Lammrostbiff och finbesök som väntar

Ny vecka, nya tag, ny mat. Veckans höjdpunkt kommer helt klart att bli ett besök av kära vänner söderifrån, som jag tycker så mycket om. Min hjärna bryds just nu med vad jag ska bjuda dessa matvirtuoser på, men det löser sig nog.  På västkusten kan man alltid bjuda på skaldjur och komma undan med det. Fast jag ska nog lägga manken till ska ni se. Recept på godsaker kommer, jag lovar. Och så kanske en och annan bild på snyggingarna.

I helgen var jag alldeles allena på lördagen men jag vägrar att falla i träsket "jag-är-ensam-ikväll-och-därför-lagar-jag-ingen-middag-för-det-är-så-tråkigt-att-äta-själv". Jag kan tycka att det som omväxling är ganska skönt att äta själv. Dessutom har jag ju två stora bedjande ögon vid mina fötter, och då är det svårt att känna sig ensam...

Grillen orkade jag däremot inte dra igång, så jag stekte köttet i en grillpanna på spisen vilket gick alldeles utmärkt bra. Se till att köpa bra kvalitet på köttet bara. Annars är det liksom inte mödan värt. Inspiration fick jag från senaste numret av Hemköps tidning Hemlagat. HÄR hittar ni receptet som verkligen är värt att prova.

Som vanligt ändrade jag och fixade och istället för örtsås gjorde jag en örtolja som jag sedan droppade över kokt färskpotatis med rödlök. Tokgod ljummen som potatissallad till köttet.

Fredagskakan 13 - något för grottmänniskor?

Jag har alltid fascinerats av grottor! Som barn såg jag en gång en film där några förirrade sig i berg där det fanns grottor och jag kan fortfarande känna det där killet i magen som jag kände då. Skulle de hitta dem? Vad hade egentligen hänt dem och vad fanns i de där grottorna? Jag minns inte hur det gick - det viktiga var känslan av mystik och spänning.

En annan gång när jag var barn besökte vi en plats i Blekinge som kallas Anglestue. Anglestue är ett grottområde söder om Kallinge som får fantasin att skena. Grottorna har bildats när inlandsisen tryckte på så att de stora stenarna sprack upp och trycktes ihop, och kallas för blockgrottor. Under dackefejden på 1500-talet sägs självaste Nils Dacke ha gömt sig i dessa grottor. Om detta är sant eller inte kan man alltid diskutera...

Morfar och jag busar, 1967.

Jag minns att morfar och mamma letade upp en stor grotta någonstans i området och klämde sig ner i denna. Tydligen så finns det en stor sal mitt bland alla stenblocken, där många människor ryms. Tanken svindlar lite när man tänker på att men under senmedeltid samlades här och smidde planer mot kungen och andra förtryckare. Grottan kallas för Kyrkan och är tolv meter lång och har åtta meter i takhöjd. Ett utflyktsmål för er som planerar en tur till Blekinge i sommar! HÄR hittar du en vägbeskrivning.

Andra minnen som är förknippade med utflykter är fika. Jag menar - ingen bra utflykt utan fika eller matsäck. Mormors hembakade kakor var det man längtade mest efter, och så iskall jordgubbssaft när man knatat så där jättelångt som barn. En kilometer till fots var långt för små korta barnaben.

Helt osökt kommer jag då in på dagens kaka, nämligen rabarbergrottor. Vanligen gör man hallongrottor, men tidningen Hembakat bjuder på ett finfint recept på just rabarbergrottor, där hallonsylten byts ut mot hemlagad rabarberkompott. I mitt lilla trädgårdsland växer rabarbern så det knakar för tillfället och jag plockade av ett antal stjälkar igår kväll. Ljusröda och späda och krispiga.

Degen gjorde jag i nya assistenten från Ankarsrum. Vilket fynd denna är! Det kommer ett inlägg om min nya vän snart.

