Kexiga kex

Dagens blogginlägg blir kort men gott. Så här års försöker många hålla igen på sötsaker och godis, kakor, bullar, ja ni vet. Allt det där som triggar vår sockernerv och gör att vi vill ha mer och mer. Därför får ni här ett recept på lite nyttigare kex. Ät dem som de är eller med lite god ost på (låg fetthalt för den som vill vara nyttig).

Receptet är lånat av Leila Lindholm.

Leilas rosmarinkex

4 dl vetemjöl
150 g smör
100 g parmesanost
1 tsk salt
0.5 dl mjölk
1 tsk bakpulver
1 krm bikarbonat
2 msk rosmarin, torkad

Gör så här

Riv parmesanosten. Blanda sedan alla ingredienser förutom havssaltet och hälften av rosmarinen i en bunke. Arbeta i maskin 6 minuter på låg hastighet, eller knåda tills degen är fast.

Dela upp degen i två lika stora stycken. Forma degarna till två rullar. Rulla degen i havssalt och rosmarin.

Sätt på ugnen på 200 grader. Lägg degarna i plastfolie och lägg dem i kylen i 10 minuter. Ta ut och skiva kakorna i 0,5 cm tjocka kex. Lägg kexen på en plåt och grädda dem i ca 10-15 minuter.

Fredagskaka 4 - Lennartkaka a la Monika A!

Så är det dags för fredagskakan igen. Denna dag bjuder jag inte arbetskamraterna på kaka eftersom gårdagskvällen ägnades åt annat. Jag missade till och med Hela England bakar, men det var kanske ingen förlust!? Jag blir aldrig sugen på de bakverk de presenterar, vilket beror på att engelska bakverk i min mun smakar alldeles för sött. Dessutom är det russin i det mesta. Jag avskyr russin i bakverk. Det är faktiskt bland det absolut äckligaste jag vet. Särskilt i vetebröd.

Jag minns när jag som barn bjöds på bullar hos min moster som jag var dagbarn hos en tid. Hennes bullar var stora, platta och lite bleka. De doftade gott som de flesta bullar men när man bet i dem fick man genast en eller flera geléartade russin i munnen som gled omkring i min lilla barnagom som maneter på flykt. Eller ännu värre - som något man harklat upp. Ja, äckligt, jag vet! Precis den känslan får jag av bakade russin. Mina kusiner däremot älskade hennes russinbullar och storkusinen åt glatt upp min också.

Nej, vindruvor kan man göra andra trevligare saker av är min åsikt!

Den här veckans fredagskaka är en kaka som Monika Ahlberg kallar för Lennartkaka. Var namnet kommer ifrån vet jag inte men jag tillägnar veckans kaka till mina barns farfar som heter just Lennart! Kram på dig farfar!

Använd gärna ekologiska apelsiner så slipper du äta gift!

Lennartkaka

200 g smör 2,5 dl strösocker 3 st ägg 5 msk syltade apelsinskal 4 dl vetemjöl 1 tsk bakpulver 80 g mörk choklad 

Till servering 
Florsocker Rivet apelsinskal Riven mörk choklad

Rör smör och socker vitt och pösigt. Tillsätt ägg och syltat apelsinskal. Blanda mjölet med bakpulvret och blanda sedan ned detta i smeten varvat med den hackade chokladen.


Häll upp smeten i en smord och bröad rund form. Grädda i 150° i ca 35-40 minuter. Den ska vara lite kladdig i mitten. Pudra kakan med lite florsocker och riv gärna över lite apelsinskal och mörk choklad. Servera med lättvispad grädde.

Pasta för vardag och kanske fest?

Igår lagade jag pasta för att J skulle bli god och glad. Det funkade ganska bra faktiskt. Han faiblesse för pasta är världsberömd i familjen och det är ett under att denna smala man kan klämma i sig så mycket av denna vara. Jag undrar bara var han lägger alltihop? Hans magsäck måste vara töjbar på längden... Min egen är definitivt töjbar på bredden.

