Frallor och fina tjejer

Bröd och jag är inte överens. Jag tycker inte om att baka bröd och det blir nästan aldrig bra. Kanske är det därför jag tycker att det är tråkigt? Mat- och bakbloggare lägger upp fantastiska bilder på mjöliga rågbröd med fin skorpa, på surdegsbröd och kryssfrallor som doftar genom skärmen. Focaccia är väl det enda jag brukar lyckas med, men så är det ju enkelt också. Det enda som är svårt är att stava det brödet. Jag har till och med googlat det och ibland är det två "c" och ibland ett, så nu skrev jag dit två på båda ställena för säkerhets skull.

Foto: Fanny Gelotte

Foto: Isabella Gelotte

Den gångna helgen var stora F hemma på besök. Vi var i stan och åt lunch, fikade, tillverkade praliner och åkte till Gunnebo slott.



Söndag morgon ville jag bjuda på lite extra god frulle så jag bakade frallor till frukost. Receptet hittade jag HÄR. Fast i vanlig ordning ändrade jag lite på ingredienserna.



Snabbjästa frukostfrallor

75 g jäst
50 g smör eller margarin
5 dl vatten
1/2 tsk salt
1 msk socker
4 fiberhavregryn
ca 9 dl vetemjöl 

Smula sönder jästen i en bunke. Smält smöret. Häll vattnet över det smälta smöret och låt det bli fingervarmt. Häll degvätskan över jästen och rör runt tills jästen löst upp sig.

Tillsätt salt, socker, rågsikt och vetemjöl special och arbeta ihop till en deg. Knåda degen för hand i 4-5 minuter. Dela sen degen i 16 bitar och forma till frallor som läggs på en bakplåtspappersklädd plåt.

Låt frallorna jäsa 15-20 minuter. Baka sen ca 7-9 minuter, 250 grader.

Fikonrulle till ostbrickan

Jag åt inte ost förrän jag var över tjugo år. Innan dess tyckte jag att en skiva ost på smörgåsen var lika frestande som att äta en svettig skosula. Någon gång i tjugoårsåldern började jag äta smält ost i gratänger, på pizza etc. Man blir nämligen betraktad som minst sagt suspekt om man inte äter ost:

-Va? Äter du inte ost? Varför då?
-Ja, jag vet inte. Jag tycker inte om det liksom.
-Nähä. Konstigt.

Jag tycker fortfarande inte att ost är supergott. Vissa ostar är goda, men då smakar de ofta inte så mycket. Fast brännvinsost är himla gott. Och Åseda gräddost. Och krämig vitlöksost på goda kex. Och vällagrad fet prästost. Gärna med tillbehör som fikonmarmelad eller körsbärssylt med lakrits. Men då är det ju tillbehören som lyfter det hela.

Den här goda rullen tänkte jag presentera för er, som ett gott tillbehör till ostbrickan. Jag kan själv bli så trött på vindruvor, päron, marmelad och det vanliga tjafset till osten. J älskar päron och vindruvor till, men jag tröttnar så fort på mat. Variation är ett måste för mig och då passar den här rullen fint. Man kan givetvis förändra ingredienserna efter eget tycke. Jag tänkte ha hasselnötter i nästa gång och varför inte tranbär?

Frukt- och nötrulle till ostbrickan

50 g oskadad sötmandel
250 g torkade fikon
50 g torkade aprikoser
50 g valnötter
1 msk konjak
1 msk honung
1 nypa kanel

Finhacka mandeln; gärna i matberedare. Mixa fikonen till en smet och blanda med mandeln. Hacka aprikoser och valnötter grovt och blanda ner i mandelsmeten med konjak, honung och kanel. Blanda och forma till en rulle. Förvara i kylen över natten och slå sedan in rullen i bakplåtspapper. Rullen blir bäst om den får mogna ett par dygn i kylen innan servering.

God mat och matprat

Jag har en vän som säger att hon gärna äter god mat, men att hon inte kan "prata mat". Med det menar hon att hon inte kan sitta och förlora sig i beskrivningar av chokladfondant som man skär ett snitt i varpå man ser den varma och rinnande fyllningen komma mot en som en het lavaström av choklad. Eller berätta om senaste risotton som man öste med torr vermouth så att det formligen ångade i hela köket och man blev yr på dessa ljuvliga ångor. Hur man rev den lagrade parmesanen omsorgsfullt, efter att ha konstaterat att det inte var disktrasan som luktade gammalt utan osten med tolv år på nacken.

