Summan av kardemumman

Jag älskar att baka, som ni säkert har förstått. Jag äger till och med en bulldogg, hihi!  Det enda tråkiga med bakning av söta saker är att den kända biverkningen "valkar" ofta infinner sig efter ett antal bullar. Där är man ju så klart olika men med anlag och stigande ålder har jag märkt att den berömda muffinsmagen hotar. Alltså måste jag baka åt andra, och inte svulla i mig bakverken själv. Min yngre bror har haft större tur än jag i det fallet. Medan jag går upp ett halvkilo bara av att läsa AlltOmMat, kan han glatt mumsa i sig allt möjligt utan att bli fet. Dessutom fick han lockigt hår - hallå! Orättvist!

De människor som jag bjuder på mina bakverk brukar inte misstycka alls. De offrar sig gärna för den goda sakens skull - alltså att jag ska slippa bli fet och otymplig. Mina arbetskamrater bjuds då och då på kakor och hittills är det bara två som klagat. Det gällde då deras omåttliga svullande och den ene har gått upp fyra kilo, enligt egen utsago, medan den andra nyss bantat bort de tio han gick upp sedan han börjat jobba hos oss. "Själv göra och själv ha" som min svägerska torrt brukar konstatera.

Nu har jag en ny arbetsgrupp att göda; på tisdagar. Vi sitter i ett litet rum högst upp i en skola, som verkar sakna luftkonditionering. Det är fem trappor att gå, vilket är bra när man ätit kakor. Dessa sex arbetskamrater har hittills sett mycket förtjusta ut när jag plockat fram kakor på rasten och hittills ser alla ut som de gjorde när jobbet började för en månad sen. I tisdags bjöd jag på kardemummakaka ur min käraste kokbok - Bonniers. Jag har nämnt den förut här på bloggen men den är värd ytterligare omnämnande.

Min mamma har denna guldgruva till bok och som liten satt jag ofta och bläddrade i den. Jag tyckte att bilderna var så fantastiskt lockande, särskilt de konstfulla teckningarna av olika lussebullar man kunde göra; prästens hår, julkuse med flera. Jag får återkomma till dem om ca två och en halv månad...

Som den boknörd jag är har jag skaffat två exemplar av denna matbibel. Ett är original från sextiotalet och en är en nyare version. Sextiotalsversionen är en tur genom detta decenniums porslins- och dukningsmode.Fantastiska bruna formar och teak-fat med petit chouxer upplagda enligt dåtidens matstyling. Mycket brun mat var det då och husmanskosten dominerar, även om små bubblare sticker upp här och var. Kinsesisk gryta till exempel. Men smörgåsbordet äger - inga tapas här inte!

Ni som har känsla för sextiotalet känner säkert igen stilen på uppslaget här till vänster. Sobra, lite pastelliga teckningar som faktiskt kommit på modet igen. I dagens butiker kan man köpa handdukar och tyg med liknande mönster och om jag säger att det kommit på tapeten igen, så menar jag bokstavligen. Jag har sett en fantastisk tapet hos ECO, tror jag, som är så sextiotal att det känns som att åka tidsmaskin när man tittar på den. Men NEJ jag får inte tapetsera om igen. Nej, nej, nej. Åtminstone inte på ett år...

På sidan 485 kan man läsa om olika typer av hastbröd, i Bonniers kokbok. Man förstår att denna typ av bakverk inte är riktigt så fint, men kan duga om man får oväntat besök... Jag undrar vad man skulle kalla dagens snabba lösningar i köket? På sextiotalet fick matlagning fortfarande ta tid och sågs inte som ett nödvändigt ont. I dagens läge är det ju så många som klagar över hur jobbigt det är att laga mat och hur tråkigt det är och tidsödande och jag vet inte vad. För mig är det så svårt att förstå! Jag, och många andra med mig, ser ju stunden i köket som avkoppling, roande och skapande. Mat ska vara god och vacker - det är liksom samma kaloriintag ändå. Eller - kanske är det ändå så att den mat man lägger ner omsorg på är nyttigare och även godare? Vad säger ni? Här är ju flera matdyrkare som läser min blogg, och alla älskar vi ju att laga och äta mat.

Kardemummakaka

5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
75 g smör
1 tsk stött kardemumma
1 1/2 dl strösocker
2 dl mjölk

Blanda först mjöl och bakpulver i en skål. Finfördela sedan smöret (gärna rumsvarmt) i mjölet och tillsätt kardemumma, socker och mjölk. Rör snabbt ihop smeten och häll den i en form som du smörat och bröat. Eller så använder du en silikonform, så slipper du ströbrödet. Strö på hackad mandel och pärlsocker och om du vill lite malen kanel. Grädda i 225 garders ugnsvärme på näst nedersta falsen i ugnen, ca 45 minuter. Passa kakan så att den inte bränns på ovansidan.

Jag tycker personligen att den här kakan är godast när den fått stå över natten (eller dagen så klart), så att den blir lite mer kompakt.