Bookmaker sandwich och Bokmässan

I fredags var jag alltså på Bokmässan och fröjdade mig som ett litet barn på julafton. Jag gick dit ensam, eftersom det är lättare att titta på och lyssna på det man själv vill, utan att behöva hålla reda på någon annan i vimlet. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg var dagens höjdpunkt att träffa Monika Ahlberg och köpa hennes nya bok Vardagsmat, som hon signerade till mig. Hon lade sedan ut ett foto av mig och sig på bloggen som hon har för AlltOmMats räkning. Roligt med en matskribent som uppskattar sina "fans"...

Jag såg en massa kändisar på Bokmässan, och träffade ett flertal vänner både från förr och nu. Jill, som jag jobbade med för ca 25 år sedan, Robban som jag jobbar med nu, Göran som jag pluggade med för ett år sedan och vännerna Carina och Charlotte från Västerås.

Det är så härligt med en dag för sig själv, som inspirerar och ger nya idéer. I mitt arbete är det ju oftast full fart och jag har inte alltid tid att stanna upp och reflektera över nya böcker, nya sätt att skriva eller berätta. Där fyller Bokmässan en viktig funktion för mig. Jag glömmer nästan bort att jag är lärare i litteratur på en skola där bokläsande är en kamp, på så sätt att många elever inte har med sig läsning som en naturlig del hemifrån. Det är ett tvång som skolan är skuld till.

Jag skulle önska att jag hade mer tid att inspirera mina elever att läsa. För det finns ju faktiskt böcker för alla. Det gäller bara att hitta rätt bok till rätt person. Detta har jag sällan eller aldrig tid till, tyvärr.

Bild: http://blogg.alltommat.se/monikasmat/
files/2012/09/IMG_4415.jpg

Kokböcker fanns det gott om på Mässan, men jag köpte alltså bara en. Med alla matbloggar behöver jag inte lika många kokböcker längre. Den jag köpte är dock rena konstverket och en stor inspirationskälla när fantasin tryter i vardagen. De flesta recepten är dock så lockande att de passar även till fest...

Så här på Bokmässans sista dag tänkte jag bjuda på ett recept på Bookmaker sandwich, så som jag tycker om att äta den. Jag vet att bookmaker inte handlar om att göra böcker men det var det vitsigaste jag kunde hitta på i dag...  Det finns säkert lika många recept på denna delikatess som det finns på köttfärssås. Det är upp till kocken att lägga till eller dra ifrån det man gillar mest eller inte gillar.



Bookmaker sandwich a´la Erika

4 skivor färsk oxfilé, rostbiff, entrecote eller ryggbiff
ca 1 msk färskriven pepparrot
4 skivor rostbröd
1 lök, gul eller röd
skivad tomat
2 tsk dijonsenap och 4 msk creme fraiche
eller
4 msk majonnäs (gärna den veganska Baconaisse från http://extremefood.se/)
sallad, isbergs, ruccola - den sort du gillar bäst
eller 
en rå äggula


1. Blanda dijonsenapen och creme fraiche, salta och peppra samt smaka av. Banka ut köttet, stek sedan i smör och olja. Stek helst inte igenom köttet, för då blir det tråkigt och torrt. Om du absolut vill ha genomstekt så stek tills det är rosa, lägg köttet i folie så att det bakas färdig i folien. Då blir det inte blodigt men behåller ändå sin köttsaft på ett bättre sätt.

2. Kantskär och rosta eller stek brödet på båda sidor och bred sedan på dijon-creme fraiche eller majonnäs.

3. Lägg salladen och rödlöken på brödet, toppa med köttet, tomat och eventuellt en rå äggula i sitt skal. Strö även över riven pepparrot efter smak. Servera gärna med friterad potatis och cole slaw.

