Fredagskaka igen

Ja, nu är det fredag igen. Veckorna trillar på och just nu har jag hela huvudet fullt av jobb, jobb, jobb. Ibland är man ju inte riktigt i fas med arbetsbelastningen och så är det just nu för mig. Jag hoppas på att det ska lugna ner sig om några veckor och att jag då ska ha hunnit ikapp lite. Jag släpar fortfarande efter med arbete efter min långa sjukskrivning i höstas.

En ljusglimt på jobbet är dock när jag dukar upp ett kakfat för arbetskamraterna. I dag blir det Whoopies med hallonkräm efter ett recept hos Leila Lindholm. HÄR kan du hitta det. Jag bakade chokladwhoopies och gjorde en fyllning av hallon, färskost och florsocker. Sedan lade jag samman dem två och två, och sprinklade ovansidan med vit choklad för att de skulle se lite finare ut.

 

  

Det är fint att få men bättre att ge

Jag har en bekant/vän, och kollega, som jag ser upp till på många sätt. Charlotte. Vi känner varandra genom jobbet men jag tycker att vi fick en sån där bra kontakt med en gång, och vi tror på samma saker. Hon är en mycket duktig lärare som kämpar för eleverna men också för rättvisor och jämlikhet i samhället. Hon är en eldsjäl som alltid har något på gång och som aldrig ger sig.

Charlotte har bestämt sig för att år 2015 ska bli ett hjälpens år. På ledig tid engagerar hon sig i att samla in pengar, mat, presentkort på mat, kläder, skor, leksaker och andra saker som människor inte behöver. Sånt som står i källaren eller som bara ligger i ett skåp och väntar på ingenting. Sånt samlar Charlotte ihop och vidarebefordrar till behövande människor i vårt kalla land. På så sätt höjer hon temperaturen en aning och ser till att små barn får rena blöjor, mat i magen och kläder att ta på sig.

Du kanske tänker att vi borde skicka kläderna till andra länder eftersom vi ju är ett så rikt land där alla har det så bra. Tänk om i så fall. Vi kan göra båda delarna för vi har fattiga barn här också. Och ensamstående föräldrar som kämpar för att få ihop till mat för dagen åt sig och sina barn. Föräldrar som hamnat lite fel på grund av sjukdom och annat, som gör att de inte får pengar till mat, hyra och annat som de behöver. Ibland kan det räcka med att man hamnar efter med en enda hyra för att hela tillvaron ska ställas på ända. Man är kanske så sjuk att man inte ens kan fylla i blanketter till Försäkringskassan, eller inte vet hur man gör. Då kan det dröja med utbetalningar. Men barnen kan inte vänta på mat.

Charlotte har skrivit på Facebook och berättat om barn som fått presenter på sina födelsedagar. Som kunnat ha kalas, om än bara för närmaste familjen. Barn som slipper gå med tunga blöjor och tomma magar då hon levererat presentkort och matkassar från människor som har så det räcker och blir över. I vårt Sverige. Det värmer att läsa om detta.

Jag har bestämt mig för att hjälpa till. Jag och J har plockat ihop en del saker som någon säkert kan ha användning för. Varma skor, tröjor, husgeråd, en kaffebryggare och så vidare. Jag ska också se till att skänka pengar till frimärken eller mat eller vad som nu behövs. Eller kanske en kasse med ris, pasta, konserver, kaffe, hygienartiklar och annat som går att köpa i närmaste mataffär.

Om du vill hjälpa till och glädja människor, kanske rent av se till att någon kommer på fötter i väntan på pengar från Försäkringskassan så kan du gå in på www.gofundme.com/Charliecharity

Du kan också skänka saker som du har för många av. Barnkläder, barnvagnar, frimärken - ja allt kan komma till nytta. Ni som bor i Göteborg med omnejd kan gärna höra av er till mig via mail, så ser jag till att Charlotte kontaktar er för hämtning av sakerna.

De flesta av oss kan avstå något. Jag är stolt över att känna Charlotte. Om fler var som hon skulle världen se väldigt mycket bättre ut.

Anka med apelsin

Rosastekt ankbröst i apelsinsås

Jag har äntligen lyckats få J att äta anka. Han har länge varit motsträvig och hellre petat i sig en kycklingfilé än ett saftigt rosastekt ankbröst, rutat och knaperstekt till perfektion. Ja, jag antar att ni av den meningen kan utläsa att jag ÄLSKAR anka?

