Långsamhetens lov

När man är hemma några veckor som jag har varit nu, får man mycket tid att tänka. Det kan vara både bra och dåligt. Det som har varit bra för mig är att jag har hunnit sörja min pappa som gick bort för fem veckor sedan. Jag har haft tid att reflektera över vår relation och all den glädje som han gett mig genom livet. Det har varit fint. Jag har också haft tid och möjlighet att gråta ut. Ensam hemma med min lilla hund som sällskap och tröst. Livet har gått långsamt, så långsamt.

Jag fick ta farväl av min pappa först då han dog, och jag satt med honom in i sista andetaget. Sen på begravningen och minnesstunden efteråt då min familj var hos mig och vi kunde stötta varandra. Det var inte optimalt att en operation var inplanerad mitt i begravningsbestyren men sånt kan man ju sällan påverka.

Jag har alltså varit hemma i fyra veckor nu och det är märkligt hur dagarna går. De första veckorna stapplade jag fram på ena foten och med kryckors hjälp. Det tog hela dagarna att komma upp, tvätta av mig, klä på mig och äta. Jag läste mycket och tittade en del på film. Jag sov mycket. Väldigt mycket. Tiden går långsamt utan att det blir tråkigt eftersom jag har att göra. Det är bara det att jag gör andra saker än jag brukar.

Nu är jag, trots en elak infektion i foten, på benen rätt bra. Fortfarande har jag en krycka med mig när jag går ut. Den är en signal till stressade människor att jag faktiskt inte kan flytta på mig så snabbt. Trots det upplever jag hur människor missar att ta hänsyn. När jag skulle stiga av bussen igår, efter ett besök på apoteket, knuffades jag åt sidan av två unga gossar som skulle på bussen innan jag stigit av. Jag har fått både en och annan törn av förbipasserande när jag varit ute och gått, eftersom jag inte gått fort nog i deras ögon.

Kort från lilla B

Det som har varit positivt är att så många har varit så oändligt snälla mot mig! Många har rest sig på bussen när jag kommit haltande. Flera har erbjudit sig att bära min väska (kanske väskryckare, haha?) Jag har fått mycket hjälp av min familj och så många fina kort, brev och presenter av vänner nära och långt borta.

Det är en fröjd att få ett fint kort med posten. Häromdagen ringde lilla B till mig och undrade varför jag snörvlade så i luren. Jag lyckades hulka fram att jag var så rörd av kortet hon skickat mig. Det fina kortet med de fina orden. Sånt gråter jag för. Samma sak med stora F. Hon skickade lakrits och ett gulligt kort. Stora näsduken kom fram. Liksom när Mårtenssons skickade ett fint kort med vackra ord. Tåreflöde!!! Bästa barndomsvännen Sanna skickade också ett paket som fick tårarna att spruta. Tack!!!

Jag och min pappa

Jag är också så glad över hälsningar på Facebook, Instagram, sms och telefonsamtal. Nu ska allt bli bättre tänker jag. Jag dricker kaffe med smak av äpplepaj och tänder ljus för min pappa. Jag tittar på hyacinterna och den knoppande amaryllisen. Lyssnar till hundens snarkningar och grannens dammsugare.

Livet går vidare.

Jag lever

Efter lång tystnad tänkte jag ta upp bloggandet igen. Orsakerna till att jag tog en paus är många. Vi har haft två dödsfall i familjen under året som gått och i somras dog en vän till mig. Mycket sjukdom har drabbat oss under året och det har inte funnits ork att ens läsa andras bloggar. Ibland måste man sätta sig ner och fundera på vad man vill med livet och bloggandet och det är det jag har gjort nu.

Min blogg kommer att få en lite ny inriktning och matbloggandet får kanske flytta lite på sig. Jag kommer att blogga om stort och smått, mat och tjat men det blir en blogg som inte har pressen på sig att hela tiden leverera nya recept och att hänga med i foodie-svängen. Därmed inte sagt att den inte kommer att handla om mat, för mat är bland det bästa jag vet!!!

Ni som följt mig förut men som tycker att det var bättre förr, tackar jag för en rolig tid. Ni andra som vill fortsätta att läsa hälsar jag välkomna tillbaka! Nya läsare välkomnas också!

