Straffet

Jaha, där kom straffet för att jag var så glad över min Nespressomaskin. I dag vägrade den att fungera. Kapseln bara sitter där, pyttelite vatten kommer, den morrar svagt och så lägger den av. FÖRBANNAT!!! Jag hoppas att det går att laga den fort och lätt för annars vet jag inte vad jag gör. Köpa ny är liksom inte bara nåt jag gör direkt. Den kostar ändå en del... Usch, vilken början på dagen! Inget kaffe! FY!

Kaffetåren den bästa tåren är

Som liten flicka kunde jag inte förstå hur vuxna kunde dricka kaffe. Denna bruna, beska dryck som dessutom var jättevarm så man brände sig på tungan. Ja, inte morfar förstås; som hade Riddar Krongrädde på flaskan. Minns ni den?

Bild: www.arla.se

Jag tycker att flaskan är misstänkt likt Pucko, så jag undrar om de bara hällde i lite kakao och bytte etikett med tiden, för nu finns väl inte den här att köpa? Jo, i Danmark kanske, men i Sverige? Någon som vet?

Jag minns i alla fall att jag tyckte att kaffedoften var ganska härlig, inte minst för att det brukade vankas bullar då. Mormors kalljästa vanlijbullar med en massa strösocker ovanpå och kardemummaskorpor i påsen i nedre ugnen. Jo då, gofika fanns allt på den tiden också. Det var inte bara bark i brödet när jag var liten...

Jag kan egentligen inte minnas riktigt när jag började dricka kaffe. Inte på gymnasiet i alla fall. Då drack jag nyponte i finkopparna hos fina Gunvor, vars son jag tyckte mycket om. Ja, jag tyckte mycket om hela hans familj och gör så än.

Finkopparna flyttade hem till mig för något år sedan och jag är mycket rädd om dem. På bilden här till höger ser ni ett av faten, fast utan kopp då. Servisen tillhörde ursprungligen vännen Gunvors mamma och pappa, så de är väl så där hundra år gamla, kopparna och faten. Ni kan själva tänka er hur vackra de är med orangefärgat nyponte i!

Men kaffet... Jag tror att jag började med kaffe nån gång i 23-årsåldern. Då med mycket mjölk i. Jag tyckte egentligen inte att det var gott, men det var ju vuxenpoäng ändå. Kaffedrickandet. Jag umgicks en del med lite äldre arbetskamrater och det verkade så barnsligt att dricka coca cola när de drack kaffe, så jag bet ihop. Förfärligt ont i magen fick jag av det, men vad gör man inte för några vuxenpoäng?

När barnens far fyllde trettio år fick han en kaffemaskin av sin vän. Denna maskin var en av de första espressomaskinerna som kom för privat bruk till Sverige. Den var stor, den brölade likt en brunstig tjur och tog upp halva köksbänken. Men gott kaffe gjorde den! Det fanns flera funktioner på den, som mjölkskummare, elektrisk kvarn för hela bönor och olika tryck för olika kaffesorter. Vänner och bekanta vallfärdade nästan till oss för att dricka kaffe. Bland annat ett gäng ruggigt snygga poliser som sa att vårt kaffe var det bästa i Göteborg. Billigaste för dem också skulle jag tro, haha!

Bild: www.cdon.se

Min egen kaffemaskin är en kapselmaskin som jag från början inte alls trodde på. När Nespresso lanserade dessa var jag misstänksam, inte bara för att det var George Clooney som gjorde reklam för dem. Nä, men kunde det verkligen bli gott kaffe i en sådan? Svar: JA! Kaffet är jättegott och om man betänker alla skvättar överblivet bryggkaffe som slängs ut dagligen, för att man bryggt för mycket, så tycker jag inte att 3,50 - 4 kr är så dyrt för en latte. Jag köpte en maskin med tillhörande mjölkskummare som är fantastisk. Kall mjölk eller varm mjölk, vilket man vill. Cremefärgad och svart är maskinen så den skäms inte för sig heller där på köksbänken.

