Chokladbiskvier och finfikabesök

Igår fick jag finbesök av kolonigrannarna Martin och Mikko, som har sin stuga på gången som går parallellt med Hallongången där vi bor. De håller på att renovera sin toalett i stugan och allt är upp och ner och "ännavänt" som min mormor skulle ha uttryckt det. Jag insåg att de behövde få komma och sitta i ett varmt kök och dricka kaffe och äta hembakade kakor, för att vila från stöket en stund.

Jag tog min dramaten-vagn (pensionärsvarning?) och åkte några hållplatser till Olskrokstorget där jag brukar handla, när jag lever koloniliv. Det är en ganska gammal stadsdel i Göteborg där det finns en hel del mysiga små butiker och affärskedjorna har ännu inte hunnit mota bort alla unika butiker. ICA och Systembolaget finns visserligen, men man slipper Lindex, KappAhl och H&M m.fl. Allt på sin plats.

Här kan man gå och strosa och köpa lite fisk, eller "fesk" som gubbarna i de röda bodarna på torget säger. Finfina skaldjur köper man också här. Blommor från min elevs skäggige pappa eller grönsaker som är närodlade. Eller så går man på café och dricker kaffe med en riktigt god vän, som jag gjorde igår. Sojamjölken var dock slut så det blev Cola för mig. Skönt att sitta ner en stund och prata om ditt, datt och hattifnatt.

Jag inhandlade diverse specerier och annat för att kunna baka chokladbiskvier till mina vänner. När jag kom tillbaka till stugan och packade upp allt insåg jag att jag lyckats inhandla både sidenband och nya scrapbookingpapper men inga ÄGG! Aaaaaaaaaah! Hur skulle jag då kunna baka mandelbottnar till biskvierna??? Jo, jag tog lite sojamjölk och vetemjöl och det gick finfint. Bottnarna blev en aning knapriga men väldigt goda ändå.

Smörkräm smaksatt med choklad (mums) och chokladen som jag doppade de färdiga kakorna i var från Fazer, en mjölkchoklad av god kvalitet. Jag gjorde kakorna ganska små för att kunna ta två till kaffet istället för en stor. Goda blev de och en mysig fikastund fick vi.

Jag använde mig av ett recept ur ICAs småkaksbok som jag fått av min gode far någon gång, men du kan i princip använda vilket recept du vill när du bakar biskvier. Använd dig av bra mandelmassa och god kvalitetschoklad. Riktigt smör iställer för margarin behöver jag väl inte ens uppmana er att köpa? Vit choklad är också fint att använda som överdrag. Färga den gärna med röd karamellfärg så får du rosa fina kakor!

Bild: http://www.alltommat.se/

Chokladbiskvier

Bottnar:
200 g mandelmassa
1 äggvita
1/2 dl strösocker

Fyllning:
150 g smör
400 g florsocker
1 tsk vaniljsocker
2 msk kakao

Överdrag:
200 g bra choklad, valfri färg


Riv mandelmassan och blanda med socker och äggvita till en slät smet. Klicka ut kakor i önskad storlek på en plåt. Tänk på att smeten flyter ut en aning. Grädda i 175 graders värme ungefär tio minuter eller tills de fått en aning färg. Ta ut plåten och låt kakorna svalna innan du lossar dem.

Blanda ihop fyllningen (smöret bör vara rumsvarmt). När kakorna är kalla kan du breda på fyllningen som en liten topp. Under tiden du gör detta bör du smälta chokladen i ett vattenbad. Akta så att du inte får vatten eller vattenånga i chokladen! Då blir den ful och grynig.

Ställ kakorna i kylen en stund innan du doppar dem i smält choklad. Risk finns annars att smörkrämen smälter. Ställ i kylen igen för att chokladen ska stelna. Lägg upp dem på ett vackert kakfat och sätt på kaffet!

Bjud in en eller flera vänner och ha kakfrossa! Hembakat är ju sååå gott! Jag glömde att fotografera kakorna så jag lånar en bild från nätet istället.

Och nu till min fråga till er... Vad kallar ni dessa kakor? Biskvier, Sarah Bernard? Vad är skillnaden mellan dessa kakor? Storleken? Innehållet? Jag läste någonstans att Sarah Bernard innehåller tryffelsmet och biskvierna smörkräm.- kan det stämma? Berätta hur ni gör dem och vad ni kallar dem?

Bilder från påskhelgens koloniliv

Det här inlägget blir lite av en bildkavalkad. Vi har haft en härlig kolonihelg, om än lite småkallt väder. God mat, enkelt leverne och mycket utomhus och frisk luft. Titta själva:

Växterna växer uppåt trots det kalla vädret. Gröna knoppar och blad står emot nattens frost och när solen tittar fram under dagen sticker de iväg ytterligare några millimeter. Kärleksörten är på gång. Det känns trösterikt!

