Klimatsmart mormorsmat

Jag försöker tänka klimatsmart när jag lagar mat numera. Fick J bestämma (får han INTE) så skulle det bli pasta med sås och ruccola varje dag. Även mitt i vintern. Jag köper helst inte ruccola eller machesallad på vintern, även om det händer. Jag vill hellre laga kålrot, vitkål och andra rotfrukter då. Gärna svensk husmanskost som kåldolmar, kålpudding, rotmos, Janssons frestelse och rårakor. På hösten och vintern alltså.

Jag vet inte om yngre människor lagar denna typ av mat längre? Eller blir det bara wokat, tex mex, pasta och annat som går snabbt? Mina barn lagar allt möjligt men det är ju inte så konstigt med en mamma som är matnörd. Hela min släkt är matlagningsroad, utom då en exentrisk äldre man som enbart kokar potatis. Allt annat äter han rått. Grönsaker, frön och bröd. Massor med bröd men bara fullkornsbröd. Han är en mycket udda fågel i vår familj och jag ska avstå från att blogga om honom, även om det är ganska frestande.

Mormor i hatten

Min mormor var utbildad kokerska och var nog den som lärde mig hur man gör en grytstek och oxrulader. Pappa lärde mig att laga levergryta med bacon och av mamma lärde jag mig hur man gör gott rotmos och kålpudding. Sedan har jag, som de flesta gör, utvecklat rätterna till mina egna. Jag tar nog mer sirap i kålpuddingen än mamma gör och i steksåsen har jag ingen ansjovis som mormor hade. Men ändå. Jag är så tacksam över matarvet. Det som gör att maten smakar lite lite godare än om den inte tillagats med kärlek.

I dag tänkte jag bjuda på min alldeles egen variant av kålpudding. Jag gör den av kalkonfärs från Ingelstad Kalkon eftersom jag inte äter fläsk, men naturligtvis kan man ta blandfärs istället. Eller sojafärs om man äter vego. Till puddingen severerar jag kokt möjlig potatis och rårörda lingon. Gärna rårivna morötter också. Är det helg kan det bli ett glas öl också. För jag tycker att kålpudding är festmat - vad tycker ni?


Kålpudding á la Erika

4 personer

1 vitkålshuvud, ca 800 g
3 msk smör
2 dl buljong
salt, vitpeppar, soja

Färsen:
300 g kalkonfärs (eller bland eller vego)
1/2 dl risgryn (jag tar gärna rundkornigt grötris)
3 dl sojamjölk (eller vanlig)
1/2 msk smör
salt, vitpeppar

Fräs riset i smör och häll på mjölken. Koka på låg värme till en lös gröt och salta och peppra. Medan gröten kallnar blandar du alla ingredienserna till färsen väl och kryddar lite lagom. Om du är osäker på kryddningen så stek ett litet smakprov för säkerhets skull.

Skär bort stocken på kålhuvudet och strimla kålen i ganska små bitar. Stek dem i en wokpanna (bäst plats i en sån) i smör och ringla över sirapen. Låt fräsa på mellanstark värme så att kålen får färg, men inte bränns. Passa den noga eftersom sirap innehåller socker. Det blir lätt svart! När kålen är klar häller du på några teskedar soja så att kålen får fin färg.

Smörj en stor ugnsfast form med smör. Häll ut hälften av kålen i den och bred sedan ut all färs som ett täcke över kålen. Häll sedan ut den sista kålen över färsen så att den täcks. Häll på buljongen över hela härligheten och ställ in formen i ca 225 graders ugnsvärme i ca en timme. Akta så att inte ovansidan bränns. Lägg på ugnsfolie om det börjar se bränt ut. Ät och njut!