Inspirationen fick jag av Monika Ahlberg som har ett liknande recept i en av sina kokböcker. Hon serverar zucchinipasta till och det kan man ju göra om man har tid. Jag tog färdig pasta eftersom det var en trött kväll och jag hade andra saker att göra.

Jag lade till vitt vin, drog ifrån något annat, precis som jag brukar göra. Citronens syrlighet ihop med vitlökens milda styrka och svartpepparns hetta blev precis så gott som jag hoppades. Hur mycket parmesan man river över sin portion får var och ens samvete avgöra. Men gott är det.

Kycklingfilé och papardelle med citron- och örtdressing

2 kycklingfiléer

1 pkt färsk papardelle

1 citron

½ färsk liten vitlök

2 salladslökar eller 5 cm purjolök

1 kruka timjan

1 kruka salvia

½ dl vitt vin

Olja

Salt

Svartpeppar

Parmesan

Rapsolja med citron köpt i Annies Stuga

Strimla kycklingfiléerna och stek dem i lite olja. Ställ dem åt sidan. Hacka vitlöken och strimla salladslöken/purjon. Stek löken på svag värme utan att den tar färg. Pressa citronen över och häll på vinet. Låt koka ihop sakta några minuter. Lägg i hackade örter, lite salt och peppar.

Koka pastan al dente och vänd ner den i den varma citrondressingen. Ringla lite citronolja över och blanda noga.

Servera med varm kyckling och riven parmesan. Vi åt spenatblad till som sallad och små pestopinnar som vi köpt nånstans i stan. Grissini funkar lika bra.

Överraskningsfest!

I min bok Värdinnans ABC finns en ström av aldrig sinande råd, för vardag och fest. I kapitlet "Surprise parties" kan man läsa att "Det nu så moderna begreppet Surprise party, som särskilt i Amerika har fått en sådan succé är inte annat än vårt gamla svenska knytkalas". Även i Paris lär de vara populära, dessa kalas medan de på andra sidan kanalen, nämligen i England, äro så gott som okända...

Medan jag läser om denna typ av fest, förstår jag att det finns vissa problem. Festen ska vara en överraskning för de som man ska gästa, men i samma mening säger boken att NEJ det går inte för sig. Anledningen sägs vara att "...det ska finnas servis, och tänk om de i vardagslag leva på kärlek och 6 kaffekoppar, värdfolket måste alltså ansvara för servis, plus grädde till kaffet osv. ... för det tredje kunde de ju vara bortbjudna!" Jag måste säga att jag har lite svårt att hänga med här, men tydligen är allt som det ska vara.

Nyskördade ljusstakar?

Man varskor alltså värdfolket och ger sig sedan dit varpå man stormar dörren och "frambär sina håvor". Boken förtäljer vidare att om vi vore i Amerika skulle värdinnan stängas in i ett rum (!) medan någon annan gjorde sig till herre (???) i köket och fixade med maten. I Paris däremot tar man värdfolket till hjälp och så bör vi även göra här. Puh! Då kan ju frun upplysa om var allting finns. Tydligen kan inte mannen det.

Fri fantasi ska sedan råda och boken tycker att man ska avromantisera det hela och gröpa ur kålrötter och morötter och göra ljusstakar av dem. Urgröpta rödbetor gör man till saltkar. Varför i himlens namn då undrar jag här??? Sedan blir det riktigt galet, berättar boken, för man avstår från bordsplacering. Stämningen ska nämligen bli bättre om man avstår från dylika arrangemang.

Dagen efter väntar en omätlig disk och då är det dags att ömka värdinnan. Vad värden gör denna dag förtäljer inte boken...

Sist av allt bjuder jag på ett festligt vardagsrecept från www.tasteline.se Hur enkelt som helst men gott och värmande i vinterkylan. En soppa som förutom att den är god, också är vacker att se på! Om man inte vill släpa med sig soppan hem till någon och överraska, kan man ju alltid överraska på hemmaplan.

