Fransk bistro - bok för matälskare!

Igår var jag och lilla B bjudna på mingel kring en ny kokbok. Boken heter Fransk bistro och är skriven av Maria Zihammou som är frilansande matskribent, matstylist och kokboksförfattare. Boken är en orgie i franska delikatesser och både bilder och recept är njutning på hög nivå. Tycker ni om god och vällagad mat ska ni absolut överväga att köpa den här boken!

Minglet tilldrog sig på restaurang Lagerhuset i Göteborg och där bjöds gästerna på löksoppa lagad efter ett recept i boken, och det var fantastiskt vad god den var, soppan. Mustig och matig gav den mersmak. Vi fick också smaka på gott bröd, tapenade, rillettes, oliver med citron och endiver med päron och nån mögelost som jag inte minns namnet på. Jag är ju inte mycket för det där med mögeltjosan, så det brukar falla ur minnet.

Sedan fick vi varsitt glas champagne att sippa på, och märket har jag så klart glömt, teflonhjärna som jag har. Det var en mycket frisk och äpplig dryck men torr och fin. Lilla B är så stor nu att hon dricker champagne minsann och det känns lite konstigt ibland. Vi bjöds även på ostar av finaste sort från en fransk butik med namnet le Maison Francaise. På kex och med några valnötter var det galet gott. Några finfina chokladpraliner slank också ner, men jag har lagt det lilla visitkortet på jobbet, så jag minns inte vem som tillverkade dem. Det var i alla fall hantverk av hög klass. Ganache och praliné och jag vet inte vad. Jag åt nog fem i alla fall...

 

När vi ändå är inne på choklad så... Jag tänkte bjuda er på receptet på chokladmousse ur boken. Jag är säker på att Maria Zihammou inte misstycker om jag länkar till hennes bok HÄR.

 

Chokladmousse ur Fransk bistro

 

4 personer

 

150 g fin mörk choklad, 70 % 

4 ägg

1/2 dl socker

1 nypa salt

 

Bryt ner chokladen i mindre bitar i en skål. Smält den sakta över vattenbad. Ställ åt sidan och låt den svalna en aning.

 

Separera äggen i gulor och vitor. Vispa äggulorna med sockret till en ljus och tjock konsistens. Rör sakta ner den smälta chokladen i äggulesmeten.

 

Vispa äggvitorna med en nypa salt till ett luftigt och glansigt skum. Vänd försiktigt ner äggvitorna i chokladsmeten. Lägg upp i portionsglas och ställ i kylen så att moussen stelnar.

Maria serverar sin mousse med en sötsyrlig fruktsallad för att få en brytning mot det chokladiga.

Brownies och olika smak

Jag har precis bakat brownies i min iver att slippa delta i övriga familjens nöje på TV - Ullared. Jag blir sorgsen när jag ser dessa människor som stor del av svenska folket faktiskt sitter och skrattar åt, inte med. Människor som kanske inte är de trendigaste eller mest beresta driver man med och gör till åtlöje. Jag ogillar det i högsta grad och kan bara inte förstå det roliga i detta. Men jag vet ju att det är många som tycker att det är jättekul, så jag drar mig bara tillbaka och gör något annat. Smaken är helt uppenbart mycket olika...

Imorgon är det träff med de jag jobbade tillsammans med i höstas, och min grupp ska bjuda på fika. Därför plockade jag fram ett gammalt recept som jag dock modifierade lite efter eget huvud. Jag, precis som Mårtenssons, kan ju inte följa recept. Det är något särskilt med att ändra aldrig så lite i receptet. Känslan av att det är mitt eget.

Supermockabrownies

Ca 12 stora brownies

150 g mörk choklad
100 g smör
1 tsk starkt kaffe
1 tsk vaniljextrakt
2 1/2 dl mandelmjöl
2 1/2 dl strösocker
4 ägg
florsocker till dekoration

Sätt ugnen på 180 grader. Smörj en kvadratisk bakform 20x20 cm och lägg ett bakplåtspapper i botten. Smält smöret i en kastrull och lägg i chokladen så att den smälter på låg värme. Se till att det inte bränner fast.

