Fredagskakan 11 och lite funderingar om bilar

Visste ni att man kan vara ansiktsblind? Så där att man glömmer ett ansikte man sett, alltså någon man har träffat, och därför inte känner igen den personen när man träffar hen igen. Nu menar jag inte den där vanliga åkomman, när man ser någon på stan som hejar, och man inte känner igen hen med en gång. Först efter en stund kommer man på att det är hen som jobbar i lösgodisaffären hemmavid. Nä, mer de där människorna som faktiskt inte KAN känna igen ett ansikte förrän efter många gånger och knappt ens då.

Dumlefluff

Nu undrar ni säkert varför jag tar upp det här!? Jo, för jag är bil-blind! Jag jobbar på ett fordonsgymnasium men kan verkligen ingenting om bilar, och vad värre är - jag är inte ens lite intresserad av bilar. Inget körkort har jag heller.

När jag och J är ute och går i närområdet (på en käck promenad till godisaffären eller nåt), vinkar han till var och varannan bil som kör förbi. Eller, klart att han vinkar till den som sitter i men ni fattar vad jag menar! Min fråga blir alltid: Vem var det där? Han svarar då "Det var han som bor på hörnan i vårt hus, Pelle du vet." Jaha, liksom. Och hur visste han det? Jag såg nämligen ingenting för det var kolmörkt i bilen och han körde ganska fort. Jo, J såg att det var Pelles bil...

Allvarligt talat - jag har bott granne med Pelle i ungefär 18 år. Jag har aldrig nånsin funderat på vad han har för bil. I skrivande stund kan jag inte ens komma på vilken färg hans bil har, trots att han flera gånger i veckan backar ut den ur garaget och jag byter ett par ord med honom. HUR kan J veta vad Pelle har för bil??? Han har bara bott hos mig i ett halvår. Jo, han är intresserad av bilar och det är verkligen inte jag.

Jag är däremot intresserad av hundar. Om jag hade frågat J vad det är för ras på den lilla hund som Pelle brukar passa, så hade han sett helt frågande ut och säkerligen inte ens kommit ihåg färgen på hunden. Jag däremot vet att det är en Yorkshireterrier-tik. Jag är också intresserad av människor. Därför vet jag vad Pelles barn och barnbarn heter och att han har haft en sommarstuga i Halmstad. Jag vet också att grannen mittemot har en bichon frisé men inte vad hon heter. Sån är jag.

Så om jag inte hälsar på nån av er om ni skulle susa förbi mig i en bil så beror det inte på att jag är snorkig utan på att jag är bil-blind.

Inte helt osökt bjuder jag i dag på ett recept på en mumsig topping som man kan ha i eller på en kaka. Man kan ha den som fyllning i en tårta eller som topping på muffins. Den funkar fint som dessert på barnkalas för stora eller små.

Man kan göra fluff av det mesta i godisväg - Dumle, Mars, Marianne... Ja, vad man nu kan vilja fluffa till.

I hemgjord tårta passar olika fluff fint.

Godisbil-fluff

3 dl vispgrädde
80 g Ahlgrens godisbilar

Häll grädden i en kastrull och lägg i bilarna. Värm försiktigt under omrörning så att bilarna smälter. Ställ alltihop kallt i kylen i minst 6 timmar.

Vispa sedan upp den kalla bilgrädden till ett fluff, ungefär som när du vispar vanlig grädde. Lägg i små skålar och ät som dessert eller använd så som jag beskrev ovan. Fredagsgodis!!!

Förresten - vilken färg gillar du bäst på godisbilar? De vita är godast tycker jag!

Tisdagskyckling med rester

Ibland är det motigt att laga mat, även för en som älskar det i vanliga fall. Sedan en vecka tillbaka har jag mest ätit ute. Trötthet men också andra trevligare omständigheter har gjort att det blivit flera restaurangbesök, men också hämtmat och halvt om halvt halvfabrikat. Det måste inte vara roligt att äta eller laga mat, men för mig måste det vara gott. Jag vägrar Gorbys, Ravioli på burk och soppa på påse. Det smakar helt enkelt inte gott i min mun. Min mage mår inte heller bra av sådan mat.

Ikväll blev det fetaost, libabröd, chilifrukter fyllda med ost, oliver, kycklingfilé med citron, hoummus, ajvar relish och en enkel coucoussallad. Bara att plocka till sig det man vill ha, och njuta av att slippa diska en massa efteråt. Lite plock som fanns i kylen och som väntade på att bli uppätet.

