Långfredagsfirandet

Igår, långfredag, var vi på den årliga äggstra roliga äggande festen hos kusin Vitamin på den stora ön Hisingen. Hon är en makalös människa som varje år lyckas hitta på så mycket roligt och laga så mycket gott att vi häpnar. Varje år.

Fågelbo av choklad och godisägg.
Gelén sprack lite under transporten...

I år började det med påsktårta, som faktiskt jag hade gjort. Det var en smarrig sak med kladdkaka (gaaanska hård) i botten, mörk chokladmousse, mjölkchokladmousse, mango/persikomousse och överst slutligen ett lager gelé av tropisk juice. Den var inte direkt oätlig utan ganska lätt att svälja ner. Smorde insidan om man säger så. Recept finns om du klickar HÄR.

Vi fortsatte dagen utomhus med varma kläder på. Vinden var isande på Ramberget och vi gick inte hela vägen upp. Diverse lekar genomfördes i två lag: Lag Judas, anfört av stora F och lag Jesus, anfört av ännu större M. Lag Judas vann och min blygsamhet förbjuder mig att berätta vilket lag jag var med i, hihi! Vinnarskalle ligger i familjen.

Roligast var definitivt blindbockleken där man skulle fånga varann med en rockring. Det var galet svårt att beräkna var den andra befann sig. Stora F gjorde en del manövrar som syftade till att lura lilla B att hon var någon annanstans genom att prassla i löven en bit bort...

Under den spännande äggjakten hittades många ägg, och mitt hittades sist av allt av mig. Finurligt gömt och med ett underbart innehåll. Jag fick små morötter av socker och en burk med sparkling powder att ha på tårta, bakelser eller vad man nu vill ska "sparkle". Kusin Vitamin vet precis vad jag behöver!!!

Måste bli fina på morotskaka!

Vi åt mat också, jo då! Fantastiska sillar med chili och lime, en med romsås, en fyra-peppar-sill och en med äpple och pepparrot. Jag gillar inte krämiga siller (utom senapssill) så min favorit det här året blev fyrapepparsillen. Mums!

Till huvudrätt var det en lammstek som nog hade dugit som middag till vem som helst (som gillar kött förstås). Medelhavsgratäng med gremolata och ugnspotatis med rödlöksmarmelad. Vi var inte hungriga när vi gick hem, kan jag säga...

Jag önskar er alla en härlig påskafton. Här i Göteborg har man alltid en påskeld, där man bland annat eldar upp gamla julgranar. Vi får se om den får vara ifred i år. Något år tändes den på av någon lustigkurre redan på eftermiddagen så att den brunnit ut när det blev mörkt.

Och ni som har köpt smällare och raketer! Se till att skjuts av vuxna och då nyktra sådana. Vi har bitter erfarenhet i vår familj, av vad som kan hända när en raket går fel. Det förändrar många människors liv när en olycka sker, så var försiktiga, snälla!

Ikväll ska vi grilla och äta paj med stekta päron och grönmögelost. Gott som tusan tror jag att det blir.

Påskmuffins för kycklingar

I går bjöd jag mina elever på muffins, lite lagom till påsk. Jag är ju klassföreståndare, eller mentor som vi kallar det, för sexton glada pojkar i år ett. De är ett gäng Ganska typiska tonårskillar, dvs. de är alltid hungriga. Mina muffins slank ner under det att vi gick igenom de snart stundande nationella proven i svenska.

Receptet är från Leila Lindholms samlingar och det var nog bland de bästa muffins jag ätit. Saftiga och jämna och fina. Jag pimpade mina med en påskkyckling av marschmallowtyp, eftersom det är påsk.

