Musselpyssel och kokt fisk

I dag blir det möte i Musselakademien och jag är ordförande denna gång. Det kommer att bli gratinerade havskräftor á la Mannerström och musslor med hasselnötsdressing. Recept följer endera dagen.

Bild: www.hemkop.se

Så skönt att det är helg och dessutom lönehelg. jag har längtat efter denna lön, så det varit väldigt mycket månad på den förra lönen. Jag har en del hål att stoppa pengarna i, så efter några dagar känns det nog som vanligt igen men i dag tänker jag känna mig ofantligt rik. En lite summa ska det köpas en ny doppvärmare för. Till akvariet alltså.

Det blev ofrivilligt kokt fisk igår natt. Mina stackars gurami fick uppleva att doppvärmaren skenade och jag gissar att det var ca 39 grader varmt i akvariet när jag steg upp på morgonen. Två av de fyra fiskarna hade lämnat jorde(vatten?)livet och jag fick gruvligt dåligt samvete, även om det inte direkt var mitt fel.

Bild: www.wikipedia.org

I asiatiska länder äter man konserverad gurami. I alla fall verkar det så när man besöker den asiatiska livsmedelsbutiken. I små glasburkar ligger släktingar till mina fiskar fint konserverade men jag kan inte påstå att jag blir sugen på att prova. Konstigt det där med att man har svårt att äta akvariefisk men inte sill? En gång hade vi ett akvarium med Tilapia, en slags fisk som man har på risfälten blanda annat. De äter upp ohyran vid risplantornas rötter har jag läst. På senare tid har jag hittat Tilapia i COOPs fiskdisk, men det lockar mig inte särskilt.

Hur är det med er? Finns det mat ni inte gärna vill prova? Sniglar och ostron avstår jag. Möjligen missar jag en smaksensation på det viset, men det får jag leva med.

Nytt möte i Musselakademien

I fredags var det dags för ännu ett viktigt möte för anrika sammanslutningen Musselakademien. För läsare som glömt tidigare inlägg, eller nytillkomna läsare kan jag berätta att denna akademi är en mycket viktig del av mitt liv. Medlemmarna är två och kan inte bli fler. Jag och vännen Pernilla (tillika självutnämnd faster till mina, fram till dess, fasterlösa barn) innehar alla styrelseposter. Omväxlande delar vi på ordförandeposten, så att den som har det aktuella mötet hemma hos sig är ordförande.

Vad är då målet med akademien? Jo, att äta musslor så ofta vi kan, utan att slarva med omständigheterna. Goda musslor och många musslor. Olika musslor på olika sätt. Friska musslor som man inte blir magsjuk av. Billiga musslor och dyra musslor. Musslor intas med god dryck och i gott sällskap.

Det finns stadgar i denna akademi, jo då. De bygger på stor respekt för delikatessen och även omständigheterna kring den. En av stadgarna säger faktiskt att vi tillfälligt kan ta in en suppleant för en kväll, men det krävs då att denna bugar hela vägen ner till marken, av tacksamhet över att få delta. Till exempel. Här slarvas det inte! En annan viktig ingrediens är att man ska hålla tal under mötena. Tal till musslorna och till akademien. Den här gången slarvade vi lite på den punkten men vi pratade mycket, det är det ingen tvekan om.

Fredagens möte kändes viktigt då det hölls efter att jag och faster Pernilla avlämnat fina dottern lilla B, hos goda vänner till mig. Hon ska arbeta hos dem över sommaren och flyttar in i deras fina gästrum med spetsgardiner, utsikt över blomsterängar och med hästar och kor utanför knuten. Lilla B ska hjälpa till med allt som behövs på en liten gård med gris (levande kompost, hihi), katter, hundar, hästar, kaniner och jag vet inte vad. De ska driva loppis och gårdscafé och har ni chansen och kör förbi Limmared ska ni absolut göra en avstickare till Månstad, som platsen heter. Där finns lilla B och hennes goda bakverk vilka är värda en omväg, jag lovar.

Jag har en väldig respekt för grisar - ju större desto mer. Lilla Såsen på bilden här till höger, är inget undantag. Hon är liten men naggande god. Jag är dock lite rädd för att bli biten och håller mig på avstånd. Såsen är en ganska värdig dam som håller viss distans även till sina ägare. Anders, som majoren på gården heter, fick klia henne när vi var på besök men det var nådigt och på Såsens villkor. Fattas bara annat.

Det nyfödda russfölet har jag inga bilder på men när lilla B lägger upp bilder på sin blogg ska jag länka dit så att ni får se hur fint hon bor över sommaren.

Åter till musslorna. Den här gången lagade vi Fassolari, en för mig ny musselsort som såg spännande ut. Bruna, blanka och stora var de och vi bar hem dem med viss förväntan. Med facit i hand borde vi ha sköljt dem mycket mycket mer, för de var fulla med grus och aningen knastriga att tugga. Det finns nästan ingenting som äcklar mig så mycket som att få grus i munnen när jag äter, så smakupplevelsen grusades en aning, haha.

