Lucka 16

Lucka 16 innehåller ett P som i pepparkakor, pynt och pyssel. Pepparkakor kan ju förutom kakor vara just pynt och det är ibland ett himla pyssel att göra dem. Ambitionsnivån är högst olika när det gäller pepparkakor. Själv köper jag deg då min barndoms jular kantades av degar som antingen smulade eller inte släppte taget om bänken jag kavlat ut den på. Smaken är inte densamma med köpt deg, det erkänner jag utan omsvep, men nerverna sparas.

Min dyra moder var mycket nära ett sammanbrott en jul då vi gjorde Mormors pepparkakor ur Bonniers kokbok. Det var vår sämsta deg någonsin och hon bad, eller snarare beordrade mig, att rita över receptet i boken så att ingen, ingen någonsin mer skulle komma på den dåliga idén att göra denna deg igen. Jag rös när jag gjorde det. Det har alltid funnits en djup beundran för böcker hos mig, och att rita i en bok är lika förbjudet för mig som för en kristen att svära i kyrkan...

När lilla B och stora F var små bakade vi pepparkakor varje år. Det var konstfulla skapelser som dekorerades enligt förmåga och det var både roligt och mysigt. I år gjorde jag skurna pepparkakor med mandel och stämplade dem med en lite hjärtstämpel. Det är helt enkelt inte särskilt roligt att baka pepparkakor själv och dessutom är de skurna godare i min mun i alla fall.

De allra vackraste pepparkakorna är väl ändå de som barnen tar hem från dagis och som hängs upp i fönstret till allmän beundran. När de sedan ska ätas är de dammiga men förhoppningsvis har eventuella dagisbaciller dött på kuppen. Det är kärlek att äta dessa kakor som bakats av små svettiga händer och som burits hem med kärlek och tindrande ögon.