Jag och min idol

I dag träffade jag min stora (fast till formatet lilla) idol Monika! Hon har just gett ut en kokbok som är så vacker att den borde finnas i varje hem. Förutom att den är vacker är den full av fantastiska men enkla recept för vardagsmatlagning. Jag ska laga alla recepten i den, utom de med griskött.

Boken heter Monikas vardagsmat och jag röstade på den i en kockutmaning, där priset var en weekend på Grythyttan. Det hade ju inte varit fel att vinna det!

Monika verkar vara en väldigt jordnära och trevlig människa. Jag har under en tid följt och kommenterat hennes blogg och när jag sa vem jag var, for hon upp och kramade mig. Bara så där. Jag är lite starstruck och lever i den känslan resten av dagen...

Nu sticker jag ut på stan och äter italienskt med vännerna Carina och Charlotte. Hrm... Kanske blir det friterad kronärtskocka med het mangosås. Pasta e contorni, som ligger i LInnéstan i Göteborg, har nämligen en gudomligt god rätt som heter så. Den är ett invärtes skönhetsmedel.

Ha en fin fredag alla ni fina bloggisar!

P.S. Jag är med på Monikas blogg nu i dag. Bara en sån sak, hihi! D.S.

Lomelinos tårtor

Bild: www.recept.nu

I dag var jag på biblioteket och lånade Lomelinos tårtor; boken som jag köat för i några veckor. Den är skriven av Linda Lomelino som är både vacker och kunnig. Hon bakar de mest fantastiska tårtor som är en orgie i spritsade rosor, lager på lager av smörkräm och fruktgömmor i flera våningar. Jag är nu ingen stor tårtälskare, men dessa är så vackra att se på att det är omöjligt att inte älska dem.

Fina bloggaren Amy med Amys piece of cake har precis bloggat om en regnbågstårta hon gjort. Underbart vacker och är den hälften så god som den ser ut är den god nog. I Lomelinos tårtor finns en liknande tårta men i tonade nyanser av rosa. Jag gillar också att det finns sidor med tips på olika spritstekniker - något som jag verkligen borde öva mig på! Särskilt nu när jag vann en ny tyll och tillhörande engångspåsar.

Amys fina tårta!

Förutom detta finns också tips på hur man gör sitt eget vaniljextrakt. Hur enkelt som helst faktiskt. Linda Lomelino skriver att man efter hand som man använder extraktet, kan fylla på med ny vodka och nya vaniljstänger.

Hemgjort vaniljextrakt

2 1/2 dl vodka
3 vaniljstänger

1. Skär ett snitt i vaniljstängerna så att de öppnar sig.
2. Lägg dem i en flaska eller en glasburk och häll på vodka. Stäng flaskan/burken och skaka om ordentligt.
3. Låt flaskan stå mörkt och svalt i minst två månader. Skaka den då och då.

(Ur Lomelinos tårtor)

Linda Lomelino tillhandahåller också en tabell med vikt på ägg. För hur lätt är det att veta om äggen i kylen är "två små ägg" som det ibland står i recepten?

Små ägg     43 - 53 g
Medelstora ägg     53 - 64 g
Stora ägg     63 - 73 g
Extra stora ägg     73 - 83 g

Om ni gillar att baka tårtor ska ni definitivt låna eller köpa den här boken. Jag nöjer mig med att låna den eftersom jag och min familj aldrig äter upp en tårta. Men jag kan definitivt tänka mig att baka en Banantårta med kolafrosting till mina kollegor. Någon dag när jag har mycket tid, för de här konstverken tar tid.

Vilken tårta är er favorit? Princess? Schwarzwald? Cheesecake? Berätta!

Present mitt i veckan, salt och annat gott

Igår var jag ute på restaurang med fina vännen och före detta arbetskamraten Birgitta. Vi åt spanskinspirerad mat och pratade om allt och inget i fyra timmar, utan att ha bråttom hem. Så skönt med en riktigt god vän som man kan berätta allt för, skratta, gråta och bara vara med. Efter en dag som inte var den bästa i mitt liv, kändes det skönt att få vara mig själv en stund och koppla bort allt stressande runt omkring. Fina Birgitta är en fantastisk matlagare och inredare. Hon har ett hem som är otroligt smakfullt inrett och hon bjuder på vällagad och genomtänkt mat, med ett stort hjärta bakom.

