 |
| Mina nya vänner som jag helt felaktigt lagt bort titlarna med. |
Bokens första kapitel inleds med upplysningen att bokens syfte främst är att jämna värdinnans väg. Författaren upplyser också läsaren om att hon kanske inte kommer att ta upp alla de frågor som kan röra ett värdinneskap men att vi får trösta oss med att åtskilligt som tas upp i boken inte direkt lyder under värdinnans ABC och att viktiga fakta dessutom betonats både en och två gånger.
Vilken lättnad denna upplysning fyllde mig med! Äntligen kan jag hitta allt det där som gör mig till en perfekt värdinna och därmed en bra kvinna. Första tipset som jag tänker dela med mig av är hur man får ett umgänge. Jag menar - utan umgänge kan man ju knappast vara värdinna. Hallåååå, som man säger nu för tiden... Här kommer det i alla fall:
Om man som ung flicka bor i en medelstor stad ärver man en del av föräldrarnas umgänge (hör och häpna!). Jo då, så är det. Släkten räknas också in här och med detta kommer nya medlemmar utan att man själv behöver göra så mycket mer än att spela sina kort väl.
 |
| Hrm, undrar om mamma sitter och fundrar på vem hon ska dua? |
Om mannen tillhör ett fritt yrke (?) väljer man mer fritt i umgänget. Man ska bara tänka på att inte ha för stort umgänge för det kan växa lavinartat. På vilket sätt detta kan vara skadligt framgår inte av boken. Jag misstänker dock att jag som läsare inte ska ifrågasätta det som skrivs; jag är ju gudbevars ett vilset fruntimmer i jakt på ledning och styrning i tillvaron.
Nåväl, OM det unga paret flyttar till en ny ort och mannen är agronom (!) kan de göra visit hos prästen eller läkaren, men inte helt utan inbjudan. Det verkar lite knepigt det där. Bättre att vänta tills man själv blir inbjuden och sedan kvickt som tusan bjuda tillbaka. Men om mannen är ingenjör eller officer kan man börja med att göra visit hos chefen och sedan hos andra man vill umgås med. Sedan får man vackert vänta på att bli bjuden tillbaks. Blir man inte det så står det inte vad man ska ta sig till.
 |
| Så skönt för herrarna att slippa fundera på duandet! |
Men om det är en herre som vill vara du men om inte du vill det, då går det bra att säga nej. Det är nämligen högst ouppfostrat av en man att be en kvinna om att lägga bort titlarna. Det är hon som ska ta detta enorma steg. I det hemska läge att en man skulle föreslå detta plumpa, råds man att lite käckt svara: "Vi skola allt lära känna varandra lite bättre först!" Det står ingenting om man ska lägga huvudet på sned och plira lite skälmskt också, men jag anar detta mellan raderna. Detta är en kvinnas privilegium lika väl som att gå först genom en dörr. I alla fall enligt Värdinnans ABC från 1930. To be continued...
