På väg till en ö - snart...

Min ambition är att blogga så ofta jag kan och när strömtillförseln tillåter. Det är nämligen lite si och så med den. Därför får ni inte tro att jag blivit lejonmat eller bortrövad av en giftaslysten ugandier om jag inte bloggar var dag under min resa. Imorgon reser jag tuíll en ö, och blir i bloggskugga ett par dagar. Det KAN bli så att jag är tillbaka här först på söndag. Håll ut kära bloggisar för DÅ kommer jag att ha spännande saker att berätta!

Innan jag åkte till Uganda fick jag höra mycket berätta som landet, av min kära och fina kollega som varit här tidigare. Maria berättade så mycket spännande att jag, när jag fick en förfrågan, tackade ja till att åka med mina elever som stöd under deras praktik på bilverkstäder i Kampala. Maria berättade om människorna, den röda jorden, de vackra blommorna, de söta markattorna och en massa andra saker. Jag blev nyfiken – kunde det vara så spännande och annorlunda?

Efter drygt ett dygn i Uganda är jag inte någon afrikaexpert, nej då. Men lite har jag hunnit se och  uppleva eftersom jag har sällskap av några lärare som har varit här förut och av eleverna som nu varit här i två veckor. Jag lyssnar och tar in så mycket det går. Att blogga om allt jag upplever är ett bra sätt att ”skriva dagbok” om resan. Min blogg är alltså just nu en reseblogg, men kommer att återgå till att bli mer en pyssel- och matlagnings- och (till våren) en trädgårdsblogg.

Jag tänkte beskriva lite av det vi äter här och vad man kan köpa i butikerna och på marknaderna. Det kanske kan vara intressant att få veta vad saker och ting kostar här också, så det tar jag med. Ugandas valuta är ugandiska shilling. 100 svenska kronor är ungefär 30 000 ugandiska shilling. Jag är kass på att räkna men ska försöka ändå.

I Kampala där vi är, kostar saker naturligtvis mer än på den ugandiska landsbygden. Ungefär som hemma – i Stockholm är det svårt att äta lördagslunch under 150 kr, medan det i Bäckefors eller Hjo skulle vara i det närmaste otänkbart att ta lika mycket betalt för en lunch. När vi äter här är det mest på restauranger för turister och i mitt fall beror det på att jag är så rädd att bli magsjuk. Jag skulle gärna äta något tillagat ”på gatan” men den där Montezumas hämnd som brukar uppenbara sig sex timmar efteråt, gör att det helt enkelt inte är värt det. Hänga på toa är inte min idé om bra reseminnen.

Dagens lunch bestod av diverse rätter. Det började med att servitörerna rusade på oss och i det närmaste prackade på oss sina menyer. Det uppstod inget tumult men det var aningen svårt att läsa menyernas förslag, samtidigt som servitörerna stod och sa i örat: ”Do you like fish,madam? This is good, very good!” under det att de vilt pekade ut rätter i ”sina” menyer. Jag förstår att det är deras sätt att få bonus men hjälp så stressande. Jag valde att äta vegetariskt och indiskt. Den goda osten  ”paneer” fanns i flera varianter och den jag föll för befann sig bitvis i tomatsås och koriander. Till detta avnjöts underbart varma naanbröd penslade med ghee. Jag fick dessutom smaka av Magnus ris och raita. Det blev massor över trots att Anders förbarmade sig över det jag lämnat (ungefär hälften av paneeren. Denna furstliga måltid betalade jag 18000 shillings för och då drack jag en Krest till. Det här var ett relativt dyrt ställe men väldigt prisvärt och vi hade kunnat dela fyra rätter på fem personer utan tvekan.

Kvällens middag åt jag på hotellet, och den bestod av en pizza med tonfisk, majs och citronolivolja som ringlats över. Också gott, men kanske inte sp nyttigt. Nåja, nu lämnade jag det mesta av pizzabottnen, så det var rätt okej ändå.

I matbutiken i köpcentret ”Garden... någonting”, har jag köpt lite spännande saker. Torkade svampar och kaffe och annat som jag kanske ska ge bort som present. Det är svårt att hitta bra presenter men vi ska åka till en marknad någon dag och där kan jag säkert hitta fina örhängen och annat som känns ugandiskt. Jag är ute efter fina tygtryck att sy kuddar eller göra tavlor av när jag kommer hem. Och så vanilj förstås! Vi får se vad det kan bli.

Ha en bra dag alla mina muzungovänner! Kimuli muli, ruga ruga och matoke.