När smörchokladen svalnat något rör du ner vanilj och kaffe. Blanda ner mandelmjöl och socker. Rör tills smeten är jämn.

Rör äggulorna släta och rör ner i smeten. Vispa äggvitorna till fast skum. Vänd ner dem mycket försiktigt i smeten och rör den jämn. Häll allt i formen och grädda i ca 30 - 35 minuter. Det gör inget om kakan inte har stannat helt när du tar ut den. När den kallnat skär du den i rutor - galet gott! Sikta florsocker över före servering.

Jordnötskyckling och annat

Några har undrat hur min presentation gick, kring det så kallade kvalitetsarbetet som jag deltagit i under hösten 2012, och om jag blev nervös. Ja, det blev jag. Inte minst som en ur Utbildningsförvaltningens områdesgrupp kom ut till oss och meddelade att vi var tvungna att skära ner på vår presentation från 60 minuter till 45 minuter. Detta var när det återstod ca en minut tills vi skulle in. Improvisation är en lärares starkaste sida, men i det här ögonblicket var jag mest en nervös skolflicka igen. Åtminstone delvis.

Jag och mina härliga kollegor i kvalitetsgruppen

Vi gjorde vårt framträdande och jag kunde svara på de frågor som ställdes av stans politiska ombud. Ordförande är en trevlig man som är socialdemokrat och han brukar vara med vid olika evenemang. Han var med när jag deltog i en heldagskonferens i november, och då gällde det sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Han är engagerad i sånt som är viktigt, inte bara pengar och trista saker. Därför blev jag extra glad natten som gick, när jag inte kunde sova utan låg och läste mail och ett var från honom. Han tackade för en fin och engagerad presentation som gett honom och de andra politikerna insyn och inspiration att arbeta vidare med skolfrågor. Så... Ja, det gick bra. Tack och lov!

Igår var det fredag och jag var så trött när jag kom hem att jag nästan vindade. Trots detta tog jag mig samman och lagade en god och fredagsmysig rätt, som jag inspirerats av från Monika Ahlbergs kokbok Vardagsmat. Lättlagad, smakrik och värmande. Perfekt en kylig februarikväll.

Kyckling med jordnötssmak och gurksallad

Ca 500 g kycklingfilé (eller quorn om du är vegetarian)
1 röd chilifrukt
2 cm färsk riven ingefära
1/2 färsk vitlök
ca 1/2 dl färsk persilja
1 dl vatten
2 msk olja att steka i
5 msk jordnötssmör (gärna krispigt)
3 dl vatten
3 dl höns- eller grönsaksbuljong
2 dl matyoghurt

Gurksallad
1 gurka
färsk persilja
2 msk vit balsamvinäger
5 msk olivolja (gärna med smak av ramslök)
flingsalt och svartpeppar

Koka ris. Hacka chilin och vitlöken. Blanda hälften av chilin med vitlöken och den rivna ingefäran, hackad persilja och 1 dl vatten. Skär kycklingen i medeltjocka skivor och stek den i lite olja. Blanda ner chilipastan och stek ca 1 minut. Tillsätt jordnötssmör, 3 dl vatten, buljong och yoghurt. Koka försiktigt i tio minuter.

Strimla gurkan och blanda med grovhackad persilja, ca 1/2 dl. Blanda i resten av chilin. Vispa ihop balsamvinäger med olja. Smaka av med salt och peppar. Häll dressingen över gurkan.

Servera kycklingen med ris. Det går också bra med nudlar för den som gillar det bättre.

Dumlemousse

Igår försov jag mig rejält, men i dag är jag uppe med tuppen och sitter och rättar prov i väntan på att göra en presentation inför Göteborgs politiker i Utbildningsnämnden. Jag är lite nervös över att den riktiga nervositeten inte har infunnit sig. Fattar ni vad jag menar? Jag borde ju vara ganska nervös, men jag är inte det. Eller borde jag inte det? Jag blir nog nervös precis innan jag ska gå fram...

