Vemod och tacksamhet

Min pappas lägenhet är nedplockad i lådor. En del går till honom i hans nya boende, en del till mig och mina bröder och en del till återvinning. Jag har med visst vemod plockat ner pappas saker i lådor och påsar. Kläder, prydnadssaker och alla köksprylar. För att vara en ensamstående man på sjuttio plus har nog min pappa haft ovanligt många saker i sitt kök. Vackra trancherbrädor för såväl fisk som kött. Juicepress, matberedare som han gjort pajdeg i många gånger, glöggryta med tillbehör och mycket, mycket annat.   

Dessa saker behöver inte min pappa nu. Han får god mat lagad till sig varje dag, medan han jobbar på att bli bättre och träna sig friskare. Den här söndagens lunch bestod av rimmad ox-bringa med potatis, sås och goda grönsaker. Till dessert var det glass med chokladsås och kaffe. Jag bjöds på såväl kaffe som chokladmuffins. Jag avstod muffins eftersom mamma väntade med middag, men de såg väldigt goda ut. 

Jag är så tacksam över att pappa har det så bra. Personalen på hans boende är fantastiska. De har de varmaste hjärtan och de mjukaste händer. De tar i sina brukare och pratar med dem på riktigt. Även med de som har svårare att svara eller att röra sig. Återigen får jag en klump i halsen av tacksamhet över alla dessa fantastiska människor som sliter och jobbar för väldigt lite lön. Ni tar han om våra gamla när vi själva inte kan. Ni borde alla ha medalj men framför allt högre lön. Jag skulle gärna betala mer skatt för att kunna bevara denna fina vård.

Pappas saker tar vi barn och barnbarn hand om. Varje gång jag använder hans rivjärn eller det vita fatet till te-servisen Blå eld, ska jag ha pappa och hans matlagning i minnet. För är det något jag förknippar med min pappa är det mat. God mat och mycket kärlek!