Utmaning nr 3

Det är dags för nummer tre i utmaningen som jag fick från fina Elin med bloggen Elvornas hem. Dagens tema är Jag bor... Ok, då åker vi igen!

Jag, 2001

Jag bor...
i en lägenhet som är väldigt liten. Tre rum och kök fördelat på 64 m2. Ursprungligen var det mina barns farmor som hyrde lägenheten ovanpå, men då hon träffade sin Lennart flyttade hon ut och hyrde ut lägenheten, i väntan på att sonen skulle växa till sig och vilja ha den. Det var alltså den lägenheten som mina barns pappa bodde i när jag träffade honom.

Jag och stor (lilla) F 1989

När husen skulle göras om till bostadsrätter, 1988, fick vi bytt lägenheten mot den inunder, på bottenvåningen. Vi fick då en tillhörande trädgård utan extra kostnad, så att säga. Året därpå föddes stora F, fast då var hon bra liten. Det var skönt att bo på bottenvåningen när man skulle ut med barn och barnvagn, in med matkassar osv. Några år senare kom lilla B, fast hon var bra stor när hon föddes.

Med två barn var det ännu skönare att ha lägenhet i bottenvåningen, för nu var stora F så stor att hon själv sprang ut på gården och lekte emellanåt. I trädgården kunde vi odla grönsaker och blommor och det kändes som ett litet radhus.

Genom åren har vi gjort om den lilla lägenheten för att få plats allihop. Numera är 64 kvadrat inte mycket för en familj på fyra personer. (Min farmor och farfar bodde i en tvåa, fast det var fyra i familjen. Tiderna förändras.) Barnen har bytt rum med varandra och ett tag bodde vi i rummet inunder lägenheten. Vi lät göra hål i golvet och satte ner en trappa och vips var det som en etage-fyra. Vi har fixat förvaringslådor och olika hyllor där vi kunnat lägga och stapla alla saker. Rensat och slängt, bytt ut och förbättrat.

Senaste kökstapeten

Sedan 1988 har jag tapetserat om köket fyra eller fem gånger, vardagsrummet tre och hallen tre. Barnens rum är omgjorda tre gånger vardera de också. Bäddsoffor och skrivbord har kommit och gått. Köket har fått nya luckor och golv. Hallen har fått nytt golv och badrummet är omgjort helt med nytt porslin och ny färg på kaklet.

Nu står jag i begrepp att bli sambo med min J, som jag i fredags firade elva år med. Elva år som särbo är lång tid. Mycket pyssel för att få ihop tiden. Men barnen har fått bo kvar i sina barndomshem och sluppit flytta ihop och få "plastsyskon". Det tror jag har varit bra för dem. Det har varit bra för vår relation också, att slippa konfronteras med den andres barn med allt vad det innebär...

Nu letar vi lägenhet och ska sälja såväl kolonistugan, Js radhus och min lägenhet. Ett gemensamt boende ska ersätta alla dessa boenden. Självklart letar vi efter en stor fyrarummare i sekelskiftesstil (1800-1900) med stort badrum och extratoalett, stor balkong, kakelugn eller öppen spis,walk-in-closet, stort kök med skafferi, i en central stadsdel, hiss i huset och vindsförråd (aldrig mer källare som kan översvämmas), bra kommunikationer, grönområden för hunden,fin innergård där vi kan grilla, trevliga grannar, låg avgift och lagom pris. Gissa hur många sådana lägenheter det finns? JO, en massa men inte med ett lågt pris. Ca sex miljoner skulle vi få punga ut med för ett sådant boende. Så nu funderar vi på vilket av ovanstående som ska prioriteras. Är balkong viktigare än öppen spis? Stort kök eller badrum? Centralt boende eller bra kommunikationer? Vi får se.

Framtida drömkök? Bild: Alvhem Mäkleri & Interiör / SE360

Det är spännande att bli sambo efter så många år. Jag ser fram emot det även om jag kommer att sörja min lilla lägenhet där jag bott i halva mitt liv och nästan hela mitt vuxna liv. Mina barns uppväxtplats och en plats för glädje och sorg. Nu stundar nya tider och nya glädjeämnen. Jag ser fram emot en lägenhet där jag kan ha middagar för barn och förhoppningsvis kommande barnbarn. En lägenhet där jag och J kan leva vårt gemensamma liv. Ett bra liv, för han är allt väldigt bra, J!