Gädda, lax och andra fina fiskar

När jag var liten älskade jag att meta. Känslan av att sitta på en brygga och titta på det rödvita flötet som stilla guppade hit och dit i väntan på att det skulle försvinna. Killet i magen när flötet hastigt dök för att strax ploppa upp igen. Besvikelsen när man drog upp reven efter ett rejält hugg och bara kroken var kvar, masken uppäten och jag lurad på konfekten. Som motvikt fanns då lyckan när flötet sjönk och man drog, drog och drog och det stretade emot bra där nere i djupet. Min tävlingsiver som väcktes i kampen mot jättefisken, som i allmänhet visade sig vara en liten, liten aborre men så stark i sitt motstånd. Lyckan när man drog upp fisken och fick beröm av morfar för att man varit så duktig.

Lillebror på Hjortahammars brygga

Morfar, ja. Han packade den gamla Opeln full med metspön och maskburk och plasthinkar och jättehåven. Jag och min bror Martin var så förväntansfulla. Sedan körde vi ner till Nättrabyån, där han sänkte ner håven i vattnet, och strödde havregryn på vattenytan. Vips kom det en massa löjor och åt, och så drog morfar upp håven igen. I håvens botten sprattlade det och glittrade som silver. Vi lade försiktigt över dem i morfars hink med vatten och så körde vi till vårt speciella fiskeställe, Hjortahammar. En liten vik med några båtar vid en brygga och en broöppning med plats att sitta eller stå vid sidan av.

Jag fick alltid flest fiskar. Åtminstone kändes det så. Jo, jag vet att jag hade fiskelycka. Jag var taktisk, lade ut reven på olika ställen, ändrade sänket och flötet för att känna av hur djupt det var. Jag tyckte att det var så roligt att jag knappt hade tid att äta mormors äggsmörgåsar eller kalljästa vaniljbullar. Maskar åkte av och på, fiskar som var för små till och med för Kålle (katten) åkte tillbaks i havet.

En gång fick jag en gädda på vanligt metspö. Jag hade fått ett nytt metspö av morfar. Han hade köpt det i byns lokala ICA-butik för 4.90. Jag ville meta med riktigt bete istället för mask och det fick jag så klart. Rätt som det var högg det ordentligt och mitt flöte försvann som en avlöning. Morfar hjälpte mig att bärga besten som vägde 1,5 kg. Den största fisk jag fått. Den grönskimrande gäddan hade något konstigt i ryggen - ett metallmärke från någon fiskemyndighet i Mörrum. Jag fick hjälp av morfar att skicka in märket till dem och erhöll fem kronor i ersättning. Jag som hade hoppats på en rejäl "hittelön", haha!
Gäddan donerades till mormor som lagade till den men jag ville inte ha. Jag tycker fortfarande inte att gädda är en god matfisk, benen oaktade. En fisk jag däremot tycker mycket om är lax. Det kan jag äta i många olika varianter. Imorgon ska jag och J åka till kolonistugan på kvällen och då är det käckt att ha färdig mat med sig. Därför har jag lagat en middag redan ikväll så att vi slipper stå och greja sent imorgon.
Hemköps nya tidning Salt och peppar har ganska roliga recept att bjuda på ibland. Den här veckan högg jag på deras inkokta lax med ingefära & chili. Till denna kommer jag att servera svart spaghetti med vitlök och en wasabicreme. Här kommer receptet:

Inkokt lax med chili & ingefära

Gör först wasabicremen genom att blanda 1 dl naturell yoghurt med 1 msk wasabi, 1/2 tsk salt och 1 krm svartpeppar. Ställ i kylen medan du fixar fisken.

Putsa  sedan 500 g laxfile och skär den i kuber, ca 3 X 3 cm. Blanda 1/2 dl limesaft, 1/2 dl socker, 3 dl vatten, 1 msk salt, 1 urkärnad röd chili, skuren på längden och 70 g skivad färsk ingefära i en kastrull. Koka upp lagen och låt sjuda ett par minuter. Lägg i laxbitarna óch koka sakta ytterligare 1 - 2 minuter. Ställ kastrullen åt sidan och låt laxen svalna i lagen.

Lägg laxbitarna på en bädd av sallad och kokta sockerärter. Toppa med lite inlagd ingefära och en klick wasabicreme.



Jag tänker servera laxen med svart spaghetti istället för på salladsbädd, men det gör man ju som man vill.