Pionerna ser ännu inte mycket ut för världen men när de blommar är de så vackra att jag får ont i hjärtat. Stora och kraftiga blommor som måste stöttas för att inte brytas av. Lite mer värme så är de snart uppe.

Blåmesen modell större har vi fått av min omtänksamme pappa, som gillar att ge presenter. Först var fågeln en rörelsevakt, och kvittrade högt när vi gick förbi. Bra för att varna för objudna gäster. Nu har den dock tystnat. Men den sitter där den sitter. Lilla B tycker att den är ful men jag och J gillar den på nåt sätt.

Staketet kring trädgården har länge behövt bytas ut, men nu blev det akut. delar av träet trillade helt enkelt bara bort i små bitar. Vi har bestämt att det inte är någon idé att bygga nytt staket innan grävmaskinen varit här och grävt för dräneringen. Sedan ska det bli nytt så klart.

Liten knubbig hund funderar på om det går att ta sig ut mellan spjälorna? J är ju på andra sidan och fixar med nya tvärslån till staketet. Hrmmmm... Jag vilar hakan på staketet medan jag funderar.

Man kan ju alltid försöka käka upp mattes scilla när hon inte ser. I väntan på att få gnaga på staketpinnarna.

J är en riktigt "handy man" med tungan rätt i mun och skruvdragaren i högsta hugg. Han lagade staketet så fint att den lilla knubbiga hundens planer på att rymma gick i stöpet. Han skuttade dock ut en gång men sedan var det bom och stopp.

Jag kokade kaffe och bjöd på finlakrits i choklad. Vi satt på verandan som solen värmt upp till en högst behaglig temperatur. Rosmuggarna har vi också fått av min snälla far.

Liten knubbig hund vilade ut innanför verandadörren i solstrimman som värmde gott. Spana in hur han sitter med sina baktassar! Han langar fram dem mellan framtassarna soom en liten kanin. Gullevovven!

På kvällen pustade vi ut och lagade lammstek i gryta, med örter, rödvin och kopiöst med vitlök. Jag hällde på lite balsamvinäger också, vilket blev mycket gott. Till detta stekte jag champinjoner som också de fick bräsera i balsamvinäger med päronsmak. Ugnsbakade färskpotatisar med timjan slank också ner.

Till maten drack vi ett italienskt vin som finns på box, och kostar 199 kronor. Smaken är enligt Systemmbolaget Kryddig, något utvecklad smak med inslag av fat, mörka körsbär, katrinplommon, basilika och choklad. 

Detta vin dricks med fördel till lamm- eller nötkött. Vi tyckte att det var gott.

Lååång fredag

I dag är det långfredagen då man enligt kristen tro ska tänka på Jesus som hängde på korset. Som religionslärare är det ju ofrånkomligt att göra det, även om jag inte är kristen. det var ett barbaraiskt straff att korsfästa människor och det var också bara de grövsta brottslingarna som dömdes till detta omänskliga straff. Nåja, jag ägnar hellre mina tankar åt kolonistugan en dag som denna. Vattnet släpps på i dag och jag åker till kolonin tidigt, för att vara där och vrida av kranarna som stått öppna i vinter.

I år har toaletten hållit tätt och inte frusit sönder. Förra året var det värre då vi inte hade koll på det där med att hälla glykol i toaholken. Som kolonist gör man ibland dyrköpta erfarenheter. I år längtar jag så där med hela kroppen efter att få sitta på kökssoffan och se mig omkring i det lilla trettiotalsköket. Hänga upp de grön- och vitrutiga gardinerna i köket efter att ha putsat av rutorna och torkat fönsterbrädorna.

Snart är det också dags att köpa pelargoner (vita) och ställa i alla fönster. Trasmattorna är tvättade och när jag våttorkat golven imorgon ska jag lägga på dem och bara njuta av doften. Första kaffetåren i kolonin är ocvkså magisk. Jag älskar att sitta på trappan och vinka åt våra fina grannar; Leif och Marko, Daisy och Gustav, Mikko och Martin, Peter och Katarina... Härliga människor och sommarvänner som vi umgås med när vi lever koloniliv.

Kökssoffan

Jag och lilla B ska övernatta i stugan imorgon kväll. Och så vovvarna förstås. Om det är någon som är gladare över kolonilivet än jag så är det Goliat. När jag packar resväskan och tar med den och vovven på spårvagn nr ett, krummar han med hela kroppen av lycka. När vi stiger av på ändhållplatsen taktar han hela vägen till stugan. Väl inne i trädgården rusar han fram till skjulet där hans leksaker förvaras. Lyckan är total när han kan hämta ut bollar, gummituppen och ett och annat ben som legat till sig över vintern.

Min största kolonilycka är när jag vaknar i stugan på morgonen, men det berättar jag mer om i nästa inlägg.