Tveksam bildkvalitet, jag vet, men jag hann inte fota bättre

Min hjärna är täckt med teflon, så jag glömde att ta med Birgittas födelsedagspresent igår. Hon kom däremot ihåg min, och jag fick ett ljuvligt paket med saker som jag älskar! Rosa och svart flingsalt, citronströssel format som små, små citroner, underbara mini-loaf-formar av papp och en pralinform från favoriten färgglada Rice. Åh, vad sådana presenter gör mig glad! Varje gång jag använder dessa saker kommer jag att tänka på den jag fått dem av, och då känns det som om hon är med när jag smälter choklad, strör salt på de mörka chokladkolorna och bakar minimuffins. Tack!

I dessa ska bakas fina små, avlånga muffinsar.
Eller så gör jag små portionspatéer?

Birgitta hade köpt formarna till mig i lilla staden Tranås, men jag kan inte se någon tillverkare på paketet. Jag hittade dock en fantastisk nätbutik med de mest lockande bakformar, för den bakintresserade. Cake craft shop heter den och där säljs de mest otroliga formar och baktillbehör. Jag blir alldeles lycklig av vackra ting (säkert en störning) som dessa. För visst är en god kaka i en vacker förpackning lite, lite godare än den i en ful!?

Flingsalt är en av Guds gåvor till matbloggaren, håller ni inte med mig?! Man kan använda det på så många sätt och till så många olika rätter. Förutom som krydda på mat, är det perfekt till desserter med choklad, för att pigga upp smaklökarna lite.

Bild: www.thespicetree.se

Hos The Spice Tree finns många spännande recept som man kan inspireras av om man gillar olika kryddor. Deras flingsalt är gott och vackert, men de har också andra förföriska produkter. Åh, jag borde nog jobbat med mat istället för det jag gör i dag...

Utmaning nr 4, sent omsider

Nu är det tyst och lugnt i huset, förutom hundens snarkningar och hamsterns vilda spring i hjulet. Nu kan jag sätta mig och författa den fjärde delen av utmaningen genom finaste Elin med bloggen Elvornas hem. Den fjärde delen börjar med...

Jag växte upp...

i en liten by som heter Nättraby. Det är ett litet samhälle med ca 3000 invånare ungefär en mil utanför Karlskrona, i Blekinge. I Nättraby har man gjort ett makalöst fynd under bronsåldern; en guldskål som är ett av Sveriges största enskilda guldföremål som hittats. Man tror att byn fått sitt namn av att man för länge sedan lade ut nät för att fånga fisk - Notarby. Byn är inte känd för särskilt mycket annars.

Jag, 1966

När jag var liten var Nättraby ungefär så stort som tillvaron krävde. Där tog jag mina första stapplande steg. Där bodde jag med min familj. Alla jag tyckte om bodde där, förutom min faster med familj som bodde i Göteborg. Mamma, pappa, lillebror, mormor och morfar men framför allt mina kusiner. Min storkusin Anders var precis sjutton dagar äldre än jag. Han var hos oss mycket eftersom han hade så många syskon och hans mamma var lite skör efter att ha förlorat sin ena dotter i leukemi. Hos oss fick han en fristad från alla småsyskon. Jag fick en lekkamrat och mamma fick förmodligen lite lugn och ro när jag hade att göra.

Bild: www.antikviteter.net

Jag och Anders gjorde så många roliga saker tillsammans. Vi lekte med våra hästar av plast, ja för någon riktig fick jag ju aldrig. Hästarna råkade ut för allt möjligt och vi fantiserade dagarna i ända. Hästarna var små och tillverkade i England. De hade en liten plastpigg i ryggen på vilken man satte fast ryttaren som finurligt nog hade ett hål i rumpan, så att de satt fast på hästen när man lekte att den galopperade. Veckopengen gick åt till nya hästar jämt och ständigt.

