Födelsedagsminnen

Det har varit lite bloggtorka i helgen, eftersom vi haft kalas för lilla B, som nu är nästan stora B... 19 år fyllda, men än min yngsta lilla flicka. Stora F och ännu större M har varit på besök och mitt modershjärta har fröjdat sig åt alla skratt och avspänt umgänge med alla fina barnen. Det slår mig hur lyckligt lottad jag är, med min fina familj runt mig.

Lilla B fick många fina saker till sitt kommande hem. Mycket gick i rosa färger och var inköpt hos Bagaren och Kocken, Åhléns och i antikaffärer. Lantligt tema minst sagt! Det är min förhoppning att stora F ska skicka bilderna omgående så att ni kan få ta del av vår pastellbrunch som serverades kl. 11.00 här hemma... Bilder kommer alltså.

Lilla B konstaterade att årfyllandet inte har samma tjusning längre. Vuxenpoäng det där. När man var liten kunde man ju inte sova kvällen före födelsedagen. Skulle man få den där efterlängtade cykeln, hamstern, dockan eller vad man nu önskat sig. Mitt starkaste födelsedagsminne är från min femårsdag. Den föregicks av att morfar under våren flitigt byggt på ett hönshus till tant Mauds hönor. Jag tyckte att det var fasligt fint att hönorna skulle ha en spis och tapeter och annat i sitt bruna hus med vita knutar.

Så kom då födelsedagen! Jag väcktes tidigt på morgonen den 18e maj, 1970. Mamma sa att jag var tvungen att ta på mig kofta och skor. Min present fanns ute. Jag minns att jag var lite sur men lät mig motvilligt kläs. Ögonbindel fick jag också. Jag har ett starkt minne av hur blött och kallt gräset var denna morgon. Med bara träskor på fötterna blev jag våt och frusen.


Vinter i lekstugan


Väl ute gick vi en bit och plötsligt togs ögonbindeln bort. Jag stod mitt framför det brunvita lilla hönshuset! Men inga höns! På den vita dörren fanns en skylt där mitt förnamn var textat. Jag har inget minne av att jag önskat mig en lekstuga men där var den alltså. Inne i stugan stod en tårta med tända ljus som jag fick blåsa ut. Det var vit glasyr på tårtan och fem små ljus. Oj, vad roligt jag tyckte att det var. En egen lekstuga!

Denna lekstuga hängde med i många år. Jag och min kusin Anders lekte där i många, många timmar. Vi hade eget hushåll, vi hade en veterinärstation där, insektssamlingar, hemliga klubbar och diverse möten. En gång fångade jag en gulgrön fågel som jag hade där. Men jag tyckte synd om den och släppte ut den efter några timmar.

Vägg i vägg med lekstugan stod sedermera en kaninbur med min kanin Jocke. Han var en grå liten söt kaninunge som vi köpte i en djurpark. Jocke växte och växte och växte, och visade sig vara en Belgisk jättekanin. Så fort jag närmade mig buren vände han rumpan till och kissade på mig. Pappa "gav bort honom" till någon efter ett tag. Gud vet vad som hände men jag tänker inte fråga nu, mer än fyrtio år senare...

Lekstugan stod kvar länge efter att vi sålt huset, men någon gång i vuxen ålder passerade jag det gamla huset på Lärkvägen 33. Huset är kvar men lekstugan borta. Allt har sin tid.