Musslornas innehåll var väldigt köttigt och annorlunda. Färgen på det lilla djuret var inte som blåmusslorna utan väldigt färgstarkt (ursäkta dålig bild dock). Vi kokade musslorna på sedvanligt sätt, med vitlök, vitt vin och vatten. Sedan tog vi upp dem och försökte rensa bort gruset, men det var här vi borde varit mer ihärdiga tror jag. Hur som helst fräste vi vitlök i olja, hällde på hackade förska tomater, tomatpuré, vitt vin, örtkryddor, peppar och salt. Det fick koka ihop ordetligt medan vi sippade på mousserande vin. När såsen var klar serverade vi musslorna i den med kokt (al dente) bavette och vitt lantbröd. Det var inte dumt alls förutom gruset då.

Som ni kan se på bilden till höger var innehållet i musslan rena konstverket. Jag tycker att det ser ut som en installation under Modernismen ungefär. Salvador Dali, kanske? Gillar ni läsare musslor? Oftaste är det ju så att man gillar eller ogillar. Mellantinget "sådär" brukar inte gälla musslor. Eller har ni andra favoriter när det gäller skaldjur???

Årets första sammanträde i Musselakademien

Igår kväll var det dags för årets allra första möte i Musselakademien. Denna gång var det Pernillas tur att vara ordförande och jag hade då alla de andra posterna i styrelsen, för det är så det fungerar. Ordföranden var denna gång extra finklädd och grön - tyvärr finns det ingen bild på hur vårlik en vårlök hon var, ni får tänka er själva.

Rökta räkor!

Före förrätten plockade vi duktigt i oss en hel massa små goda sombreros i snacksform. Väldigt vad lättätna de är! Som förrätt serverades jag en liten tallrik med rökta räkor, inköpta på Matmässan som jag missade för några veckor sedan. De små rökta djuren doppades i en synnerligen god lime-chili-aioli och sköljdes ner med en champagne som jag tyvärr glömt namnet på. Massé nånting. Äpplig, brödig och allt det där som en champagne ska vara!

Kvällens ordförande hade faktiskt överträffat sig själv och lyckats inhandla ett helt nät färska vongole, alltså små hjärtmusslor som är så goda att man nästan svimmar! Dessa var vi tyvärr tvungna att döda (förlåt!) genom att fräsa dem i mycket het olivolja tills de öppnade sig. Sedan lade vi i ca fyra finhackade vitlöksklyftor samt en mortlad torkad chilifrukt och drog traktörpannan från värmen. Musslorna fick ligga och dra i detta en stund för att få så mycket smak som möjligt. Efter vilan hettade vi upp pannan igen och hällde på lite lagom med vitt vin, grönsaksbuljong, hackad bladpersilja, rivet citronskal och lite vatten. När det kokat ihop några minuter blandade vi hela härligheten med nykokt bavette (pasta) som var al dente som sig bör.

Riktiga konstverk är skalen, eller hur?

Detta var nog de godaste musslor vi någonsin tillagat, även de rökta inräknade. Dessutom var alltihop så sagolikt vackert med alla musslor med olikfärgade skal, storlek och form. Att sitta där vid fina vännens köksbord och pilla i musselskalen, doppa bröd i spadet, ringla bavette på skeden och sippa på champagnen - det kändes bra! Ingen finkrog slår detta.

Vi åt tills musslorna var slut och kastrullen skrapad till sista smulan/droppen.

Har du aldrig ätit vongole så tycker jag absolut att du ska prova! Hör med din fiskhandlare om du kan beställa ett nät. Särskilt om du tycker att blåmusslor är lite äckliga i konsistensen, ska du prova vongole. De är små och lättuggade och smakar gudomligt.

De färdiga musslorna!

Sedan satt vi uppe till efter midnatt och pratade om Uganda och tittade på bilder och hade det så där bra som bara riktigt goda vänner kan. Hur är det med er bloggvänner? Gillar ni musslor? Det brukar vara antingen eller när det gäller dessa små vänner.

Musselakademien

Det visste ni inte! Att det finns en mussleakademi som har ett minst lika viktigt arbete som Svenska akademien. Johodå, det gör det visst! Jag och vännen Pernilla startade denna akademi för ett par år sedan en kväll när vi ätit många musslor och lovsjungit deras egenskaper och smak. I vår eufori över dessa läckerheter bestämde vi att en akademi skulle instiftas genast.

Sagt och gjort. Vi var tvungna att fundera på hur vi skulle göra med styrelsen... Vems kulle vara ordförande och vem skulle inneha de andra posterna? Här blev det genast problem eftersom vi snabbt kom på att vi verkligen inte ville dela med oss av musslorna. Dem ville vi äta själva. Därför blev det som så att styrelsens samtliga poster innehas av oss båda. Vi är liksom allt på samma gång. Ordförande är den som vi är hos för tillfället och jag har för mig att det är Pernilla som ska vara ordförande nästa gång. Rätt mig om jag har fel, P!?

Oftast äter vi blåmusslor men vongole, de små hjärtmusslorna är också goda. Dock svårare att få tag i även om man kan ha tur när man gjort en beställning hos fiskhandlaren. Jag ska rådgöra med Pernilla om vi kanske, kanske kan dela med oss av våra recept här på bloggen. Favoriten Zuppa di cozze (tror jag den heter) är en tomatbaserad soppa med musslor och pasta (bavette eller någon anna god variant) med vitlök, olivolja och bröd att doppa. Det är en religiös upplevelse, jag lovar.

Bild: http://www.tasteline.se/

Hur är det med er läsare? Gillar ni musslor eller är det andra skaldjur som gäller? Här på västkusten är vi bortskämda med finfina skaldjur - hur gör ni om ni vill äta dylika delikatesser?