Bookmaker sandwich och Bokmässan

I fredags var jag alltså på Bokmässan och fröjdade mig som ett litet barn på julafton. Jag gick dit ensam, eftersom det är lättare att titta på och lyssna på det man själv vill, utan att behöva hålla reda på någon annan i vimlet. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg var dagens höjdpunkt att träffa Monika Ahlberg och köpa hennes nya bok Vardagsmat, som hon signerade till mig. Hon lade sedan ut ett foto av mig och sig på bloggen som hon har för AlltOmMats räkning. Roligt med en matskribent som uppskattar sina "fans"...

Jag såg en massa kändisar på Bokmässan, och träffade ett flertal vänner både från förr och nu. Jill, som jag jobbade med för ca 25 år sedan, Robban som jag jobbar med nu, Göran som jag pluggade med för ett år sedan och vännerna Carina och Charlotte från Västerås.

Det är så härligt med en dag för sig själv, som inspirerar och ger nya idéer. I mitt arbete är det ju oftast full fart och jag har inte alltid tid att stanna upp och reflektera över nya böcker, nya sätt att skriva eller berätta. Där fyller Bokmässan en viktig funktion för mig. Jag glömmer nästan bort att jag är lärare i litteratur på en skola där bokläsande är en kamp, på så sätt att många elever inte har med sig läsning som en naturlig del hemifrån. Det är ett tvång som skolan är skuld till.

Jag skulle önska att jag hade mer tid att inspirera mina elever att läsa. För det finns ju faktiskt böcker för alla. Det gäller bara att hitta rätt bok till rätt person. Detta har jag sällan eller aldrig tid till, tyvärr.

Bild: http://blogg.alltommat.se/monikasmat/
files/2012/09/IMG_4415.jpg

Kokböcker fanns det gott om på Mässan, men jag köpte alltså bara en. Med alla matbloggar behöver jag inte lika många kokböcker längre. Den jag köpte är dock rena konstverket och en stor inspirationskälla när fantasin tryter i vardagen. De flesta recepten är dock så lockande att de passar även till fest...

Så här på Bokmässans sista dag tänkte jag bjuda på ett recept på Bookmaker sandwich, så som jag tycker om att äta den. Jag vet att bookmaker inte handlar om att göra böcker men det var det vitsigaste jag kunde hitta på i dag...  Det finns säkert lika många recept på denna delikatess som det finns på köttfärssås. Det är upp till kocken att lägga till eller dra ifrån det man gillar mest eller inte gillar.



Bookmaker sandwich a´la Erika

4 skivor färsk oxfilé, rostbiff, entrecote eller ryggbiff
ca 1 msk färskriven pepparrot
4 skivor rostbröd
1 lök, gul eller röd
skivad tomat
2 tsk dijonsenap och 4 msk creme fraiche
eller
4 msk majonnäs (gärna den veganska Baconaisse från http://extremefood.se/)
sallad, isbergs, ruccola - den sort du gillar bäst
eller 
en rå äggula


1. Blanda dijonsenapen och creme fraiche, salta och peppra samt smaka av. Banka ut köttet, stek sedan i smör och olja. Stek helst inte igenom köttet, för då blir det tråkigt och torrt. Om du absolut vill ha genomstekt så stek tills det är rosa, lägg köttet i folie så att det bakas färdig i folien. Då blir det inte blodigt men behåller ändå sin köttsaft på ett bättre sätt.

2. Kantskär och rosta eller stek brödet på båda sidor och bred sedan på dijon-creme fraiche eller majonnäs.

3. Lägg salladen och rödlöken på brödet, toppa med köttet, tomat och eventuellt en rå äggula i sitt skal. Strö även över riven pepparrot efter smak. Servera gärna med friterad potatis och cole slaw.

Jag och min idol

I dag träffade jag min stora (fast till formatet lilla) idol Monika! Hon har just gett ut en kokbok som är så vacker att den borde finnas i varje hem. Förutom att den är vacker är den full av fantastiska men enkla recept för vardagsmatlagning. Jag ska laga alla recepten i den, utom de med griskött.

Boken heter Monikas vardagsmat och jag röstade på den i en kockutmaning, där priset var en weekend på Grythyttan. Det hade ju inte varit fel att vinna det!

Monika verkar vara en väldigt jordnära och trevlig människa. Jag har under en tid följt och kommenterat hennes blogg och när jag sa vem jag var, for hon upp och kramade mig. Bara så där. Jag är lite starstruck och lever i den känslan resten av dagen...

Nu sticker jag ut på stan och äter italienskt med vännerna Carina och Charlotte. Hrm... Kanske blir det friterad kronärtskocka med het mangosås. Pasta e contorni, som ligger i LInnéstan i Göteborg, har nämligen en gudomligt god rätt som heter så. Den är ett invärtes skönhetsmedel.

Ha en fin fredag alla ni fina bloggisar!

P.S. Jag är med på Monikas blogg nu i dag. Bara en sån sak, hihi! D.S.

Lomelinos tårtor

Bild: www.recept.nu

I dag var jag på biblioteket och lånade Lomelinos tårtor; boken som jag köat för i några veckor. Den är skriven av Linda Lomelino som är både vacker och kunnig. Hon bakar de mest fantastiska tårtor som är en orgie i spritsade rosor, lager på lager av smörkräm och fruktgömmor i flera våningar. Jag är nu ingen stor tårtälskare, men dessa är så vackra att se på att det är omöjligt att inte älska dem.

Fina bloggaren Amy med Amys piece of cake har precis bloggat om en regnbågstårta hon gjort. Underbart vacker och är den hälften så god som den ser ut är den god nog. I Lomelinos tårtor finns en liknande tårta men i tonade nyanser av rosa. Jag gillar också att det finns sidor med tips på olika spritstekniker - något som jag verkligen borde öva mig på! Särskilt nu när jag vann en ny tyll och tillhörande engångspåsar.