När jag och J träffades gillade han inte lamm, vilt, lax och hade knappast ätit grönkålssoppa eller svartrot. Han tyckte om mat men på hemmaplan regerade korv stroganoff, mamma Scan och köttfärssås. Mycket goda rätter men variationen var väl inte så stor. Hans lille son A serverades en gång fläskkotlett av mig (även om jag inte själv äter griskött) och tittade storögt på sin far och utbrast: "Pappa, det är ben i den här kycklingen!"

Numera älskar J nästan all mat, utom all möjlig inälvsmat och den tror jag får vara för min del också. Njure - nej tack. Bräss - inte gärna. Jag gillar lever men måste inte äta det. Kycklinglever är godast och det äter jag ofta. A har vuxit upp och älskar mat numera. Även kyckling med ben.

Variation är A och O i mitt kök och jag äter allt ifrån den enklaste linssoppa till potatisbakelser med västerbottensost. Jag är inte fin i kanten när det gäller mat. Utom då det gäller råvarorna. Igår köpte vi färskt ankbröst i Saluhallen och kikade på allt möjligt närproducerat kött och grönt. Gladare kor smakar bättre, så är det bara. Det är mitt nästa steg med J. Att vi ska köpa mer närproducerat även om det kostar mer. Vi har råd och då finns det faktiskt inga skäl att köpa billigt kött från stressade djur. Jag vet att alla inte har råd och det har jag den djupaste respekt för. Men vi som kan, borde faktiskt köpa mer eko-kött, kaprifolkött och vad det nu kallas.

Här kommer en länk på ankan vi lagade. Vi drack ett fruktigt och blommigt vitt vin till, som jag har glömt namnet på. Men vintips kan ni hitta på Systembolagets hemsida.

Veckans boktips och baktips

Efter flera dagars uppehåll kommer det nu äntligen ett inlägg. I dag tänkte jag bjuda på ett boktips som för min egen del var lite oväntat. Oväntat på så sätt att jag i förväg hade bestämt mig för att den här boken skulle jag nog inte tycka om, eftersom den är baserad på en sann historia. Eller något i den stilen.

Förra året läste lilla B Bea Uusmas bok om André-expeditionens öde. Boken heter Expeditionen: Min kärlekshistoria. Uusma hade länge varit mer eller mindre besatt av expeditionen och det faktum att orsaken till samtliga medlemmars död, var okänd. Uusma ville så gärna ta reda på varför medlemmarna dog fast de faktiskt hade möjlighet att hålla sig varma och äta sig mätta. När André och de andra hittades döda, trettio år efter expeditionens avresa, fungerade till och med deras spritkök.

Uusma berättar om sin fascination kring expeditionen, varvar detta med sin egen resa i deras fotspår och ger inblickar i Andrés dagbok. I den tryckta boken finns bilder medan det i den e-boksversion jag läste endast finns text. Jag antar att det handlar om upphovsrätt till fotona.

Jag fångades av berättelsen och Uusmas lediga berättarstil. Hon skriver med inlevelse och jag rekommenderar boken varmt till alla som har det minsta historieintresse och som faktiskt inte vet mer om André än att han försökte flyga luftballong till Nordpolen. Det var ungefär det jag själv visste när jag öppnade boken.

När ni läser kan ni ju passa på att mumsa på något gott och här kommer en länk till en smarrig kaka. Vill ni hellre ha små saker att stoppa i munnen så kan ni ju alltid prova lavendelskorpor. Om ni inte gillar lavendel så uteslut den helt enkelt. Skorporna funkar fint ändå.

Med vässad penna och tunga

Inläggets rubrik må vara lite fel eftersom det är få som skriver med penna i vårt land i dessa dagar. Men jag tyckte att den var fyndig och därför får den stå kvar.

Disktrasor utan socker

Som språknörd fascineras jag ofta av hur människor skriver. Det kan vara både på gott och på ont. Särskrivningar plågar mig liksom avsaknad av skiljetecken eftersom det försvårar läsningen och förvirrar, då man som läsare inte vet vilka ord som hör till vilken sats. Jag försöker inte mästra någon utan har full förståelse för människor som tycker att det är svårt att skriva. Det finns dock en tendens att strunta i det skrivna språket, vilket jag tycker är sorgligt! 