Presentationen handlar om det arbete jag gjorde i höstas tillsammans med några andra inom gymnasieskolan i Göteborg, och jag KAN ju det jag ska prata om. Samtidigt så är det stort att vi nu sjösätter vårt program inför de som faktiskt bestämmer hur skolan ska se ut framöver... Håll tummarna för mig!

Jag måste få bjuda er på ett härligt recept på en dessert. Kanske passar den fint till helgen? Jag fick denna galet goda mousse hemma hos en mycket fin vän, i tisdags. Hon (och en underbar vän till) bjöd på många glada skratt och en värmande brasa i vintermörkret. Vi åt papardelle med kronärtskockor, parmaskinka (jag fick kalkon), pinjenötter, parmesan, ruccola... Ja, ni fattar själva. Hur gott som helst! Till dessert fick vi Dumlemousse. Tack finaste Tina! Här är receptet:

Bild: www.wikipedia.org

Dumlemousse 

200 g Dumlekolor
3 dl vispgrädde

Hacka Dumlen i mindre bitar. Lägg ner i kastrull med grädden och smält försiktigt allt till en kräm. Får ej koka! Ställ den kallt i kylen i ett dygn. Vispa upp den med elvisp strax före servering. Fördela moussen i vackra glas på fot och toppa med färska jordgubbar. Vackert och gott!

Jag läste någonstans att detta recept fungerar lika bra med Mars eller Japp (vad heter den nuförtiden?). Det har jag dock inte provat själv, så jag reserverar mig.

På spaning efter nya mattrender

I en period av gråhet, snösmältning och allmän uttråkning letar jag inspiration som ska leda mig till nya matlagningshöjder. Jag vill hitta nya rätter, nya kryddor och nya tillagningssätt för att förnya mina kulinariska kunskaper. Dessvärre är det ont om tid och jag har helt enkelt för lite tid att spendera vid datorn. Jag har aldrig varit med om att i februari ha så mycket att göra som just nu, och det är jobbet som tar mest. Det finns ingen ände på allt som ligger i mitt knä, och jag har svårt att prioritera bort något. Funderar allvarligt på att klona mig...

En ny mattrend är färdigpackade matkassar som körs hem till dig, med recept, ingredienser och hela alltet. På ett sätt kan jag känna mig frestad att nappa på detta. När det känns trist och tungt att kreera måltider som är såväl rimliga i pris som ur nyttosynpunkt. Dessutom ska de ju inte ta flera timmar att laga till. Då känner jag för att beställa Monikas matkasse, eller varför inte Linas? Har ni provat? Jag har inte gjort det än.

När jag tänker efter så känns det kanske inte så kul ändå. Jag menar - någon annan avgör vad jag ska äta och vilka kombinationer min middag ska bestå av! Tänk om jag inte är sugen på korv den dagen eller den veckan? Eller om jag fått torsk i skolans matsal samma dag som det står på matkasse-menyn? Detta är säkert lyxproblem för oss i västvärlden, som aldrig måste fundera på om vi kan äta den dagen, jag vet! Men ändå...

Jag är som de flesta av oss matbloggare mycket intresserad av mat och matlagning. För mig är ätandet inte bara en handling som leder till överlevnad, utan en skön konst som ger livskvalitet och glädje. En brödbit med lite olja och flingsalt på en vacker tallrik kan räcka. Det måste inte vara fantastiska uppläggningar eller dyra ingredienser, utan det räcker gott med en finess och tanke bakom maten. Är jag sugen på bröd så äter jag bröd. Vill jag ha räkor så äter jag räkor. Det ska vara gott och gärna snyggt upplagt. En rejäl tallrik med kokta makaroner och god stekt korv kan vara lika gott som en klick löjrom. Det handlar om inställning och respekt för råvarorna. Inte antalet timmar vid spisen eller hur mycket pengar man lägger på mat. Tycker jag.

Ibland blir jag betraktad med skepsis angående mitt matintresse. En vän till mig sa en gång: Jag äter gärna gott men jag kan inte "prata mat". Tänk vad olika det är? Jag pratar gärna mat. Jag skriver gärna om mat. Jag läser gärna om mat. Jag äter gärna god mat även om jag "bara" lagar till mig själv. Fast god mat i gott sällskap slår det mesta.