Påskmuffins

• 
  
• 100 g smör
• 2 st ekologiska ägg
• 1 1/2 dl strösocker
• 1 tsk vaniljsocker
• 2 dl ekologisk mjölk
• Skalet av 1 citron
• 4 dl vetemjöl
• 2 tsk bakpulver
• 1 nypa salt

1. Sätt ugnen på 175 grader varmluft om du vill göra stora muffins, och 200 grader varmluft om du vill göra små muffins.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker poröst.
3. Rör ner smält smör, mjölk och rivet citronskal.
4. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och rör ner i smeten.
5. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt.
6. Fyll med valfri fyllning, se nedan.
7. Grädda muffinsen i mitten av ugnen cirka 10 minuter eller tills de är gyllenbruna och "torra" inuti. (Provstick med en potatissticka, den ska vara helt torr när du dragit ut den.)

Tryck fast en kyckling, höna eller ett ägg mitt på muffinsen innan den har svalnat helt så fastnar den i det lite kletiga mitt uppe på kakan.

Pralinrecept med mera

Jag lovade ju att ni skulle få recept på påskpralinerna som jag lagade i helgen. Nu är det kanske inte så väldigt "påskiga" praliner men jag gillar inte ägglikör något vidare utan det fick bli choklad i olika varianter och så lakritskola då, eftersom det är godast! Håll till godo:

Lakritskola med chokladöverdrag

Sweet melts från Panduro. Bilden är lånad från deras hemsida.

Cirka 20 stycken

3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl sirap
2 msk krossad turkisk peppar (godis) eller 2 msk lakritspulver av önskad sort (finns på t.ex. Panduro)
1 msk smör
100 g mörk choklad
strössel eller flingsalt

Koka upp grädde, socker och sirap i en tjockbottnad kastrull. Vispa i lakritskrosset och koka tills smeten håller 125 grader, eller gör kulprovet. Det tar cirka 45 - 60 minuter beroende på kastrullen. Rör i smöret.

Under tiden kolan kokar, klär du en liten form, ca 15X15 cm med bakplåtspapper. Häll den färdiga smeten i formen och ställ kallt att stelna. Smält under tiden chokladen i vattenbad ( se upp så att du inte får vatten i chokladen - då blir den grynig!). Skär kolan i lagom stora bitar och doppa dem i den smälta chokladen. Lägg bitarna på bakplåtspapper och strö över flingsalt eller strössel innan chokladen stelnat. Slå in bitarna i cellofan var för sig, så att de inte klibbar ihop. Har du ingen cellofan så ät upp kolorna bums! Eller ge bort dem!

Den här gången gjorde jag dubbel sats och doppade kolorna på olika vis. Några i mörk tempererad choklad med dekoration av rosa flingsalt eller med citrongodisar på. Några i grön sweet melts från Panduro (hemska tycker lilla B). Några rullade jag helt enkelt i lakritspulver från COOP.


Vit tryffel med citron och vanilj

 1 citron, (gärna ekologisk), rivet skal

1 dl vispgrädde

1 tsk honung

0,5 vaniljstång

200 g vit choklad

Till garnering

200 g vit choklad 

Skrapa ut fröna ur vaniljstången. Koka upp dem tillsammans med citronskal, grädde och honung. Låt dra ca 15 min. Finhacka chokladen och lägg den i en skål. Koka upp grädden igen. Sila den över chokladen. Rör tryffelsmeten slät. Låt stelna i kylen ca 1 timme. Rulla kulor av tryffeln och ställ kallt.

Grovhacka chokladen till garnering. Smält den försiktigt i vattenbad, låt svalna något. Doppa tryfflarna i chokladen och lägg dem på galler med bakplåtspapper under. Låt chokladen stelna.

Recept från AlltOmMat

Jag doppade mina i turkos candy melts men de blev ganska fula, mest för att jag inte är så bra på detta. Jag måste öva säger lilla B...