Kycklingen skar jag i skivor och marinerade i drygt en timme i citronsaft och svartpeppar. Sedan in i ugnen en kvart eller så på 225 grader.

Vad brukar ni laga när orken tryter men ni ändå vill äta något gott och relativt nyttigt?

Fredagskakan 10 - ugglekakor och en orm som inte smakar pyton!

Den här veckan är det bloggtorka på riktigt. Jag har haft en ordentlig svacka och känt mig riktigt låg på många olika sätt, och då känns inte bloggandet roligt. Det här ska vara en blogg för inspiration och trevlig läsning; inte en blogg där jag vänder ut och in på min själ. Men nu känns det lite bättre och jag är bak- och kaksugen igen och nu ska det bli andra bullar!

I dag delar jag därför med mig av tidningen Hembakats recept på bullar, som verkar helt förödande! Jag följer Hembakat på Facebook där de generöst delar med sig av olika recept på smarriga bakverk. Dessa bullar ser rent himmelska ut och jag är säker på att mina arbetskamrater, som ju oftast är mottager av mina bakverk, kommer att älska dem. Det får bli nästa vecka för den här helgen ska jag vara packhjälp till lilla B som hastigt och mindre lustigt måste flytta ut tidigare än beräknat ur sin lägenhet.

Foto: Elenor Deliktas

Jag passar också på att dela med mig av min vän Elenors fantastiska ugglekakor, bakade av mördeg. Hon kan faktiskt göra konstverk av allt. När hon inte syr klänningar till prinsessor, bakar hon spännande kakor eller gör rugg-ugglor av tomma toapappersrullar. Jag har fått två stycken föreställande mig och sambon och min uggla har till och med en kjol som går att plocka av och på. Som en klippdocka, fast i 3-D,  för er som minns hur sådana ser ut. Hon bakar ormar, ugglor och får mig ofta att le eller skratta när hon skriver. Tack för det, min nyfunna vän!

Jag önskar er alla en riktigt fin fredag!

Foto: Elenor Deliktas

20-årskalas med smörrebröd och chokladtårta

I dag firade vi lille A som nu har blivit ganska stor. En lång, artig och snäll ung man med glimten i ögat och kloka tankar. Det är vår lille A numera. Snäll har han alltid varit och när han var liten hittade han på alla möjliga hyss. Godis var det bästa han visste, och på lördagskvällarna sprang han omkring sockertoppad och busade. Det var så där tio år sedan...

Rostbiff och remoulade gör mig glad!

När gästerna kom bjöds de på lite söndagsfika, med små smörgåsar av typen smörrebröd med rostbiff, remoulade och rostad lök bland annat, sedan en mastig chokladtårta som jag har komponerat själv med hjälp av olika recept. Jag har inspirerats av tidningarna Baka och Hembakat. Blodapelsinmoussen är halvfabrikat. Jag använder ibland moussepulver för att spara lite tid och de jag köper är väldigt goda, tycker jag. Jag köper dem från www.kakburken.se . Hittills har jag provat flera med fruktsmak och blivit nöjd varje gång. Bilderna på tårtan blev ovanligt fula, så jag nöjer mig med att lägga in en närbild på tårtans kant, längre ner i inlägget.

Chokladtårta

Kladdkakebotten
100 g smör
3 dl strösocker
2 msk kakao
1/3 tsk vaniljpulver (om du tar vaniljsocker så blir det 1 tsk istället)
1/4 tsk salt
100 g mörk choklad

Smält smöret och chokladen på låg värme i en kastrull. Rör ner de återstående ingredienserna så att smeten blir slät och jämnt blandad. Häll den i en springform på vilken du satt fast ett bakplåtspapper i botten. Annars går inte kakan så bra att ta loss. Grädda i 175 grader ca 15 minuter, längst ner i ugnen. Kakan ska vara lös i mitten.

Låt kakan kallna. Viktigt att den gör det för annars rasar mittbiten in när du ska lägga på fyllningen... Skär försiktigt med en kniv längs kakans kanter innan du tar bort springformens kant.

Mjölkchokladkräm
200 g mjölkchoklad
1 dl vispgrädde
50 g smör

Hacka chokladen fint och koka upp grädden och smöret. Slå den varma gräddblandningen över chokladen och låt stå i en minut. Rör sedan om till en slät smet. Den kan behövas mixas med stavmixer för att bli riktigt slät.