Jag har en liten idé om att träffas här i Göteborg för att prata mat, kanske laga mat och äta tillsammans. Fina, härliga Malin med Malins diner har jag redan frågat lite smått och hon är nog med på idén. Någon annan som är sugen på västkustmat? Räkor på klipporna när värmen kommer? Ett studiebesök hos Kanolds? Vinprovning med en vinkännare med båda graderna hos Munskänkarna? Pralintillverkning i Göteborgs gamla Kronhusbodar? Skriv gärna en kommentar om ni är sugna, så kan jag sätta ihop en idé som vi tillsammans genomför framåt vårkanten.

Kardemummascones

Frukosten är inte min favoritmåltid. Helst äter jag inte frukost alls. Fast jag vet ju att jag borde/måste för att orka dagen. Jag kan över huvud taget inte äta något alls innan jag är på jobbet. Det är kaffe som gäller och då en stor mugg med sojamjölk i. Gärna en pytteskvätt vaniljsirap också.

På vardagar äter jag en smörgås eller lite sojayoghurt med müsli på jobbet, strax innan jag ska ha min första lektion. Om jag inte gör det börjar min mage kurra vid nio-tiden, vilket eleverna tycker är omåttligt roligt (då förstår ni vilka tråkiga lektioner jag har...).

Vid halv tio äter jag sedan några skorpor eller en smörgås, beroende på om jag är sugen eller inte och ibland också beroende på hur det blir med lunchen. Det gäller att planera dagens måltider om man som jag har ett bundet jobb. Jag kan ju inte plocka fram en macka i klassrummet de dagar jag undervisar, och tugga i mig den samtidigt som jag berättar om oregelbundna verb eller hinduismens gudar.

I går steg jag upp ganska tidigt och gjorde frukost åt stora F. Jag har ju inte ofta chansen att pyssla om henne, och jag vet ju att hon gärna äter frukost. Lilla B hade redan åkt till jobbet på bion, när jag rörde ihop en deg för att baka scones. Jag har alltid bakat ganska platta scones, som tekakor ungefär, och så blev det den här gången också. Efter att ha sett "Hela England bakar" är jag dock lite sugen på att pröva att baka lite högre scones uttagna med någon slags form. Men det får bli nästa gång.

Jag hittade ett recept hos Arla. Eftersom det bara var jag och stora F som skulle äta halverade jag receptet. Använd riktigt smör (om du inte är allergisk så klart), för det är sååå mycket godare än margarin. Jag har modifierat receptet något, eftersom det ju knappast spelar någon roll om du använder smör från Arla eller av något annat märke. Jag är ju inte direkt sponsrad, haha!

Kardemummascones med kanelsmör

Deg
3 dl vetemjöl
3 dl fiberhavregryn
1 msk bakpulver
¹⁄₂ tsk salt
2 msk strösocker
2 tsk grovstött kardemumma
1 dl smält smör
2 dl gräddfil

Kanelsmör
75 g rumsvarmt smör
1 tsk malen kanel
1 ¹⁄₂ msk honung


Sätt ugnen på 225°. Blanda ihop alla torra ingredienser i en bunke. Smält smöret och blanda med gräddfilen. Platta ut degen med mjölad hand till 2 runda kakor, ca 12 cm i diameter på ett bakplåtspapper på en plåt. Skåra dem med kniv i 4 delar. Grädda i mitten av ugnen 15 – 18 min. Låt svalna.

Rör ihop smör, kanel och honung. Dela sconesen, bred på det goda kanelsmöret.

Tycker du att det här inte är nyttigt nog så ät något annat!

Källa: http://www.arla.se/recept/kardemummascones/

Ingen matlagning i dag

I dag blir det ingen matlagning alls, hoho! Lunchen avnjöts hos barnens farfar och farmor som bjöd på en god grönsakspaj med garnering av sparris stekt i champinjonsoja av svenska champinjoner. Mycket gott och lite annorlunda smak. Till detta kyckling, sallad och farmors goda rosa sås, som på lilla B:s tallrik mest liknade Gennesarets sjö. Vi andra fick smaka lite också.

