Vesuvio, Calzone, Vegetariana…

När det här inlägget publiceras är jag på savannen, eller vad det nu heter, för att kolla in elefanter och lite andra djur, för andra dagen. Men, kära vänner, jag har inte glömt er för det. Här kommer dagens inlägg. Matreseminnen är ju ett hett tema och jag tror att det här blir det sista i den här omgången. Det kan ju bli fler så småningom ifall jag inte blir senil innan dess.

Under mina och J:s vandrarhemssemestrar har vi bott på många olika vandrarhem i Sverige. Vi har oftast avverkat ett landskap under en vecka, med undantag av Dalsland som vi såg på två dagar, och fick resa vidare till norra västkusten. Skåne är favoritlandskapet eftersom där finns så många olika sevärdheter. Närheten till Blekinge spelar ju också roll så klart.

I Skåne bodde vi en gång på ett vandrarhem i en liten by som heter Gårdstånga. Den ligger en bit från Lund och vandrarhemmet var inhyst i ett gammalt hus som nu ägdes av STF. Bakom huset, ovanför fårhagen, ligger en kyrkogård som vi omgående inspekterade. Där låg en hel massa folk begravna, som brukligt är på kyrkogårdar. Att släkten Ramel var omfattande i trakten framgick av texten på flera gravstenar.

En dag åkte vi till Lund för att shoppa lite och äta lunch. Vi tog med oss vårt Enjoyhäfte som ju gäller i många svenska städer. Vi hittade en italiensk restaurang som hette Vespa, vill jag minnas. Vi satt på uteserveringen och beställde varsin pizza. Dessa pizzor var något av det godaste vi ätit! Jag medger att jag inte minns exakt vad det var på dem, men J som älskar ruccola och liknande var i det närmaste lyrisk. Vi var i sjunde himlen och behövde dessutom bara betala den ena eftersom vi hade en kupong ur häftet. Kommer ni till Lund måste ni besöka detta ställe. Det låg nära tågstationen tror jag.

Pizza kan ju vara så många olika saker. En fryst sorgesam historia ur COOPs frysdisk, en fettdrypande Cappricciosa från kvarterspizzerian eller en hembakad variant som består av allt det man tycker bäst om. De som varit i Italien säger ofta att de inte kan äta pizza någon annanstans efter det. Jag har inte varit där, men förstår att det så klart är en helt annan sak. Jag tycker dock inte att man måste jämföra. Det kan ju vara gott men på olika sätt.

Min favorit när jag lagar själv är med tonfisk, räkor och vitlök. Hemlagad tomatsås och mozzarella är självklart, även om jag ibland använder 17-procentig ost för att minska fettintaget. En annan variant är kalkonfärs, rödlök och röd paprika. En tredje vegetarisk med kronärtskockshjärtan, paprika, lök och sparris. Ibland droppar jag lite pesto utrörd i olivolja över när pizzan är gräddad.

Här på hotellet i Kampala har de pizzor men de är ganska degiga i botten, och inte särskilt goda.

Lilla B har bara ett krav när vi gör pizza hemma och det är att det är MYCKET tomatsås. J vill ha pressad vitlök i olja att droppa över. Stora F vill ha pizza utan ost. Själv vill jag gärna ha ett glas rött vin till, men det är inget måste. Hur gillar ni era pizzor, bloggisar?