Amys fina tårta!

Förutom detta finns också tips på hur man gör sitt eget vaniljextrakt. Hur enkelt som helst faktiskt. Linda Lomelino skriver att man efter hand som man använder extraktet, kan fylla på med ny vodka och nya vaniljstänger.

Hemgjort vaniljextrakt

2 1/2 dl vodka
3 vaniljstänger

1. Skär ett snitt i vaniljstängerna så att de öppnar sig.
2. Lägg dem i en flaska eller en glasburk och häll på vodka. Stäng flaskan/burken och skaka om ordentligt.
3. Låt flaskan stå mörkt och svalt i minst två månader. Skaka den då och då.

(Ur Lomelinos tårtor)

Linda Lomelino tillhandahåller också en tabell med vikt på ägg. För hur lätt är det att veta om äggen i kylen är "två små ägg" som det ibland står i recepten?

Små ägg     43 - 53 g
Medelstora ägg     53 - 64 g
Stora ägg     63 - 73 g
Extra stora ägg     73 - 83 g

Om ni gillar att baka tårtor ska ni definitivt låna eller köpa den här boken. Jag nöjer mig med att låna den eftersom jag och min familj aldrig äter upp en tårta. Men jag kan definitivt tänka mig att baka en Banantårta med kolafrosting till mina kollegor. Någon dag när jag har mycket tid, för de här konstverken tar tid.

Vilken tårta är er favorit? Princess? Schwarzwald? Cheesecake? Berätta!

Present mitt i veckan, salt och annat gott

Igår var jag ute på restaurang med fina vännen och före detta arbetskamraten Birgitta. Vi åt spanskinspirerad mat och pratade om allt och inget i fyra timmar, utan att ha bråttom hem. Så skönt med en riktigt god vän som man kan berätta allt för, skratta, gråta och bara vara med. Efter en dag som inte var den bästa i mitt liv, kändes det skönt att få vara mig själv en stund och koppla bort allt stressande runt omkring. Fina Birgitta är en fantastisk matlagare och inredare. Hon har ett hem som är otroligt smakfullt inrett och hon bjuder på vällagad och genomtänkt mat, med ett stort hjärta bakom.

Tveksam bildkvalitet, jag vet, men jag hann inte fota bättre

Min hjärna är täckt med teflon, så jag glömde att ta med Birgittas födelsedagspresent igår. Hon kom däremot ihåg min, och jag fick ett ljuvligt paket med saker som jag älskar! Rosa och svart flingsalt, citronströssel format som små, små citroner, underbara mini-loaf-formar av papp och en pralinform från favoriten färgglada Rice. Åh, vad sådana presenter gör mig glad! Varje gång jag använder dessa saker kommer jag att tänka på den jag fått dem av, och då känns det som om hon är med när jag smälter choklad, strör salt på de mörka chokladkolorna och bakar minimuffins. Tack!

I dessa ska bakas fina små, avlånga muffinsar.
Eller så gör jag små portionspatéer?

Birgitta hade köpt formarna till mig i lilla staden Tranås, men jag kan inte se någon tillverkare på paketet. Jag hittade dock en fantastisk nätbutik med de mest lockande bakformar, för den bakintresserade. Cake craft shop heter den och där säljs de mest otroliga formar och baktillbehör. Jag blir alldeles lycklig av vackra ting (säkert en störning) som dessa. För visst är en god kaka i en vacker förpackning lite, lite godare än den i en ful!?

Flingsalt är en av Guds gåvor till matbloggaren, håller ni inte med mig?! Man kan använda det på så många sätt och till så många olika rätter. Förutom som krydda på mat, är det perfekt till desserter med choklad, för att pigga upp smaklökarna lite.

Bild: www.thespicetree.se

Hos The Spice Tree finns många spännande recept som man kan inspireras av om man gillar olika kryddor. Deras flingsalt är gott och vackert, men de har också andra förföriska produkter. Åh, jag borde nog jobbat med mat istället för det jag gör i dag...

Utmaning nr 4, sent omsider

Nu är det tyst och lugnt i huset, förutom hundens snarkningar och hamsterns vilda spring i hjulet. Nu kan jag sätta mig och författa den fjärde delen av utmaningen genom finaste Elin med bloggen Elvornas hem. Den fjärde delen börjar med...

Jag växte upp...

i en liten by som heter Nättraby. Det är ett litet samhälle med ca 3000 invånare ungefär en mil utanför Karlskrona, i Blekinge. I Nättraby har man gjort ett makalöst fynd under bronsåldern; en guldskål som är ett av Sveriges största enskilda guldföremål som hittats. Man tror att byn fått sitt namn av att man för länge sedan lade ut nät för att fånga fisk - Notarby. Byn är inte känd för särskilt mycket annars.

Jag, 1966

När jag var liten var Nättraby ungefär så stort som tillvaron krävde. Där tog jag mina första stapplande steg. Där bodde jag med min familj. Alla jag tyckte om bodde där, förutom min faster med familj som bodde i Göteborg. Mamma, pappa, lillebror, mormor och morfar men framför allt mina kusiner. Min storkusin Anders var precis sjutton dagar äldre än jag. Han var hos oss mycket eftersom han hade så många syskon och hans mamma var lite skör efter att ha förlorat sin ena dotter i leukemi. Hos oss fick han en fristad från alla småsyskon. Jag fick en lekkamrat och mamma fick förmodligen lite lugn och ro när jag hade att göra.

