Utmaning nr 1

Då kör jag igång med utmaningens första inlägg, som börjar med:

Bild: F. Gelotte

Jag är...

... en bokmal. När jag var ungefär fem år knäckte jag läskoden och började läsa böcker. Jag kan egentligen inte minnas någon aha-upplevelse då jag "kom på" hur man läste. Det gick liksom av sig självt. I skolan kallades jag för bibliotekarien av några i min klass. De tyckte nog att jag var lite konstig som tyckte så mycket om att läsa.

Mitt bokintresse kom naturligtvis hemifrån. Mamma var och är en läsande person och min pappa läste till viss del. Morfar var självlärd litteraturnörd och mormor läste också väldigt mycket. Jag hörde tidigt talas om Vilhelm Moberg. Moa Martinsson och Erica Jong, även om jag då var för ung för att läsa böcker av dessa på olika sätt berömda författare.

Till jul och födelsedagar fick jag alltid minst en bok i present. Från sex års ålder var höstböcker en stor favorit och av dessa föredrog jag Lisbeth Pankhes böcker om Britta och ponnyn Silver. Mitt hjärta gick formligen i bitar när Brittas ridskolefavorit Rinaldo blev påkörd och måste avlivas, och svämmade över av lycka när hon fick ponnyn Silver till tröst. Böckerna om den engelska flickan Jill och hennes gräsliga och bortskämda kusin följde och jag VAR Jill, när hon och ponnyn Rapid seglade över hinder efter hinder och slog sina medtävlare, trots att Jill hade mycket mindre pengar och mindre skolade hästar.

Bild: Expressen

Jag läste alla de röda böckerna från Wahlströms, även om jag inte hade råd att köpa alla. På biblioteket var de inte riktigt rumsrena, utan sågs som skräplitteratur och ställdes på en hylla långt ner och långt bort på barnavdelningen. Häxan Kajsa, Vitnos det lilla russet och Jo och önskeponnyn är böcker jag inte glömmer, trots att det gått mer än trettiofem år sedan jag läste dem. Jag minns fortfarande vissa meningar i böckerna som satt sig fast i min annars rätt begränsade teflonhjärna. Jag minns hur Vitnos får en puss av rådjuret Brunöga, och rodnar fast han är en ponny. Underbart!

Efter hästböckerna kom så intresset för en annan typ av spänning. Enid Blythons serie om Fem-gänget lockade, med alla äventyr och spännande utflykter på de engelska dimmiga hedarna. Pojkflickan George och hennes hund var de jag beundrade mest, medan den "flickigt" fega Anne mest var patetisk enligt mig. Snacka om att dessa böcker förstärkte fördomar om att tjejer är svaga och mesiga och killar starka och modiga. Jag skulle tro att det numera finns någon avhandling någonstans kring detta.

På detta kom Kitty-böckerna och Alfred Hitchcocks Mysteriet med...-böcker. Mysteriet med de fräsande fotspåren läste jag sommaren 1975, då jag låg på sjukhus. Jag fick egentligen inte läsa eftersom jag hade hjärnhinneinflammation, men mamma läste en del när hon var på besök, och jag smygläste lite själv. Sedan upptäckte jag en hel drös med författare som lockade. Katitzi-böckerna, böckerna om GummiTarzan och Lille Virgil, Mio min Mio (som jag läste säkert hundra gånger) och berättelsen om Allra käraste syster av Astrid med stort S.

Bild: F. Gelotte

I tonåren slukade jag Hans-Eric Hellbergs böcker om Maria och hennes kärleksbekymmer. Tolkiens trilogi om ringen lästes nogsamt och jag kom in på vuxenlitteratur genom deckargenren. Agatha Christie, Arthur Conan Doyle och inte minst Mary Stewarts förtrollande böcker om trollkarlen Merlin. De sistnämnda är inte deckare i egentlig mening men ruskigt tilltalande med all magi och alla mysterier.

I vuxen ålder gick jag över till att bli allätare, men med en dragning till just mysterier och deckare. Jag hade ju en önskan om att bli trollkarl eller hemlig agent, men blev så småningom lärare. Ibland känns det ju som om jag trollar med knäna i mitt arbete, men med pekpinne istället för trollstav. I arbetet som svensklärare undervisar jag om litteratur och det är kanske inte så långsökt.

Trots att jag är vuxen och medelålders måste jag erkänna att jag föredrar en bra deckare framför Solzjenitsyn Gulagarkipelagen. Jag är ingen boksnobb som anser viss litteratur "finare" än annan. All läsning är av godo enligt mig, även om jag naturligtvis föredrar vissa böcker framför andra. Till mina favoriter i modern tid (efter år 2000) hör böckerna om Harry Potter. Jag är till och med medlem på Pottermore, även om jag just nu kört fast i hur man blandar en trolldryck. Jag önskar att jag kunde be professor Snape om hjälp (jag är nämligen lite hemligt kär i honom, men säg inget till J).