Bild: Isabella Gelotte

Tomatsoppa med sötpotatis

1 st  gul lök(ar) 

2 st  vitlöksklyfta(or) 

400 gram  sötpotatis(ar) 

1 msk  olja 

0,5 st  röd chilifrukt 

500 gram  krossade tomater 

0,5 tsk   salt 

0,5 dl   röda linser 

4 dl   kokosmjölk lätt 

2 st   grönsaksbuljongtärning(ar) 

3 dl   vatten 

basilika

en klick yoghurt om du vill

Hacka lök och vitlök. Skala och skär sötpotatis i bitar. Fräs lök och vitlök i olja tills de mjukar. Finhacka urkärnad chili och tillsätt den. Tillsätt resten av ingredienserna och låt koka 15 minuter.

Mixa soppan slät, smaka av med lite mera salt och späd soppan med vatten om det behövs. Lägg en klick yoghurt mitt i soppan när du hällt upp i tallrik.

  

Dumlemousse till dessert

Under förra året lärde jag mig ett nytt ord - fluff. Fram till dess hade jag mest tänkt på fluff som ett namn; ni vet bröderna Fluff i barnprogrammet med skurken Flintkalle!? Nåväl, jag lär gärna nytt och fluff lät som ett bra och användbart ord.

Det var godisbil-fluff, marianne-fluff och så dumle-fluff. De flesta använder detta fluff (heter det "en" eller "ett" fluff? Ett tror jag) som fyllning i tårtor eller som topping på cupcakes. Själv gillar jag det även som en smarríg dessert, som en mousse i ett glas eller en liten skål. Det är en mastig dessert och inget för den som räknar kalorier nedåt. Men för den som vill njuta lite och vågar ge sig hän en stund är det ljuvligt!Jag använder originaldumlen men det går så klart lika bra att göra med lakrits om man gillar det.

Viktigt är att grädden ABSOLUT inte får koka - då går den inte att vispa upp till ett fluff sen. Gillar du fluff? Vilken är i så fall din favorit!?

Dumlefluff (mousse)

3 dl vispgrädde (ingen mager sort)
180 g dumlekolor, valfri smak

Värm grädden till ca 90 grader i en kastrull, Låt den inte koka!!! Sänk värmen på spisen lite och lägg dumlekolorna i kastrullen. Smält dem sakta under omrörning och passa så att de inte bränner fast i botten. 

Häll dumlegrädden i en plastbunke eller kanna och stäng igen med ett lock. Det är viktigt att det inte bildas kondens, så därför tycker jag att det funkar dåligt att täcka med plastfilm. Ställ in i kylen minst sex timmar.

Vispa sedan dumlegrädden till en fast mousse. Vispa inte för länge! Skeda upp snyggt i skålar eller glas och servera med det du tycker är gott. 

Förslag på tillbehör/topping:

chokladkex eller rån
flagad mörk choklad
finhackad fudge
färsk frukt, hackad

Marängtårta med nötter - fredagskakan 3

Ja, så var det dags för fredagskaka igen. Veckorna går. På nyårsafton var min  uppgift att göra dessert och med tanke på att vi skulle åka ett par mil med desserten, så bestämde jag mig för att göra en tårta. Lätt att ta med och sen lägga ihop på plats.

Stora F och jag bestämde att en marängtårta med glass är något som passar de flesta. Jag är själv inte så förtjust i maräng, men om man blandar nötter i blir det inte lika sött. Leilas maräng är en favorit så jag vispade över ångbad så att det skulle bli riktigt fin och fast marängsmet. Sen hackade jag någon deciliter nötter och blandade i före gräddning. Jag tog valnötter och HÄR kan du hitta recept och instruktion på hur du gör riktigt bra marängsmet!