Bild: www.antikviteter.net

Jag och Anders gjorde så många roliga saker tillsammans. Vi lekte med våra hästar av plast, ja för någon riktig fick jag ju aldrig. Hästarna råkade ut för allt möjligt och vi fantiserade dagarna i ända. Hästarna var små och tillverkade i England. De hade en liten plastpigg i ryggen på vilken man satte fast ryttaren som finurligt nog hade ett hål i rumpan, så att de satt fast på hästen när man lekte att den galopperade. Veckopengen gick åt till nya hästar jämt och ständigt.

Min finaste häst hette Sultan och var en vit arab. Jag har fortfarande kvar honom och Dawn, som stoet hette. Hugo, August, skottkärrorna, hundarna, hönorna, det mesta finns kvar. Mina barn lekte med detta som små och älskade det. Jag är mycket rädd om dessa dyrgripar än i dag.

Jag, Anders och lillebror Martin på väg mot Köpenhamn.
Anders lurade mig att spotta ut min gröna godis över relingen.

När vi inte lekte med hästar var vi detektiver. Vi satt på Indianberget och skrev upp bilnummer. Dessutom spanade vi på Bergqvists hus, för han hade suttit i fängelse och vi var ganska rädda för honom. Kanske var han en mördare... eller åtminstone en tjuv. Några andra brott kände vi inte till som små.

En dag stod det en husvagn på Bergqvists garageinfart. Vi var övertygade om att han stulit den och ökade spaningen mot hans hus från stadig till intensiv. Jag minns inte upplösningen men han åkte i alla fall inte in i fängelse igen...

I Nättraby bodde man och handlade det man behövde. Konsum fanns och där handlade man kooperativt som en god medmänniska. Strax intill låg BIBLIOTEKET, som var ett av mina favoritställen. Jag lånade högvis och läste från fem års ålder. Dessutom fanns Anetts, som var en garnaffär, fiskaffären (som sedermera blev lägenhet och där min mormor och morfar bodde ett antal år mot slutet av sina liv), en bank, en liten matbutik som var fristående från allt vad kedjor och franchising heter och en bensinstation och en möbelaffär. Stort mer var det inte, men det räckte.

Jag och mormors Sniff. Hundälskare redan då.

En gång i veckan kom Lanérs glassbil och vi köpte de smalaste och godaste citronglasspinnar, gjorda på mjölk och riktiga råvaror. Det var innan glassbilen med den hemska melodin kom och konkurrerade ut kvaliteten... I Nättraby lärde jag mig cykla, gick i skolan, lärde mig simma i det svinkalla vattnet vid Tallholmen, fick hjärnskakning,  busringde, fick en bästa-vän (fina Sanna, som fortfarande är en mycket nära vän) och växte upp helt enkelt.

Allt var inte rosenrött under min uppväxt, långt ifrån, men det fanns mycket som var bra och som har format mig till den jag är i dag. Nättraby ligger kvar så klart, men konstigt nog verkar Indianberget och Hiskliga backen ha krympt... Min bror med familj bor kvar liksom vännen Sanna. Det gör att jag känner mig hemma när jag hälsar på. Men flyttar tillbaka, det gör jag aldrig.

Var växte ni upp?

Napoleonhattar, vitlök och pappas flicka...

Mannen som senare skulle bli min pappa föddes 1936 i Göteborg. Han flyttade till Karlskrona för att jobba där på 1960-talet, och träffade då kvinnan som skulle bli min mamma. De gifte sig och fick två barn, mig och min lillebror. Pappa hade tidigare en son, Bosse, som är min snälla storebror, men han växte upp med sin mamma i Göteborg.

Jag i pappas knä, 1966.

Min pappa var nog en typisk sextio- och sjuttiotalspappa på många sätt. Det var han som skötte gräsklippningen och tankningen av bilen. Mamma skötte hushållet och oss barn. Båda jobbade heltid, även om mamma var hemmafru i sex år efter att min bror fötts. Pappa jobbade på bank, rökte gula Blend och körde en Ford. Allt var uppdelat på ett sätt som vi i dag kanske tycker är konstigt.

Pappor tog visserligen mer ansvar för sina barn under sjuttiotalet än vad de gjorde under t.ex. femtiotalet, men det var fortfarande mamman som i de allra flesta fall skötte om barnen och hemmet, även om hon förvärvsarbetade på heltid.

Pappa, som sällan dricker alkohol, med
en stor stark

Min pappa har alltid varit en känslomänniska. Allt han gör och har gjort har varit kopplat till hans humör. Är han glad så är han jätteglad, är han arg så... Hrm, han kan bli ganska arg. Men han har alltid varit väldigt snäll mot mig.

Visst har vi bråkat genom åren; om kläder, hur ofta jag skulle gå ut på lokal som sextonåring, om mina första pojkvänner, om det var lämpligt att jag stack till Göteborg med en kille på 21 år (tur att min pappa inte visste att det förutom honom fanns tre andra äldre killar i bilen...) och en del annat. Men han har aldrig höjt så mycket som ett finger mot mig. Med tanke på att jag är född typ på stenåldern så måste ni yngre läsare tänka på att barnaga fortfarande var relativt vanligt under sextiotalet. Då menar jag kanske inte storstryk, men många fler då än nu fick uppleva att bli dragna i håret, få en smäll i rumpan, bli hårt tagen i armen osv. Men aldrig jag.

Min pappa var ovanlig på ett sätt. Han kunde baka och laga mat. Mamma var väl den som oftast lagade vardagsmaten medan pappa tyckte om att laga mat till fest. Minnet av hans köttbullar, plommonmarmelad och citronmarängpajer framkallar svår abstinens hos mig och dessa smak. och doftminnen är härliga att tänka tillbaka på. Hur köket såg ut efter hans framfart där kanske är minnesvärt på ett annat sätt... Min yngre bror sade en gång att "pappa är den enda jag känner som kan ostäda ett helt kök, bara genom att bre´en smörgås". Det ligger något i det.

