Bojkott av fifflare

Först av allt måste jag bara tala om att jag från och med nu kommer att bojkotta cafékedjan Le Pain Francais, (läs själva) efter att ha fått reda på hur de utnyttjar människor med lönebidrag. De ser till att få en massa anställda med lönebidrag istället för att anställa människor på vanliga kontrakt. Då kan de nämligen tjäna feta pengar. Från tio miljoners omsättning till sextio miljoner. Nä, fy för sånt! Det vill jag inte bidra till!

Jag vill däremot gärna bidra med recept på lite goda kakor. Jag väljer ut ett spännande recept som jag fått från stora F. Ingrediensen rosenvatten brukar vara ganska lätt att få tag på i butiker med "invandrad" mat, om ni förstår vad jag menar. De härliga butikerna som doftar kanel, nybakat liba-bröd och där människor av många olika slag trängs. Olika färg på huden men samma färg på blodet och samma form på hjärtat...

Kakorna är i sin enkelhet några av de godaste småkakor jag har ätit (och jag har ätit många...). Omvandlingstabell för cups finns i slutet av receptet.

Gör alltid smeten i en vacker skål.

Stora Fs pistage- och rosvattenkakor

Blanda 1 1/4 cup socker, 1/2 cup rapsolja, 3 msk sojamjölk, 1 msk rosenvatten och 2 tsk vanilj. Tillsätt 1/2 cup majsstärkelse, 1 msk limejuice och 1 tsk rivet limeskal. Rör i 2 cups vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk salt 1/4 tsk malen kardemumma.

Rulla degen till små bollar och doppa dem i hackade pistagenötter (jag har inget mått här, blir det över så spara till morgonmüslin). Platta till dem lätt och grädda i 175 graders ugnsvärme, ca 13 minuter. De är mjuka när de tas ut ur ugnen men stelnar efter en stund.

Dessa kakor är helt veganska och passar även den som är allergisk mot t.ex. mjölk eller ägg.

Olja: 1 cup = 224 gram
Vetemjöl: 1 cup = 125 gram
Strösocker: 1 cup = 200 gram

För majsstärkelse hittade jag ingen vikt, men jag brukar ta ungefär detsamma som vetemjöl.

Källa: http://wiki.answers.com/Q/How_many_grams_are_in_a_cup

Ett ljus i mörkret

Ikväll tänder jag ett ljus för en ung man, som jag kände en gång. Då var han en liten busig pojke som inte kunde sitta stilla och inte vara tyst. Han var fullkomligt omöjlig i vissas ögon men mitt hjärta rörde han. Trots att jag blev galen på honom kunde jag inte låta bli att tycka om honom. Hans inre lyste igenom. En liten snäll, men rädd pojke som bråkade för att bli sedd. Han var bara bra på att busa och nåt ska man ju vara bra på.

Den lille pojken växte upp och formades av en tradition som gjorde honom hård och svår att resonera med. Han ställde sig bakom principer som jag själv aldrig skulle kunna kompromissa med. Han var tvungen på grund av familjen. Familjen gick före allt.

Igår fick jag veta att den lille, store killen stupat som frihetskämpe i ett fasansfullt krig. Ett meningslöst krig, som ju alla krig är. Krig som inte har några vinnare utan enbart förlorare. Krig som utplånar människor för deras tro och övertygelse. I jakt på makt.

Som religionslärare blir jag allt mer styrkt i min tro. Inte en religiös tro utan min tro på att jag som lärare ändå måste jobba på att förändra och upplysa, diskutera och konfrontera unga människor så att de åtminstone får veta att de har ett val. Inte alla väljer något som går emot den egna traditionen. Men någon. Ibland. Som flickan som ville gå estet-programmet, men inte vågade för att hon inte ville vara enda tjejen med slöja på skolan. Jag peppade och stöttade. Hon vågade och jag gick till hennes student och gav henne en liten present. Hon sken som solen och i dag jobbar hon med feminism inom sin religion, en inte helt lätt uppgift för en muslimsk ung kvinna.

Jag kund inte stötta den unge man som dog i krig igår. Man kan inte hjälpa alla. Det får ibland räcka med att göra så gott man kan. Det här inlägget är till dig, M, och jag hoppas att du nu är i ditt paradis. Din tid på jorden blev alltför kort. Jag tänder ett ljus för dig ikväll.

Café-liv i Göteborg

Nu när våren står för dörren (ja, nästan i alla fall) så tänkte jag blogga om några caféer i Göteborg, värda ett besök för den fikasugne. Här kommer det första:

Gott kaffe men också mat. Bild från hemsidan.

Kafé Vanilj ligger på Kyrkogatan i centrala Göteborg och är ett café med hemlagade maträtter samt pajer, kakor och annat mumsigt för den hungrige eller för den som bara vill äta något litet. Caféet sätter en ära i att personalen själv bakar och lagar allt på plats, och vill du göra en specialbeställning på grund av till exempel allergi brukar de ordna det. Det finns också alltid en LCHF-rätt för den som önskar det.