Rabarbergrottor

ca 40 st

Deg
300 g smör, rumsvarmt
2 dl strösocker
6 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker

Rabarberkompott½ vaniljstång
200 g rabarber
1 dl strösocker
½ msk pressad citron

Skrapa ur fröna ur vanlijstången. Koka rabarber, socker, citronsaft, vaniljfrön och -stång i en kastrull. Sjud i ca 10 min. Låt kompotten svalna och ta sedan bort vaniljstången.

Sätt ugnen på 200 grader.

Rör smör och socker. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker och rör sedan ner detta i smöret. Forma små bollar som du trycker ut i folieformar eller stadiga pappersformar. Gör en grop i varje boll och klicka dit rabarberkompott.

Grädda i ca 12 minuter i mitten av ugnen.

Paj är allemansrätt eller i alla fall bufférätt

I student- och konfirmationstider stundar också buffétider. Vad man bjuder på varierar stort men vanligast är väl pajer, bröd, kycklingspett, sallad etc. Mat som de flesta tycker om, tål och så är det ju lätt att förbereda också. En annan fin sak med buffé är att man kan äta så mycket eller lite man vill, eftersom det är självservering.

Enda faran med buffémat är att den lätt blir angripen av bakterier så att alla gästerna nästa dag , eller redan under natten, drabbas av magsjuka. Men detta handlar ju mest om dålig förvaring och att maten får stå framme för länge. Se alltid till att lägga upp lite lagom med mat på faten, och fyll hellre på under dagen, kvällen eller när nu kalaset stundar. Då undviker man baciller och dessutom sparar man på maten och kan äta den nästa dag om inte allt går åt.

Hos Remsans bistro kan du hitta många bra recept och särskilt på buffémat. Remsan är en skön tjej med huvudet på skaft (ett mycket vackert sådant) och med känsla för bra mat. Hon skapade smått stor för en tid sedan då hon skrev om ekologisk mat och att det inte alltid behöver vara dyrare än "vanlig" mat. Inga pekpinnar utan ren fakta - vi som har råd att köpa ekologiskt borde göra det oftare. Och när ekologiska varor inte är dyrare än andra bör vi alltid välja ekologiskt. Och närodlat/närproducerat.

Remsan bor i Kalmar på vackra östkusten. Hon pratar i radio och gör allt möjligt spännande som har med mat att göra. Hon tycker om bubbel och jag har en känsla av att det aldrig är för kallt för ett glas bubbel, om du frågar henne. Jag är böjd att hålla med!

I söndags bjöd jag inte på någon buffé precis men tre olika pajer lyckades jag få ihop. Den ena blev för salt eftersom jag talade i telefon samtidigt som  jag kryddade och lagade. Ingen bra idé alltså. Fokus låg på fel saker här.

Den paj som jag själv tycker blev godast kommer ur senaste numret av tidningen Baka. Jag bytte ut löken mot purjolök och använde mig av kokt kycklingfilé. I övrigt följde jag konstigt nog receptet till punkt och pricka.

Paj med kyckling och fetaost

Pajdeg

125 g smör

180 g vetemjöl (ca 3 dl)

45 g kallt vatten (ca 3 msk)

Skär smöret i små kuber. Blanda snabbt ihop det med mjölet och sist av allt vattnet. En pajdeg ska aldrig knådas för då blir den seg och tråkig. Tryck ut degen i en pajform eller i flera små. Grädda pajskalet i 10 minuter i 225 graders ugnsvärme.

Fyllning

2 gula lökar 

2 vitlöksklyftor

2 msk smör

350 g grillat kycklingkött

200 g smulad fetaost

3 ägg

1 ½ dl mjölk

1 dl kesella

2 dl riven ost

1 tsk dijonsenap

1 tsk honung

1 msk torkad timjan

1 msk färsk hackad rosmarin

salt

svartpeppar

Hacka lök och vitlök och fräs dem genomskinliga i lite smör. Skär kycklingköttet i strimlor eller småbitar och lägg dessa i pajskalet ihop med löken. Rör ihop resten av ingredienserna och bred ut det över kycklingen och löken. Grädda långt ner i ugnen, ca 40 minuter. Se till att fyllningen har stannat. Om pajen verkar bli för brun på ovansidan täcker jag alltid med lite ugnsfolie för att inte bränna den mot slutet. 

