En vinnare!

I dag låg ett tjockt kuvert och väntade i hallen när jag kom hem efter en lång jobbdag. Hihi, något jag vunnit tänkte jag... och så var det! Andra pris i tidningen Laga Lätts tävling. Jag fick en kokbok med grekiska recept (vilket jag märligt nog inte har någon förut) och en matcheck.

Det är Fontana som säljer bl a fetaost som har gett ut den, och det verkade finnas många goda rätter att laga till. Ni vet, sån där mat man börjar längta efter på annandag jul, då syltor, sill och lax hotar att pysa ut ur öronen på en.

I dag tänkte jag blogga om matminnen. Jag har väldigt många sådana minnen eftersom min familj älskar att laga (och ibland tyvärr äta allt för mycket) god mat. Alla vet vi ju hur ett matminne fungerar. Man tänker på en rätt eller ett tillfälle då man åt just detta, och det vattnas i munnen. Det kan vara de enklaste maträtter eller fantastiska och överdådiga skapelser. Det som minnena ofta har gemensamt är att man var tillsammans med människor man tycker om eller rent av älskar.

Ett av de starkaste minnena kring mat som jag har, är från min barndom. Ibland när mina föräldrar skulle bort på fest fick jag och min bror sova hos mormor och morfar. De bodde lite avsides i byn där vi växte upp, i ett fint gammalt hus uppe på ett berg.

När vi klev in i huset med våra övernattningsväskor låg det alltid ett stråk av förväntan i luften. Det luktade så hemtrevligt i köket där mormor huserade och var det på vintern sprakade så gott som alltid en brasa i kakleugnen i TV-rummet. Vi fick nästan alltid korta spaghetti (Konsums blåvita) och Winners köttfärssås, för de handlade minsann kooperativt, mormor och morfar. Fattas bara annat. Det var så härligt att äta den orange såsen på korta spaghettibitar. Det var inte godare än mammas sås, men liksom mer spännande.

Senare på kvällen fick man en smörgås av mormors hembakta halvljusa bröd. På det bredde man Bregott, som var alldeles mjukt, nästan rinnande då det stod i skafferiet. Det både luktade och smakade annorlunda än vårt kylskåpskalla Lätt och Lagom. Jag sov hos mormor på övervåningen och lillebror jämte morfar i utdragssoffan på verandan.

Jag minns dessa kvällar som så lyckliga och fridfulla. Vi satt uppe sent och pusslade i mormors sovrum, och jag var så duktig på det tyckte hon. En sån mormor vill jag också bli, men frågan är om mina barnbarn kommer att vilja pussla när det finns spel i I-phonen? Jag hoppas det.

Sedan att det spökade på mormors vind, ja det är en annan historia...