En magisk kittel med oanade möjligheter!

Förra veckan var jag inbjuden på kundkväll till butiken Kök Etcetera i Göteborg. Jag brukar handla där och får alltid bästa service och trevligt bemötande av personalen. De har allt ifrån cake popformar till skärbrädor och le Creuset-grytor "to die for"! Butiken är en liten men välsorterad butik utan utfyllnad av billigt skräp. Nej, allt är av god kvalitet och vi brukar köpa en underbar kolsyrad lemonad av märket Mortuacienne där. Det finns flera goda smaker men vår favorit är Pamplemousse som är grapefruktsmak med en rosa färg som skulle få vilken prinsessa som helst att gå ner i spagat...

Bild: www.koketcetera.se

Nåväl, kundkvällen som jag bjöds in till hade ett syfte, nämligen att erbjuda slowcookgrytan Crock Pot till ett bra pris. I denna lagas maten på låg värme i många timmar. Smakerna blir kvar i kött och grönsaker och man behöver inte en massa grädde eller smör för att smakerna ska lyfta. Grytan sätts på innan man går till jobbet och när man kommer hem möts man i trappuppgången av de mest förföriska dofter. Maten är färdig i den stund man träder innanför dörren.

Provsmakning och lite mingel bjöds vi på denna kväll, och en gäst fick man ta med sig minsann. Givetvis blev det lilla B som fick följa med och mumsa chips (fast det var jag som mumsade...) och dricka cider. Grytan presenterades av personalen och i den hade man tillagat Boeuf Bourguignon gjord på närproducerat kött från Tjolöholms slott. Ett lite högre pris för köttet men man kan köpa det med gott samvete och dessutom kan man vara säker på att djuren inte farit mer illa än nödvändigt vid slakten.

Bild: www.koketcetera.se

Jag köpte ( i samråd med J) den mellanstora grytan för 695 kronor. I denna ryms 3,5 liter mat och dessutom var grytan väldigt snygg med sin ljust gråbeige färg. På köpet fick jag en kokbok med många recept på olika maträtter som kan lagas i grytan.

Igår innan jag åkte till skogs för att plocka svamp stoppade jag ner en massa saker i grytan och satte på locket. Klockan nio på morgonen tryckte jag på knappen och när jag kom hem klockan fem var middagen klar. Perfekt tillagad på 70 graders värme. Mums! Jag gjorde en variant på ett recept ur kokboken Crock Pot. Jag bytte vissa ingredienser och ökade på kryddorna lite.

Har man ingen Crock Pot kan man laga det här i en vanlig stekgryta men då bör man inte gå hemifrån i åtta timmar...

Boeuf Bourguignon

200 g rökt kalkonbacon
1 kg högrev
1 stor morot
1 liten vitlök solo
1 röd lök
2 msk soja
4 msk kalvfond
3 krm svartpeppar
3 lagerblad
2,5 dl rödvin
1,5 dl vatten

I slutet av tillagningen:
150 g syltlök
1 msk maizena
färsk persilja

Tärna baconet och skär köttet i lagom stora grytbitar, så stora att de är lagom att äta i två tuggor. Lägg ner köttet tillsammans med moroten skuren i bitar, löken skuren i skivor samt de övriga ingredienserna. Sätt grytan på låg värme och koka i åtta timmar. När en halvtimme återstår lägger du i syltlöken. När åtta timmar har gått fiskar du upp kött och grönsaker och reder av skyn med maizena. Krydda eventuellt lite mer om du tycker att det behövs. Strö över klippt persilja!

Jag serverade grytan med potatis- och palsternacksmos och smörstekta kantareller, för visst hittade vi svamp i skogen. Var? Ha, det säger jag inte!

Bakad chokladdröm

Jag läste någonstans att "Det finns inget bättre än en god vän. Det skulle i så fall vara en god vän med choklad". Givetvis instämmer jag. Mina bästa vänner är också väldigt förtjusta i choklad, i alla fall de allra flesta. Ibland när jag ska bjuda på dessert blir det något med choklad bara för att det är ett så säkert kort. Man kan variera denna gudagåva på ett otal sätt. Vit, ljus, mörk choklad - varianterna är många och kombinationerna synes oräkneliga.