Min pappa avskyr vitlök, chili, pizza och pasta. Han äter helst inte ris, absolut inte cous cous och avskyr asiatisk mat. Kåldolmar, falukorv, stekt strömming och biff med bea är mer hans melodi. Ett av hans favorituttryck är: "Jag fattar inte det här med chili con carne!? Man kan lika gärna ta havregrynsgröt och krydda starkt. Man skulle inte känna nån skillnad."

Pappa på sjuttiotalet

Min pappa skulle en gång i adventstid baka Napoleonhattar. Ni vet de där små kakorna med tre uppvikta kanter kring en grön mandelmasse-kula. Detta måste ha varit 1981. Min käre far letade som en tok i skafferi och skåp efter den gröna karamellfärgen, men hittade ingen. Han påkallade min moders uppmärksamhet i frågan och undrade om möjligen hon kunde ge honom lite vägledning i hur karamellfärgen plötsligt kunde vara borta. Den hade ju stått i skåpet bara ett par dagar tidigare. Min dyra moder, som hade ganska bra koll på läget, sade bara: Titta på din dotters hår! Min pappa konstaterade då att min spretiga åttiotalslugg var mer än lovligt grön, och att han blev tvungen att ta bilen till Konsum för att köpa ny färg. Min hårfärg finns inte förevigad på bild, men ett foto på frisyren finns faktiskt bevarat. Jag avskydde annars att vara med på kort då, som nu.

Jag, 1981

Mina barn minns middagarna hemma hos honom, där dagens meny skrivits på en griffeltavla vid bordet. Ofta var det pappas hemlagade köttbullar med hans "världmästarmos", chokladpudding, tårta, bruléepuddning med färsk frukt. Desserterna var alltid minst två till antalet.

Numera lagar min pappa inte mat. Han har haft otur med en del sjukdomar senaste tiden, och spenderat mycket tid på sjukhus. Han har svårt att stå vid spisen då hans kropp bråkat med honom. Men han älskar fortfarande mat, nästan lika mycket som jag älskar honom. <3

För att dela med mig lite av pappas bakning till er läsare, kommer här receptet på Napoleonhattar. Receptet är lånat från AlltOmMat; en tidning som min pappa läst i många år. Det är småkakor som inte går av för hackor. Goda till en kopp starkt kaffe och vackra att se på.

Bild från: http://frokensi.blogspot.se/

Napoleonhattar

150 g smör

4,5 dl vetemjöl

0,5 dl strösocker

1 ägg
200 g mandelmassa

 grön hushållsfärg, några droppar

Gör så här:

1. Arbeta snabbt ihop smör, mjöl och socker, gärna i en matberedare. Tillsätt ägg och arbeta snabbt ihop till en deg. Låt vila svalt ca 15 min.

2. Sätt ugnen på 175°. Färga mandelmassan med hushållsfärg.

3. Kavla ut mördegen tunt på en mjölad bänk eller mellan plastfolie. Ta ut runda kakor med mått, 5–6 cm i diameter.

4. Rulla små kulor av mandelmassan och lägg mitt på varje kaka. Vik därefter upp degen från tre sidor så att kakan får formen av en napoleonhatt. Tryck till degen så att den håller ihop.

5. Grädda mitt i ugnen 12–14 min. Låt kakorna svalna.

Lavendeldrömmar

Vår lilla kolonistuga ligger ännu ute till försäljning, men det är inte säsong för kolonistugor just nu. Fast den är så fin, så fin finns det inga köpare i september. Det känns jobbigt att den bara "står där" utan att vi använder den, men jag har sörjt mitt lilla hus en gång och orkar inte vara där mer. Till våren hoppas jag att någon köper den så att jag kan släppa tankarna på den helt. Vi måste sälja eftersom vi inte orkar med två boenden och dessutom en stuga. Nu är ju planen att flytta ihop till ett enda boende, och då säljer vi allt vi har och börjar om. Jag är med på det, även om mitt lilla hus kommer att bo i mitt hjärta resten av mitt liv. Jag har aldrig varit så lycklig någon annanstans.

Anledningen att jag tänkte på stugan i dag är att jag nyss bakat lavendeldrömmar med torkad lavendel från just kolonin. På bilden till höger växer fjärilslavendel och just den är inte så bra att torka för bakning. Den doftar inget men är vacker att se på.

Min andra lavendel doftar desto mer och är illande lila. Den har jag flyttat hem till min trädgård i väst, där jag bor i lägenhet med trädgård och uteplats. För utan blommor dör jag nog.

Drömmarna jag bakade har jag hittat recept på i numera nedlagda mattidningen Lagalätt, nr 7 2010. Just drömmar är småkakor som är så där riktigt äktsvenska och hör hemma på varje kakbord med någon som helst värdighet.

Små, spröda, sockriga och spruckna ska de vara. Dofta av hjorthornssalt precis när man tar den varma plåten ur ugnen, för att när de svalnat endast dofta av vanilj. Ja, och så lite lavendel då för den som tycker om detta. Vissa tycker ju att lavendel smakar parfym och då är det bara att skippa denna ingrediens. Lite rivet citronskal fungerar om man vill ha annan smak än vanilj, så klart! Nåväl - här är mitt bästa recept. Baka, smaka och njut!

Lavendeldrömmar

ca 40 drömmar

2 1/4 dl socker
1 tsk torkade lavendelblommor
75 g smör, rumsvarmt
3/4 dl rapsolja
1 msk vaniljsocker
1/2 tsk hjorthornssalt
2 1/2 dl vetemjöl

Sätt ugnen på 150 grader. Blanda socker och blommor. Rör smör och sockret pösigt. Tillsätt olja, vaniljsocker, hjorthornssalt och vetemjöl. Forma små runda kakor och lägg på en plåt. Tänk på att kakorna flyter ut en aning, så att du inte lägger dem för tätt. Grädda mitt i ugnen i ca 20 minuter. Kakorna ska spricka på ovansidan men inte ta färg.