Lycka till lilla B

Igår levererade jag och J lilla B till hennes skola i Småland. Hon ska gå en ettårig utbildning på en folkhögskola och kommer hem nästa sommar med många kunskaper när det gäller hälsa, diet, träning och massage. Hon ska bo på skolan och allt verkar jättebra.

Det känns tomt. Jag har ju saknat stora F i flera år, då hon bor på annan ort, men haft lilla B nära. Nu är båda långt borta och jag kommer att sakna våra fikastunder, våra prat i soffan och våra shoppingrundor på stan. Jag kommer inte att gå på Espresso house förrän lilla B kommer på besök.

Men... Jag är så glad för hennes skull. Mina barns lycka är min lycka och jag önskar all lycka även åt lilla B och hennes äventyr i metropolen Grimslöv. Ni som vill kan följa hennes blogg HÄR.

Egna morötter är de bästa

Som barn åt jag sällan köpta morötter. Morfar odlade för tre hushåll, och det var först fram på vårkanten som det sinade i jordkällaren på Ekdala. Då möjligen köpte mamma morötter när hon veckohandlade hos Konsum.

De allra första morötterna är de allra bästa. Späda och doftande ger de med sig när man drar i dess blast. Växer de i bra jord räcker det med att torka av dem mot gräset eller sina byxor innan man knaprar i sig dem. Den smaken glömmer jag aldrig!

Våra morötter har i år växt sig riktigt fina och få är de som böjt sig eller stannat i växten. Lila, gula, vita och orange har de prytt vårt middagsbord och glatt våra gommar. Nu är det bara ett fåtal kvar och de ska njutas med omsorg. Egenodlade gör jag sällan något med utan äter mycket lättkokta med smör och kanske lite örtkryddor och salt.

Min matlagningsidol, Monika Ahlberg, har ett finfint recept på morotssoppa som jag tycker att ni ska pröva. Kanske lite tidigt för soppor ännu men som det har blåst, regnat och ruskat den senaste veckan är inte soppornas tid långt borta.

Morotssoppa 
av Monika Ahlberg

7-8  morötter (knappt 1 kg)

1  röd lök

2 msk smör till grytan

1 l grönsaksbuljong

1,5 tsk torkad dragon

2 dl vispgrädde (matlagningsgrädde för smalare soppa)

flingsalt och nymalen vitpeppar

färsk dragon till dekoration

Skala (om det behövs) och skiva morötterna. Finhacka rödlöken och stek den mjuk utan att den får färg. Häll buljong, morötter och torkad dragon på löken. Koka upp och sjud i 15 minuter.

Mixa med stavmixer eller i en mixer till slät konsistens. Kom ihåg att om du mixar i en separat mixer måste allt vara svalt – annars utvidgar vätskan sig och du får soppa på dig och på väggarna. Tro mig, jag har provat!

Krydda med salt och vitpeppar. Servera soppan och garnera med färsk dragon.

Fluffiga bullar

När jag var liten var gräddbullar något av det godaste jag visste. Helst de runda med kokos på. Fast de toppiga var större, tyckte jag i alla fall. I området där vi bodde knatade det omkring barn och sålde gräddbullar vid dörren till hugade spekulanter. På vår gata var det en mycket "bonnig" pojk som ringde på dörren och på bred västblekingsk dialekt frågade om vi ville köpa "Favoritbullen". Vi tyckte att han dialekt var så oändligt löjlig att vi skrattade så vi skrek. Så är det ju ibland med det man inte känner igen, och som barn har man ju en ganska begränsad värld, eller hade då på den tiden.

Grabben med Favoritbullarna kom en kväll och ringde på hos oss. Han ställde som vanligt sin fråga till min bror, som råkade vara den som öppnade. Min bror frågade vad en låda kostade och grabben sken upp i tron att han skulle få sälja. Äntligen liksom. Jag minns inte vad han svarade, men min bror och hans kompis drev ju hejdlöst med pojken och frågade vad det då kostade om det var gräddbullar i lådan också.

Pojkstackaren dröp av under skallande skrattsalvor från min bror med kompis och jag tror aldrig att han vågade sig hem till oss igen.

