På menyn hittade vi Pasta med kycklingfilé, ruccola och citronpecorino. Det lät ju gott och bra, även om jag alltid är rädd att pastan ska vara överkokt och såsen smaklös. Jag borde ha tänkt efter två gånger... Pastan var sladdrig, såsen skvättig och alltihop var tämligen smaklöst. Jag FÖRSTÅR inte hur man kan misslyckas med en sådan rätt? Att koka pastan lagom länge behöver man ju inte vara atomfysiker för att klara av, och att krydda borde väl rimligtvis ingå i utbildningen för ett restaurangbiträde eller hur nu personalen på Condeco titulerar sig? Det är mer sting i sjukhusmat, om ni förstår hur jag menar...
Bild: http://www.jamieoliver.com/ |
Jag älskar papardelle med musslor, vitvin och tomat. Lasagne älskar jag (om det inte är för mycket mjölig ostsås). Taglioni älskar jag mycket. Särskilt med köttfärssås gjord av kalkonfärs. Hemgjord ravioli fylld med ricotta och spenat älskar jag. Canelloni fylld med precis vad som helst älskar jag. Och så älskar jag Pregos pasta fylld med päron och valnötssås till. Detta älskar jag, även om jag oftast får hemskt ont i magen av allt fett. J älskar pasta me rän jag vilket kan beor på att han inte får ont i magen av det.
Vad är er pastafavorit? En eller flera!
Bild: http://www.halsosidorna.se/Notterochfron.htm |
Valnötssåsen är ganska så dyr att köpa, så jag har gett mig på att göra egen. Jag har inge proportioner att ge er, men tänkte ändå berätta hur jag gör. Valnötter mixas till ganska grovt mjöl. Det ska vara nötter av bra kvalitet - jag har ibland köpt de billigare och de har skiftat rätt mycket i beskhet. Nötmjölet blandas med god olivolja till en krämig konsistens tillsammans med riven parmesan. Jag brukar ta hälften nötter och hälften ost ungefär. det kan man ju själv välja beroende på vad man tycker mest om. Jag kryddar med salt och svartpeppar och låter det hela dra en timme minst, för att smakerna ska gifta sig med varandra. I rumstemperatur.
Jag serverar såsen rumstempererad till rykande het pasta som kokats al dente. Ruccola är ett givet tillbehör liksom minst ett glas god Chianti. Gott sällskap är ett plus men inte nödvändigt. Eget sällskap är ibland gott nog och då slipper man dessutom dela med sig av den goda såsen. Jag vet dock inte om J skulle förlåta mig om jag gjorde denna sås utan att bjuda honom. Skulle du det, J?
Jag väljer alltid Pasta Marinara om jag är på en pastarestaurang som verkar vara okej. Mums, så gott det är.
SvaraRaderaDin valnötssås verkar väldigt god den också.
Kram Malin
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaJa, det är en favorit. Skaldjur är alltid gott och i Göteborg är man ju bortskämd med fina sådana! Kram kram!
RaderaHej mitt Gos! Du vet att jag förlåter dig för det mesta men att undanhålla mig en sådan god sås, där går gränsen!
SvaraRaderaFör den som inte förstod att detta var J:s kommentar så klargör jag det nu. Han är bra på alla sätt men glömmer ofta, haha! Som att underteckna till exempel!
RaderaVälkommen hem ; ) Trist när maten inte håller måttet på krogen morrrrrr valnötssås gahhhhhhhhhhhhhhhhhhh LOVE LOVE LOVE älskar nötter i allt ; ) kram Sofia
SvaraRaderaJa, nötter är bland det godaste som finns tycker jag!
RaderaVar du Växjö i söndags??
SvaraRaderaDet var jag med....tänk om vi hade vetat om det!!
Kramar
Vi kanske gick förbi varandra utan att veta, hihi! Ja, det var synd men nån dag tar jag och Gisela en tur och hälsar på dig! Kram!
RaderaOj, vad gott!!! måste testa...valnötter älskar jag, likaså Ruccola. Men, tyvärr är maken allergisk mot valnötter så jag får väl äta själv...men som sagt, eget sällskap kan ibland vara gott nog;)) man får ju i alla fall dom svar man vill ha, om man nu råkar in i en diskussion med sig själv...
SvaraRaderaTråkigt att ert Condecobesök blev en besvikelse, har annars bara hört gott om dom.
kram Lisa (kärt och blandat)