Jag vann!

Hihihi! Nu har jag vunnit en tävling igen. Jag ääälskar att tävla och vinna, vilket man ju faktiskt gör lättare om man är med och tävlar. Jag hittade en nätbutik som heter Roligare bakning, och deltog i en tävling på deras Facebook-sida. Vinsten var cup cakesprylar, och jag vann. Av sjuttio motiveringar valde de mitt bästa baktips som nummer ett. Hoho, vad glad jag blev. I dag ska jag åka och hämta mitt paket på posten. Sen bli det baka av!

Roligare bakning har en nätbutik som i mina ögon ser himla trevlig ut. Här finns allehanda baktillbehör att inhandla och dessutom glitter, marsipan, färger och annat ätbart som förhöjer utseendet på ens bakverk. Se själva på bilderna nedan. Visst blir man köpsugen!? Tack snälla, snälla Hanna som skickat min vinst så snabbt och dessutom mailade mig så gulligt!

Bild: http://roligarebakning.se

Bild: http://roligarebakning.se

Bild: http://roligarebakning.se

Ett ljus för G

Ikväll går mina tankar till en kär vän som lämnat oss för gott. G har funnits i mitt liv i ungefär tjugofem år, sedan jag träffade mina barns far. G var morbror till mina barns pappa, och den snällaste man kan tänka sig. Han tog så gott hand om våra barn när de var små, lekte med dem och pratade på ett sätt som inte alla vuxna gör med barn. Jag var alltid så trygg när barnen var under hans omsorger.

Mot mig var han alltid gudomligt snäll och många var de goda samtal vi hade kring allt möjligt mellan himmel och jord. Nu är jag kvar på denna jord och G är i sin himmel, det är jag säker på. Han har kämpat länge men fått frid till slut. Mina varmaste tankar går till M som är kvar hos oss, men också till sonen B med familj.

När sorgen lagt sig kommer minnena kring G att leva kvar länge, länge. Minnena är ljusa och det gör sorgen lite lättare att bära. Vi tänder ett ljus i kväll och låter det brinna för G.

Utmaning nr 3

Det är dags för nummer tre i utmaningen som jag fick från fina Elin med bloggen Elvornas hem. Dagens tema är Jag bor... Ok, då åker vi igen!

Jag, 2001

Jag bor...
i en lägenhet som är väldigt liten. Tre rum och kök fördelat på 64 m2. Ursprungligen var det mina barns farmor som hyrde lägenheten ovanpå, men då hon träffade sin Lennart flyttade hon ut och hyrde ut lägenheten, i väntan på att sonen skulle växa till sig och vilja ha den. Det var alltså den lägenheten som mina barns pappa bodde i när jag träffade honom.

Jag och stor (lilla) F 1989

När husen skulle göras om till bostadsrätter, 1988, fick vi bytt lägenheten mot den inunder, på bottenvåningen. Vi fick då en tillhörande trädgård utan extra kostnad, så att säga. Året därpå föddes stora F, fast då var hon bra liten. Det var skönt att bo på bottenvåningen när man skulle ut med barn och barnvagn, in med matkassar osv. Några år senare kom lilla B, fast hon var bra stor när hon föddes.

Med två barn var det ännu skönare att ha lägenhet i bottenvåningen, för nu var stora F så stor att hon själv sprang ut på gården och lekte emellanåt. I trädgården kunde vi odla grönsaker och blommor och det kändes som ett litet radhus.

Genom åren har vi gjort om den lilla lägenheten för att få plats allihop. Numera är 64 kvadrat inte mycket för en familj på fyra personer. (Min farmor och farfar bodde i en tvåa, fast det var fyra i familjen. Tiderna förändras.) Barnen har bytt rum med varandra och ett tag bodde vi i rummet inunder lägenheten. Vi lät göra hål i golvet och satte ner en trappa och vips var det som en etage-fyra. Vi har fixat förvaringslådor och olika hyllor där vi kunnat lägga och stapla alla saker. Rensat och slängt, bytt ut och förbättrat.

Senaste kökstapeten

Sedan 1988 har jag tapetserat om köket fyra eller fem gånger, vardagsrummet tre och hallen tre. Barnens rum är omgjorda tre gånger vardera de också. Bäddsoffor och skrivbord har kommit och gått. Köket har fått nya luckor och golv. Hallen har fått nytt golv och badrummet är omgjort helt med nytt porslin och ny färg på kaklet.

Nu står jag i begrepp att bli sambo med min J, som jag i fredags firade elva år med. Elva år som särbo är lång tid. Mycket pyssel för att få ihop tiden. Men barnen har fått bo kvar i sina barndomshem och sluppit flytta ihop och få "plastsyskon". Det tror jag har varit bra för dem. Det har varit bra för vår relation också, att slippa konfronteras med den andres barn med allt vad det innebär...

Nu letar vi lägenhet och ska sälja såväl kolonistugan, Js radhus och min lägenhet. Ett gemensamt boende ska ersätta alla dessa boenden. Självklart letar vi efter en stor fyrarummare i sekelskiftesstil (1800-1900) med stort badrum och extratoalett, stor balkong, kakelugn eller öppen spis,walk-in-closet, stort kök med skafferi, i en central stadsdel, hiss i huset och vindsförråd (aldrig mer källare som kan översvämmas), bra kommunikationer, grönområden för hunden,fin innergård där vi kan grilla, trevliga grannar, låg avgift och lagom pris. Gissa hur många sådana lägenheter det finns? JO, en massa men inte med ett lågt pris. Ca sex miljoner skulle vi få punga ut med för ett sådant boende. Så nu funderar vi på vilket av ovanstående som ska prioriteras. Är balkong viktigare än öppen spis? Stort kök eller badrum? Centralt boende eller bra kommunikationer? Vi får se.

