Mors dag!

I dag är det alla mammors dag - de som har ett barn, många barn, biologiska barn, adopterade barn, barn som är i himlen eller barn som de tar hand om tillfälligt. Oavsett vilken kategori man tillhör är det väldigt speciellt att vara mamma. Det är min viktigaste roll i livet även om jag gjort en massa fel och slarvat med mina barn och borde varit bättre men... jag har gjort så gott jag kunnat. Jag har älskat dem (och gör!!!) mer än någonting annat i världen. Den kärleken hoppas jag uppväger alla fel jag gjort. Jag hoppas också att det faktum att jag inte är en supermorsa gör att mina barn slipper den där bilden av en ouppnåelig mamma. De behöver inte tävla om perfektionen, eftersom jag inte har den.

Min egen mamma har som alla andra förtjänster och brister. Det har alla människor. I dag är det mors dag och därför tänkte jag beskriva några saker som min mamma är och varit bra på. Det som hon inte varit bra på är precis som med mig - det gör henne till en mänsklig varelse.

Min mamma är en fantastisk berättare. Hon har en förmåga att berätta sagor men också sådant som hänt "på riktigt" så att alla lyssnar. När jag var barn var favoriterna i de röda samlingsvolymerna från "Det bästa", Snödrottningen, LillKlas och Storklas samt Skönheten och odjuret. Och så Elddonet förstås. Och Östan om sol, västan om måne. De röda skorna, Halvkyckligen, Den ståndaktige tennsoldaten... Listan kan bli lång. Mamma läste alltid sagorna med stor inlevelse och använde olika röster till de olika karaktärerna. Min favorit var när hon var odjuret i ovan nämnda saga. Jag rös av förtjusning när hon väste fram "Vill du gifta dig med mig"?" till Skönheten i sagan. Varje gång hon sa nej blödde mitt hjärta för det stackars odjuret. Det var en bra saga, något helt annat än Disneys idiotiska version med talade tekannor och annat trams.

Jag älskade också när mamma berättade om sin barndom. Historien när illern bet sig fast i katten Olas tass och morfar måste slå den i huvudet med en hammare för att den skulle släppa taget. Berättelsen om de vackra tittäggen som mamma och hennes syster Mona fick varje påsk. Spökhistorier som mamma själv upplevt. Berättelsen om när hon och hennes kompis lyckades lura en tjej att ta på sig sin vattenfyllda regnmössa var min favorit. Det var också underbart att höra om alla som bodde i byn där mamma växte upp. Kalle Fix, Gölatrollet och Kalle på Varnäs.

Allt blev levande när mamma målade med ord. Jag ville höra om dem om och om igen. Fortfarande kan jag be henne berätta och lyssna ur vuxenperspektiv. Ibland skrattar vi så att vi nästan kissar på oss. Det är fantastiskt att kunna skratta så med sin mamma.

Mamma har också stått upp för oss barn när vi blivit utsatta. Min lillebrors elaka fröken fick ge sig när hon kränkte honom på lågstadiet. Min fröken fick hon att stampa i golvet av ilska en gång, men hon var också en jäkla kärring.

När jag var arg lät hon mig skrika färdigt. Inget hyssjande för att folk inte skulle höra. Hon var konsekvent och gav inte efter för regler hon satt upp. Hennes regler var inte hårda utan rättvisa och lätta att förstå. Hon lärde mig vad människovärde är och att respektera även de som är annorlunda och utstötta. Mamma pratade alltid med fullegubbar och byfånar som andra vände ryggen åt på busshållplatserna. Hon ordnade kalas för mig när jag inte blev bjuden till elaka Lottas födelsedagskalas, för att hon blivit arg på min mamma. Hon baddade min panna när jag var sjuk och trollade fram äppelsaft ur tomma luften. Hon gjorde världens godaste köttfärssås, fyllda paprikor och korv med pricksås.

I dag är min mamma 76 år. Hon är en självständig och stark kvinna. Klok och rolig och snäll. Hon jobbar fortfarande några timmar i veckan och är ute i svängen och roar sig med folk. Förra sommaren åkte hon kanalbåt i England med sina kompisar. Sedan var hon guide i en vecka, för Nordiska Folkhögskolan i Kungälv, på deras sommarresa. Ibland blir hon förvandlad till Stålfarfar och sjunger andliga visor med stor inlevelse och inte ett öga är torrt. Av skratt! Jag skrattar nästan ihjäl mig när detta händer.

Min mamma är ingen perfekt människa. Men för mig är hon den bästa mamman! Tack, mamma, för att du är min mamma!