Hallontryffel med rosa puder

Finhacka 225 g mörk choklad av hög kvalitet och lägg hacket i en stor skål. Koka upp 1 1/2 dl vispgrädde med tolv fina hallon (frysta eller färska) och häll den över chokladen utan att röra om. Låt stå i tre minuter innan du strör över 25 g riktigt smör. Rör ihop till en slät smet som ställs i kylen när den svalnat. Rör i smeten var 15e minut tills tryffeln börjar stelna. Ta ut skålen och rulla smeten till ca 25 kulor när den är "rullningsbar". Rulla kulorna i kakao eller som på bilden i hallonsocker från Strössel och annat. Supergott vuxengodis till en kopp riktigt bra kaffe.

Hallonsockret köpte jag i någon nätbutik, jag har faktiskt glömt vilken.

Kardemummatryffel

Gör precis som i receptet ovan, men byt ut hallonen mot en tsk stött kardemumma. Rulla tryfflarna i kakao.

I dag ska jag bjuda mina kollegor på blandade godisar till kaffet. Jag hoppas att de blir glada över mitt tilltag!!!

Påsk och äggande godis

Påsken närmar sig. Det är min favorithögtid på flera sätt. Dels finns det ett hopp om ljusare tider och annalkande värme, dels är det så vackra färger på pynt och mat. Grönt, gult, vitt och syrenlila. Jag går igång på detta och gläds åt påsken, även då vi inte alltid gör något spännande, utan mest är hemma. I år blir det dock långfredagsäggande hos kusin Vitamin, påskaftonsgrillande med stora F och ännu större M som kommer på besök och slutligen kalas för lilla B som kliver ur tonåren på annandag påsk.

Den här helgen har jag tillbringat i hos J delvis. Han är i färd med att packa och fixa i sitt hus. Han ska nämligen flytta. Vart? Ja, gissa det ni!

Resterande tid har jag rumsterat i mitt kök och tillverkat allehanda påskgodis. Vit chokladtryffel med citron och vanilj, lakritskola med olika överdrag och smakförhöjare, hallontryffel, kardemummatryffel... Imorgon ska jag baka påskkex med text på, foton och recept kommer. Ikväll bloggar jag från min I-pad och det är så knyckigt att lägga upp bilder från den. Men håll ut! Recept och bilder kommer.

Jag ger bort påskburkar i år, inga ägg. Återvinning av konservburkar och sedan egentillverkade praliner istället för skumägg som ändå är på tok för söta. Bilder på dessa kommer också. Har ni börjat påskfixa än? Sillinläggningar? Hönor av äggkartonger? Berätta!

Bakspaning

Nej, om ni av rubriken tror att jag varit ute och spanat in snygga rumpor så har ni fel! Det brukar J göra men själv jag är helt oskyldig på den punkten. Min bakspaning riktar sig mot programmet Hela England bakar, som jag med så många andra tittar på varje torsdag. Bagarna är av skiftande kvalitet och jag känner mig rätt nöjd med att Ben åkte ut i dag, även om han grät lite i slutet. Nä, ut med honom tyckte både jag och lilla B.

Bild: www.tv4.se

Det är ganska fascinerande att se hur olika kultur vi har när det gäller kakor. Visst finns det kakor som numera bakas oavsett om man bor i Frankrike, England eller Sverige. Macarons är en sån modekaka. Den är vansinnigt vacker och vansinnigt söt. För söt för min smak. Jag har hittills inte smakat en macaron som är ens hälften så god som den är vacker. Muffins är en annan kaka som äts över hela Europa.

Modekakor kommer och går;de må heta brownies, macarons eller cake pops. Men våra svenska småkakor går inte av för hackor, eller vad säger ni? När jag tittar på Hela England bakar så slås jag av just det att varje land har sin kakkultur och att det knappast skulle gå att baka samma slags kakor i ett program som hette Hela Tyskland bakar. Eller Hela Polen bakar. Och så vidare.

Kakor är en kulturskatt som vi ska vara rädda om, och kanske särskilt då våra svenska småkakor. Nu förstår jag att det säkert finns någon som kan mycket mer om småkakor än jag och muttrar att vi minsann har snott våra recept av nån annan en gång för länge sen (ungefär som med kåldolmarna). Fast nu tycker jag nog att vi kan kalla drömmar, korintkakor, schackrutor, syltsnitt och chokladbröd för svenska småkakor. Håller ni inte med mig?

