I dag ska jag och J åka till sta´n för att småshoppa och lördagsmysa. Ni vet, strosa runt utan direkt mål och mening annat än att koppla av och ha det bra. Målet är en italiensk kvarterskrog där vi ska äta middag ihop med ett annat par. En av dem är en vän som jag hade för 28 år sedan; vi kom senare ifrån varandra men fann varann igen via Facebook. Nu har de köpt stuga i kolonin och vi har börjat ses så smått. Hurra för gamla och nya vänner!
Den här veckan firade jag och J tio år tillsammans! Tio bra år dessutom. Jag hade mest på skoj slagit in en fånig present till honom, och fick skämmas ordentligt när jag fick ett fint halsband av honom. Ja, så är det - det visar sig vem som är snäll ibland. Usch! Men det är ett halsband som jag tycker mycket om och som passar bra till de kläder jag har och min eventuella stil...
Har ni nå´n gång känt er så där bortgjorda med en present? Berätta så att jag slipper känna mig ensam...
Ha en skön dag, kära läsare så hörs vi snart igen!
Vilken god smak han har min käre Johan, grattis till de tio åren.
SvaraRaderaInger
Tack Inger! Jag hoppas at du menar valet av mig och inte halsbandet, haha! Kram!
SvaraRaderaHur kan du tro att jag tänkte på halsbandet......
SvaraRaderaHahaha!
SvaraRaderaGrattis till de tio åren! Vilket fint halsband! Skulle kunna ha köpt det själv.
SvaraRaderaKram bp
Ja, faktum är att jag, när jag fick det, tänkte att det är precis ett så'nt snyggt halsband som B alltid har!
SvaraRadera