Jag bredde ut smeten på bakplåtspapper till lagoma rundlar och gräddade dem så att de blev ljust, ljust gyllene med lite seghet kvar i mitten. Mellan bottnarna bredde vi sen ut chokladglass i ett lager, vaniljglass i ett, toppade med vispad grädde, chokladsås och hemgjord mandelkrokant. Denna var mycket knaprig och mumsig och passar även att ha som tillbehör till glass om inte allt går åt till tårtan.

Mandelkrokant

1 1/2 dl strösocker eller råsocker
1 1/2 dl sötmandel

Lägg ett bakplåtspapper på en bänk i köket. Lägg mandeln i kokande vatten och låt koka nån minut. Kyl den och skala och hacka den i mittemellanstora bitar. Lägg sockret i en stekpanna och låt det smälta. Passa det noga så att det inte bränns för då smakar det gör-äckligt, som vi säger i Göteborg. Häll ner mandeln och rör om. Häll sedan snabbt ut smeten på bakplåtspapperet och försök breda ut det till en jämn "kaka". Låt stelna. Hacka sedan krokanten i bitar.

Chokladsås

250 g mörk choklad av bra kvalitet
25 g smör 
3 msk ljus sirap
2 msk mjölk eller sojamjölk

Smält smöret, sirapen och chokladen på låg värme i en kastrull. Häll på mjölken och låt koka ihop någon minut. Klart!

Veckans vego

Varje vecka gör jag en helt vegetarisk middag hemma. Vad den består av varierar men jag köper i stort sett aldrig vegetariska halvfabrikat utom korv och kanske julskinka utan rumpa då, till stora F när det är jul. En mycket god vegetarisk variant som smakade fint med senap och rödkål till. Från Astrid och aporna som har väldigt många vegetariska produkter att erbjuda. Inte så billigt men gott.

I december lagade stora F nöttbullar istället för köttbullar. Receptet hittade hon på bloggen Vintersaga. Även den mest inbitne köttätare måste medge att dessa bollar smakar väldigt bra. Jag tänkte göra dem och bjuda J på, när vi har vegomiddag nu i veckan. Stora F gjorde om dem i helgen som gick och  hade då i stekt, mixad lök och lite senap i smeten. Gott till mos och sås och lingon. En favorit måste jag säga.

Olika bullar, med eller utan kött, är också goda till pasta med hemgjord tomatsås, eller med ugnsstekt potatis och rödkål. Hur äter ni era nött- eller köttbullar helst?

I dessa bullar är det kryddgrönt som ger färgen!

Nöttbullar

1½ dl malda nötter, valnöt och hasselnötter t.ex.
1½ dl ströbröd
1½ dl riven ost
2 msk riven lök
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
lite vitlökspulver
3 ägg
någon droppe Colorit sojakulör (för färgens skull)
1 l grönsaksbuljong och vatten 

Blanda allt till en smet. Rulla små bullar, och koka dem i grönsaksbuljongen, ca 10 - 14 minuter. Ta upp dem med hålslev och låt dem rinna av på en ren handduk. Fräs upp bullarna i smör så att de får en fin yta och färg. Servera med mos, lingon och sås. Eller ät dem på en macka med rödbetssallad - supergott!

Aprikossås à la kusin

I kväll tänkte jag helt enkelt bjuda på ett recept på en aprikossås som passar fint till kyckling eller quornfileer. Receptet har jag fått av min kära kusin Vitamin som är en virtuos i köket.

Carinas aprikossås


10 torkade aprikoser (3 dl vatten för blötläggning) 

2-3 schalottenlökar

1 msk margarin

1 dl vitt vin

½ msk grönsaksbuljong

½ msk asiatisk chilisås

¼ krm cayennepeppar

2 msk margarin

1. Slå kokande vatten på aprikoserna och låt dem ligga i blöt över natten.

2. Strimla löken och bryn den i 1 msk margarin. Tillsätt vin, aprikoser, buljong och blötläggningsvatten. Låt småputtra under lock tills aprikoserna har mjuknat helt.