När jag var barn hade min underbara bakande mormor ofta kakkalas och då vankades det många sorter. Syltsnitt, halvmånar, vaniljbullar, chokladbröd, kolakakor, kokoskakor och drömmar. Ja, och så tårtan då. Gräddtårtan med jordgubbar och sylt och vaniljkräm i mitten. Just halvmånarna hoppade jag gärna över men de andra gick ner med en halv flaska Pommac eller Hallonsoda. För en hel dricka fick man inte; nä det var bara att dela med kusin Anders.

Kanske att jag borde flytta till nåt varmt land, nära en svenskkoloni och börja baka småkakor och sälja? En påse blandade kakor till en hemlängtande svensk. Ja, som längtar efter kakorna men inte vädret. Fast det vore nog varmt att stå i 37 graders värme och baka korintkakor förstås. Men drömma kan man ju...

Min kära vän Pernilla har just fått hit sin käre vän Martin (och min vän) från Uganda, och framöver har jag tänkt bjuda honom på ett svenskt kak-kalas. Det räcker inte med SFI - nä, småkakor är en del av vårt svenska kulturarv bland mycket annat. Jag undrar just vilken kaka som blir hans favorit? Jag får lov att återkomma med en rapport, ja kanske ett bildreportage rent av...

Nåväl, om jag hade varit med i Hela Sverige bakar skulle jag ha bakat Faster Dodos sega kokoskakor eller möjligen min lavendeldrömmar. De går inte av för hackor. Vilken småkaka är er favorit???

Grillängtan och vårkyla

När jag kom hem från jobbet i dag, frös jag så mycket att jag var tvungen att tina upp den gamla kroppen i ett skumbad. Jag är inte upprörd över att våren dröjer, som de flesta andra på Facebook är. Jag vet att varje år är mars precis så här isande kall och snön faller med ojämna mellanrum ända in i april. Vi när en längtan till vårvärmen, och så fort solen tittar fram förväntar vi oss att vi ska kunna kasta strumpor och skor, som det heter i den gamla visan om blåsippan.

Det ska komma mer snö i veckan, så jag passade på att röja i min lilla trädgård i går, med hjälp av J och lilla B. Vi klippte ner torra kvistar och sopade ihop löv och annat skräp. En liten hög med konfetti i silver och guld blev det också, och lilla B konstaterade själv att det där med att skaka nyårsduken i trädgården kanske inte var en av hennes allra brightaste idéer...

Skönt att få undan skräpet så att växter och annat kan sätta fart när värmen kommer. Ännu är det endast några förskrämda lökväxter som sticker upp någon centimeter ovan jord. Snödropparna lyser med sin frånvaro liksom krokus. Kanske gömmer de sig ett tag till, och jag klandrar dem inte. Men snart, snart är värmen här igen och då blir det fint att ha min lilla täppa att påta i. Nu när det är den enda täppan jag har kvar. Planteringsbordet som ni ser på bilden ska snart fyllas med små krukor med fröer och jord. De får växa till sig inne i väntan på våren.-

Grill och rök borstades av och jag fick en liten längtan efter grillade kycklingspett och jordnötssås. Eller grönsaksspett med mangosalsa. Rostad färskpotatis med vinägrette. Ja, ni vet allt det där goda som man smäller i sig under grillsäsongen. Denna säsong börjar nånstans vid påsk hos oss och så även i år om planen håller. Fram till dess grillar jag i ugnen.

Ikväll blev det dock inget grillat utan stekta köttfärsbiffar till middag, smaksatta med senap, lök och paprika. Dessa åt vi med ugnsbakade rotfrukter och en sås av gräddfil, lite lätt-creme-fraiche och grovkornig senap. En gnutta strösocker och svartpeppar för balansen i smaken. Gott och rustikt tycker jag. Vad åt ni till måndagsmiddag?

