Ute och cyklar?

Ja, jag är väl som de flesta andra ute och cyklar ibland. Min cykel är mitt bästa transportmedel i de flesta väder! Eftersom jag inte har körkort måste jag hitta alternativa sätt att ta mig fram, och då spårvagn är ineffektivt och buss gör mig illamående är cykeln mitt bästa färdmedel.

Min första cykel var en röd trehjuling. Jag var fyra år och fick till slut en alldeles egen trehjuling. Snällt barn som jag var hade jag under en tid sprungit bredvid när de andra barnen hos dagmamman cyklade. Min dagmamma påpekade för min mamma att jag kanske också skulle vilja cykla, vilket gjorde min ömma moder bestört. Hon och pappa hade inte ens tänkt tanken på att jag skulle kunna vilja ha en cykel. Ingen skugga över dem, men slutet av sextiotalet var en tid då många föräldrar förverkligade sig själva, brände BH:ar och diskuterade politik. De som heltidsarbetade hade inte alltid koll på hur deras barn hade det...


Jag, med min fina cykel

Min andra cykel var också röd. Den fick jag när jag var sisådär sex år. Jag prövade att cykla på den hemma på Lärkvägen och föll med dunder och brak bland surrande bin i vår klövertäckta  gräsmatta. Jag grät och tänkte att jag nog aldrig skulle kunna lära mig att susa sådär fint och fort som de stora barnen gjorde nerför backen till kiosken i byn. Farten lockade mig även om jag var rädd i början. Utan att jag minns hur, lärde jag mig att cykla. Rätt som det var susade jag nedför kioskbacken, som ett streck. Kände vinden rufsa håret, för hjälm hade ingen. Eller, jo förresten... en gång hade jag det. En fredag var jag och min kusin A ute på gatan och cyklade. Vi hade ridhjälm eftersom vi skulle till stallet lite senare.

Jag minns inget mer förrän jag vaknade upp i min morbrors bil på väg till Karlskrona lasarett. Något rann från min panna, och tur var väl då att jag inte förstod att det var mitt eget blod. Tack vare att jag hade ridhjälm på mig klarade jag mig undan med en hjärnskakning och ett ärr i pannan. Utan den hade kanske hela mitt huvud spruckit då jag med full kraft flög in i en lyktstolpe och svimmade.

Vart vill jag då komma med dagens inlägg? Ja, jag vet inte just. Kanske att det är bra med änglavakt men att det inte alltid räcker. Jag skulle vilja ha en lag på cyklehjälm för alla. Tyvärr räcker ju inte människors sunda förnuft, för oj vad många det är som cyklar omkring utan hjälm. Tror man att skallen blir väldigt stark och hållbar när man fyllt femton får man nog tänka om. Jag menar, det är ju då det upphör att vara olagligt att cykla utan hjälm.

Och om du tycker att du blir ful i cykelhjälm och att frisyren blir förstörd kan jag bara tipsa om att en spräckt skalle knappast gör ditt utseende någon större rättvisa. Att cykla är härligt och nyttigt och bra motion och nästan gratis. Man kan ta med sig en god matsäck och ha picknick någonstans utan större planering. Därför tänkte jag nu tipsa er om lite god utflyktsmat att ta med. Förutom hjälmen då...

På matsajten www.pepparochsalt.se hittade jag ett recept på den matsäcksvänliga pizzasnurran. Här en variant med pesto...

Pestosnurror

Den matiga, snabblagade och utflyktsvänliga pizzabullen förtjänar en upprättelse. Här är pestosnurran!

• 2 1/2 dl vatten, fingervarmt
• 25 g (1/2 paket) jäst
• 1/2 tsk salt
• 1 msk olja
• 3 dl rågsikt
• 3 dl vetemjöl
• 1/2 dl tomatpuré
• 1/2 dl pesto (gärna hemgjord)
• 1 paket, 200 g, mozzarella
• (150 g skinka, jag tar rökt kalkon)
• 1 ägg
• 1 msk mjölk
• oregano

Cirka 20 stycken.

Lös jästen i vattnet och blanda därefter i salt, olja och det mesta av mjölet. Spara lite till utbakning. Rör till en smidig deg och låt jäsa i 30 minuter. Ta upp degen, knåda den och kavla ut till en rektangel som mäter cirka 30x40 centimeter. Se till att degen inte kladdar i bakbordet innan du börjar med fyllningen! Bred på tomatpurén jämnt, klicka ut peston och avsluta med att riva mozzarellan och fördela över. Rulla försiktigt ihop från långsidan och skär sedan 1 1/2 centimeter breda bitar med en vass kniv. Lägg ut snurrorna på plåt klädd med bakplåtspapper och låt jäsa i ytterligare 30 minuter.

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa upp ägget tillsammans med mjölken och pensla snurrorna. Strö över oregano och grädda sedan i 15- 20 minuter, tills snurrorna har fått fin färg.

Recept och foto: Magnus Carlstedt, Peppar och salt