Min finaste häst hette Sultan och var en vit arab. Jag har fortfarande kvar honom och Dawn, som stoet hette. Hugo, August, skottkärrorna, hundarna, hönorna, det mesta finns kvar. Mina barn lekte med detta som små och älskade det. Jag är mycket rädd om dessa dyrgripar än i dag.

Jag, Anders och lillebror Martin på väg mot Köpenhamn.
Anders lurade mig att spotta ut min gröna godis över relingen.

När vi inte lekte med hästar var vi detektiver. Vi satt på Indianberget och skrev upp bilnummer. Dessutom spanade vi på Bergqvists hus, för han hade suttit i fängelse och vi var ganska rädda för honom. Kanske var han en mördare... eller åtminstone en tjuv. Några andra brott kände vi inte till som små.

En dag stod det en husvagn på Bergqvists garageinfart. Vi var övertygade om att han stulit den och ökade spaningen mot hans hus från stadig till intensiv. Jag minns inte upplösningen men han åkte i alla fall inte in i fängelse igen...

I Nättraby bodde man och handlade det man behövde. Konsum fanns och där handlade man kooperativt som en god medmänniska. Strax intill låg BIBLIOTEKET, som var ett av mina favoritställen. Jag lånade högvis och läste från fem års ålder. Dessutom fanns Anetts, som var en garnaffär, fiskaffären (som sedermera blev lägenhet och där min mormor och morfar bodde ett antal år mot slutet av sina liv), en bank, en liten matbutik som var fristående från allt vad kedjor och franchising heter och en bensinstation och en möbelaffär. Stort mer var det inte, men det räckte.

Jag och mormors Sniff. Hundälskare redan då.

En gång i veckan kom Lanérs glassbil och vi köpte de smalaste och godaste citronglasspinnar, gjorda på mjölk och riktiga råvaror. Det var innan glassbilen med den hemska melodin kom och konkurrerade ut kvaliteten... I Nättraby lärde jag mig cykla, gick i skolan, lärde mig simma i det svinkalla vattnet vid Tallholmen, fick hjärnskakning,  busringde, fick en bästa-vän (fina Sanna, som fortfarande är en mycket nära vän) och växte upp helt enkelt.

Allt var inte rosenrött under min uppväxt, långt ifrån, men det fanns mycket som var bra och som har format mig till den jag är i dag. Nättraby ligger kvar så klart, men konstigt nog verkar Indianberget och Hiskliga backen ha krympt... Min bror med familj bor kvar liksom vännen Sanna. Det gör att jag känner mig hemma när jag hälsar på. Men flyttar tillbaka, det gör jag aldrig.

Var växte ni upp?

Napoleonhattar, vitlök och pappas flicka...

Mannen som senare skulle bli min pappa föddes 1936 i Göteborg. Han flyttade till Karlskrona för att jobba där på 1960-talet, och träffade då kvinnan som skulle bli min mamma. De gifte sig och fick två barn, mig och min lillebror. Pappa hade tidigare en son, Bosse, som är min snälla storebror, men han växte upp med sin mamma i Göteborg.

Jag i pappas knä, 1966.

Min pappa var nog en typisk sextio- och sjuttiotalspappa på många sätt. Det var han som skötte gräsklippningen och tankningen av bilen. Mamma skötte hushållet och oss barn. Båda jobbade heltid, även om mamma var hemmafru i sex år efter att min bror fötts. Pappa jobbade på bank, rökte gula Blend och körde en Ford. Allt var uppdelat på ett sätt som vi i dag kanske tycker är konstigt.