Bred ut krämen över kladdkakan, fortfarande med springformens kant kvar. Annars rinner krämen lätt ut över sidorna. Ställ i frysen en timme.

Blodapelsinmousse (eller annan smak om du vill ha)
100 g moussepulver
500 g vispgrädde
1 dl vatten

Vispa ut moussepulvret i vattnet. Vispa grädden till ett fast skum och vänd ner moussen i denna. Blanda försiktigt och låt stelna en aning innan du breder ut moussen över chokladkrämen på kakan, som ett andra lager. Ställ i frysen en halvtimme och sedan i kylen två timmar, för att moussen ska stelna.

Chokladganache
100 g grädde
100 g mörk choklad
2 msk honung
2 msk smör

Hacka chokladen och lägg i en skål. Koka upp honung och grädde och tillsätt smöret och låt det smälta. Häll detta över chokladen och låt vila en minut. Rör sedan ganachen till en slät kräm.

Ta ut kakan ur frysen och stryk ut ganachen försiktigt över kakan, alltså över det översta mousselagret. Ställ in i frysen ytterligare en halvtimme så att ganachen stelnar. Ta ut tårtan och lossa försiktigt kanten på springformen. Lossa kakan från botten utan att skada ovansidan och dra bort bakplåtspapperet i botten. Ställ tårtan på jämnt underlag.'

Ätbara snirklar!

Nu kan du själv välja om du vill ha kanterna utan garnering eller om du vill spritsa grädde eller breda ut någonting annat över dem. Det kan vara svårt att få kanterna så där snygga och jämna som de är i baktidningarna. Jag har alltid en burk chokladkräm från Ikea i mina gömmor, att ta till om resultatet blir lite taffligt. Denna kräm döljer det mesta... Dock inte finnar, hihi!

Vad du väljer att garnera tårtan med är upp till dig. Man kan ta romerska bågar, apelsinzest, apelsinströssel, vackra sockerblommor eller vad man nu gillar. Jag tillverkade chokladplattor med ett ätbart mönsterark men nu är jag så trött att jag inte orkar skriva hur jag gjorde... Plattorna "limmade" jag fast med chokladkräm, runt kanten för att dölja ojämnheter och rinn. Gott blev det och ganska snyggt också.

Fredagskakan 9 - en klassiker!

Den här fredagen bjuder jag på ett recept som jag nog bloggat om minst en gång förut, förmodligen två. Det är en klassiker som ingen tröttnar på. Min vän P som är duktig på att baka gav mig receptet för några år sedan och även om det nu är länge sedan jag bakade pajen finns den med bland mina favoritrecept. Den återkommer då och då på min bakrepertoar.

 

Paj är något som (nästan) alla älskar. Rabarberpaj, äpplepaj, kolapaj... Själv är jag måttligt förtjust i söta pajer men den här är ett av de få undantagen. Vanligen försöker jag slingra mig undan desserten om den består av paj. När jag fick min diagnos i höstas var en av de saker jag ska undvika att äta rabarber. Min första tanke var att jag äntligen slipper förklara att jag faktiskt inte tycker att rabarberpaj är gott. Tur i oturen...

Kanske kan jag hitta på att jag inte tål pannkakor heller? Då slipper jag ursäkta mig hela tiden och säga om igen att jag TYCKER faktiskt inte om pannkakor. Det smakar liksom inte gott i min mun. Men ananaspaj - det smakar fint i min mun. Njut den ljummen med lättvispad grädde eller en glasskula.

 

Ananaspaj

Pajdeg

3 dl vetemjöl

150 g smör

1 dl socker

1 tsk bakpulver

Fyllning

1 burk creme fraiche

1 ägg

400 g krossad ananas

2 tsk vaniljsocker

½ dl socker

Smält  smöret i en kastrull och rör ner de andra ingredienserna till pajdegen. Tryck ut den i en pajform och förgrädda i 5 minuter i 200 graders ugnsvärme. Vispa under tiden ihop fyllningen med en gaffel. Häll fyllningen i det förgräddade skalet och grädda 25 - 30 minuter i 200 graders ugnsvärme, eller till fyllningen har stannat. Om ovansidan av pajen börjar få för mycket färg innan den är klar, täck över med lite ugnsfolie.

Viktigt att ta ställning emot nazism!