3. Mixa slätt, späd eventuellt med vatten. Smaksätt med chilisås och cayennepeppar. Hetta upp och vispa i 2 msk margarin, lite i taget.

Ät med ris, kyckling eller quorn och en god sallad. 

En bok för Cookie och fredagskakor nr 2

Lilla Bs kompisar kallar mig för "Cookie". Jag har ingen aning om varför och inte de heller. Namnet uppstod spontant då en av tjejerna fick hjärnsläpp i en mobilintervju, filmad av lilla B. Det är en grupp tjejer med interna skämt som får Monty Python att verka seriösa som dokumentärfilmare ungefär.

Nåväl, jag tänkte tillverka en liten kokbok/bakbok med recept och gjorde också så. När den började ta form greps jag av begär att äga densamma själv och bestämde att så fick det bli. Grunden är tjock kartong formad som en cupcake. Dessa kartongblad fästs ihop med ett snyggt band och bildar sedan en liten bok att bläddra i. Jag fodrade bladen med papper från Tildas som köps bland annat hos Panduro. Papperena är främst från förra året, men de har fina i år också.

Boken ska fyllas med recept på olika sorters cookies. Första receptet ut är från en kokbok som stora F äger. Kakorna är helt veganska och tokgoda. För er som vill översätta måttet 1 cup är det detsamma som 2,4 dl enligt min converter-app i mobilen.

Detta är en av mina absoluta favoriter. Knapriga och välsmakande småkakor som man bara vill ha fler av. Gör många!

Pistage- och rosvattenkakor

Blanda 1 1/4 cup socker, 1/2 cup rapsolja, 3 msk sojamjölk, 1 msk rosenvatten och 2 vaniljsocker. Tillsätt 1/4 cup majsstärkelse, 1 msk limejuice och 1 tsk rivet limeskal. Rör i 2 cups vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1/2 tsk salt och 1/4 tsk malen kardemumma.

Rulla degen till små bollar och doppa dem i hackade pistagenötter. Platta till dem lätt och grädda i 175 graders ugnsvärme ca 13 minuter. De är mjuka när de tas ut men stelnar efter en stund.

Eta myrer? Ny mattrend?

Ja, Mowgli kunde ju inte förstå att Baloo tyckte att det "kittlade dödsskönt i kistan" när han åt myror. Kanske är myror björnmat, kanske inte. I tidningen Maten från mars 2012 läser jag i ett reportage av Jesper Nyström, om insekter som middagsmat. De är oerhört proteinrika och om vi västerlänningar åt mer insekter och mindre nöt- och fläskkött skulle möjligheterna att försörja jordens växande befolkning öka. Även klimatpåverkan skulle bli mindre, då man för ett kilo nötkött måste använda tio kilo växtfoder. Om samma mängd växter används till gräshoppefoder får man istället nio kilo gräshoppor att äta.

För dig som är ute efter kaloririka insekter, finns fjärilslarver och termiter. De lär vara de mest kaloririka. Annars verkar insekter vara bra bantarmat då de inte är onödig fettbildande. För dig som tycker att det låter motbjudande att äta insekter kan jag berätta att vi redan i dag får i oss en massa insekter utan att veta om det. I spannmålsprodukter och sylter till exempel. Många insekter sväljer vi också levande varje dag utan att märka det.



Så om man tar fram ett pulver baserat på insekter och sedan tillsätter det i annan mat för att öka näringsvärdet - skulle du kunna tänka dig att prova? Jag är inte säker. Förra julen åt jag en torkad larv ur en påse som jag gett bort i julklapp till brorsonen Gustav. J vågade inte smaka men min bror åt både larv och gräshoppa utan att kräkreflexen aktiverades. Larven som jag åt? Ja, lite knastrig och dammig och faktiskt hela smaklös. Den hade vunnit på att chokladdoppas.