Lakrits som mättade

Igår var jag och J på Göteborgs lakrits & chokladfestival. Den hölls på Elite Park Avenue Hotel i Göteborg och det var inte få utställare som hade samlats för att marknadsföra sina godsaker. Jag, som är en hängiven lakritsätare, bestämde mig för att överraska J med en biljett till detta mumsiga evenemang. Han är, om möjligt, en ännu större lakritsätare än jag. Han gillar saltlakrits och jag gillar sötlakrits.

Vanligen tycker jag att denna typ av mässor/festivaler är ganska snåla med smakprover men det kan man inte säga om lakritsfestivalen. Jag har sällan ätit så mycket lakrits helt gratis. De flesta utställarna var mycket generösa med smakprov och med att berätta om sina produkter. Genom att fylla i sin inträdesbiljett och svara på en fråga kunde man också vara med och tävla om sin vikt i lakrits... Jag vet verkligen inte om det var en jättebra idé att vi gjorde det, både jag och J? Jag menar - jag har ju vunnit godis förut och det var INTE bra för varken figuren eller tänderna.

Vi valde att delta i en lakritsprovning hos isländska Nammi, som också säljer det godaste godiset jag någonsin smakat från Djupur. Lakrits överdragen med choklad och det är i mitt tycke en kombination av de två godaste smakerna i världen. Vem kan motstå en lakritsbit som heter Djupur svartar? En jättekola med den godaste choklad runtomkring. Jag köpte dock inget isländskt den här gången utan satsade på sådant som är svårt att få tag på annars.

Bild: http://www.choconord.se

Från Choconord bar jag hem två finfina chokladkakor med frukt och nötter. De var en fröjd för ögat och, måste jag erkänna, även för gommen. Jag kunde bara inte motstå att smaka på den ena i dag och det var mycket fin 65-procentig choklad som passade utmärkt till kaffet. Jag tycker att förpackningen är en del av produkten, men så är jag ju estetnörd också...

Ett företag som jag också synade lite närmare var Femtorp och deras choklad för egen pralintillverkning. Jag köpte ett helt kilo fin choklad för att använda som överdrag till mina lakritskolor. Chokladen låg fint förpackad och såg ut som en guldtacka. Jag är enormt nöjd med mina inköp och nu väntar jag bara på att vinna min egen vikt (hrm) i lakrits. Det blir mycket, det!

J köpte rålakrits och dessutom lammkorv och ost - hur nu de hade letat sig in på denna festival??? Ja, jag har ingen aning. För mig var det mest lakritsen som lockade.

Lakrits och choklad!

Nu är jag på väg till Elite park hotel för att provsmaka lakrits och choklad. Det är mässa, festival eller vad det nu kallas när godisnördar träffas för att njuta av livets goda. Rapport kommer!

Fredagscolan

Varje fredag brukar jag unna mig en burk coca cola till arbetslagsmötet på eftermiddagen. Jag älskar coca cola och skulle lätt kunna dricka en liter eller mer varje dag. Det gjorde jag när jag väntade lilla B och gick upp en förfärlig massa kilon av det. Inte bra. Sånt måste tränas bort, vilket osökt får mig att tänka på kvällens aktivitet...

Eftersom jag ska köra 55 minuters spinning efter jobbet i dag, kommer jag hem först runt kvart i sju. Då är det enkel middag som gäller på så sätt att det får vara lättlagat och snabbt. Ikväll tänker jag bjuda familjen på kalkonfilé som jag fick till ett bra pris för ett tag sedan. Hos Ingelstad kalkon hittade jag ett recept som ser gott ut. Har ni inte provat att laga mat med coca cola förut, så gör det om ni inte har sockerförbud eller är diabetiker. Det söta står sig fint mot det salta i sojan. Jag gillar!

