Lucka tjugotvå i 2015 års bloggkalender Singelekonomi

Nu är det i grevens tid att köpa julklappar om ni inte har gjort det. Om ni nu ska göra det. Jag tänkte uppmärksamma ett fenomen som jag tror att många inte tänker på. Nämligen det faktum att. Många människor som är ensamstående förväntas köpa klappar till alla och var en, på samma premisser som de som lever i par. Förstår ni hur jag tänker?

Jag menar, är man en person i ett hushåll har man EN lön, men är också ensam om hyran , elen, värmen och vad det nu kan vara som man måste betala varje månad. Samtidigt så förväntas man köpa julklappar till sin syster OCH till hennes man OCH till hans barn i ett tidigare äktenskap. Själv får man EN julklapp från den familjen. Kanske en bok och ett par strumpor. Själv har man köpt till sex personer i den familjen.

Nu vet jag att alla inte gör så, men det kan vara värt att tänka på, det här med ekonomi i jultider. Som singel, och särskilt som singel utan barn, anses man kanske råda över sin ekonomi själv och göra vad man vill md sina pengar. Men glöm inte att ge den här personen lite extra klappar. Eller lägg på och köp en dyrare klapp. Eller, bäst av allt, skippa alla klappar till alla. Ge bara till de absolut närmaste och låt andra köpa till särkullsbarn osv. De får nog tillräckligt ändå. Jag vet flera singlar som är enastående och utan barn men som lägger halva decemberlönen på klappar till storfamiljer. Inte rättvist!

Många som är just i denna situation köper och köper, fast de egentligen hellre skulle lägga sina slantar på en London-resa eller så. Det är inte så lätt för den enskilde att driva igenom att sluta med klappandet, så försök tänk efter. Klappa till liksom. Och... Umgås gärna istället för att köpa och köpa. Och glöm inte - mer älsk och mindre hat gör världen bättre. Kram!