Ikväll blir det middag på stan med barnens bästa moster, på restaurang Pasta Plus. Vi bestämde oss för att bjuda ut lilla B och stora F. Kusin VItamin har ju varit i Malaysia över jul och nyår och sedan dess har vi knappt hunnit ses alls. Så det blir nog ett och annat paket från denna exotiska plats, om jag känner kusinen rätt. Själv har jag redan fått min fina väska från Jimmy Choo. Om den är äkta??? Självklart, för ni tror väl inte att min kusin köper kopior? Nej, just det.

Vad äter och gör ni andra en fredagkväll som denna? Pizza? Tacos? Uteätande?

Choklad- och nötcreme

Jag är ingen vän av Alla hjärtans dag precis, eftersom det faktiskt mest är en dag som gör många ledsna. Det är väl kul för den som är nykär och så, men det finns många som påminns om ensamhet eller längtan efter någon att älska. Därför blir det inget inlägg med hjärtbakelser eller kärleksmums från mig. Missförstå mig inte – ni som gillar detta. Jag bryr mig inte om ifall andra firar, och har inga synpunkter på det. Det är mest det upphaussade kring allt man måste köpa som stör mig. Jag sänder kärlek till er alla oavsett dag och datum.

Lite matkärlek blir det också så klart. I ICAs mattidning Buffé den här veckan, finns ett recept på en chokladcreme som låter ganska ätbar. Här kommer receptet:

Bild: http://www.ica.se/recept/choklad-och-notkram-716063/

Choklad- och nötcreme 

ur ICA Buffé nr 2 2013

Ingredienser

200 g mörk choklad

50 g smör

1 dl vispgrädde

2 msk sirap

1 msk vatten

100 g rostade och mkt fint mixade hasselnötter

.

Smält mörk choklad i bitar, smör, vispgrädde, sirap och vatten i en kastrull på svag värme till en slät sås. Ta från värmen och blanda ner rostade och mycket fint mixade hasselnötter. Häll krämen i en burk. Förvara i kylen så håller den minst 1 vecka.

Snabbmat? Hur snabb då?

Vid vissa tillfällen äter jag och min familj på snabbmatställen som MC Donald’s, Burger King och Max. Det går förhållandevis snabbt att äta, du vet alltid vad du får och­­ det är inte svindyrt. I lördags blev jag dock mycket fundersam över om vi verkligen använder rätt ord när vi säger ”snabbmat”? Vi besökt Max hamburgerställe utanför Karlskrona efter sista turen till återvinningsstationen.

Max har ett lite annorlunda system, som man väl från början måste ha haft en tanke med, men som jag har svårt att se vitsen med. Man köar (länge) och kommer slutligen fram till personalen som tar emot ens beställning. Två gånger fick jag upprepa vad jag ville ha, likaså min bror. Nästa anhalt är en person som tar betalt. Också där fick jag upprepa min beställning innan det gick in. Mellan dessa två står en person och grejar med maten, något förvirrat.

Bättre snabbmat är svår att hitta!

När vi betalat hade vi köat i över tjugo minuter, fast det bara var fem personer före oss. Vi fick sedan vänta en bra stund på maten, som var ljummen när den nådde bordet. Jag beställde sist av oss fyra men fick min mat tio minuter före min bror som beställt först. Mellan borden hasade en man omkring lite planlöst och såg allmänt vilsen ut. Han pillade lite med att fylla på kaffeautomaten. Ingen risk att han nånsin kommer att stressa ihjäl sig, om man ska försöka hitta något positivt i hans arbetssätt.

Vart vill jag då komma? Jo, jag funderar på om man ska höra av sig till sådana restaurangers ägare och fråga vad deras personal sysslar med? Jag menar, jag är kund och förväntar mig det jag betalar för. Mat relativt snabbt och dessutom varm mat. Jag orkade inte klaga på plats denna gång, för det ger ju sällan något annat än dåligt humör hos en själv. Men jag funderar på hur ägarna annars får veta att deras restaurang faktiskt inte håller måttet?