Jag brukar inte använda bloggen för ställningstaganden men det finns alltid undantag. Detta är ett sådant. Med tanke på förra veckans meningslösa våld mot fredliga demonstranter, vill jag uppmana alla att ta starkt avstånd från nazistsympatisörer och andra personer med åsikter som går emot människovärdet. Det finns saker som är värda att stå upp för och saker att stå upp emot. Omotiverat våld är en av de sakerna. De som blev attackerade i lördags, i Malmö är värda att uppmärksammas. Dådet mot dem får inte tigas ihjäl.

Alla människor kan göra något för att motverka det meningslösa våldet i samhället. Mitt bidrag blir att ta upp sådana här händelser med mina elever och lära dem skillnaden mellan fredliga demonstrationer och våldsamma aktioner. Jag pratar med dem om demokrati, yttrandefrihet och FNs mänskliga rättigheter. De får lära sig om rättigheter men också skyldigheter. De får diskutera och debattera.

Jag hoppas att mitt lilla bidrag till en bättre och mer medmänsklig värld gör skillnad. Ibland får jag ett litet bevis för att en elev faktiskt har fått sig en tankeställare. Han/hon kommer och berättar om att han/hon tänkt på det vi pratade om och gör en egen reflektion eller berättar någon händelse som har med ämnet att göra. Då är det fint att vara lärare. Det är lärarens guldstunder. De stunder man vill minnas och lägga på minnet.

Alla kan vi göra något för att bidra till en bättre värld. En värld där människor har lika värde och där ingen behöver få en kniv i magen för sina åsikter. Bara att prata om våldet och att ta upp det till diskussion är ett bidrag till demokratin. Nazism får inte tystas ner. Det finns historia som visar att det kan vara mycket farligt. Tro inte att det inte kan hända igen.

Stor kram till alla er som läser det här. Tillsammans kan vi förändra världen om vi vill.

Grillpremiär och trädgårdsbestyr

I år har vi bara en trädgård. Förra året hade vi tre. Sedan vi blev sambo förra sommaren och dessutom sålde vår kolonistuga har vi nu en enda trädgård som vi sköter med gemensamma krafter. Det är en liten lagom plätt där det ryms gräsmatta men också ett litet trädgårdsland. Förhoppningsvis ska helgen fina väder fortsätta och då står det inte på förrän pallkragarna plockas fram och fröerna petas ner i den ljumma jorden. Men än är det en bit kvar. Igår rafsade vi dock ihop alla torra kvistar och grenar så att nya växter får en chans att titta fram. Snödroppar, krokus och små påskliljor tittar fram i rabatten och julrosen blommar för fullt. Lilla B gjorde ett fint jobb och jag är glad för din hjälp - tack!!!

Julrosen blommar!

Solen lyste och vinden ven - så kan man sammanfatta helgens västkustväder. Långpromenad, fika i stan och diverse aktiviteter som Jesus Christ superstar och en väns födelsedagsfirande hanns med liksom grillpremiär. Jo, nu åkte kol och grill fram och det doftade karibiskt över västra Göteborg. Lilla B konstaterade att det där med karibiskt måste ha varit ananasen i salladen, som jag avsåg. Ja ja nåt ska man kalla sin skapelse. Det fanns inslag av Mexiko också, eller vad man nu ska säga att den svenska taco-trenden kommer ifrån...

Jag marinerade kycklingfiléer som jag först delat på längden, så att de blev platta, för snabbare grillning. Till detta en couscoussallad som innehöll de grönsaker som fanns i kylen för dagen.

Grillade kycklingfiléer från Karibien (eller möjligen västra Göteborg)

1 kg kycklingfilé (det går också fint med Quorn)
1 dl mango chutney
1/2 dl tropisk tex mex-salsa (Santa Maria har en som är god)
 2 msk syrlig balsamvinäger (jag tog tranbär)
1/2 dl olivolja
1 tsk anjou-chilipulver
1/2 msk kinesisk soja

Blanda alla ingredienser till marinaden i en skål med lock. Skär filéerna längsgående så att de blir hälften så tjocka. Lägg dem i marinaden och rör om. Låt stå i minst en timme.

Låt marinaden rinna av kycklingfiléerna innan du grillar dem. Grilla (eller ugnsstek) filéerna tills de är gyllenbruna, men inte torra. Passa dem väl för det går fort över glöden.

Servera dem med valfritt tillbehör, till exempel cous cous eller pastasallad.

Cous cous-sallad

3 dl couc cous
vatten enligt förpackningen
1 msk grönsaksbuljongtärning
1/2 tsk svartpeppar

1/3 gurka
10 cocktailtomater
1 1/2 dl ananastärningar
1/2 röd lök
1/2 röd paprika
1/2 gul paprika

Laga till coucous enligt beskrivningen på förpackningen, men lägg buljongpulver och peppar i vattnet innan du lägger ner grynen. Låt svalna.