Mina favoritkapslar är de svarta Ristretto och bruna Roma. Perfekta att blanda med en massa vispad sojamjölk och en pytteskvätt vaniljsirap. Min kapselmaskin är en av mina absolut bästa maskiner och den blir inte sämre av att jag fyndade den till halva priset vid en konkursutförsäljning. Jag har även en perculator, en bryggare och en presskanna. J har ett litet kokkärl för turkiskt kaffe och så kör jag ju snabbkaffe med hjälp av vattenkokaren. Men inget är som latten från kapselmaskinen.

Hur gör ni ert kaffe?

Värmande vetekudde och färsbiffar!

Jag har fått en låsning på höger sida från axeln och ända ner under skulderbladet. Polotröja, halsduk och vetesäck är på plats. Jag är snyggare än nånsin, haha! Min kollega Håkan antydde i dag att jag bara gick omkring så för att jag ville ha uppmärksamhet... Han ska få stryk, det är ett som är säkert, men först måste jag bli bra i axeln igen.

I dag blir det inget inlägg om någon köksmaskin utan helt enkelt ett recepttips. Jag lagade några rätter ur Monikas vardagsmat häromdagen och frös in för att ha lite färdigt i frysen. Bra att tina upp och värma nu när vardagen sätter in igen. Den boken är ett fynd för bara 229 kronor!







Färsbiffar med paprikasås

500 g nötfärs (jag tog kalkonfärs)
1 dl ströbröd
1 dl mjölk
2 dl ajvar relish
flingsalt och svartpeppar
smör till stekpannan

Sås
1 gul lök
1 röd paprika
2 msk tomatpuré
2 dl vispgrädde (jag tog matlagningsgrädde)
1 dl vatten
flingsalt och svartpeppar
1 dl finhackad persilja
2 kvistar färsk timjan (repa av de små bladen)

Blanda ströbröd med mjölk och låt stå i fem minuter.

Under tiden: Hacka lök och paprika till såsen. Fräs dem mjuka i smör i en stekpanna utan att de tar färg. Blanda ner tomatpuré, grädde och vatten. Rör om. Koka upp, sänk värmen och låt såsen småputtra några minuter.Smaka av (jag tillsatte en skvätt kalvfond istället för salt och en tsk rökt paprikapulver).

Blanda nu ner färsen i ströbrödsblandningen. Tillsätt också ajvar relish, salt och peppar. (Jag petade i lite tomatpuré också). Forma ca 12 biffar och stek dem sedan gyllene, ca 3 minuter på varje sida. Lägg ner biffarna i såsen, stör över persilja och timjan.

Servera med klyftpotatis och en god sallad.

Hur många köksmaskiner kan man ta med sig när man dör?

Jag har en stor kärlek till köksmaskiner, stora som små. Det är allt ifrån min ananasskalare som är manuell, till min oumbärliga riskokare och min helt umbärliga äggkokare. Ja, jag erkänner - det skänker mitt materiella jag en stor glädje och tillfredställelse att ha alla dessa saker i min ägo. Om jag använder dem? Ja, det är olika med det. Färsk ananas äter jag inte så ofta, så skalaren/stockurtagaren används inte varje vecka precis, men NÄR den används, då är den grymt bra.

Jag tänkte göra en lite bloggserie och ni vet ju att jag älskar att blogga på ett tema. Mitt nya tema blir alltså: Maskiner/kökshjälpredor som bor i mitt kök. Första inlägget kommer att handla om min riskokare från Melissa.

Jag hade aldrig funderat på att köpa en riskokare förrän jag en dag stod på Elgigantens rea och en för mig ny maskin mötte min fuktiga blick. Jag älskar att strosa omkring i butiker med köksmaskiner och fundera på vad som kan vilja flytta hem till mig nästa gång... Helt plötsligt stod den alltså där och ropade "köp mig!" för sådär fem år sedan eller kanske mer. Tiden går fort när man är lycklig... Billig var den också och det stod helt plötsligt klart för mig att en riskokare var vad jag alltid hade önskat mig, utan att direkt veta om det.

Trots protester från delar av familjen (du kommer aaaldrig att använda den) så halade jag upp de 249 kronorna som den kostade och bar hem den i triumf! En ny köksmaskin! Vilken lycka!