I veckan var en mycket god vän hemma hos mig, för det goda samtalet men också lite mat och ett par glas vin. Vi åt paj och lax och till dessert bakade jag varsin chokladdröm med råmarinerade päron och grädde. Receptet hittade jag i det senaste numret av en av våra mest spridda gratis-mattidningar, ICA buffé. Jag använde fina pappersformar i hård papp men man kan säkert använda stadiga muffinsformar istället.

Här och här finns finfina formar för den som vill baka Chokladdröm...

Formen kommer från Bagaren och Kocken

Bakad chokladdröm

6 små formar

Sätt ugnen på 225 grader. Smält 100 g smör tillsammans med 150 g mörk choklad av god kvalitet. Rör ner en msk snabbkaffe medan det är varmt, så att kaffepulvret smälter.

Vispa 3 ägg med 1 1/2 dl socker, riktigt pösigt. Blanda ner i chokladsmeten. Fördela smeten i sex smorda ugnssäkra formar eller stadiga pappersformar. Grädda mitt i ugnen ca 8 - 10 minuter. Passa så att smeten inte bränner i kanterna. Smeten ska var lös i mitten när du tar ut dem. Låt svalna och servera med råmarinerade päron och en klick vispgrädde. Mums!

Råmarinerade päron

Skala och skär ett stort päron i bitar. Blanda med 2 msk färskpressad citron, 1 - 2 msk Cointreau och 1 msk socker. Låt marinera ca 30 minuter.

Citronig rostbiff

Förra veckan kom vi över en bit svensk rostbiff till bra pris. Även om jag försöker undvika det röda köttet var detta något jag inte kund emotstå att laga till. På www.taffel.se hittade jag ett recept på marinad till rostbiff, som verkade lockande. Jag tycker nämligen att helt kött ofta vinner på att lagas, vila, skivas upp och sedan ösas med en marinad som får dra in i det varma köttet. Här är min variant.

Rostbiff med citronmarinad

ca 1 kg rostbiff, färdigstekt (för den som inte hinner eller orkar kan färdiglagad användas. Köp då en som inte är marinerad eller starkt kryddad)

Marinad:
2 tsk svartpepparkorn
2 tsk rivet citronskal (gärna ekologisk citron)
2 msk pressad citronsaft
2 msk kalvfond (gärna Touch of tastes italienska variant)
2 msk vatten
2 msk olivolja

Koka upp pepparkornen i lite vatten och låt småkoka ungefär en minut. Sila av vattnet och koka upp i nytt vatten. Upprepa ytterligare en gång. Torr-rosta sedan de fuktiga pepparkornen i kastrullen tills de doftar gott och ser lite rostade ut. Bränn dem inte!

Stöt dem sedan grovt i en mortel och blanda dem med övriga ingredienser till marinaden. Låt stå och dra en halvtimme. Lägg upp rostbiffen (gärna varm om du lagar den själv) på ett fint uppläggningsfat. Dutta marinaden över köttet så att det blir jämnt fördelat. Låt dra en timme.

Servera med en god gratäng av potatis och andra rotfrukter, eller med klyftpotatis och en sallad. Sås behövs inte efter som köttet är så smakrikt och saftigt.

Mormorsmat och matglädje... och så en päronpaj

Igår hade jag 75 % av barnen hemma på middag. Plus en flickvän. Jag lagade mormors goda oxrulader som det egentligen inte finns något recept på. Jag gör dem mest på känn och kan inte ange proportioner. Fransyska, kalkonbacon, kryddpeppar, lök, morot, grädde, buljong. Ungefär så. Länge, länge ska det koka så att det blir mört och köttet faller isär. Mustig sås med en klick vinbärsgelé i för att balansera sälta och sötma. Fast som mormors blir de aldrig, så är det bara. Kanske för att varje mor, mormor eller far gör på sitt eget sätt. För den som tycker att mitt "recept" är aningen vagt - klicka HÄR - så kommer ni till Per Morbergs recept på rulader.

Morfar Gustav vilar på maten. Alltid lika
tacksam över att som vuxen kunna äta sig
mätt.

