Erikas funderingar

Mitt i bloggandet från Uganda vill jag stoppa in ett inlägg med ett matreseminne från London. Här talas engelska överallt och en del av den mat som serveras är lite "engelsk" som beans on toast och tuna sandwich. Därför kom jag att tänka på härliga London, sittande här i värmen. Maten här är ju inte direkt det man kommer att minnas som den största upplevelsen...

London är den utländska stad som jag besökt flest gånger. Första gången jag var där var jag arton år. Det var med min familj och jag och lillebror delade rum. Jag minns att vi åt Kentucky fried chicken på rummet en kväll, då mamma och pappa gick ut på restaurang utan oss. Vi tyckte att det var rätt okej att stanna på rummet och kolla på TV. Detta var ju på den tiden då svensk TV endast hade två kanaler…

 En annan gång då jag var i London var när pappa fyllde sextio år. En kväll bjöd vi honom på indisk mat och han åt Chicken Tandoori, vilket jag aldrig trodde att han skulle göra. Vi var alla ganska imponerade då min pappas åsikter om ”utländsk mat” är ganska strikta och svåra, för att inte säga omöjliga, att ändra på. Han tycker att ris är ”myrägg” och att pizza är det äckligaste som uppfunnits; trots att han aldrig smakat. Om man nämner Chili con carne säger han alltid att man ”lika gärna kan ta havregrynsgröt och ösa på kryddor” eftersom man ändå bara förstör maten med chilipulver… Lära gamla hundar att sitta är inte det lättaste.

När J fyllde fyrtio bjöd han mig till London. Vi bodde på att typiskt turisthotell med orangebrun heltäckningsmatta och sängarna brett isär. Vi var dock nykära och ville sova nära varandra så varje kväll möblerade vi om. Vi åt underbar kinesmat på en restaurang inte långt från Big Ben. Jag minns inte vad det området heter, men man går över Waterloo bridge och sedan längs vattnet. The county hall ligger alldeles nära den restaurang där vi åt. Det var en av de mest perfekta kvällar jag varit med om. Allt var fantastiskt!

Första kvällen då vi landat i London och checkat in på hotellet på Oxford street, letade vi efter ett ställe att äta på. Klockan var nästan elva på kvällen och vi hade inte tänkt på att pubarna stänger då. Till slut hittade vi en indisk restaurang som på nåder serverade oss om vi lovade att äta fort. Jag beställde en favorit – Chicken vindaloo, vilket J också gjorde. Det var det starkaste jag någonsin ätit, och J (som inte är så förtjust i stark mat) hade stora svettdroppar i pannan en lång stund efter att maten var slut. Tur att det fanns kall öl…

Lilla B och jag var i London för nästan fyra år sedan. Hon hade drömt om att få gå på Starbuck´s och dricka kaffe, vilket vi också gjorde. Vid Leicester Square hittade vi ett av kedjans många caféer, där vi köpte en latte, en frappuccino med jordgubbar och en lemon cup cake med frosting. Tyvärr var lilla B förkyld under hela resan men vi hade otroligt trevligt ändå, och åt hemma på hotellet vid Earl´s Court om kvällarna. Hämtmat från Subway, som då inte var så vanligt i Sverige, färdiga sallader och smörgåsar från Mark´s and Spencer. Det var en härlig resa och roligast av allt var besöket i Madame Tussaud´s skräckkällare. Jag trodde på fullt allvar att jag skulle skratta ihjäl mig. Lilla B var vit i ansiktet resten av dagen efter detta men det var det värt, haha!

Jag vet inte när jag kommer till London nästa gång, men då ska jag bege mig till China town och äta dumplings, för där har de riktiga dumplings precis som i Kina. Mums!

Vad har ni för minnen av London, kära läsare?