Jag älskar att äta god mat och att prata mat. Lika gärna läser jag om mat och då mycket gärna beskrivningar av mat. Nästan ännu hellre än recept. Därför gillar jag tidningen Baka så mycket. I dag fick jag senaste numret och det var chokladspecial. Oh la la, kom till mamma! Jag avgudar choklad! Jag vägrar att tro på senaste löpsedlarna om att chokladen kommer att ta slut om tio år. Pah! det var det dummaste jag har hört. Vad skulle människor då leva för? Va? Tala om det för mig!

Ikväll svängde jag ihop en enkel rätt bara så där utan recept, för att glädja J som älskar pasta. Nu sitter jag här med jordens magknip, för det är den effekten pasta ofta har på min mage. Eller rättare sagt det som serveras till pastan. I dag blev det en spaghetti med citron, räkor, chili, olivolja och vitlök. Och lite annat. Här är ett försök till recept, eftersom jag mest gjorde "på känn".

Spaghetti med räkor, citron och chili

Häll 2 msk olivolja för stekning i en traktörpanna eller djup stekpanna. Hetta upp på medelvärme och sänk värmen till låg temperatur, ca 3 på en tiogradig skala. Lägg i en hel finhackad färsk vitlök, en halv hackad rödlök och lite chili efter behag. Jag använde en torkad röd chili och en tsk chipotlepulver. Låt "smälta" på låg värme. Slå gärna på lite mer olja om det blir torrt i pannan. Det ska vara ganska mycket flyt i pannan om man säger så. Lägg i strimlor av soltorkad tomat.

Riv en tvättad citron eller använd ett zestjärn till det yttersta gula skalet. Lägg ner det i pannan. Krama också ur ett par tsk citronsaft. Akta så att kärnorna inte kommer med. Häll på en dl vispgrädde (eller matgrädde om du känner dig nyttig).

Lägg sedan ner en msk franska örter eller någon annan god torkad örtblandning. Rör om och låt puttra ihop på svag värme.

Koka pastan al dente och precis innan du ska hälla av den lägger du ner räkorna i pastasåsen. Jag tog en liten burk räkor i lake, som stod i kylen. Låt koka upp mycket hastigt medan du häller pastan i ett durkslag.  Häll en msk god olivolja med citron över och blanda om.

Lägg sedan tillbaka pastan i kastrullen och häll pasta såsen över. Se till att räkorna inte kokar för då blir de tråkigt sega. Häll över en dl riven parmesan av bra sort och blanda en gång till. ät och njut med en god sallad till eller varför inte halverade cocktailtomater om du gillar det!?

Både J och lilla B åt glatt men slapp magont. Tur för dem...

Rotmos värmer både kropp och själ

Det finns en blogg som heter "Ingen rotmos". Den skulle jag aldrig kunna skriva under på. För jag älskar rotmos. Min bästa vän sen barnsben älskar rotmos. Det är faktiskt det godaste hon vet. För mig ligger det absolut i topp när det gäller svensk husmanskost. Det lena, varma, vackra moset som bara ligger där i en driva och väntar på att spetsas till lite med stark senap. Gärna en bit gott rimmat kött till och helst då kalkon för min del.

Jag vet inte vad det är med rotmoset som gör att det känns så rejält? Så präktigt och hemlagat. Så Vackert att se på. Så mättande och snällt. Men kanske inte alltid så snällt för magen. Kål har välkända biverkningar som jag inte alltid uppskattar. Men ändå... Så värt det.

När jag och vännen Pernilla var i norra Norge och hälsade på en gemensam vän för många år sen, bjöds vi på kokt renrygg och rotmos. Det visade sig att där lagade man rotmoset på så sätt att man gjorde mos av kålrot och bjöd kokt potatis till. Och så köttet då så klart. I min familj lagar vi det av kokta potatisar, morötter och kålrot. Detta mosas ihop med lite av kokspadet och äts med korv, kött eller bara som det är. Senap är given men det varierar lite vilken sort det kan bli. För tillfället är det Johnny´s senap som finns i min kyl. Söt och stark och len.

Hur gör ni ert rotmos? Eller gör ni det inte alls? Köper ni det? Eller äter det hemma hos mamma/pappa? Har ni kött till? Korv? Äter ni det kallt nästa dag på en knäckemacka? Berätta!

Här är mitt recept. I dag gör jag det i min Crock Pot så att det är klart när jag kommer från jobbet.Jag längtar redan hem... Har du ingen Crock Pot kan du givetvis koka köttet mört först och sedan koka rotsakerna i spadet tills de är mjuka.