Framtida drömkök? Bild: Alvhem Mäkleri & Interiör / SE360

Det är spännande att bli sambo efter så många år. Jag ser fram emot det även om jag kommer att sörja min lilla lägenhet där jag bott i halva mitt liv och nästan hela mitt vuxna liv. Mina barns uppväxtplats och en plats för glädje och sorg. Nu stundar nya tider och nya glädjeämnen. Jag ser fram emot en lägenhet där jag kan ha middagar för barn och förhoppningsvis kommande barnbarn. En lägenhet där jag och J kan leva vårt gemensamma liv. Ett bra liv, för han är allt väldigt bra, J!

And the winners are...

Nu är tävlingen avgjord och det har varit slumpen som avgjort vinnarna då alla, konstigt nog, svarat rätt på frågan : )

Första priset går till Flarup med bloggen A little bit of my heart

Andra pris till matinspiratören Amy med bloggen Amys piece of cake

Tredje pris till Sanna L

Fjärde pris till matlagande Malin med härliga bloggen Malins diner


Grattis till vinnarna! Tack för att ni var med i tävlingen och för att ni läser min blogg. Priserna kommer att skickas till er så snart jag hinner, förmodligen i slutet av den här arbetsveckan. Maila era adresser till erikagelotte@hotmail.com

Söndagspyssel

Först vill jag bara påminna om min tävling! Sista dagen i dag att vara med för att ha chans att vinna bakgrejer eller ett anteckningsblock, för recept kanske? Klicka på bilden till höger så kommer du till tävlingsinlägget!

I dag är det söndag och veckans sista dag. Jag brukar jämt tycka att söndag är veckans sämsta dag och kan inte njuta av ledigheten, då jag ser en ny arbetsvecka hota å det snaraste. Men i dag har jag en massa projekt som ska genomföras, så jag kommer nog inte att ha tid att noja. Nästa vecka är en hemsk vecka, rent arbetsmässigt. Jag har så många olika uppgifter att jag kommer att krokna om kvällarna. Därför måste jag nog passa på att få saker gjorda i dag.

Ikea kommer att få ett besök av mig och J. Nya krukväxter måste inhandlas, eftersom jag tydligen har alltför gröna fingrar. Mina växter blir alltid skyhöga och ryms inte längre i mina fönster. Nu ska jag köpa suckulenter som inte KAN bli så stora. Sen blir det samma grejer som alltid, ni vet - värmeljus och en toaborste osv. Dock inga chips och definitivt inga servetter. Jag har en hel låda full och har köpstopp på servetter just nu...

Sen blir det klippa gräs, laga mat, städa hemma, läsa en fackbok m.m.

Jag lovade ju att visa bilder från vår kräftskiva med vännerna Martin och Mathias från Uganda. Nu har jag äntligen lagt in dem på datorn. De två unga männen som arbetar som lärare i Mbale, Uganda, har åkt tillbaka och jag hoppas att de får det bra i fortsättningen. De hade aldrig varit utanför Uganda förut och tjänar dessutom inte mer än att mycket av det vi dagligen får här, var rena lyxen för dem. En lärare i Uganda tjänar 600 kronor i månaden. Visserligen är saker billigare där än här, men ändå. Att köpa en dricka på restaurang kostar ca 5 -6 kronor men när lönen inte är högre blir det ändå omöjligt att unna sig allt det där som vi inte alltid reflekterar över. En fika på stan, ett biobesök, ett par nya skor (bara för att de är snygga) osv.

Kräftor var en ny upplevelse för afrikanerna, liksom musslor och räkor. De tyckte att det var ganska gott och åt faktiskt upp alla kräftorna. Det måste betyda att de inte åt av ren artighet, för det fanns annat här i Sverige som de inte uppskattade lika mycket, och det berättade de så klart. Liksom jag gjorde när jag var i Uganda. Deras majsgröt var t.ex. inte direkt det godaste jag ätit. För att inte tala om den torkade fisken. Är det någon som minns den torkade hundfisken "Vov" från sjuttiotalet? Ungefär så var känslan av den torkade fisken som jag skulle äta. Tur att det fanns en hungrig hund under bordet där jag var bjuden på middag... Han var jätteglad!

Mitt internet är så långsamt i dag att det får bli några bilder. Jag gjorde en dumhet när jag bytte avtal...

Aromo

I min fina födelsestad, Karlskrona, har man öppnat en ny restaurang med lite annorlunda stuk. Den heter Aromo och om du klickar HÄR kommer du direkt till deras hemsida och kan dregla över menyn. Konceptet är enkelt. De har en ryslig massa tapas, minibakelser och minicup cakes som du väljer mellan. 69 kronor för tre valfri, 95 för fem valfria och 160 för åtta. Jag och lilla B delade på åtta och kom alltså ner i pris på så sätt. 80 kronor var för fyra fantastiska små skapelser. Min mamma och svägerska delade på samma sätt och fick dessutom betala var för sig- Det kallar jag service!

Mina tapas var tre baguetteskivor med varierande pålägg, nästan lite smörrebröd. En med hjortstek och kantareller, en med chiliräkor, en med lax och citron. Som avslutning en otroligt god liten tårtbit med choklad och mango.

Nu orkar jag inte räkna upp allt vi åt. Titta själv på bilderna nedan och inspireras. Hur lätt som helst att själv fixa till och bjuda på. Jo, jag måste berätta att den lilla skapelsen till höger nedan är en panna cotta med äpple och kanel. Hur god och vacker som helst! Precis som lillla B som åt den...