Servera med sallad och dressing eller bara som den är.Och

Födelsedag med hemmabak

I helgen var det födelsedagskalas med pajer och kaka i solskenet. Gästerna hade med sig väldigt fina presenter och allt var frid och fröjd. Det var ju ingen jämn födelsedag, men nästa år då smäller det.

Kakan jag bjöd på hämtade jag ur tidningen Baka, min favorit bland baktidningar. Förutom att recepten är så fantastiska är layouten på tidningen lockande. Första delen består mest av enastående vackra bilder och man kan riktigt njuta av bakverken och frestas av dem, utan en massa text. Bilderna är uppblandade med reportage och annat redaktionellt innehåll som tips på baktillbehör och liknande. I slutet ligger alla recept och det är bara att bläddra fram till dem när man ska skrida till verket. Jag är nöjd prenumerant kan jag säga...

I det senaste numret hämtade jag både pajrecept och kakrecept. Kakan var en mazarinkaka med toscatäcke som var precis lika förödande god som den såg ut på bilden. Mycket mättande, så jag tycker nog att receptet för tio personer räckte till fler, men då hade vi så klart ätit mat-paj innan.

Mazarintårta med toscatäcke ur Baka nr 3/2014

10 bitar

500 g mandelmassa

250 g rumsvarmt smör

300 g ägg (ej skal)

Rivet skal av en citron

60 g vetemjöl

Smör och kokosflingor

Toscatäcke

300 g blandade nötter utan skal

100 g vispgrädde

100 g strösocker

140 g ljus sirap

75 g smör

Sätt ugnen på 175 grader. Riv mandelmassan på rivjärnets grova sida och blanda det med smöret i en bunke. Rör tills det blir en jämn smet. Rör i ett ägg i taget och blanda sedan ner mjöl och citronskal.

Smörj en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Bröa den med kokosflingor och häll sedan smeten i formen. Grädda i 30 minuter i mitten av ugnen.

Toscasmet

Rosta nötterna i en varm stekpanna men se till att de inte bränns. Om du vill kan du gnugga av skalen i en torr och ren handduk, men jag valde att ha dem kvar.

Koka ihop grädde, socker och sirap i en kastrull tills smeten blir tjock och brun (lite som knäcksmet). Blanda ner smör och nötter och ta kastrullen från värmen. Häll toscasmeten över kakan som du nyss tog ut ur ugnen och sätt sedan in den igen i fem minuter. Passa noga så att inte nötterna bränns.

Låt kakan svalna i formen innan du försiktigt lossar den. Skär med en kniv runt om kakan så att den lossnar utan att gå sönder, innan du tar bort kanten på formen.

Snabba ryck i maj månad

Nu är det länge sedan jag skrev ett inlägg här. Tiden och orken vill inte räcka till. Men nu är det dags igen.

I dag blir det tips på snabbmat när det inte riktigt finns tid att laga middag. När maj månad drar igång men brännbollsträffar, konsert på fritids, betygsättning i skolan, utvecklingssamtal tre gånger samma vecka osv. Bättre än hämtmat från hamburgerkedjorna och mer varierat än att flera gånger i veckan springa ner till thai-butiken och köpa Kai gad ka-prao (säkert felstavat men min thailändska är inte vad den varit, håhå). Sen är ju thaihämtmat jättegott ibland. Och sushi.

Igår gjorde jag snabba cevapcici (säkert också felstavat) med färdigköpt klyftpotatis och yoghurtsås. Jag använde 350 g kalkonfärs som jag blandade med en färdig kryddpåse från Willys. Märket kommer jag inte ihåg, men de har flera olika sorter. Cevapcici, kycklingstroganoff och chipotleburgare. Bra att ha hemma när du vill slänga ihop något utan att behöva tänka. Bra också för barn och ungdomar som själva ska börja laga mat och vill känna att de lyckas i köket. Det gäller att börja så smått så att matlagning blir rolig.

