",,, that when the maya Indians of Guatemala have worries, they tell them to worry people and then put them under their pillows at night. By morning, the worry people have taken their worries away."
Jag har min egen worry-familj, men har glömt att använda den på länge. Kanske dags att ta fram den nu när jag känner mig stressad...
å jag skulle behöva en hel liten familj! Tänk om det kunde fungera.. så skönt det vore!
SvaraRaderaÖnskar en fin fin kväll! kRAM EMELIE
Bara det att sätta ord på sin oro, stress och sina bekymmer (berätta för dockorna) kan göra att de känns lite mer hanterbara.
SvaraRaderaSen finns det ju de som ältar och ältar problem/bekymmer så att de växer och blir oöverkomliga. Det är en balansgång, som inte alls är så lätt att gå.
Här nere är det lovvecka. Några sorters konflikter mindre. Får vara glad för det lilla, ett steg fram och ett och ett halvt tillbaka. Ett och ett halvt och inte två - ett fall framåt. Hurra!
Maken fyller år längre fram i veckan, har ingen aning om vad jag ska köpa till honom. Han önskar sig en cykel - lite över min budget.
Kram, kram, Sanna
Nej, den balansgången är svår. Jag vet. Att få sätta ord på sin oro kan precis som du skriver hjälpa lite. Det kan också hjälpa att få höra att man inte är ensam om att oroa sig och stressa.
RaderaMaken kan väl få en begagnad cykel? Finns en massa fina på Blocket! Kram och ha det fint kära Sanna!
Åhhh tack fina Erika för tipset måste gå in och kika : ) kram Sofia
SvaraRaderaÅh, en sådan liten ask hade jag på 80-talet. De små dockorna fungerade i den mån att när man hade uttalat det man funderade på så kändes det faktiskt lite lättare...
SvaraRaderaKanske det fungerar lika bra att skriva ner det man funderar på och lägga lappen i en låda. Det viktiga är man sätter ord på funderingarna istället för att älta.
Nu undrar jag vart min ask har tagit vägen...
Ha en fin dag!
Katarina