Här är ett recept för den vågade:

Gräshoppeenchiladas
(ur tidningen Maten mars 2012)

Ca 1000 gräshoppor
1/2 kopp chilisås
1 nypa salt
3 vitlöksklyftor
1 lök
1 citron
1 kopp guacamole
6 tortillas

Blötlägg gräshopporna i rent vatten i 24 timmar. Koka gräshopporna och låt dem torka. Stek dem sedan med vitlök, lök, salt och citronsaft. Rulla in dem i tortillas tillsammans med chilisås och guacamole. Ät och njut!

Kavring

För en tid sedan fick jag ett fantastiskt gott bröd av mina barns farmor, världens bästa Inger. Hon hade bakat kavring - brödet som jag har älskat sedan jag var liten. Mamma köpte ibland en rund rulle som man sedan skar alldeles runda brödskivor av. Jag var fascinerad av såväl smaken som av formen på brödet.

Hembakad kavring har en tendens att bli torr och ganska hård kan jag tycka, och torrt bröd är inte gott. Men denna kavring är helt fantastiskt god och enligt Inger också lättbakad. Frånvaron av jäst passar mig fint! Bikarbonat är min modell då jag bakar bröd.

Själv har jag inte hunnit baka kavring än, men så snart jag får tillfälle blir det ett bröd eller två. Kvällsmacka av kavring med hemgjord kycklingpastej på, en skivad cornichon och en klick cumberlandsås. Det är en delikatess tycker jag. Hur är det med er? Gillar ni kavring?

Kavring a´ la Gun

1,5 l filmjölk

1 påse brödkryddor

1 flaska mörk brödsirap

6 tsk bikarbonat

3 tsk bakpulver

1, 8 kg rågsikt

Rör ihop alla ingredienser. Smörj en långpanna och häll den ganska kladdiga degen i denna.

Grädda 60 minuter i 100 grader. Höj värmen till 150 grader och grädda ytterligare 60 minuter. Stäng av ugnen och låt brödet stå kvar ytterligare 5 – 10 minuter innan du tar ut plåten.

Fredagskakan 1 - Kladdkaka

Ja, nu har det blivit dags för första fredagskakan, och en liten berättelse kring denna. Under det glada åttiotalet (som väl inte var så himla glatt) började man baka kladdkaka i Sverige. Jag vet inte hur länge "mudcake" har funnits på andra ställen i världen men jag minns mina första kladdkakor från åttiotalet i alla fall.

Detta var något helt nytt och alla bakkunniga fick konkurrens av icke bakkunniga, för man måste ju inte vara duktig i köket för att baka kladdkaka. Denna dessertkaka blev vad pannacottan har blivit under 2000-talet hittills - lite tjatig. Eller hur? Överallt skulle det bjudas på kladdkaka, och det värsta av allt - många var inte ens kladdiga! Va!!! Hur kan man då kalla det för kladdkaka???

Jag hade tur. Jag sparade ett gammalt recept som jag tror att de flesta inte har. Ett recept med riktig choklad i. Ett recept där man knappt bakar kakan alls utan måste låta den vila - helst över natten - för att gå att skära. Innehållet är så kladdigt att det bara rinner ut om man skär i kakan när den är varm. Detta recept är numera en väl bevarad familjehemlighet. Jag har bara lämnat ut det till två personer utanför familjen och jag tänker låta det stanna därvid. Av flera skäl.

Men... Här nedan får ni ett recept på en kaka som är ganska lik min bästa kladdis. Receptet är hämtat på http://www.alltommat.se/recept/Kladdigaste-kladdkakan-19894. Det enda jag har ändrat på är gräddningstiden. I originalreceptet står det 30 minuter men då blir den inte så kladdig som jag tycker att den ska vara. Vill ni servera den direkt - baka den 30 minuter. Vill ni ha seg, kladdig, fudgeliknande kaka - kör den i tjugo minuter och låt den kallna. Det är värt att vänta på en kaka som denna, tro mig!

För extra sockerrus kan man göra en enkel chokladsås, hälla den över kakan och garnera med minimarshmallows och hackade nötter. Se bilden - mums!

