Lucka femton i 2015 års bloggkalender Pepparkakor

”När som pepparkakebagarn bakar pepparkakor tar han ner från skåpet största grytan  och ett kilo margarin. Det ska smältas, inte brynas så när bubblor börjar synas ska man blanda margarinet med ett kilo ljust farin.” (Text av Thorbjørn Egner.)

Min lillebror älskade att lyssna på Klas Klättermus när han var liten. LP-skivan snurrade och knastrade och varenda gång som räven (med Sven-Bertil Taubes röst) försökte ta klättermusen, såg lillebror lite skraj ut. Vem visste? Kanske han lyckades denna gång?

Förutom att få räven att somna med sin vaggsång (vilket jag också lyckades med, när stora F och lilla B var små) gav han räven extrapepprade pepparkakor som fick honom att nysa gruvligt. I dagens pepparkakor är det inte mycket peppar men väl ingefära och andra goda och välsmakande kryddor.

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag köper min deg färdig. För det första är den så mycket mer lättkavlad än de jag gjort själv. Dessutom bakar jag ganska få peppisar numera. Det roliga var ju när jag och barnen bakade tillsammans och gjorde skojiga figurer som vi sen dekorerade med vit kristyr. Det händer att jag längtar tillbaka till den tiden så att det gör ont i mitt hjärta. En dag hoppas jag på att få barnbarn att baka med…

I år var det extra kul att baka pepparkakor, för jag har fått nya formar av svägerskan och vännen Lena och hennes Pelle, tillika min svåger. Jag är dock övertygad om att Lena var den som köpte formarna. Igår bakade jag ut ett antal hattifnattar och Lilla My:or som jag ska spritsa kristyr på endera dagen/kvällen. Det doftade så gott i hela köket och ända ut i svalen (=trappuppgången, för er som inte kan göteborgska).

Till mina elever bakade jag pepparkakscupcakes med frosting och polkagriskross. De blev ganska goda men frostingen blev ganska lös trots att jag följde receptet. Den flöt ut lite och blev inte så där snygg som på många bilder. En elev konstaterade att den i alla fall var god och även halal, dvs. tillåten för muslimer, då polkagrisar inte är riktiga grisar, haha! Gott var det hur som helst.

Receptet hittar ni HÄR och pepparkaksformar HÄR. 

Lucka 16

Lucka 16 innehåller ett P som i pepparkakor, pynt och pyssel. Pepparkakor kan ju förutom kakor vara just pynt och det är ibland ett himla pyssel att göra dem. Ambitionsnivån är högst olika när det gäller pepparkakor. Själv köper jag deg då min barndoms jular kantades av degar som antingen smulade eller inte släppte taget om bänken jag kavlat ut den på. Smaken är inte densamma med köpt deg, det erkänner jag utan omsvep, men nerverna sparas.

Min dyra moder var mycket nära ett sammanbrott en jul då vi gjorde Mormors pepparkakor ur Bonniers kokbok. Det var vår sämsta deg någonsin och hon bad, eller snarare beordrade mig, att rita över receptet i boken så att ingen, ingen någonsin mer skulle komma på den dåliga idén att göra denna deg igen. Jag rös när jag gjorde det. Det har alltid funnits en djup beundran för böcker hos mig, och att rita i en bok är lika förbjudet för mig som för en kristen att svära i kyrkan...

När lilla B och stora F var små bakade vi pepparkakor varje år. Det var konstfulla skapelser som dekorerades enligt förmåga och det var både roligt och mysigt. I år gjorde jag skurna pepparkakor med mandel och stämplade dem med en lite hjärtstämpel. Det är helt enkelt inte särskilt roligt att baka pepparkakor själv och dessutom är de skurna godare i min mun i alla fall.

De allra vackraste pepparkakorna är väl ändå de som barnen tar hem från dagis och som hängs upp i fönstret till allmän beundran. När de sedan ska ätas är de dammiga men förhoppningsvis har eventuella dagisbaciller dött på kuppen. Det är kärlek att äta dessa kakor som bakats av små svettiga händer och som burits hem med kärlek och tindrande ögon.