Pappor tog visserligen mer ansvar för sina barn under sjuttiotalet än vad de gjorde under t.ex. femtiotalet, men det var fortfarande mamman som i de allra flesta fall skötte om barnen och hemmet, även om hon förvärvsarbetade på heltid.

Pappa, som sällan dricker alkohol, med
en stor stark

Min pappa har alltid varit en känslomänniska. Allt han gör och har gjort har varit kopplat till hans humör. Är han glad så är han jätteglad, är han arg så... Hrm, han kan bli ganska arg. Men han har alltid varit väldigt snäll mot mig.

Visst har vi bråkat genom åren; om kläder, hur ofta jag skulle gå ut på lokal som sextonåring, om mina första pojkvänner, om det var lämpligt att jag stack till Göteborg med en kille på 21 år (tur att min pappa inte visste att det förutom honom fanns tre andra äldre killar i bilen...) och en del annat. Men han har aldrig höjt så mycket som ett finger mot mig. Med tanke på att jag är född typ på stenåldern så måste ni yngre läsare tänka på att barnaga fortfarande var relativt vanligt under sextiotalet. Då menar jag kanske inte storstryk, men många fler då än nu fick uppleva att bli dragna i håret, få en smäll i rumpan, bli hårt tagen i armen osv. Men aldrig jag.

Min pappa var ovanlig på ett sätt. Han kunde baka och laga mat. Mamma var väl den som oftast lagade vardagsmaten medan pappa tyckte om att laga mat till fest. Minnet av hans köttbullar, plommonmarmelad och citronmarängpajer framkallar svår abstinens hos mig och dessa smak. och doftminnen är härliga att tänka tillbaka på. Hur köket såg ut efter hans framfart där kanske är minnesvärt på ett annat sätt... Min yngre bror sade en gång att "pappa är den enda jag känner som kan ostäda ett helt kök, bara genom att bre´en smörgås". Det ligger något i det.

Min pappa avskyr vitlök, chili, pizza och pasta. Han äter helst inte ris, absolut inte cous cous och avskyr asiatisk mat. Kåldolmar, falukorv, stekt strömming och biff med bea är mer hans melodi. Ett av hans favorituttryck är: "Jag fattar inte det här med chili con carne!? Man kan lika gärna ta havregrynsgröt och krydda starkt. Man skulle inte känna nån skillnad."

Pappa på sjuttiotalet

Min pappa skulle en gång i adventstid baka Napoleonhattar. Ni vet de där små kakorna med tre uppvikta kanter kring en grön mandelmasse-kula. Detta måste ha varit 1981. Min käre far letade som en tok i skafferi och skåp efter den gröna karamellfärgen, men hittade ingen. Han påkallade min moders uppmärksamhet i frågan och undrade om möjligen hon kunde ge honom lite vägledning i hur karamellfärgen plötsligt kunde vara borta. Den hade ju stått i skåpet bara ett par dagar tidigare. Min dyra moder, som hade ganska bra koll på läget, sade bara: Titta på din dotters hår! Min pappa konstaterade då att min spretiga åttiotalslugg var mer än lovligt grön, och att han blev tvungen att ta bilen till Konsum för att köpa ny färg. Min hårfärg finns inte förevigad på bild, men ett foto på frisyren finns faktiskt bevarat. Jag avskydde annars att vara med på kort då, som nu.

Jag, 1981

Mina barn minns middagarna hemma hos honom, där dagens meny skrivits på en griffeltavla vid bordet. Ofta var det pappas hemlagade köttbullar med hans "världmästarmos", chokladpudding, tårta, bruléepuddning med färsk frukt. Desserterna var alltid minst två till antalet.

Numera lagar min pappa inte mat. Han har haft otur med en del sjukdomar senaste tiden, och spenderat mycket tid på sjukhus. Han har svårt att stå vid spisen då hans kropp bråkat med honom. Men han älskar fortfarande mat, nästan lika mycket som jag älskar honom. <3

För att dela med mig lite av pappas bakning till er läsare, kommer här receptet på Napoleonhattar. Receptet är lånat från AlltOmMat; en tidning som min pappa läst i många år. Det är småkakor som inte går av för hackor. Goda till en kopp starkt kaffe och vackra att se på.