Rotmos

1 bit rimmad oxbringa, ca 600 g
2 gula lökar
5 stora potatisar
3 stora morötter
1 mellanstor kålrot
1 liter vatten (mer om det behövs)
salt
5 vitpepparkorn
5 kryddpepparkorn
3 lagerblad

Skala rotsakerna och lägg dem och löken i botten av din Crock Pot. Lägg köttet ovanpå och häll på vatten och kryddor. Om du vill koka utan kött kan du använda 1 liter grönsaksbuljong istället för vatten för att få smak på moset.

Lägg på locket och ställ grytan på låg värme i ca 8 timmar. Kokar du bara rotsaker vet jag faktiskt inte tiden, kanske fem timmar? Man får nog prova detta.

När grytan gått klart lyfter du upp köttet och tar åt sidan. Lyft sedan upp rotsakerna och försök att undvika att få med pepparkornen och lagerblad. Mosa rötterna med en rotsaksstöt eller vispa med elvisp. Späd moset lite med spadet från koket, så att moset inte blir för hårt.

Om du har kokat kött eller värmt korv till - skär upp och arrangera allt snyggt på ett fat. Servera med en riktigt god senap och kanske knäckebröd och ost. Glöm inte att ta på brallor med resår i midjan - det finns risk att du inte fixar att knäppa byxorna efter maten.

Dragen kalkon/ pulled turkey

Igår bjöds jag och familjen på middag hos kusin Vitamin på Hising Island. Till förrätt fick vi närodlade rödbetor (från kusins kolonilott ca 200 m bort; snacka om närodlat!). Vi åt dem med smör och pepparrot - så fruktansvärt gott!Huvudrätten bestod av en dragen kalkon med de godaste tillbehör. Kalkonstackarna var inte dragen när han togs av daga utan snarare isärdragen efter lång "kamp" i ugnen. Köttet var verkligen så mört att det föll isär. Vi grejade till våra egna små wraps och i dem lade vi guacamole, gurka, tomat, syrad lök, färsk koriander, tomatsås med rökig arom och sallad. Så himlans gott det var! Receptet är hämtat från Ingelsta kalkon liksom kalkonbröstet var inköpt där.

Pulled turkey med coleslaw och syrad rödlök

Bild: www.ingelstakalkon.se

Inköpslista:
1 helt kalkonbröst, ca 3 kg
4 tsk mortlade korianderfrön
2 msk starkt paprikapulver
2 msk malen spiskummin
1 msk råsocker
1½ msk salt
1 stor gul lök
3 vitlöksklyftor
½ chili
33 cl ljus lager (öl)
2 dl rökig BBQ-sås, helst chipotle
1 pressad lime
salt och nymalen svartpeppar

TILL SERVERING:
mjuk bröd
coleslaw
syrad rödlök  (recept här)
färsk koriander

Portioner: 6-8 portioner
Gör så här:
1. Sätt ugnen på 125°. Mortla korianderfröna och rör ihop med resten av kryddorna.
2. Skär djupa snitt i kalkonbröstet, massera in kryddblandningen runt om köttet och ordentligt ner i snitten.
3. Skala och skär den gula löken i klyftor. Skala och krossa vitlök och hacka chilin om du väljer att ha med den. Lägg detta i botten av en stor ugnsfast gryta med lock. Lägg kalkonen ovanpå löken.
4. Rör ihop öl och BBQ-sås och häll över köttet.
5. Sätt på locket och ställ i mitten av ugnen. Låt stå i cirka 10 timmar (över natten) eller tills köttet är så mört att det lätt går att dra isär med hjälp av en gaffel. Ös gärna köttet någon gång under tiden.
6. Ta upp kalkonen ur grytan och mixa det som är kvar i grytan till en slät sås. Häll av lite av såsen och ställ den åt sidan.
7. Dra köttet i tunna bitar/trådar och lägg tillbaka det i grytan. Blanda och smaka av med limesaft, salt och peppar.
8. Servera köttet på mjukt bröd tillsammans med resten av såsen, coleslaw, syrad lök och koriander.

En finfin gryta när mor kommer på besök

Kära mor är i Göteborg och hennes signum kommer alltid att vara kycklinggryta för mig. När jag var liten brukade hon laga en gryta med bitar av kyckling, tomatpuré, buljong, paprika, hela små champinjoner som halkade omkring i munnen så trevligt och även lite paprikapulver och krossade tomater vill jag minnas. Grytan var så där mustig och het och till den serverades kokt potatis och ris. Alltid båda delarna. Numera förstår jag att det berodde på att pappa inte ville ha ris, men då tyckte jag att mamma var så snäll som gjorde båda delarna eftersom det var så gott.