Snabbast går det att bara blanda ihop en burk goda bönor med lite skivad rödlök och en god balsamvinäger. Bryt gott färskt bröd till och kanske ett glas rött. Vanvettigt gott i sin enkelhet.

Ett annat säkert kort i mitt snabbmatskök är rårakor med lingon. Riv tre till fyra potatisar per person och blanda dem med ett uppvispat ägg. Krydda med salt och peppar och stek rakorna i smör och lite olja på ganska hög värme. Jag vill ha dem väldigt tunna och krispiga så jag lägger dem gärna på ett galler i ugnen om jag gör till fler än mig själv. Då håller de sig och blir inte sladdriga som en gammal glosbok. Servera rårörda lingon och kanske lite riven vitkål. Supergott!

Helgen som gick var full av aktivitet och på söndagen var det snabba ryck som gällde för att få i sig lite lunch. Några stekta skivor kycklingfalukorv fick samsas med lite lök, sallad, ananas och chipotlepuré mellan två skivor bröd. Till detta några klyftor potatis som fått en stund i ugnen.

Edamamebönor tillhör det som kallas lyx. Jag har alltid en påse frysta som bara är att ta fram, koka och njuta med flingsalt. Om inte min mage sa stopp kunde jag äta det oftare.

Couscous är också bra mat på våren och sommaren. Laga efter beskrivningen på förpackningen. Ibland tar jag kallt vatten istället för varmt och då blir min couscous bättre. Men det tar längre tid så klart. Sedan blandar jag i vad jag har av rester. Stekt halloumi, korv, köttfärs, tofu, kyckling eller grillade grönsaker. Till detta äter jag ajvar relish, naturell yoghurt, färdig dressing eller hoummus. Supergott och lätt.

 

Matbloggträff del 2

Mycket har hänt på en månad och jag har inte orkat/hunnit/haft inspiration att skriva mer om bloggträffen i Falkenberg. Det var så fantastiskt och givande att det är svårt att sätta ord på alltihop. Dag två blev hur som helst en otroligt intressant dag då jag lärde mig en massa nya saker.

Vi var på chokladprovning på Suseå choklad, vilket var en trevlig upplevelse. Susanne som är butiksansvarig och sommelier guidade oss igenom chokladens underbara värld och vi smakade på olika varianter av denna gudagåva. Pralinerna vi fick var tillverkade för hand i Falkenberg och de smakade verkligen mer! Fläder, björnbär och annat mumsigt. Dock var alla väldans mätta efter frukostbuffen på hotellet, så en del av chokladen fick följa med oss i små cellofanpåsar istället för att hamna i magen direkt.

Suseå choklad är väl värt ett besök, även om man inte bokat in sig för en provning. De säljer vinäger, kvalitetschips, marmelad, knäckebröd, kaffe, godis och naturligtvis choklad av god kvalitet och av många olika sorter. Jag inhandlade såväl engelska chips från Yorkshire, som marmelad och choklad. 

Efter denna kulinariska start på dagen for vi vidare mot Ugglarps grönt som bjöd på delikatesser av ett helt annat slag. Mikael Jidenholm berättade om sin vision och hur han har förverkligat sin dröm om att odla grönt som håller hög kvalitet och som levereras till butiker och restauranger som bryr sig om varifrån deras varor kommer. Alla vi matbloggare var fullt eniga med Mikael om att mat ska vara en upplevelse och att det är viktigt att grönsaker är både vackra och goda och att de odlas med kärlek och omsorg.

Ugglarps grönt består av visionärer som tänker framåt men som samtidigt förvaltar vårt svenska arv och blandar gammalt beprövat med ny och spännande utveckling. Man har planer på att öppna restaurang där besökarna ska kunna få ta del av det sköna gröna som växer på gården. Vi fick se många fina plantor och lärde oss om hur man kan ta tillvara till exempel en brysselkålplanta på ett nytt sätt, så att den utnyttjas till max. Kålen var både god och vacker - det fick vi erfara senare på kvällen då vi åt av den på en lokal restaurang.