Allt Om Mats kladdigaste kladdkaka

200 g mörk choklad (70%) 

4 ägg 

4 dl strösocker 

200 g smör 

2 krm salt

1 tsk vaniljsocker

1/2 dl kakao

2 dl vetemjöl

Sätt ugnen på 175 grader. Finhacka chokladen. Rör noga ihop ägg och socker, vispa ej pösigt, då blir kakan inte seg och kladdig. Smält smöret tills det blir gyllenbrunt. Ta kastrullen från värmen och rör i chokladen. Rör tills chokladen smält. Vispa ner chokladsmöret i äggsmeten tillsammans med saltet.

Sikta i vaniljsocker, kakao och mjöl i smeten och blanda ihop. Häll smeten i en form med löstagbar kant, 24 cm i diameter, med ett tillklippt bakplåtspapper i botten.

Grädda mitt i ugnen ca 20 min. Kakan ska fortfarande vara kladdig i mitten. Servera kakan ljummen med lättvispad grädde pudrad med lite kakao. Servera med vispad grädde!

Nytt år och "modern" bakning

Jag har inte summerat det gångna året utan konstaterar bara helt kort att det varit det värsta året i mitt och min familjs liv. Dock tänker jag fortsätta blogga och fortsätta det jag satt igång under 2013. Ett projekt jag hoppas kunna skriva mer om framöver.

Bloggen kommer att se ut ungefär som förut, med undantag att vissa stående inlägg kommer att finnas. Jag är inte helt hundra på vad och hur ännu, men "Fredagskakan" kommer att finnas med. Förmodligen på fredagar men man kan aldrig så noga veta. Bloggen lever ju ibland sitt eget liv känns det som. Kanske blir det också lite mathistoriska inslag, men dessa inslag har ännu inget namn. Vi får se vad som dyker upp och när.

Jag fick en fin liten kakbok av stora F i december. En bok från 1940-talet och titeln är rätt och slätt "Modern bakning". I denna går bland annat att läsa om det ultramoderna bakpulvrets förnämliga egenskaper. Boken är utgiven av Marabou bakpulver och kostade en hel krona på den tiden. Eller en riksdaler som min morfar alltid sa.

I boken läser jag att Marabou lagt ner ett stort och genuint arbete på att "...skapa en kvalitet, som ger bästa möjliga bakningsresultat. Vid Marabous laboratorium under vetenskaplig kontroll vunna erfarenheter i förening med praktiska rön under systematiska bakningsprov har under årens lopp möjliggjort en rad kvalitetsförbättringar." Det är ord och inga visor det! Recepten är dessutom utbakade av examinerade skolkökslärarinnor, lovar bokens ineldning. Där vann de mig kan jag säga. Lärarinnor är pålitliga de.

Jag tänkte börja med ett recept på småkakor - det är väl lagom svårt antar jag!? Ett tips innan ni börjar är att om smöret ni ska baka med är för salt, kan ni "...tvätta ur det på så sätt, att det läggs i en skål och knådas kraftigt med en träsked under rinnande vatten." Ja, salta kakor vill man ju inte alltid ha.

Klickkakor

225 g vetemjöl
1 tsk Marabou bakpulver
100 g socker
1 ägg
2 msk mjölk
90 g smör
4 msk korinter

Vispa ägg och mjölk. Rör samman mjöl och bakpulver noga och fördela sedan smöret i detta. Tillsätt korinter och äggmjölken. Arbeta snabbt samman degen. Klicka ut smeten på en smord plåt (eller ännu modernare; på bakplåtspapper). Grädda i 225 graders ugnsvärme.

Märk väl att ingen tid är angiven eftersom ugnar på denna tid var högst individuella på så sätt att de höll värmen lite olika bra. Passa kakorna noga och ta tiden själv är mitt tips. Jag gissar på ungefär tio minuter i ugnen.


Vilken är din favorit bland småkakor? Berätta!