Förhoppningsvis kommer mina barnbarn att tycka att min mat är den godaste mormorsmaten. Smacka med tungan som Stora F gjorde när hon satt och åt hos min mormor och morfar. "Namnamnam" sa hon mellan tuggorna och min morfar förundrades över den lilla flickans matglädje. Han som växt upp med åtta syskon och som inte alltid kunnat äta sig mätt. Han satt där med tårar i ögonen över den lilla barnakroppen som stoppade i sig rulader för kung och fosterland och njöt i fulla drag. Det barn, som till skillnad från honom själv, aldrig behövt svälta eller ens gå hungrig någon längre stund.

Mormor serverade alltid dessert, eller efterrätt som hon sa. Så... Fast det var vanlig torsdag vankades dessert igår och denna gång blev det en knäckig päronpaj med vispad vaniljgrädde. Receptet är lånat från Santa Marias hemsida - tack för det!

Päronpaj

Päron 800 g (gärna Conference)

Smör till formen

Socker 0,5 dl

Kardemumma malen 1 msk

Maizena 2 msk

Knäckigt täcke

Smör 200 g

Ljus sirap 1 dl

Havregryn 4 dl

Vetemjöl 2 dl

Sätt ugnen på 175°C. Skala, gröp ur kärnhuset och skiva päronen. Smörj en ugnsfast form med smör. Blanda päronskivorna med socker, kardemumma och maizena. Lägg i formen.

Knäckigt täcke:

Smält smöret. Tillsätt sirap och låt koka ihop. Ta av kastrullen från plattan och tillsätt havregryn och mjöl. Strö blandningen över päronen. Grädda i ca 30 minuter. Servera med vispad grädde eller vaniljsås.

Ljus som brinner

Ikväll tänder jag ett ljus för Kristian Gidlund och alla andra som gått bort alldeles för tidigt i cancer eller andra sjukdomar. En tanke också till alla de som lämnats kvar att sörja här på jorden. Kram till alla som vill ha!

Bilden är lånad från http://www.raddningkarlstad.se

Fler kalkonbiffar....

I dag är jag kanonförkyld. Jag och J skulle ha myskväll igår, och fira att vi varit tillsammans i tolv år. Mousserande vin och skaldjur köptes in - och... förkylningen slog till. Så nu sitter jag här och snörvlar.

Det är fint att ha en sambo som uppskattar mat, när man själv är matnörd. J älskar att äta mat men inte att laga den. Han tycker att det är både svårt och tråkigt att hitta på nya rätter och kombinationer. Därför är det oftast jag som håller i menyn, och styr vad vi äter i vårt lilla hushåll. Det blir mycket fisk och fågel och även en del vegetariskt. Kalkonkött är något som jag har styrt in även J på. Jag tror aldrig att han hade ätit annat än helstekt kalkon innan han träffade mig, och då hade han sannerligen inte lagat den själv. Men det ljusa köttet är bra när man behöver tänka på högt kolesterolvärde och andra åkommor som drabbar en genom livet.

Tilläggas ska att J är fena på att hjälpa till i köket, så det är inte så att han smiter undan matlagningen. Han är dessutom fena på att fixa undan, så jag tycker att jag är vinnaren på alla sätt. Jag får göra det roliga (laga maten) och han det tråkiga (fixa undan).

När jag ändå bloggar om det förträffliga kalkonköttet, som är både gott och hälsosamt, fortsätter jag med ett annat recept som jag dock inte hunnit prova själv ännu. Det ska dock ske snarast om jag får min vilja igenom (vilket jag oftast får när det gäller mat). I receptet nedan har jag ändrat på potatisen eftersom jag tycker att kokt sötpotatis inte är något vidare. För er som vill laga enligt Ingelsta-modellen så hittar ni ursprungsreceptet HÄR. Besök gärna deras hemsida om du vill ha tips på hur du lagar gott av kalkon. En recept-guldgruva!

Bild: http://www.ingelstakalkon.se/?p=4220

Getostfyllda kalkonfärsbiffar med sötpotatis

500 g kalkonfärs, fryst eller färsk
1 pressad vitlöksklyfta (jag brukar tredubbla vitlöken i recepten)
1 tsk timjan
150 g getost
150 g tunt skivad vårlök
salt och peppar
olivolja

700 g tunt slantade sötpotatisskivor
2 msk olivolja (eller mer)
salt och peppar
2 msk färskpressad citronsaft
1 halv kruka färsk timjan

Lägg potatisskivorna på en plåt med bakplåtspapper. Ringla olivolja över potatisen och salta och peppra lite. Ställ in i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter eller tills potatisen är mjuk och börjar bli knaprig i kanterna. det varierar mycket från ugn till ugn. Kör du med varmluft kan det gå fortare. Häll pressad citron över potatisen när du tagit ut den ur ugnen. Timjan strös över när du lagt upp potatisen på ett fat.