Om jag hade en restaurang, oavsett nivå på maten, skulle jag vilja att mina gäster kompenserades om de inte var nöjda. Jag skulle dela ut gratis lökringar till de som fått vänta orimligt länge eller som fått fel mat i sin beställning. Dessutom skulle jag instruera min personal att prata med kunderna. Vara trevliga och be om ursäkt för att de fått vänta. Säga att det tog onödigt lång tid idag men att jag hoppades att de snart kommer tillbaka igen och att det då ska gå snabbare. 

Sushi - godaste snabbmaten tycker jag!

Jag kommer aldrig att handla där igen, det är ett som är säkert, men många andra kommer att göra det. Är vi för flata när vi betalar för mat? Hur brukar ni göra? Klagar ni om ni tycker att det ni betalar för inte är som ni förväntat er? Eller tiger ni, äter och går er väg? Jag är nyfiken!

För övrigt är sushi den bästa snabbmaten i mitt tycke, eftersom du sällan blir besviken och alltid blir mätt. Men min familj är i två läger då det gäller sushi. Vi som älskar det och de som INTE älskar det. Smaken är som baken och i dag åker jag till Alingsås för att konferera och äta god mat. Jag återkommer med rapport om det. Ha en fin tisdag, alla ni fina läsare!

Vemod och tacksamhet

Min pappas lägenhet är nedplockad i lådor. En del går till honom i hans nya boende, en del till mig och mina bröder och en del till återvinning. Jag har med visst vemod plockat ner pappas saker i lådor och påsar. Kläder, prydnadssaker och alla köksprylar. För att vara en ensamstående man på sjuttio plus har nog min pappa haft ovanligt många saker i sitt kök. Vackra trancherbrädor för såväl fisk som kött. Juicepress, matberedare som han gjort pajdeg i många gånger, glöggryta med tillbehör och mycket, mycket annat.   

Dessa saker behöver inte min pappa nu. Han får god mat lagad till sig varje dag, medan han jobbar på att bli bättre och träna sig friskare. Den här söndagens lunch bestod av rimmad ox-bringa med potatis, sås och goda grönsaker. Till dessert var det glass med chokladsås och kaffe. Jag bjöds på såväl kaffe som chokladmuffins. Jag avstod muffins eftersom mamma väntade med middag, men de såg väldigt goda ut. 

Jag är så tacksam över att pappa har det så bra. Personalen på hans boende är fantastiska. De har de varmaste hjärtan och de mjukaste händer. De tar i sina brukare och pratar med dem på riktigt. Även med de som har svårare att svara eller att röra sig. Återigen får jag en klump i halsen av tacksamhet över alla dessa fantastiska människor som sliter och jobbar för väldigt lite lön. Ni tar han om våra gamla när vi själva inte kan. Ni borde alla ha medalj men framför allt högre lön. Jag skulle gärna betala mer skatt för att kunna bevara denna fina vård.

Pappas saker tar vi barn och barnbarn hand om. Varje gång jag använder hans rivjärn eller det vita fatet till te-servisen Blå eld, ska jag ha pappa och hans matlagning i minnet. För är det något jag förknippar med min pappa är det mat. God mat och mycket kärlek!

Fullt upp

Den här helgen befinner jag mig i Karlskrona, för att städa ur min pappas lägenhet. Pappa, som nu bor i en mindre lägenhet, behövde så klart hjälp med att tömma sin gamla lägenhet på saker. Mina fina bröder och min underbara svägerska har tillsammans med mig spenderat två dagar med att packa ner ett helt liv i kartonger. Jag återkommer i början av nästa vecka med mya inlägg. Tills dess ska ni veta att jag läser era bloggar, men det är så pilligt att kommentera via telefonen att jag nöjer mig med att läsa era inlägg. Lördagskram till slla!

Möt Mr cakepop!

