Rutor - det tredje mönstret

Bild: http://pt.wikipedia.org/wiki/Ficheiro:Schackrutor.jpg

När jag var barn älskade jag att läsa Bonniers kokbok. Den var tjock som bara den, och dess lay out tilltalade mig mycket. Jag älskade att det fanns en avdelning i boken som hette "barnen i köket". Där fanns recept som talade till mig. Fast jag minns att jag tyckte att det var konstigt att författarna skrev att mammor skulle vila sig från matlagning på mors dag. Det lät som om inte pappor kunde laga mat när man läste vidare... Det kunde min pappa.
Annars var det så klart baksidorna med alla kakrecept som roade mig mest. Bilderna på de olika formerna man kunde göra av lussedeg fascinerade mig, och fortfarande kan jag försjunka i dessa bilder. Sedan orkar jag sällan ge mig på "prästens hår" och allt vad de nu hette. Den sidan jag minns allra bäst är den med mördegskakor. Jag tyckte att det var helt otroligt att man kunde göra så många olika kakor av en enda grunddeg. Mest gillade jag schackrutorna med sin symmetri och perfekta kombo av vaniljdeg och chokladdeg. Jag gav mig sjutton på att jag skulle baka dem, kanske var jag tolv år. Jag rullade och fixade, men inte blev de som på bilden. Skeva och spruckna låg de där på plåten och jag förbannade min okunnighet. Inte var de så goda att de var värda besväret men jag gav mig inte förrän jag lyckats baka riktigt fina och jämna schackrutor. Efter det har jag aldrig gjort dem igen.

Rutor är annars förknippat med luffarschack ( när vi nu är inne på schack), matematik (usch), punkbrallor, gubbkavajer och köksgardiner. Mina grönvita gardiner i kolonistugan ger mig lyckorysningar, även efter två år. Vad är rutigt för er läsare? Positivt? Negativt?