Blanda färsen med kryddorna och smula i getosten. Salta och peppra och forma sedan färsen till biffar i den storlek du gillar. Stek dem i olja på medelvärme. Jag brukar blanda i lite smör för smakens skull, mot slutet. Strö så vårlöken över biffarna. Får du inte tag i vårlök kan du ta de ljusa delarna av purjo och strimla.

Servera med en god sallad och vinäger som du gillar.

Kalkon + mögel = sant!

Jag äter ju mest ljust kött sedan tretton år tillbaka. Skälen till det är flera men främst är det av hälsoskäl. Jag fuskar dock ibland med rött kött helt enkelt för att jag tycker att det är så gott och att alternativet ibland varken är lockande eller bra (bönor = gaser = magsmärtor/utsläpp i klassrummet). Kalkonkött, kyckling och fisk är mina främsta val och av dessa tre är det väl egentligen bara kalkon som kan vara svårt att få tag i för en del. En hel kalkon lagar man inte så ofta, men färs, korv, kassler och falukorv av kalkonkött är bra vardags- eller festmat.

Ingelstad kalkon är ett företag som har piffat upp mitt matlagande ofantligt, inte minst sedan de öppnade en butik/restaurang i närheten av där jag jobbar och bor. För det första är köttet alltid av en ypperlig kvalitet samtidigt som personalen är mycket trevlig och kunnig. I disken kan man köpa grönpepparkorv, pepparsalami, pressylta, färs, snitzlar, stekar, prosciutto och en massa andra produkter som jag inte orkar räkna upp. Allt är gjort av kalkon och allt smakar riktigt gott.

I god miljöanda försöker jag undvika att ta information i pappersform, men i förra veckan tog jag trots allt ett receptblad från Ingelstad när jag handlade där. Det lät enkelt och gott och dessutom hade jag ingredienserna till rätten hemma. Perfekt! Detta blev en rätt som framkallade hummanden av gillande från såväl mig som sambon J. Alltså kommer vi att göra detta igen, men kanske utan recept då och med vissa förändringar. Jag har ju så svårt att hålla mig till ett recept så därför gjorde jag vissa förändringar här, som att öka osten och minska färsen lite. Dessutom stekte jag biffarna i stekpanna och inte i ugnen som ursprungsreceptet sa. För den som äter vegetariskt går det bra att byta färsen mot en vegovariant!

Färsbiffar med ädelost och pinjenötter

600 g kalkonfärs
1 ägg
0,5 dl grädde
salt och peppar
50 g pinjenötter
50 g smulad ädelost

Rostade grönsaker:
1 liten grön zucchini
1 gul paprika
1 röd paprika
2 rödlökar
olivolja
persillade (eller annan örtkrydda)
salt och peppar

2 dl crème fraiche

Blanda färsen med ägg, grädde och kryddor. Blanda ned nötterna och osten. Forma till små biffar och lägg på plåt med bakplåtspapper. Skiva zucchinin (ta gärna bort kärnhuset, som annars lätt blir vattnigt), skär paprikan i bitar och rödlöken i klyftor. Lägg på ugnsplåt eller i ugnsform. Häll över olja och kryddor och blanda runt. Rosta grönsakerna i ugnen, ca 15–20 minuter. Stek biffarna under tiden, så att de blir precis genomstekta och gyllene. Servera gärna med en klick crème fraiche. Smula gärna i lite ädelost i crème fraichen också om du tycker att det är gott och har råd med kalorierna.

Jag serverade biffarna på en bädd av nykokta vaxbönor. Det är bland det godaste som finns tycker jag. Min morfar odlade sådana när han var trädgårdsmästare men då var jag barn och gillade inte så mycket grönsaker. Tänk om jag kunnat resa tillbaka i tiden och fått smaka hans bönor igen! Nu som vuxen hade jag uppskattat dem sååå!

Citroniga skockor som gav mersmak!

