bönor ena dagen och sojafärs med ärtor till krämig pasta där det krämiga bestod av mixade solrosfrön och vatten. Och så lite kryddor förstås. Supergott!

Det borde vara vegomatens dag lite oftare. Gärna några dagar i veckan tycker jag. Men inte för att handlarna ska tjäna mer utan för att vi alla skulle tjäna på det.

Vårtrött men hoppfull

Våren kommer så sakta krypande. Varje morgon sitter en liten talgoxe i grannens syrenträd och sjunger så att det lilla gula bröstet nästan brister. Trädets sträcker sig nästan upp till Lollos balkong och jag tänker att det är tur att hon har sovrummet åt andra hållet. Lilla skruttfågeln tystnar ibland när jag och lille vovven kommer lufsande. Han hörs ju, min lille hund, även om hans ljud inte är så vår-lika. Jo, kanske åt det håll som en traktor låter när den plöjer inför vårsådden.

 

Blekingska vitsippor är de bästa!

I trädgården hemma sticker lila krokus upp sina blomblad mot solen och snödropparna trängs. Döda kvistar står som monument över vinterns kyla och väntar på att jag ska avlägsna dem för att nya friska kvistar ska kunna växa fram. Snart kommer vitsipporna och översvämmar våra skogsbackar och doftar härligt.

Man kan inte tala om att det som gömts i snö kommit fram, för här i väst har det mest varit tö hela vintern. Halleluja! Jag som avskyr blötsnö och halka. Bättre då med klara kalla dagar utan snö som ändå smälter så fort temperaturen kryper upp strax ovan noll.

Den stora vårtröttheten verkar också ha drabbat många med mig. Dagens mest uppiggande händelser är hittills att jag fått två meddelanden från glada och tacksamma elever och ett ifrån en elevs mamma som är nöjd med mitt arbete. Svårt att toppa det.

Ikväll tänkte jag och sambon J ta fram grillen och smälla på ett par majskycklingbröst från hyfsat glada kycklingar. Medan de levde i alla fall. Kanske gör jag en körvelsås till och lättkokta grönsaker med senapsvinägrett. Just senap är min stora passion för tillfället. Jag gillar alltid senap men jag har gjort egen ett tag och det blir ju ärligt talat något helt annat än köpt. Känslan…

Ha en fin helg alla!