Pajen är en favorit hos många. Bild från hemsidan.

Det finns ett flertal sittplatser inomhus och även om entrén innebär en trappa upp, kan man ta sig in via gården där man också kan sitta och fika när det är fint väder. Undvik rusningstid som lunchtid om du kan, för då är det oftast svårt att få en bra sittplats. Å andra sidan är det värt att vänta lite på en plats då maten är väldigt god och smakrik. Jag har själv alltid varit mycket nöjd med allt jag har ätit på caféet och det är mycket mat och bra kryddat.

Caféet har även rättigheter att servera vin och öl och för den som önskar en after work ordnas det om man ser till att boka en sådan. På söndagar mellan 13 och 15 är det kakbuffé för den som har svårt att välja vilken kaka man helst vill ha. Alla kakmonster lär bli mer än nöjda...

Det finns också ett hotell som heter Vanilj i samma hus, men av förklarliga skäl bor jag inte på hotell i min hemstad. En vän till mig brukar dock bo där och är mycket nöjd.

Paj med päron och ädelost och återvunnet över hela vägen...

I dag blir det ett recept rätt och slätt. Jag är lite ilsk till humöret och ska nog inte blogga så mycket. Risk finns att jag häver ur mig ungefär det jag sa i morse, då sop-påsen sprack på väg till återvinningen. Papper, tidningar, äggkartonger flödade över vägen. Positiv som jag försöker vara, sa jag till mig själv att det ju ändå var väldans bra att det hände så nära återvinningskärlen och inte mitt emellan bostaden och återvinningen... 

Den här pajen gjorde vi i påskas och den var rysligt god. Kram till er alla - jag återkommer när jag hämtat mig lite...

Ädelostpaj med stekta päron

250 g färsk och kyld pajdeg
2 fasta päron
2 msk smör
2 frp ädelost
3 ägg
3 dl mjölk
1 tsk salt
2 krm svartpeppar

Sätt ugnen på 175 grader. Klär en pajform med pajdegen och grädda den i 10 minuter. Skala och kärna ur päronen. Skär dem i tärningar eller skivor och stek dem i smör. Smula osten och blanda med äggen som du vispat upp. Blanda också ner mjölk och päron. Krydda med salt och peppar.

Häll allt i pajskalet och grädda mitt i ugnen i ca 20 - 25 minuter. Servera pajen med kallskuret kött eller något vegetariskt alternativ. Man kan också göra som vi och äta den istället för potatis till grillat.

Kexiga kex

I dag ska ni få ett recept på begäran. Det är min fina kexiga bloggvän, Queen of Kammebornia som bett om receptet på några kex jag bakade strax före påsk. I Göteborg betyder "kexig" att man är snygg.

Kex är så bra att ha i en burk i köket, när man blir sugen på nåt sött men inte vill svulla i sig en bulle eller nåt mer kaloririkt före maten t.ex. Bullar är bra, kex är bra och var sak på sin plats. Jag förvarar mina kex  i en fin glasburk i tre våningar. Kex underst, skorpor i mitten och Finn crisp överst. Allt man behöver för sin kurrande mage.

Och så dagens heta fråga: Säger ni kex med K, eller kex med Tje-ljud?

Receptet har jag lånat från bloggerskan Sweet Passion. Min blev inte lika kexiga som hennes men goda blev de!

Vaniljkex

80 g rumstemp. smör
120 g strösocker
1 ägg
180 g vetemjöl
1 tsk vaniljsocker

Vispa smöret och sockret tillsammans tills det blir vitt och fluffigt. Vispa i ägget.
Blanda  mjöl och vaniljsockret och blanda allt till en deg. Låt degen vila i kylskåpet i minst två timmar. Jag lät den vila över natten.

Kavla ut degen riktigt tunt om du vill ha tunna kex. Jag har en stans från Bagaren och Kocken som jag använde. Det går att sätta bokstäver i kombination på den så att det blir text på kexen. I år blev det Happy easter, eftersom det saknades ett Å för Glad påsk. Jag gjorde också några kex som små blommor och skickade som present. Som ett blomsterbud, fast godare…

Jag kavlar alltid på min marmorskiva för då är det lätt att lossa kakorna utan att behöva använda för mycket mjöl som gör dem torra.

Grädda dem i 180 graders ugnsvärme, mitt i ugnen. Passa dem noga så att de inte får för mycket färg. Jag lät mina få en gnutta brunt i kanterna. Låt svalna och förvara torrt i en vacker burk. Och ge bort i fina cellofanpåsar. Inget är bättre än hembakta kakor!

Underbart är kort, och kort är underbart!

Det kom ett kort i mitt brevinkast. Ett jättefint tackkort med läskande framsida. Jag blev så sugen på Pommac igen. Vi kallade det för läsk när jag var barn, i Kalle Anka-tidningen kallades kolsyrad dryck för läskeblask medan man i Göteborg sa och säger "dricka". Det säger man om alla typer av läsk, festisar osv.