Kronärtskocka är en favorit hos oss. Jag kan inte säga att vi äter det väldigt ofta, men ibland gör vi det och då njuter vi hela tiden. Hos Enjoy wine and spirits hittade jag ett recept i min smak. Vi hade ett paket marulk i frysen och undrade vad vi skulle hitta på med detta. Så här blev det:

Grillad marulk med dragoncitronette och kronärtskocka
(4 pers)

600 g marulkfilé
8 små eller 4 stora kronärtskockor
2 citroner
2 msk hackad dragon
200 gr smör
salt, peppar och olivolja

Koka kronärtskockorna i saltat vatten med en rejäl skvätt olivolja. När det går att dra loss bladen från kronärtskockorna är de färdiga. Smält smöret i en kastrull och klara smöret genom att ta bort skummet med en liten soppslev.

Riv skalet av citronerna, och skär av resten av skalet med en vass kniv. Skär ut hinnfria filéer och pressa ut juicen ur resterna av citronerna. Smaksätt smöret med citronjuicen och salt, lägg i citronfiléerna och den hackade dragonen.

Skär marulken i centimetertjocka skivor, pensla med olivolja och krydda med salt och peppar. Grilla skivorna i en het grillpanna 1-2 minuter på vardera sida. Arrangera marulken och kronärtskockorna på 4 varma tallrikar, om stora kronärtskockor används så dela dem i två halvor på längden. Slå den varma citronetten över fisken och servera.

I Göteborgs saluhall hittade vi ett spännande tillbehör som vi aldrig provar förut. Det var korallgräs från Israel! Detta gräs kan ätas som det är eller som jag gjorde - wokat mycket snabbt. Gräset är mycket salt och konsistensen ungefär som mycket tunna haricots verts.

Det var mycket gott med citronetten även till detta gräs.

Vilken maträtt är du?

Ibland funderar jag på människors utstrålning. Vissa vill synas och kan bara inte passera obemärkta. Färgstarka, högljudda eller karismatiska människor. Andra vill helst slippa synas. De är lite mer beige, försiktiga och kanske lite tystlåtna. Givetvis kan det skilja sig ganska mycket åt hur man är i olika sammanhang. Några blommar upp mer i säkra och kända situationer. Andra verkar säkra överallt. Jag tror att ni förstår vad jag menar.

Eftersom jag ofta funderar på mat har jag funderat på vilken maträtt jag skulle vara, om jag var en rätt. Kalops? Flygande Jakob? Kålpudding? Helst skulle jag väl vilja vara en fräsch och färgstark sallad, full av nyttigheter. Jag menar – vem vill vara en aladåb a la sjuttiotal? Dallrande och onyttig… Jag skulle vilja vara en köttgryta. En kycklinggryta kanske, full av grönsaker och god, färsk kyckling. Inte för stark men inte för mesig heller. Vildris till. Jag känner mig som en sån gryta. Fast det kan ju växla. På gymmet i tisdags var jag mer som aladåben, jodå. Mycket daller i maskinerna.

Aladåben själv!

Jag har börjat tänka på det där på sista tiden. En granne som brukar passera min trädgård har alltid beige kläder. Han hälsar försynt och går liksom försynt. Promenerar försiktigt förbi. Som om han försöker vara osynlig. Ett hastigt hej, så går han och hans beige dvärgpudel förbi. Hunden skäller aldrig. Den går också försynt på nåt vis. Om den här mannen var en maträtt - vilken rätt skulle han vara då? Kokt kött med en snäll sås, kokt potatis och kanske några mjukkokta morötter. Gott men snällt. Inget man minns direkt men gott på sitt sätt och sånt man äter utan att fundera över.

En annan granne är lång och färgstark. Hon syns och hörs på ett härligt sätt. Jag tror att hon är en kryddig och färgstark lammgryta. Smaker som blommar i munnen. Smaklökarna hoppar av glädje. En libanesisk fröjd!

Bakelser virkade av marsipanprinsessan

En släkting till mig är definitivt en prinsessbakelse. Klädd med rosa marsipan och ett innehåll som får en att vilja ha mer. Klassiska smaker i en fin kombination. En marsipanprinsessa som alltid kommer att vara rätt. Gillas av de allra flesta. Hon är inte en rätt, utan mer en dessert. Något man längtar efter. 