Bild från: http://frokensi.blogspot.se/

Napoleonhattar

150 g smör

4,5 dl vetemjöl

0,5 dl strösocker

1 ägg
200 g mandelmassa

 grön hushållsfärg, några droppar

Gör så här:

1. Arbeta snabbt ihop smör, mjöl och socker, gärna i en matberedare. Tillsätt ägg och arbeta snabbt ihop till en deg. Låt vila svalt ca 15 min.

2. Sätt ugnen på 175°. Färga mandelmassan med hushållsfärg.

3. Kavla ut mördegen tunt på en mjölad bänk eller mellan plastfolie. Ta ut runda kakor med mått, 5–6 cm i diameter.

4. Rulla små kulor av mandelmassan och lägg mitt på varje kaka. Vik därefter upp degen från tre sidor så att kakan får formen av en napoleonhatt. Tryck till degen så att den håller ihop.

5. Grädda mitt i ugnen 12–14 min. Låt kakorna svalna.

Lavendeldrömmar

Vår lilla kolonistuga ligger ännu ute till försäljning, men det är inte säsong för kolonistugor just nu. Fast den är så fin, så fin finns det inga köpare i september. Det känns jobbigt att den bara "står där" utan att vi använder den, men jag har sörjt mitt lilla hus en gång och orkar inte vara där mer. Till våren hoppas jag att någon köper den så att jag kan släppa tankarna på den helt. Vi måste sälja eftersom vi inte orkar med två boenden och dessutom en stuga. Nu är ju planen att flytta ihop till ett enda boende, och då säljer vi allt vi har och börjar om. Jag är med på det, även om mitt lilla hus kommer att bo i mitt hjärta resten av mitt liv. Jag har aldrig varit så lycklig någon annanstans.

Anledningen att jag tänkte på stugan i dag är att jag nyss bakat lavendeldrömmar med torkad lavendel från just kolonin. På bilden till höger växer fjärilslavendel och just den är inte så bra att torka för bakning. Den doftar inget men är vacker att se på.

Min andra lavendel doftar desto mer och är illande lila. Den har jag flyttat hem till min trädgård i väst, där jag bor i lägenhet med trädgård och uteplats. För utan blommor dör jag nog.

Drömmarna jag bakade har jag hittat recept på i numera nedlagda mattidningen Lagalätt, nr 7 2010. Just drömmar är småkakor som är så där riktigt äktsvenska och hör hemma på varje kakbord med någon som helst värdighet.

Små, spröda, sockriga och spruckna ska de vara. Dofta av hjorthornssalt precis när man tar den varma plåten ur ugnen, för att när de svalnat endast dofta av vanilj. Ja, och så lite lavendel då för den som tycker om detta. Vissa tycker ju att lavendel smakar parfym och då är det bara att skippa denna ingrediens. Lite rivet citronskal fungerar om man vill ha annan smak än vanilj, så klart! Nåväl - här är mitt bästa recept. Baka, smaka och njut!

Lavendeldrömmar

ca 40 drömmar

2 1/4 dl socker
1 tsk torkade lavendelblommor
75 g smör, rumsvarmt
3/4 dl rapsolja
1 msk vaniljsocker
1/2 tsk hjorthornssalt
2 1/2 dl vetemjöl

Sätt ugnen på 150 grader. Blanda socker och blommor. Rör smör och sockret pösigt. Tillsätt olja, vaniljsocker, hjorthornssalt och vetemjöl. Forma små runda kakor och lägg på en plåt. Tänk på att kakorna flyter ut en aning, så att du inte lägger dem för tätt. Grädda mitt i ugnen i ca 20 minuter. Kakorna ska spricka på ovansidan men inte ta färg.