Sedan tog Malin med oss till Slöinge kafferosteri där vi fick smaka på det egenrostade kaffet och en lunchsmörgås. Daniel berättade om kaffe, bönor och vad det egentligen är för skillnad mellan kaffepaketet du bär hem från matbutiken, och kaffet du köper hos honom. Han brinner verkligen för kaffe och rostar sina bönor i ett gammalt hus som han också driver som pensionat. Nyfiken som jag är kikade jag in i ett av rummen som stod öppet och där såg himla mysigt ut. Gamla möbler och en genuin känsla av hemtrevnad. HÄR hittar du priser om du är intresserad av att boka. Jag ska definitivt ta med mig J till sommaren och besöka denna pärla!

Slöinge kafferosteri är ett mikrorosteri som rostar specialkaffe och säljer det dels i det egna rosteriet, men också hos flera av de lokala restaurangerna och butikerna. 

Min favorit under den sörplande kaffeprovningen var ett kaffe från Honduras med lite karamellig ton och chokladsmak. Just de fruktiga kaffesorterna verkar vara det som passar mig bäst. Kanske för att jag uppskattar en bit choklad till kaffet.

Alla deltagare sörplade, smakade och hummade mycket seriöst under tålmodig ledning av Daniel. Fotograferandet var nästan en lika viktig del som smakandet ibland. Djup koncentration företogs hos flera bloggare som lade pannorna i veck och vek sig dubbla för att få den bästa bilden till bloggen och Instagram. Ni som följer mig vet att min blogg koncentrerar sig på det skrivna ordet snarare än bilder, inte minst då jag saknar en bra kamera.

Något toppade av koffein fortsatte vi till Solhaga stenugnsbageri. Förväntningarna var höga på detta besök, åtminstone hos mig som är kass på att baka bröd. Här arbetar Sara som också har en blogg där hon tipsar om brödbak och annat spännande. Bland annat finns där inlägg om trevliga matbloggares besök. Du kan också följa Sara på Facebook om du är intresserad av bra knep då det gäller recept, hur man snittar bröd och limpor på bästa sätt.

Sara beundrar hur Helena format sin baguette...

Sara är en varm och härlig person som fick oss att känna oss mycket välkomna. Alla fick varsin degbit och skulle sedan baka ut varsin baguette efter att Sara visat hur man skulle göra. Det var inte helt enkelt och vissa fick till riktigt spännande former. Drakar och annat onämnbart.

Jag köpte en brödsnittare med vasst rakblad för att kunna upprepa Saras tjusiga snitt även på hemmaplan. Baguetterna blev riktigt goda och hyfsat vackra tycker jag. Ugnen har ju stor betydelse för gräddningen och enligt Sara ska man alltid baka baguetter på het plåt så att de blir ordentligt genombakade från undersidan också. 

Innan vi åkte fick vi som ville med oss surdegsstart i en påse. Denna låg i min väska och puttrade tills jag kom hem och matade den. Råger heter den och har hittills blivit bröd tre gånger sedan jag fick den.

Det gäller att öva och öva på att baka bröd. jag har en termometer och tar tempen på limporna innan jag tar ut dem ur ugnen. Ibland jäser de bättre än annars och ibland blir de plattare än vanligt. Detta är en del av tjusningen med att baka bröd.

Jag var helt utmattad efter alla dessa underbara matupplevelser och vilade en stund på hotellrummet innan det var dags att åka till Prostens pizza - den mytomspunna restaurangen som drivs av matkonstnären Lisa Lemke och hennes man.

Restaurangen har öppet ungefär två helger i månaden vilket gör att det är oerhört svårt att boka bord. När de nya bokningarna släpps brukar det ta fem minuter ungefär, innan det är fullbokat. Malin bokade in oss låååångt i förväg och det är jag så tacksam för. 