Igår hade jag kungligt roligt i mitt kök. Jag bakade cakepops och dekorerade dem med ögon och näsa. Lilla B tyckte nog att det var ganska fånigt, för jag stod och fnissade i köket åt mina egna skapelser. Kanske var det inte de vackraste kakor jag bakat, men bland de roligaste tyckte jag själv. De ser helt enkelt ut som några figurer i Sesame street eller nmöjligen Muppet show.

Pops i flock!

Jag doppade popsen i candy melts, vilket är något jag inte provat förut. Det är en slags chokladliknande droppar som man smälter (i den berömda chokladsmältaren eller i vattenbad). Sedan doppar man godis eller kakor i detta för att få en snygg yta på sina alster. Och en god smak! Kanske var det inte tillräckligt varmt i min smältare för jag tycker nog att smeten var ganska trögflytande och lite kornig. Mina cakepops blev lite buckliga, men vad gör det om hundra år? Det var jättekul hur som helst.

När jag gjorde dessa pops, bakade jag först en kladdkaka. Den blev lite hård i kanterna, för det var en sån dag igår när inte mycket blev som jag ville. Jag skar bort det hårda och mixade kakan. Min blender gick givetvis sönder så jag fick mosa för hand sen. Jag blandade kaksmulorna med Philadeplhia Marabou och formade bollar. Givetvis glömde jag bort att använda min nyinköpta cakepopformare, vilket jag svor en ed över efteråt.

När jag var i Karlskrona sist köpte jag ögon av socker. Dessa satte jag på popsen. Till näsa fick de en mimosakula med socker. Mun struntade jag i, för det hade jag ingen. Man kan ta lakritssnöre om man vill.

Jag inspirerades av ett vinnande kladdkakerecept hos Aftonbladet. HÄR kan du hitta originalet.

Kladdkaka till cakepops

4 msk kakao

1,5 dl vetemjöl

3 dl socker

2 ägg

en nypa salt

100 g smält smör

10 dumlekolor

en stor näve mini-marshmallows

15 hackade godisbilar

Vispa ägg och socker och blanda ner de andra ingredienserna. Häll smeten i en smord springform.  Grädda i nedre delen av ugnen i 150 grader, ca 30 minuter. Låt svalna.

Mixa kakan och blanda den med en ask Marabou Philadelphia färskost. Rulla bollar och stick klubbpinnar eller grillpinnar i dem. Doppa dem i smält choklad eller candy melts i valfri färg.

Onomastiska utsvävningar

När jag pluggade till lärare läste jag en kurs som innehöll den spännande benämningen "onomastik". Det lät nästan lite obscent tyckte jag, och tog mig an kursen med liv och lust. Det visade sig handla om namnforskning. Personnamn och ortnamn. Jag blev biten och läste om namnändelser som ryd, red och röd, om hult och näs, om bäck och sjö. Till sist snöade jag in på inofficiella ortnamn. Sådana namn som inte är officiella utan som lever i folkmun. Det gillade jag mycket.

Människor har en förmåga att sätta egna namn på platser, trots att de svenska myndigheterna är mycket noga med sin namngivning. Nya bostadsområden får temanamn efter noggrant övervägande i någon namnnämnd. Det letas i gamla luntor efter vad platsen använts till förut, och man försöker ge gatorna namn efter gamla tider. Eller så hittar man bara på ett tema som inte använts i just den staden förut. Blommor, fåglar eller frukter. Inte särkilt vackert egentligen men så klart praktiskt. Är man i Göteborg vet man att om någon bor på adressen Paprikagatan så bor denne i Angered, för där gäller grönsaker. I Frölunda finns ett område med fruktnamn (Apelsingatan osv) och i Flatås handlar det om olika längdmått som tuppfjät, långdistans osv.

De namn som fascinerar mig mest är alltså de namn där man inte alltid känner till bakgrundshistorien, om man inte forskar. Det är klart att vem som helst fattar att Götaplatsen i centrala Göteborg kallas för Poseidon efter statyn där och att Klaipedaplatsen i Karlskrona kallas för Fisken efter fontänen. Men de andra namnen... I min hemstad (numera känd från schlager-TV) Karlskrona finns en mängd roliga och otroliga namn som länge använts men som inte alltid är lätt att förklara.