Hallon- och lakritspanna cotta i den sista rosa efterrättskoppen (till höger i bild). Herregud så gott!

Måndag och dags för utmaning nr 2

Det är åter måndag och dags för utmaning nr 2. Den här måndagen är temat "Jag drömmer"  Är ni beredda på ännu en utvikning av mig som person? Okej, då åker vi.

Jag drömmer...

väldigt ofta konstiga saker på nätterna. Jag kommer oftast ihåg mina drömmar på morgonen och det är inte alltid jag kan med att berätta om allt märkligt som rör sig i min hjärna när jag sover.

Som barn drömde jag ofta mardrömmar om häxor, att jag var jagad och att jag kunde flyga. Jag viftade inte med armarna, utan steg liksom raklång rätt upp i luften av ren viljestyrka. Ofta var det kattdjur som jagade mig.

Jag gick också i sömnen och har gjort de mest konstiga saker nattetid. En gång gick jag och kröp ner i sängen hos min lilla brorsdotter Sara, som höll på att dö av skräck när hennes faster kom klampande mitt i natten. Men då var jag vuxen...

Att gå i sömnen ligger i släkten. Min mormor kissade i sin fars tofflor då hon gick i sömnen och hennes syster hoppade ut genom ett fönster. Tack och lov på första våningen... Min egen bror kissade i min översta skrivbordslåda och då var det nära att han strök med. Himmel vad förbannad jag var. Han var tio och jag femton...

Den konstigaste dröm jag har haft var nog när jag drömde att jag och Michael Jackson skulle gifta oss. Jag menar - visst var Michael en artist jag lyssnade på, men det var också allt. Som väl var hann vi aldrig till bröllopsnatten, utan när vi stod framför prästen vaknade jag. Fniss! Jag undrar vad det betydde?

Jag är intresserad av drömtydning på ett seriöst plan. Inte på det där fåniga viset, att om du drömmer om si eller så, ska du vinna pengar. Nej, jag tror att våra drömmar säger ganska mycket om vad vi vill och vilka vi är osv. Drömmer du om ett hus som du går in i, representerar det dig själv. Kanske går du vilse i alla rum och vet inte var du är. Inte så svårtolkat, eller hur? Vi går alla vilse i oss själva ibland. Ibland hittar vi nya rum inom oss själva, som vi inte kände till förut.

Återkommande drömmar är vanligt. Jag brukar befinna mig på resa. Jag har glömt väskan, är ofta naken och kissnödig. Tåget går och jag har ingen biljett och hittar inte rätt spår. På väg till flyget upptäcker jag att jag glömt passet hemma.

En favoritdröm var när jag för ca tjugo år sen drömde att jag och radioprofilen Tomas Tengby var ihop. Jag var kär i honom i flera dagar efter det. Sen sprang jag på honom IRL på Hemtex kort efter det. Att jag inte dog. Jag blev röd i fejjan och vågade knappt titta på honom. Han är ju inte så snygg, men jäkligt smart och begåvad och det beundrar jag mycket hos människor.

Nu ska jag sova och jag lovar att berätta mina drömmar för er imorgon, om de är spännande. Annars får jag lägga ut mitt favoritrecept på Drömmar, en favorit bland småkakor...

50 000 bloggbesök - det ska firas!

För att fira alla besök på bloggen tänkte jag anordna en liten tävling med bakgrejer som vinster. Jag har ingen sponsor eller så, utan står själv för vinsterna som kommer från bland annat Åhléns. Vaniljen däremot kommer ända från Uganda, där goaste Pernilla varit och handlat åt mig.

Så vad krävs för att vara med i tävlingen?

För en lott i tävlingen, skriv en kommentar till det här inlägget där du svarar på följande fråga: Vad heter min hund och vad är det för ras?

För ytterligare en lott, lägg upp tävlingen på din blogg och länka till det här inlägget.

För en tredje lott, blir följare av den här bloggen. Är du redan följare har du automatiskt din lott.

Dragning av vinnarna sker söndag 16 september, och presenteras nästa dag, 17 september.

Vad kan man då vinna?

Första pris är en påse med en slickepott, en kökshandduk, kakformar i miniformat, en kökssvamp från Syster Lycklig och ett anteckningsblock som jag pimpat lite. Dessutom skickar jag jag med en fin vaniljstång från Uganda.

Andra pris är en slickepott, en kökssvamp från Syster Lycklig, ett anteckningsblock och en påse strössel. Dessutom skickar jag jag med en fin vaniljstång från Uganda.

Tredje och fjärde pris är anteckningsblock som jag pimpat med lite söta bilder.

Om du inte brukar läsa eller kommentera min blogg, kan det vara bra att ange en mailadress i kommentaren, så att jag kan nå dig om just du skulle ha tur!

Summan av kardemumman

Jag älskar att baka, som ni säkert har förstått. Jag äger till och med en bulldogg, hihi!  Det enda tråkiga med bakning av söta saker är att den kända biverkningen "valkar" ofta infinner sig efter ett antal bullar. Där är man ju så klart olika men med anlag och stigande ålder har jag märkt att den berömda muffinsmagen hotar. Alltså måste jag baka åt andra, och inte svulla i mig bakverken själv. Min yngre bror har haft större tur än jag i det fallet. Medan jag går upp ett halvkilo bara av att läsa AlltOmMat, kan han glatt mumsa i sig allt möjligt utan att bli fet. Dessutom fick han lockigt hår - hallå! Orättvist!