Finhacka alla grönsaker och blanda ner dem i den kalla couscousen och rör om väl. Låt stå och dra en timme så att smakerna blandas.

Servera med en kall sås. Jag valde Eric Lallersteds mango-chilisås som jag köpte på mässan Passion för mat. Bra sting och ett val för den som är bekväm eller har ont om tid.

Fredagskakan 8 och bloggkärlek

Nu är det fredag igen - jag förstår inte hur veckorna kan gå så fort. Fast gårdagen var en snigeldag - den segade sig fram i maklig takt och när jag kände mig färdig att gå och lägga mig var klockan bara 13.30 på dagen. Jag undrar om det är den stora vårtröttheten som har drabbat mig!? Just nu är jag så oändligt trött att jag helst vill sova mest hela tiden.

Bild: www.malinsdiner.blogspot.com

Dagens recept hittade jag på en av mina favoritbloggar tillhörande en av mina favoritbloggare - Malin! Hon bloggar på Malins diner sedan några år tillbaka och bjuder på allt ifrån grytor av närproducerat kött till recensioner av matträffar, kakor, vardagsmat och festmat i en ordnad blandning. Malin driver också fina butiken Annies stuga som ligger i den lilla fiskebyn Glommen. Om ni inte har tittat in där än, så ska ni verkligen göra det. Där finns de mest ljuvliga saker att köpa och till bra priser om man jämför. Skålar från Ib Laursen, ljusstakar, kolor och smycken. Tapeten på väggen bakom kassan är värd besöket, bara den. Blåmesar i flock lyser upp hela butiken. Förutom Malin då, med sin fina leende! Hon bjuder på smarriga kakor varje helg som en bonus till kunderna.

Malin har i sin tur hittat dagens recept hos Linda Lomellino, en av våra bästa tårtbagare just nu. Hennes tårtbok Lomellinos tårtor är en ren njutning! Regnbågstårtan på framsidan är inte svår att göra men den tar så klart tid, eftersom det är många moment med alla dessa anslag i vackra färger. Kanske en tårta de borde ha bjudit på i OS i år...

Min glasyr blev väldigt lös, mer som en smet och gick definitivt inte att spritsa. Men om man inte hade vetat om att tårtan egentligen skulle bli jättesnygg, med spritsade små toppar, kunde man kanske tro att den skulle bli som min. En rinnande kletig uppenbarelse med vita små skimrande pärlor över ytan. Men god var den!

Banantårta med Dulce de leche

Min ful-tårta. Men god!!!

2 dl ljust muscovadosocker
2 dl strösocker
100 g smör, rumstemperat
2 stora ägg
6 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
2 bananer, stora
2 1/2 dl mjölk

Sätt ugnen på 160 grader och smöra och mjöla två bakformar,15 centimeter i diameter. Vispa båda sockersorterna ljust och pösigt med smöret. Tillsätt äggen och vispa till en ljus och fluffig smet. Blanda mjöl med bikarbonat och sikta ner i smeten. Mosa bananerna och blanda med mjölken. Vänd ner detta i smeten så att det blir en slät blandning

Fördela banansmeten jämnt i bakformarna. Häll 1/2 deciliter kolasås i varje form och rör försiktigt runt med en sked. Grädda på ugnsgaller i 60-65 minuter i mitten av ugnen.

Kolafrosting
150 g smör, rumstempererat
200 g philadelphiaost
3 1/2 dl florsocker
1 dl dulce de leche

Vispa smöret vitt, tillsätt philadelphiaosten och vispa en minut till. Tillsätt sedan florsocker och vispa till en jämn och tjock smet. Blanda i dulche de leche och låt stå i kylen i 15-20 minuter tills frostingen har stelnat en aning.

När bottnarna har kallnat delar du dem så att du har fyra stycken. Bred ut frosting på tre av dem och lägg ihop med en utan frosting överst. Snygga gärna till kanterna lite. Bred sedan frosting över kakan, så jämnt och snyggt det går. Spritsa små toppar runt kanten eller hur du nu vill ha det. Det räcker alltså till en tårta som blir ganska hög om man gör den på det här sättet. Vill man göra två skulle jag rekommendera dubbel sats av frostingen, inte minst för att den är så god att det lätt går åt lite när man gör den... Hihi!