Bild:
 http://www.hermanssonco.se/page.php?pid=21

Därför känns det naturligt att bjuda mamsen på en kycklinggryta när hon nu är på besök. J kom hem med ett recept från en arbetskamrat nu i veckan och ville att vi skulle laga det här hemma. Det kan vi väl göra tänkte jag, för han får sällan bestämma vad vi ska äta, stackar´n. Receptet är hämtat ur Grapevine nr 3 2013. Grapevine är en liten trycksak som rekommenderar nyheter från Systembolaget och som även tipsar om recept och liknande. Om du klickar HÄR kan du få en gratis prenumeration antingen i pappersform eller via mail. Det har jag gjort och ser fram emot lite nya tips.

I hösttider är det gott med grytor av olika slag och det börjar märkas på matbloggar runt om i vårt allt kyligare land. Den här innehåller äpplen, cider, Dijonsenap och kyckling. Goda grejer alltihop och i kombination svårslaget! Receptet är för två personer men jag tycker nog att fyra kycklingfiléer känns i mesta laget för två... När jag fick "receptet" fanns bara ingredienserna angivna så jag lagade enligt mitt eget huvud (vilket jag oftast gör även om det finns beskrivet hur man ska göra...) Resultatet blev en gryta som tog slut, så att inte ens hunden fick smaka...

Gryta med kyckling, äpple och Dijon

2 portioner

2 msk smör
4 kycklingfiléer
1 gul lök
2 äpplen
1 -2 dl äpplecider (jag tog alkoholfri)
2 dl matlagningsgrädde
1 msk koncentrerad kycklingfond
1 - 2 msk Dijonsenap
1 tsk torkad dragon (eller en näve färsk)
salt och peppar efter behag

Skär kycklingen i bitar och fräs dem gyllene i smöret i en traktörpanna eller djup stekpanna. Lägg i löken, skuren i skivor och låt den steka med tills den får lätt färg. Slå på cider, grädde, fond, senap och dragon och låt puttra ihop någon minut. Skala och skiva äpplena i lagoma klyftor under tiden. Lägg dem i pannan och låt dem puttra med ca tio minuter eller tills kycklingen är klar. Jag gillar när äpplena har lite tuggmotstånd men vill man ha dem mjukare kan man lägga i dem direkt och steka med kycklingen och löken.

Servera med potatisklyftor eller ris eller med en sallad.

Tartarsås till fina fisken

Häromdagen kom J hem med färdiga laxbiffar från fiskaffären. Han fyndar ofta fisk där och jag måste säga att halvfabrikat som är gjort av fiskhandlaren tilltalar mig mer än andra i samma genre. Dessa biffar var gjorda av lax och fetaost, var vackert rosafärgade och såg riktigt aptitliga ut.

Jag blev så sugen på en gammal klassisk sås från det glada 1800-talet. Jo för så gamla anor har såsen om man ska tro på vad som står på Wikipedia. Då serverades denna sås som tillbehör till biffar av rå malen oxfilé, s.k. tartarbiff. Man trodde att ett asiatiskt folkslag - tatarerna - åt rått kött. Därav namnet tartar-sås. Detta lär inte stämma men det är en rätt bra historia...

Nåväl, min tartarsås var en egen variant och jag ska försöka återge de exakta måtten här.

Sauce tartar a la Erika

1/2 dl majonnäs (jag gjorde egen men köpt fungerar lika bra)
2 msk lätt-creme-fraiche
1/2 tsk vitvinsvinäger
1 dryg msk hackad smörgåsgurka (inlagd)
1/2 tsk dijonsenap
1/2 tsk citronsaft (färsk)
1 msk finhackad gul lök
1 tsk färsk persilja, hackad
1 tsk färsk dill, hackad
1 nypa strösocker
1 krm svartpeppar
1 krm salt eller mer för den som är saltälskare

Blanda creme fraiche med majonnäs, vinäger, gurka och dijonsenap. Häll i citronsaften, löken, det kryddgröna. Blanda väl och salta och peppra slutligen- Låt gärna stå och mogna en stund före servering.

Vi åt som sagt laxbiffar till på en bädd av vitlöksfräst röd paprika och finstrimlad squash. Till detta några potatispuffar ur frysen. Lätt och snabbt en tisdagskväll som denna. Såsen är säkert god till vegetariska biffar också.