De människor som jag bjuder på mina bakverk brukar inte misstycka alls. De offrar sig gärna för den goda sakens skull - alltså att jag ska slippa bli fet och otymplig. Mina arbetskamrater bjuds då och då på kakor och hittills är det bara två som klagat. Det gällde då deras omåttliga svullande och den ene har gått upp fyra kilo, enligt egen utsago, medan den andra nyss bantat bort de tio han gick upp sedan han börjat jobba hos oss. "Själv göra och själv ha" som min svägerska torrt brukar konstatera.

Nu har jag en ny arbetsgrupp att göda; på tisdagar. Vi sitter i ett litet rum högst upp i en skola, som verkar sakna luftkonditionering. Det är fem trappor att gå, vilket är bra när man ätit kakor. Dessa sex arbetskamrater har hittills sett mycket förtjusta ut när jag plockat fram kakor på rasten och hittills ser alla ut som de gjorde när jobbet började för en månad sen. I tisdags bjöd jag på kardemummakaka ur min käraste kokbok - Bonniers. Jag har nämnt den förut här på bloggen men den är värd ytterligare omnämnande.

Min mamma har denna guldgruva till bok och som liten satt jag ofta och bläddrade i den. Jag tyckte att bilderna var så fantastiskt lockande, särskilt de konstfulla teckningarna av olika lussebullar man kunde göra; prästens hår, julkuse med flera. Jag får återkomma till dem om ca två och en halv månad...

Som den boknörd jag är har jag skaffat två exemplar av denna matbibel. Ett är original från sextiotalet och en är en nyare version. Sextiotalsversionen är en tur genom detta decenniums porslins- och dukningsmode.Fantastiska bruna formar och teak-fat med petit chouxer upplagda enligt dåtidens matstyling. Mycket brun mat var det då och husmanskosten dominerar, även om små bubblare sticker upp här och var. Kinsesisk gryta till exempel. Men smörgåsbordet äger - inga tapas här inte!

Ni som har känsla för sextiotalet känner säkert igen stilen på uppslaget här till vänster. Sobra, lite pastelliga teckningar som faktiskt kommit på modet igen. I dagens butiker kan man köpa handdukar och tyg med liknande mönster och om jag säger att det kommit på tapeten igen, så menar jag bokstavligen. Jag har sett en fantastisk tapet hos ECO, tror jag, som är så sextiotal att det känns som att åka tidsmaskin när man tittar på den. Men NEJ jag får inte tapetsera om igen. Nej, nej, nej. Åtminstone inte på ett år...

På sidan 485 kan man läsa om olika typer av hastbröd, i Bonniers kokbok. Man förstår att denna typ av bakverk inte är riktigt så fint, men kan duga om man får oväntat besök... Jag undrar vad man skulle kalla dagens snabba lösningar i köket? På sextiotalet fick matlagning fortfarande ta tid och sågs inte som ett nödvändigt ont. I dagens läge är det ju så många som klagar över hur jobbigt det är att laga mat och hur tråkigt det är och tidsödande och jag vet inte vad. För mig är det så svårt att förstå! Jag, och många andra med mig, ser ju stunden i köket som avkoppling, roande och skapande. Mat ska vara god och vacker - det är liksom samma kaloriintag ändå. Eller - kanske är det ändå så att den mat man lägger ner omsorg på är nyttigare och även godare? Vad säger ni? Här är ju flera matdyrkare som läser min blogg, och alla älskar vi ju att laga och äta mat.

Kardemummakaka

5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
75 g smör
1 tsk stött kardemumma
1 1/2 dl strösocker
2 dl mjölk

Blanda först mjöl och bakpulver i en skål. Finfördela sedan smöret (gärna rumsvarmt) i mjölet och tillsätt kardemumma, socker och mjölk. Rör snabbt ihop smeten och häll den i en form som du smörat och bröat. Eller så använder du en silikonform, så slipper du ströbrödet. Strö på hackad mandel och pärlsocker och om du vill lite malen kanel. Grädda i 225 garders ugnsvärme på näst nedersta falsen i ugnen, ca 45 minuter. Passa kakan så att den inte bränns på ovansidan.

Jag tycker personligen att den här kakan är godast när den fått stå över natten (eller dagen så klart), så att den blir lite mer kompakt.

Lilla Bs krypin och burkar utan innehåll

Sedan ett par veckor är jag inte längre ensamboende på deltid, utan har en liten "mambo" hemma. Det är min lilla B som flyttat hem efter sommarens arbete i Månstad. Hon bor nu i mitt pysselrum, sedan jag passat på att lägga beslag på hennes rum. Till hennes förfogande ställde jag två garderober, en byrå, en hurts och diverse lådor och nu har hon börjat boa in sig. Igår hade hon inrett den ena garderoben på ett väldans finurligt sätt. En liten mysig pysselhörna med belysning och allt. Se själva på bilderna!

Bild: Lilla B

Bild: Lilla B

Loppisprylar och gammalt pyssel blev så här fint när det fick bo i garderoben. Den vita färgen gör att mysfaktorn inte riktigt syns på bilden, men jag lovar att det är hur fint som helst när man slår upp dörren och tänder lampan. Gå in på hennes nya blogg, Eskilsro om ni vill läsa hur hon gjorde.

Vi hade en riktig pysselkväll igår, då lilla B tillverkade kort och lite andra grejer. Själv hade jag satt upp som mål att klä om fyra tomma konservburkar som stod och skräpade. Jag pimpade också några anteckningsblock som jag tänker lotta ut snart.

Den söta ryska gumman har jag fått av fina Sofia i Hjo!

Fjärilen är utstansad i min Cuttle bug-maskin

Burkar att lägga pepparkakor i kanske? Tidigt ute...

Pepparkaksmått i miniatyr

Liten peppis-gubbe i plast (suddigt, jag vet)

Har ni några tips på andra burkar man kan göra? Jag får lite idétorka ibland...