Människor med förmågan att uttrycka sig vasst, precist och lite tyket beundrar jag. Eller… Jag beundrar deras förmåga att uttrycka sig i skrift. I mattidningen Allt Om Mat gjorde man för några år sedan en recension av samtliga viner i Systembolagets sortiment och vinprovarnas kommentarer gjorde mig lycklig. Det fanns beskrivningar som hyllade viner men också beskrivningar som kanske hade fått mig att gråta om jag varit producent av de lite mindre lyckade vinerna. Ett vin, som är ganska känt för att vara billigt, beskrevs smaka som ”sockrad disktrasa”. Och så vidare. Jag önskar att jag hade sparat denna recension för den var lysande rent språkligt.

I tidningen Äkta Mat skriver Lisa Förare Winbladh om olika saker och företeelser inom matvärlden. Hon svarar också på läsarfrågor på ett fullkomligt briljant sätt som får mig att le när jag läser och någon gång att skratta högt. Jag är oerhört svår att roa så att jag skrattar högt vid läsning, så detta är i det närmaste en bedrift. 

Bästa svenska mattidningen någonsin!

När en läsare skrivit ett brev och bett om råd då hennes dotter jämt lägger sig i hennes matlagning, svarar Förare Winbladh helt enkelt rakt på sak att det förmodligen är hämnden för alla gånger mamman tjatade på dottern om olika saker då hon var barn. Sedan ger hon handfasta råd om hur mamman ska hantera dotterns inblandning. Ett av de bättre råden är att lägga sig på soffan med en stark drink och låta dottern sköta maten. Jag kan inte formulera det som i tidningen men mitt råd är: Börja läs Äkta Mat! Om inte för alla bra reportage och recept så enbart för Förare Winbladhs texter. Jag gillar!

Lisa Förare Winbladh är journalist och i det närmaste jämnårig med mig. Hon är matkonsult, kokboksförfattare och min nya idol. Jag måste bara köpa hennes bok Matmolekyler : kokbok för nyfikna. Även om jag egentligen har köpstopp för kokböcker. Men den här boken är ju inte en kokbok i vanlig bemärkelse utan mer en bok om hur maten fungerar. Så visst kan jag väl få köpa den?! 

Nytt år igen - välkommen 2015!

Nytt år, nya föresatser. Jag tänker att det ska bli ett bra år på så sätt att jag ska försöka kräva lagom av mig själv. Inte för lite och inte för mycket utan precis så där mycket att jag orkar med allt utan att trilla ihop av trötthet. Det är så lätt att ge löften om att äta rätt, träna mer, röka mindre eller vad det nu kan vara. Efter det senaste årets vedermödor känner jag att det får vara med sådana löften. Jag lovar ingenting.

Veckan som kommer är en arbetsvecka med den trevliga egenheten att redan tisdagen är en röd dag. Så finurligt och bra! I morgon kväll är vi bortbjudna, jag och J, till kusin Vitamin som har utlovat vilt. Hjort vill jag minnas att hon sa och det brukar ju alltid vara gott. Min käre storebror kommer också, så jag längtar redan dit.

Jag och kusin Vitamin som de stränga skolfröknar vi är!

Annars är det en vanlig vecka skulle jag tro. Fullmånen lyser med kraft och jag vrider mig sömnlös nattetid. Ett elände är det med månljus men det är tur att det finns spännande böcker att läsa då gluggarna inte vill trilla ihop. Jag har precis läst ut Bea Uusmas bok omAndré-expeditionen och hennes besatthet över att få veta vad som egentligen hände de tre äventyrarna som hittades döda många år efter resan. 

Teorierna har varit många och Uusma drevs hårt av sin längtan att få veta. Hon reste flera gånger mot den plats där André och de andra hittades men fick egentligen inget vattentätt svar.  Det är spännande med människors längtan efter sanningen ibland. Läs den om ni gillar mysterier i verkligheten.

Ikväll ska jag läsa i en annan mysteriebok, nämligen Mystik på svenska slott: nutida spökupplevelser. Denna sköna bok fick jag i julklapp av lilla B och jag blev bara så glad. Det var inte en bok jag tidigare hade sett och därför extra kul att hon hittat så rätt. Boken handlar om sjutton svenska slott där människor upplevt oförklarliga saker och berättar om dem på ett vettigt sätt. Även den som tvivlar på ett liv efter detta kan fascineras av bokens historieskrivningar om de olika slotten. Ett hett boktips alltså!

Sist i dag länkar jag till Coops recept på Saltimbocca med kalvfärs. Detta åt vi igår och jag kan bara säga MUMS! Jag använde kalkonbacon och gjorde även balsamvinägerglacerade tomater till. Palt-koman var total!