Jag hoppas att jag har fått dig att fundera på vad du är för slags maträtt! Är du bruna bönor med fläsk eller mer åt raviolihållet? En spaghetti carbonara eller en Capricciosa? En daal eller en spenatsoppa? Lämna en kommentar – jag är nyfiken!

Här kommer ett recept på en härlig kycklinggryta - en sån som jag vill vara. Receptet är hämtat på fantastiska bloggen Mårtenssons kök, där matkonstnärerna Anki och Håkan huserar. Jag har själv besökt detta kök  och kan konstatera att köket är minst lika trevligt som det verkar. Ägarna är ÄNNU trevligare än de verkar, och det vill inte säga lite. Om dessa två vore en maträtt skulle de med all säkerhet vara något vackert, kryddigt, vitaminrikt och uppiggande.

Finaste Håkan och Anki! Bild från Mårtenssons blogg.

Kycklinggryta  2 port + matlåda

400 g kycklingfilé, i grytbitar
2 vitlöksklyftor, finhackade
salt och svartpeppar
2½ dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk
1½ msk kycklingfond
ca ½ dl vatten
2 msk kinesisk soja
1-2 tsk sambal oelek
1-2 msk flytande honung
½ citron, rivet skal och pressad saft
1 tetrapak á 230 g kikärtor, avsköljda
färsk babyspenat
maizenaredning

Bryn kycklingbitarna i en djup stekpanna, tillsätt vitlökshacket och bryn någon minut till. Häll i grädde, mjölk, fond, vatten, soja, sambal, honung och citronsaft. Låt grytan puttra under lock ca 10 minuter. Tillsätt kikärtorna och citronskalet i grytan, smaka av så du är nöjd med smakerna.

Rör i spenaten precis innan serveringen.

Maränger och höst

De senaste dagarna har jag bakat loss. Morotskaka, syltkakor, chokladkaka och maränger. Jag är särskilt nöjd med marängerna måste jag säga. De blev lite annorlunda i smaken. Gillar man inte lakrits kan man blanda i hackade nötter, choklad, polkagrishack eller nåt annat som man hittar på själv.

Några av marängerna lade jag i en pyntad burk och gav bort den till Adam, J:s yngste son vars flickvän Alexandra fått en liten, liten lägenhet. Den första egna! Vi var där och fikade i dag och det kändes så fint att sitta där med dessa två ungdomar, vuxna men ändå så unga. Det kommer att gå bra för dem, det känns. 

Lakritsmaränger

30 små maränger

3 stora äggvitor

1 krm vitvinsvinäger

2 dl strösocker

2 tsk lakritsgranulat

ev. svart hushållsfärg

Sätt ugnen på 100°. Vispa äggvitorna till ett fast skum. Tillsätt vinägern och vispa tills massan blivit liksom finporig. Vispa ner lite av sockret i taget och fortsätt vispa tills massan är helt styv och håller formen. Rör ner lakritsen och eventuellt några droppar svart hushållsfärg så att massan blir randig. 

Rör inte för länge – då blir den grå. Klicka eller spritsa ut maränger på ett bakplåtspapper. Grädda dem i 1 – 1 ½ timme beroende på hur stora du gör dem. De ska kännas lätta och släppa papperet utan besvär – då är de färdiga. Smält mörk choklad och ringla över marängerna när de svalnat. Snyggt och gott! Grundreceptet på marängsmet hittade jag i Bonniers kokbok. 

Jag rörde även i en tsk hallonpulver som jag köpt i en nätbutik, men i vilken har jag glömt. Hos  www.kakburken.se och www.roligarebakning.se kan man hitta en massa skojiga saker att smaksätta och färga med. Kika in där - jag har aldrig blivit missnöjd med mina köp där. Snabb service och trevligt bemötande. Jag får inte länken att funka till den sistnämnda men googla på namnet så hittar ni.

Ikväll känns det riktigt höstigt! Jag och J har ätit en värmande indisk kycklinggryta "Balti" till middag. Helt plötsligt byter jag gärna lätta sallader mot mustiga och kryddstarka grytor och soppor. Tänder värmeljus och kurar under en filt. Hösten är mysig på sitt sätt och jag ser fram emot svampturer i höst. J har lovat att skjutsa oss ut i skogen om han slipper gå med och plocka. Så får det bli.