Maten hos Prostens är något utöver det vanliga. Pizzorna har den tunnaste botten och degen levereras från Solhaga steunugnsbagri så klart. I den här bygden hjälps man åt att driva verksamheterna. Kaffe är naturligtvis från Slöinge kafferosteri och grönsakerna kommer från... ja, rätt gissat - Ugglarps grönt.

Vi åt först lite plockgodis från trakten, serverat på träskärbrädor. Där fanns ostar, älgkött, skinkor, oliver och bröd. Allt närproducerat efter bästa förmåga. Det var vansinnigt gott och svårt att inte äta sig mätt på bara detta. Men den som väntade på något gott väntade sannerligen inte förgäves. För sen kom pizzorna...

Plockmat från trakten

Prostens pizzor liknar inga andra pizzor jag har smakat. Toppingen varierar efter säsong och tillgång. På en av härligheterna låg tunt skivad potatis och salvia. Lisa kallade denna för pizza bianco (vit) vilket den också var eftersom tomatsåsen saknades. Eller... den saknades inte. Pizzan var den allra godaste av de vi åt den här kvällen, även om de andra också var av mycket hög klass. Älgfilé, lax, räkor, brysselkålsblad och annat gott slank utan besvär ner i våra magar. Och tomatsåsen! Det är konstigt att så mycket gott kan få plats i samma mage!

När vi åkte till hotellet den kvällen var det som om en mätt tystnad lade sig över somliga av oss. Det var inga problem att somna till havets sus, mätt som en gnu och nöjd med dagens upplevelser. 

Dagen därpå tog vi farväl för den här gången och avslutade med ett besök i Annies stuga i Glommen - en av de mysigaste butiker jag någonsin besökt. Gör det i sommar när ni semestrar i Falkenberg, för nu är ni väl övertygade om att trakten är värd ett besök!?

Kaffe utan choklad är som kärlek utan kyssar

Nja, kanske att min rubrik är något missvisande men visst är det himla gott med en bit riktigt bra choklad till kaffet!? Söt choklad med fyllning till en kopp espresso. Bitter mörk choklad till en söt latte. Och så vidare.

I helgen som gick bjöds jag på en otrolig mängd med god mat och då bland annat kaffe och choklad. Mina jeans känns mindre och så är det säkert, haha! Hos min yngre bror och hans underbara familj fick jag smaka på en len och fin pannacotta  med smak av espresso. Till denna serverades vi chokladfingers från Cadbury, som alltid är en klassiker om ni frågar mig. Gott kaffe och en kanellikör så var jag hemma.

Förutom god mat (recept på grillsås kommer senare) bjöds vi på dramatik i form av en lösspringande ko på vägen. Skranglig och go kom den skumpande med en karavan av bilar bakom sig, mitt på landsvägen. En rådig man med rep gjorde en insats men kon ville annat och gav sig in i vegetationen mitt emot min brors hus. Klart att hon var glad att få sig ett äventyr! Läs Mamma Mu och kråkan om ni inte fattar vad jag menar. Kossor måste få ha lite roligt ibland; gunga och så. Slutligen verkade det som om kossan återbördades till ladugården men hon hade då ett skönt äventyr att tänka på.

Espresso-pannacotta

6 portioner

5 dl mellangrädde
3/4 dl strösocker
2 msk espressopulver (snabbkaffe)
5 st Dr. Oetkers gelatinblad (minska gelatinet om du vill ha lite krämigare pannacotta)
1 tsk vaniljsocker
1 msk konjak

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten tills de mjuknar. Koka upp grädde, kaffepulver och strösocker. Dra av från värmen och rör ner vanilj och konjak i gräddblandningen. Ta undan en dl av gräddblandningen och rör ner gelatinbladen i denna så att inga klumpar finns i smeten. Vispa sedan ner gelatinsmeten i resten av grädden. Fördela pannacottan i kaffekoppar eller skålar. Ställ den i kylen 2 timmar eller tills den har stelnat.

Servera med goda kex eller med en klick grädde om du vill. En liten konjak att dricka till är gott för den som gillar det.