Min frosting blev som en smet så jag hällde den alltså lite lagom artistiskt över tårtan och dekorerade med små sockerpärlor. Det var syndigt gott och denna gör jag om nästa helg när bonussonen ska firas.

Matmässan Passion för mat

Helgen sprang förbi och jag fick ingen tid att blogga alls. Ett Ikeabesök, middag med lilla B och lite halvseriös shopping hanns med i alla fall. Och så var ju då matmässa på Hisingen, eller som vi säger här i Göteborg "Hising island". Nu är jag tillbaka igen, med ny kraft...

Passion för mat heter mässan. En massa utställare hade dukat upp för att sälja in sina produkter till hugade besökare och kön ringlade lång och beslutsam utanför Eriksbergshallen. Vi hade tur som hade förköpsbiljetter, och viss planering var det bakom detta. Jag vet sedan tidigare hur mycket folk det brukar vara. Jag hade bestämt mig för att bjuda kusin Vitamin på detta, sedan jag slarvat bort hennes julklapp i december då vi nu inte just ville fira jul alls. Därför bjöd jag henne på fika på ett trevlans stenugnsbageri först och sen tog vi oss in på mässan. Jag fick ett par ljuvliga hemstickade strumpor utan anledning av kusinen. Underbara färger tycker jag!

Kusin Vitamin svalkar sig med
lager från Grebbestad.

Jag kan inte påstå att jag hade något särskilt i kikaren när jag intog mässan, utom att smaka så mycket som möjligt på så många saker som möjligt. Detta slog ganska väl ut. Choklad från diverse ställen intogs. Lakrits likaså. Bäst var så klart Sylvain Marron som är chocolatier från Frankrike och som har ett bageri och butik i Frölunda där jag bor. Hans praliner är helt sagolika och värda pengarna, för billiga är de inte. Men det är sällan riktigt hantverk. Mums!

Sötlakrits från Lakritsfabriken är alltid lika försvinnande gott. Det kändes dock som om mat och dryck var mer representerat här, än godis. De utställarna håller sig väl till Lakritsmässan om fyra veckor, hihi!

Rökt ålfilé köpte jag trots att jag vet att man inte ska äta ål, men de små fileérna måste jag faktiskt få köpa. Det är det absolut godaste jag vet, rökt ål. Näst bäst är att J inte tycker om det så jag får ha dem för mig själv. Hoho!

Jag smakade en gammal boxares pasta, fylld med parmesan. Den var ganska god men inte sensationell. Nej, Amy, jag är ledsen att säga att den inte var värd att springa efter... Men den smakade helt ok och boxaren blinkade lite och log mot mig. Jojomen. Han fick väl nåt i ögat...

Amys favorit degar lite på mässan

Vad smakade vi mer... Jo, olika patéer. Jag köpte en paté gjord av anka. Inte en tvångsmatad variant utan tydligen en som fått förtroendet att äta själv. Den ska avnjutas när vi har en gourmetmiddag nån gång framöver.

Färska örtkryddor inhandlades och de står nu i mitt köksfönster i väntan på att klippas ner i diverse rätter. Bland annat citrontimjan som jag tycker är en osedvanligt trevlig variant av denna växtfamilj. God på ugnsrostade grönsaker och rotfrukter, till fisk, kyckling och vegomat.

 Vad smakade vi mer på? Jo, diverse drycker så som Tokajer, spansk vaniljlikör och torrt vitt vin från nånstans som jag har glömt. Jag köpte också len och god getost från min hembygd, Blekinge. Från Orranäs närmare bestämt. Orranäs gårdsmejeri har vunnit priser med sina ostar och jag tycker att det verkar som om deras djurhållning är av det goda slaget. Djur som mår bra och som får vistas i det fria. Osten är ljuvlig mild och välsmakande; inte alls så där skarp som en del getostar kan vara, tycker jag.

Bild: http://www.orranasgardsmejeri.se/

Framåt eftermiddagen var orken slut, liksom syret i mässhallen. Jag hoppas därför att man utökar lokalerna något inför nästa års mässa, då det stundtals var klaustrofobiskt trångt i hallen. Jag är övertygad om att många skulle sälja mycket mer om det fanns mer utrymme och syre för besökarna.

Sammanfattningsvis en härlig mässa för matnördar och andra matintresserade. Mycket lokalproducerat och genomgående hög kvalitet på det som såldes. Över lag mycket trevliga försäljare som generöst bjöd på sina produkter.

Jag ser redan fram emot Passion för mat 2015.