Så här i efterhand måste jag säga/skriva att den är ett av mina bättre köp. Givetvis kokar jag inte ris till bara mig och lilla B i den, men så fort vi är tre - fyra eller fler personer är riskokaren fantastiskt bra. Den kokar riset till perfektion - torrt och fint och håller det varmt precis så länge jag vill och strömmen fungerar. Den är lätt att diska och att hålla ren. Det enda negativa är möjligen att den tar lite plats i skåpet.

Nu står en lite mer avancerad riskokare på önskelistan. Vad sägs om den här från Cuisinart? Den kostar 925 kronor hos www.homeme.se

Bild: www.homeme.se

Jag brukar alltid köpa basmatiris, eftersom jag tycker att det passar till det mesta. Jasminriset är aningen för parfymdoftande för min del, vanligt långkornigt är inte alltid torrt nog för min smak och råris är inte så gott till asiatisk mat kan jag tycka. Jag har alla dessa rissorter hemma för det mesta (plus avorioris och vildris) men det är basmatiriset som går åt fortast.

Om ni vill koka perfekt basmatiris utan riskokare kan ni titta in hos Amy, som är expert på indisk mat ( i Sverige i alla fall) och min ledstjärna då det gäller indiska influenser. Jag är endast en blygsam novis i det indiska köket men jag älskar att prova nya rätter och tillbehör till detta kulinariska kök. Här är en rätt som jag tycker mycket om, Kyckling Jalfrezi. Jag brukar vara lat och köpa Pataks färdiga curryblandning Jalfrezi men här är ett lättlagat recept för den som vill krydda själv. Servera med doftande basmatiris!

Jalfrezi Kyckling

400 g kyckling filé skuren i bitar

2 msk garam masala

2 msk mald kummin

1 msk curry

1 skivad lök

1 stor skivad vitlöksklyfta

1 röd paprika

1 grön paprika

200 g krossade tomater

3 msk koriander

1 tsk senap

Färsk ingefära

1 tsk chilipeppar

1.      Stek löken, ingefäran och vitlöken tillsammans med garam masala, kummin, senap och curry.

2.      Tillsätt paprikan och stek tills den mjuknat. Tillsätt chilipepparn.

3.      Då grönsakerna mjuknat, lägg i kycklingen och bryn den. Häll sedan i tomatkrossent och koriandern och stek i 5-10 min.

4.      Servera med ris

Källa: http://kycklingrecept.blogspot.se/2012/10/jalfrezi-kyckling.html


Nästa inlägg kommer att handla om en köksmaskin som sorgligt nog har gått i graven, så nu måste jag skaffa en ny. Snarast!

Telmas potatissoppa

När stora F var mer lilla f, gick hon på ett dagis i vårt bostadsområde. Detta dagis var väl inte något dagis att blogga om egentligen, då mina idéer om hur barn ska tas om hand inte riktigt går ihop med vissa av den personalens idéer. Låt mig säga/skriva att stelbenthet och principer aldrig har varit min grej…

Men… där fanns en mycket liten kokerska som hette Telma. Jag vet inte om hon egentligen hette det, men det var vad hon kallades i alla fall. Telma älskade sitt arbete och hon älskade god mat. Dagisbarnen älskade Telma OCH hennes mat. Mina barn har alltid varit duktiga på att äta det mesta och aldrig petat i grönsakerna eller ”hatat fisk”, så de var väl tacksamma att servera mat antar jag. Men även den mest kräsna unge fick något ljust i blicken när Telma kom dragande med matvagnen full av karotter med de godaste rätter.

Telma var från Sturkö i Blekinge så vi hade ju något gemensamt från första stund vi pratade med varandra. Hon var en ljuvlig människa, alltid glad utan att vara glättig. Hon besatt en stor visdom bakom sina pliriga ögon och jag kommer för alltid att tänka på henne med sin lilla vita kockmössa på sned. 

När stora F blev stor nog att prata riktigt rent (hon var nästan två år när hon började på dagis) så var det en rätt framför alla andra som hon pratade om att hon ätit på dagis. POTATISSOPPA! Denna soppa var tydligen något av det godaste man kunde äta på denna jord och jag tappade nästan hakan, för potatissoppa är väl inget jag nånsin lagat eller ens tyckt om. Ja, inte för att jag tyckt att det smakade illa eller så, men potatissoppa liksom. Menlöst, färglöst, smaklöst… Men inte Telmas soppa. Den var världsberömd på hela dagis.