Jag tittade och tittade på kortet, lät mig förföras av färgerna, frukten och kvinnans andäktiga eller extatiska uttryck. Hon till och med smeker sig själv lite lätt på bröstkorgen... Och texten: Drick mer frukt! Det hade inte funkat i dag, eller hur? Alla vet ju att det är mer frukt i ett jordgubbsläppglans än i en läskedryck... Och att det är mer socker än någonting annat i densamma. Ordet sockerchock passar bättre som undertext.

Men så gott det var med en kall Pommac i syrénbersån där hos mormor. Rulltårta och syltkakor att mumsa på och så Pommac. Fast bara en halv, aldrig en hel flaska. 33 cl Pommac var alldeles för mycket, även till fest. Man delade, mätte och hällde över mellan glasen. Drack, njöt och fick kolsyra i näsan.

Champis var också gott men lite mer vuxensmak. Zingo och Cola kom senare och var lite nytt och spännande. Hos oss var det mest Apotekarnes (en av mina elever undrade vem den där Arne var?) och varför drickorna var uppkallade efter honom. Hallonsoda, Sockerdricka, Fruktsoda, Päronsoda... Vilken gillade ni bäst, ni som har några år på nacken? Och ni som är yngre - vilka drickor har ni ni minnen av? Vira Blåtira eller någon annan?

Inget aprilskämt!

Igår var det första april, men jag blev inte lurad av någon. Ja, inte som jag vet i alla fall. Kanske finns det någon som går och skrockar över sitt "lur" ännu, fast jag inte har fattat att jag blev lurad.

I vår familj glömmer vi aldrig att det är första april. Skälet till det är vår lilla B som föddes detta datum för tjugo år sedan. I dag, för precis tjugo år sedan, låg jag på BB med en rund bebis på min arm. Hon var ganska stor, 4 320 gram, och en präktig flicka. Första veckorna hade hon inget namn, för vi kunde inte enas om vilket namn hon skulle ha. Jag tyckte Ebba eller Maja, men pappa C kände en tant som hette Ebba och som var en av de värsta han hade träffat (censur på vad han egentligen sa...).

Stora F ville att bebisen skulle heta Bella. Hon var tvärsäker på detta, och jag klurade ut varför, så småningom. Jo, för vi läste alltid böckerna om Gustav och Bella. Ja, och eftersom vi hade pojknamnet Gustav på förslag, så var det självklart för stora F att om det inte blev en Gustav så blev det ju en Bella. Det kan ju var och en förstå.

Hon låg där på min arm, lilla B, och tittade på mig med den nyföddas outgrundliga blick. Vi knöt band där, i våra ensamma stunder. Hon var inte många veckor när hon började göra ljud under amningen. När hon ätit en stund släppte hon taget och kikade upp på mig, liksom under lugg fast hon var helt flintis. Hon formade munnen som en liten strut och liksom kurrade mot mig. Jag tyckte att det var helt enastående och min mamma nästan grät när hon hörde det, minns jag.

Stora F var en storasyster att lita på. Redig och händig och självgående på många sätt. Hon ammade sin docka lilla Anna med stort allvar och vi körde vagn jämsides hemma i vårt bostadsområde. Det var påsk och varmt och vi grillade korv på altanen medan lilla B låg i sin vagn. Alla fick sitt.

Bild från farmors videofilm. Hon hittade dock inget i näsan...

Lilla B växte och blev en rolig unge. Hon ville gärna klä av sig och springa naken, hon lagade "mat" vid farmors diskbänk och klädde ut sig till prinsessa i de mest fantastiska kreationer. Hon skulle bli mamma när hon blev stor, sa hon. Hon såg filmen Lejonkungen varje dag, lekte med dockor tills hon stupade av trötthet. Hon dödade nyckelpigor, rymde till grannen så att jag nästan fick hjärtfel, fastnade med rumpan i gungan och fick hällas ur för att lossna. Hon gjorde så mycket att J:s son en gång sa: "B, hur lyckas du?" Detta har blivit något av ett talesätt när det gäller lilla B...

Nu fyllde alltså lilla B tjugo år igår. Hon är vuxen och jag har inte längre någon tonåring hemma. Det känns vemodigt att mina barn inte längre är barn, utan vuxna människor. Trots det känns det bra. Lilla Bs utveckling från en liten rund tok-Fia till osäker tonåring och nu förvandlad till en ung svanprinsessa med livet framför sig. En vacker tjej med många talanger och den största av alla är hennes omtänksamhet. Lilla B är en otroligt omtänksam människa som gärna överraskar med presenter och goda gärningar. Hon har mer än en gång fått mig att börja gråta av rörelse över hennes omtanke om mig. Hon har dessutom fått mig att gråta av skratt ett antal gånger. Inte minst hennes version av "Bered en väg för Herran" sjungen med en trollröst som inte går att beskriva. Då trodde jag på fullt allvar att jag skulle kvävas av skratt.

Bild: Lilla B själv

Detta inlägg är en hyllning till dig, lilla B! Du gör mig stolt varje dag och jag älskar dig till solen och tillbaks igen. Jag är så tacksam över att jag får vara din mamma!