I skolan fick vi lära oss att laga gräddbullar av en ung och snäll tjej som hette Bodil. Hon var vikarie när vår trista mellanstadiefröken var sjukskriven en längre tid och i jämförelse med henne var Bodil en ängel. Hon var ung och söt och vi fick sjunga moderna sånger och som sagt baka gräddbullar. Fast sen kom den gamla fröken tillbaka och det mest spännande hon bjöd på var friterade myror, men det är en annan historia...

I veckan som gick lagade jag själv gräddbullar. Nu köpte jag en påse gräddfluff-mix hos Panduro eftersom det var halva priset på grund av kort datum. Det var enkelt men bullarna blev en aning för florsockriga i smaken för min smak. Väldigt söta men mycket lättbakade!

Det finns recept som jag tänker använda nästa gång men nu tog jag som sagt en genväg. Jag spritsade fluffet på rundlar av smörgåsrån som jag köpt i stora fyrkanter hos City Gross. När de stått i frysen en timme doppade jag dem i smält choklad, utrörd med en aning kokosolja. Jag färgade fluffet rosa och smaksatte det med hallonarom.

Det var lite pilligt att få chokladen att rinna jämnt över bullarna men frånsett lite brända fingrar gick det bra. Jag hann aldrig fotografera de chokladdoppade, för vi åt dem ganska genast.

Vill du göra eget fluff hittar du recept HÄR och HÄR. Jag har inte provat de här recepten själv ska jag tillägga men de ser ut som de flesta recepten på gräddbullar, så jag gissar att de fungerar.

I Göteborg säger man munkar om gräddbullar men det tänker jag inte kommentera här.

Fredagskakan blev paj

Jag är lite veckovill och när jag till slut insåg att det var fredag igår var det allt för sent att blogga om en kaka. Lite paj kan man tycka, men så är det ibland.

I tidningen Bakas senaste nummer finns recept på en makalöst god persikopaj som jag tycker att ni ska pröva nu medan persikorna är söta och goda. Det fungerar med nektariner också. Se bara till att de inte är hårda och smaklösa.

Till pajen kan man med fördel servera vispad grädde, glass eller kesella. Allt efter tycke och smak och ni kan säkert komma på fler kombos än jag räknar upp här. Som vanligt pillade jag lite med receptet och bytte ut råsocker mot muscovadosocker. jag kan liksom inte låta bli, tror att det är nån typ av störning och jag vet att Mårtenssons lider av exakt samma sak. Fast jag tror inte att de
lider, det är bara som man säger. Jag förbakade botten i 5 minuter men det behöver man inte göra.

Pajen är mest som en cheesecake och mycket lättbakad.

Persikopaj

Botten
125 g smör
250 g digestivekex

Fyllning

250 g mascarpone
250 g naturell färskost
skal och saft av en citron
90 g socker
180 g ägg (ca 3 st)
3 mjuka persikor
1 msk råsocker (eller muscovadosocker)

Värm ugnen till 175 grader. Mixa kex och smör och tryck ut dem i en form med löstagbar kant. Låt vila kallt medan du förbereder fyllningen.

Skär persikorna i tunna klyftor. Vispa ihop mascarpone, färskost, citronskal och - saft samt socker. Vispa sedan ner äggen, ett i taget. Förgrädda botten om du vill. Häll sedan på fyllningen och fördela persikorna på toppen. Strö över valfritt socker. Grädda på näst nedersta falsen i ugnen i ca 45 minuter. Låt stå kallt ett par timmar före servering och ät sedan pajen med grädde eller något annat tillbehör.

Tillbaka i bloggvärlden...

Nu är jag tillbaka med bloggen efter lång torka. Inlägget jag publicerade tidigare i dag försvann, men nu gör jag ett nytt försök. Sommaren har varit bra vädermässigt, kanske den bästa nånsin, men för övrigt inte så jättebra för min del. Orken och lusten att blogga försvann med en massa oroligheter men nu ska jag göra ett  nytt försök. Recept och matspaning kommer, liksom veckans funderingar och fredagskakan.

I dag blir det dock bara bilder från sommaren som gått. Välkomna tillbaka ni som vill och vågar!