Foto: Linnea Swärd

I dag, när lilla B kom hem från jobbet, sjuk, frusen och jättetrött frågade jag om det fanns någonting hon kunde tänka sig att äta även om hon mådde dåligt. Hon önskade sig då potatissoppa, och det var då jag kom att tänka på Telmas soppa. Om jag ska vara ärlig har jag nog lagat potatissoppa högst två gånger tidigare i mitt liv, men jag bet ihop och tänkte att kunde Telma så kan väl jag. Typ…

Lilla B är mycket lojal mot sin mamma, så jag vet inte om det var så gott som hon sa att det var, men hon åt upp allt i skålen hon fick. Receptet hittade jag på www.tasteline.se

Jag vet inte när Telma gick i pension men jag vet att sådana människor som hon, görs helt enkelt inte längre…

Potatissoppa till Telmas minne

Ingredienser

8 st potatisar

1 st gul lök

1 st vitlöksklyfta

2 msk smör

2 dl vatten

6 dl mjölk

1 st hönsbuljongtärning

salt och peppar

Tillagning

1. Skala och skiva potatisen i mindre bitar. Skala och finhacka löken och vitlöken.
2. Fräs lök och vitök i smöret i en kastrull, utan att det får färg. Tillsätt potatis, mjölk, vatten och buljongtärning.
3. Låt soppan koka cirka 10 minuter tills potatisen blivit mjuk. Smaka av med salt och peppar.
4. Mixa soppan men spara en del potatisbitar för varje portion. Servera med vitt bröd.

Recept: Mia Troberg Elonq

Trängselskatt och bifteki

Igår var första dagen på jobbet efter elva dagars ledighet. Det var lite segt att komma upp men det gick. I fikarummet var det prat om trängselskattens införande i Göteborg och på Facebook gick diskussionerna varma kring detta. Som cyklist förväntas jag inte uttala mig i frågan vilket jag inte kan förstå. Jag menar - trängselskatten är ju inte till för att straffa bilister utan för att att samhället faktiskt ska fungera. Om vi inte tar hand om miljön och ser till att fler åker kollektivt istället för att ta bilen slentrianmässigt, har vi snart ingen miljö kvar. Jag menar inte att de som bor på landet utan kommunikationer ska lifta vid vägkanten, utan talar om alla oss som bor i stan med bussar, spårvagnar och vad det nu kan vara.

De pengar man får in på denna trängselskatt ska användas till att bygga ut kollektivtrafiken, vilket är alldeles utmärkt. Jag hoppas nu bara att det blir så. Fler bussar, tätare turer och bättre utbildning till chaufförerna. Då kan till och med jag börja njuta av att ta spårvagnen, som jag annars avskyr. Jag cyklar ju helst men på vintern är det ibland en omöjlighet. Nu väntar jag på våren!

Igår var min ömma moder på besök igen och jag lagade bifteki till oss. Grekiska färsbiffar med vitlök och oregano. Till dessa serverades ugnsstekta potatisbitar, blandsvamp och en yoghurtsås. Ganska gott om jag får säga det själv. Vi var hungriga som vargar - jag hade ätit nutrilett och sallad för att minska magsäcken och det berömda midjemåttet, så min mage kändes tom.

Bifteki

Jag blandade ett halvt kilo nötfärs med ett ägg, två matskedar ströbröd, salt, svartpeppar och en hel liten pressad vitlök. En och en halv matsked oregano och samma mängd torkad persilja hamnade också i smeten. Biffarna stektes sedan i olivolja i stekpanna tills de var rosa inuti. Till detta stekte jag ICAs frysta blandsvamp, en höjdare för att vara frysvara. Före servering strödde jag grovhackad persilja över och pressade en citronklyfta över biffarna för att sätta lite extra sting på det hela.


Yoghurtsås

Blanda två deciliter grekisk tjock yoghurt (10 % fett) med en matsked honung eller en och en halv om man gillar sött. En gnutt svartpeppar och en nypa salt är också gott i.

Sallad, citronklyftor, ugnspotatis och en kanna isvatten - där har ni en måltid som faktiskt var busenkel, snabb och jättegod. Vegofärs funkar naturligtvis till biffarna om man så önskar.

