Internationella kvinnodagen

Jag tycker att det är minst sagt sorgligt att det behövs en internationell kvinnodag i Sverige när vi skriver 2012. Håller ni inte med mig? Det är snart ett hundra år sedan kvinnor fick rösträtt, ungefär trettio år sedan vi fick fri abort och nära fyrtio år sedan vi fick kvinnlig tronföljd i vårt land. Men fortfarande sitter det allt för många män i förhållande till kvinnor på höga positioner och styr på så sätt över lagar och förordningar.

Jag menar inte att förhållandet borde vara det omvända, utan självklart borde det finnas jämvikt i samhället. Det fungerar inte särskilt väl att bara kvotera in kvinnor på styrelseposter. Förändringen måste ske på något annat sätt, och banne mig om jag vet hur man ska göra? Kanske måste det ske på många olika plan samtidigt?

En sak är säker och det är att vi tidigt, på dagis och i skolan måste utbilda personalen så att vi kan implementera genustänket. Inom sjukvården måste män och kvinnor ges samma möjligheter till lika vård oavsett kön. Undersökningar visar att så är inte fallet i dag. Vi måste sluta att säga ”kvinnlig” polis och läkare osv. Vi måste sluta att dutta med tjejer och dunka killar i ryggen. Vi måste uppmuntra våra söner att gråta och våra döttrar att ta för sig. Vi måste se individen för den hon/han är och inte vad han eller hon har för fortplantningsorgan. Kön sitter i huvudet – inte mellan benen - och har endast betydelse vid just fortplantningen. Alla är vi människor med lika värde och rättigheter.

Jag vill ändå passa på att hylla några kvinnor som jag tycker är bra representanter för mänskligheten. Inte just för att de är kvinnor utan för att de är starka och kloka och betyder mycket för mig och för andra. Det finns så oerhört många men här är några i urval utan inbördes ordning:

1. Kära, kloka och fantastiska Li som jag lärde känna alldeles nyss, i höstas. En kvinna som vågar stå upp för rättvisan och kärleken och lusten till livet.

2. Min kloka, kompetenta och goda vän och kollega Maria, som är så bra, varm, rolig och vänfast. En klippa i stormen!

3. Vännen Susanna som alltid finns där, klok, varm och jätterolig, även om vi inte ses så ofta. En vän för livet.

4. Fina och snälla svärmor Inger, som jag aldrig skulle kunna eller vilja klara mig utan. Snygg och alltid i full fart med något.

5. Birgitta, kär, klok vän och f.d. kollega. Vi ses inte så ofta men tänker på varann ofta ändå. Inredarens och modestylistens dröm!

6. Pernilla – bästa mussel-m’zungon som rest över hela världen men som tur nog, hittat till Göteborg. Lojal, klok, rolig och faster till mina barn. Vänfast utöver det vanliga!

7. Nina, smart, lojal och underbar vän som alltid finns där. Stockholmare och karlskronit och en av mina äldsta vänner (fast inte i ålder!). En vän att räkna med.

8. Carina, moster till barnen, kusin till mig. Vinkännare och levnadskonstnär. En av de få kvinnor jag vet som inte ständigt och jämt nojar över vikt eller utseende. En ständig vitaminkick!

9. Mamma. Utan min mamma vet jag inte vad jag skulle göra. Hon trotsar åldern och gör det hon vill. Vi har roligt ihop och hon är min mamma. Alltid!

10. Sist men inte minst mina fina, kloka och vackra döttrar, som ger mig så mycket glädje och styrka. Ni är det finaste jag har – utan er vore livet inte värt någonting! Kärlek!

Alla ni andra i mitt liv! Ni är så betydelsefulla alla; känn er inte bortglömda. Jag skulle få blogga i veckor om jag skulle räkna upp er alla. Minna, Katarina, Elisabet, Titti, Mia, Britta, Lotten, Camilla, Lena E-W, Lena A, Birgitta F, Merike och alla ni bloggvänner som jag aldrig träffat - Lisa-Maja, Sofia och alla andra. En varm kram till alla mina systrar därute. Ni vet väl att ni är värdefulla och att ni är unika!?