Bild: http://sv.wikipedia.org/wiki/Karlskrona

Läser man gamla texter på Blekinge museum kan man lätt finna anledningen till att grusplanen på gränsen mot Björkholmen kallades Oskuldsparken en gång i tiden. Officiellt heter den Chapmans plan, men håll med om att Oskuldsparken kittlar fantasin mer!? Det är klart att när den kallades så fanns det träd och en anlagd park på platsen. Annars hade ju namnet varit alltför långsökt...

Arklimästaregatan är ett namn som i och för sig är officiellt men som får mången person att undra över vad sjutton en arklimästare är/var? I en militärstad som Karlskrona en gång var finns det en mängd namn efter militära grader och arklimästaren var en underofficer av lägsta graden.

Min mamma bor sedan några år på Alamedan. Gatan är uppkallad efter ett iberiskt gammalt namn som togs för länge, länge sen efter en resa mot Spanien då man influerades av tjusiga trädkantade gator. Hem for man igen och planterade ett gäng träd längs gatan och så gick man där och försökte se världsvan ut på Alamedan. Att gatan fordom använts som avfallsplats glömdes snart bort.

I byn där jag växte upp hade alltid jag och mamma namn på olika ställen som förmodligen bara hade en bokstavsbeteckning på kartan. Där var Älvornas kulle, där älvorna dansade tidiga sommarmorgnar innan dimman lättade. Hästabacken var vår promenadskog och där plockade vi kantareller och violer. Lilla granskogen var den plats där jag lärde mig att åka miniskidor, vilket jag numera glömt bort helt... I Ensliga gölen och Krokodilpölen håvade jag upp mygglarver till mina fiskar i akvariet. Fast dessa vattendrag var det nog mormor och lillebror som namngav vill jag minnas.

Alla dessa namn kommer att försvinna en dag, om de inte sätts på pränt. Vissa namn skrivs det en uppsats om, och då blir de bevarade. Andra, som våra, finns bara till under någon generations levnad. Namnen går i graven med namngivarna och det är gott så.

För den som är intresserad finns uppsatsen att låna på biblioteket. Klicka HÄR! Jag är lite stolt över att finnas med som "författare" minsann!

...och en kökspryl till

Magsjukan fortsätter i familjen. Nu ligger två till nere för räkning. Jag läser era bloggar kära vänner, men har inte haft tid att kommentera. Hoppas att ni vet hur mycket jag uppskattar era skriverier!

Avdelning köksmaskiner fortsätter också. Jag har en chokladsmältare. Eller... lilla B har en chokladsmältare som hon fick som premie när hon sålde jultidningar för länge sen. Den är av en ganska enkel modell men fullt funktionell även om chokladen inte alltid blir så varm som jag skulle önska.

Fördelarna med en chokladsmältare är många. Du slipper få vattenånga i chokladen, vilket lätt händer när man smälter choklad i vattenbad. Chokladen blir nämligen ful och grynig om det kommer vatten i den. Du bränner inte chokladen vilket ibland är fallet när du kör den i mikron. Bränd choklad gör ingen glad!

Bild från: http://www.huizertaartje.nl/workshops/workshop-cakepops/

Nu är det så att jag önskar mig en ny chokladsmältare med fler funktioner. Större skål, fler värmelägen och därmed helt enkelt bättre resultat. Jag har införskaffat en cakepopformare samt rosa candy melts för att kunna baka riktigt goda och fina cakepops. Om man gör cakepops av kladdkaka och sedan doppar dem i något gott tycker jag att det är en alldeles utmärkt "kaka" till kaffet. Visserligen ser den ut som en klubba och kanske ursprungligen är avsedd för barn, men det struntar jag i. Jag är precis så barnslig att jag tycker att cakepops är jättefina.

Brukar ni baka cakepops eller är det bara jag som är så barnslig??? Och hur smälter ni choklad? Micron? Vattenbad? Chokladsmältare? Någon kanske har ett tips på märke nu när jag funderar på en ny???