I dag försov jag mig i mer än en och en halv timme, så jag är inte vaken än. Nu vankas mer kaffe för att orka genom förmiddagen. Ikväll träning på gymmet. Ha en fin dag, alla!

Välkommen 2013!

Så här på nyårsdagens kväll, år 2013, står TVn på. Det är kungafamiljens år som visas och jag kan inte låta bli att få en tår i ögat när jag ser lilla prinsessan Estelle. Inte för att hon är sötare än andra barn men för att hennes föräldrar verkar så lyckliga över sitt barn. Som så många andra föräldrar intalar jag mig. Rojalist är jag inte, även om jag tycker att alternativet mest är ett jippo. Men strunt i det, nu är det nytt år och jag ser tillbaka på året som gått.

Mycket har hänt och det har varit bra och mindre bra saker. I familjen har vi haft en del sjukdom och tyvärr också en mycket kär släkting som gick bort nu i höst. Mycket älskad och mycket saknad är han.

Min lilla hund har varit ganska skraltig men hänger fortfarande med, trots att han är både sned och vind. Glad som sjutton är han och så länge han är det, får han stanna hos oss. Utan hund är jag en halv människa...

Mina älskade barn borde ha kommit allra först i inlägget, för de ju utan tvekan det viktigaste i mitt liv. Lilla B kommer att bli galen när hon ser att jag har lagt ut den här bilden för av någon anledning tycker hon att den är hemsk. Jag tycker dock om den och det är min blogg, hihi! Hon har lagt ut en förfärlig bild på Instagram på mig, så det här får bli min lilla hämnd... Lilla B tog studenten i maj och helt plötsligt hade jag inga små barn längre. Över sommaren flyttade hon för att jobba på en gård och stora F flyttade till Örebro nu under senhösten/vintern.

Tack mina fina tjejer för att ni alltid är så fina, så goa och för att ni är så kloka och bra människor. Jag är djupt tacksam!

Även J har hängt med. Han är en klippa och ibland undrar jag hur tiden har kunnat gå så fort? I mer än elva år har vi känt varandra nu, och jag hoppas att det fortsätter så. Planen är ju det och vi har så smått börjat leta gemensamt boende även om det ligger en bit framåt i tiden, inte minst beroende på våra barn som måste hitta egna fungerande boenden innan vi skaffar något gemensamt. Puss på dig, J!

Det är inte utan att det ska bli skönt den dagen vi har en lägenhet ihop och kan hitta på lite mer spontant än vi kan nu.

Lussekatten Lucia rymde i somras och var borta från sin oroliga matte, stora F, i flera dagar. Glädjen var stor när hon kom tillbaka och jag och stora F kunde lugnt ge oss ut på vår planerade cykelsemester i Danmark.

Jag insåg att jag inte är så ung som jag vill tro och mitt högra knä pajade ihop och gjorde mycket ondare än vad jag ville medge för stora F... Jag bet ihop och trampade med vänstern istället. Det dröjer nog innan hon ger sig ut på äventyr med gamla mamma igen...

Under hösten fick jag nytt uppdrag som innebar arbete på Göteborgs Utbildningsförvaltning. Det gav en massa nya kunskaper och jag fick två nya vänner som jag tycker så mycket om - Kina och Tina. Nu är uppdraget över och jag återgår till min vanliga skola på heltid. Det viktigaste jag lärt mig av det här är nog att jag har det väldigt bra på min egen skola. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan även om man ibland kan tro det.

Slutet av året blev en arbetssam period. Trots det lyckades jag pyssla lite i advent, som ju är min högtid framför julen. Godis och fina burkar att sälja och ge bort till nära och kära.

Nu är det dags att ta tag i sötsaksbehovet och plocka fram Nutrilett-påsarna istället för godispåsarna. Jag ska också öka träningen och försöka komma upp i förra årets frekvens, minst två pass i veckan, helst tre.


Jag vill tacka alla er som följer min blogg. Ni är ganska många även om det är få som väljer att kommentera. Det gör inget men jag är oerhört glad för alla fina kommentarer. Ni gör mitt bloggande värt varje minut jag lägger ner på det!