Bild: www.ingelstadkalkon.se

Kalkonfilé med coca colasås

800 g kalkonfilé

1 msk smör

1tsk salt

½ tsk svartpeppar

1 gul lök

1 morot

2 msk tomatpuré

3 dl coca-cola

2 dl vatten

1 msk kycklingfond

2 msk kinesisk soja

1 tsk finhackad chili

1 tsk finriven färsk ingefära

1 msk maizenamjöl

salt och peppar

Krydda filéerna med salt och peppar. Bryn dem runt om i en stekpanna, tag upp filéerna från stekpannan. Skala lök och morot och dela dem i bitar. Lägg dem i stekpannan tillsammans med tomatpurè och låt allt fräsa ett par minuter. Häll i coca-cola, vatten, fond, soja, chili och ingefära. Lägg i filéerna och låt allt puttra i 20 minuter. Låt filéerna vila under folie medan skyn silas och reds av med maizena utrört i lite vatten, smaka av med salt och peppar. Skiva upp filéerna, servera med ugnsrostade rotfrukter och såsen.

Källa: http://www.ingelstakalkon.se/?p=1756

Att ge och ta

Det är märkligt med människor. Vissa ger mer än de tar och med andra är det precis tvärtom. En del människor är som svarta hål. De bara suger kraft ur en och det tar aldrig slut. De som klagar på precis allt hela tiden och aldrig kan se ett glas som halvfullt, bara halvtomt. Jag kan känna mig helt dränerad av att umgås med människor som slukar min energi och inte ger något tillbaka. Efter ett sådant möte är jag helt tom och känner mig som om en bil som kör på endast bensinångorna.

Människor som ger är däremot mina energi-boostare! Ni vet, sådana människor som man blir glad av att träffa och efter ett sådant möte går man med lätta steg vidare, uppfylld av hopp och ny ork. Jag tror att ni vet precis vad jag menar.

I mitt liv finns det sådana människor. Jag är så tacksam för det. Mina vänner som alltid stöttar, peppar och fångar upp mig om jag faller. De menar vad de säger när de säger att jag kan "ringa dem när som helst på dygnet". Bara vetskapen om att det verkligen är så, gör att jag kan vänta med att ringa först när det ljusnar. Både det fysiska ljuset och det som ibland slocknar lite inombords.

Vänner är viktiga men också de människor som är bekanta och som man hejar på, men sällan pratar djupa saker med. Min granne t.ex. En skön kvinna i medelåldern som jag träffade på väg till jobbet i morse. Hela hon lyser av energi, oavsett om hon är jätteglad eller mindre glad. Vi byter några ord (den här morgonen om kvinnors rättigheter) och går vidare, stärkta av varandras pepp. Jag ser på henne att också hon får ut något viktigt av våra korta möten. Hennes "ha en bra dag" värmer hela vägen till jobbet och längre än så.

Och bamba-tanten (som är en man), som alltid ler och säger "Välkommen fröken" i skolans matsal (bamba = skolmatsal på göteborgska). Som alltid plockar fram kycklingkorv till mig, när det är fläskkött i den vanliga.

Och alla ni fina bloggvänner som hälsar på mig här, som lämnar en kommentar ibland och ger mig ny ork att fortsätta blogga, även när tiden är snålt tilltagen. Jag har bara träffat en av er IRL (härliga Malin), men det gör inte så mycket. Ni betyder så mycket. Bloggvänskapen är kravlös och det är ingen som blir sur över att man inte kommenterar tillräckligt ofta eller att man glömmer dennes födelsedag. Ni ger mig så mycket och jag begrundar det ofta i mitt hjärta. 
Tacksamt! 

Biskvier som inte går att säga nej till!

I fredags bjöd jag arbetskamraterna på chokladbiskvier, som lilla B hade bakat. Det var ganska små kakor, eftersom man lätt blir lite övermätt på en jättebiskvi. Receptet kom från Leila Lindholm och ni får det här nedan. Det som var alldeles speciellt med dessa biskvier var att smörkrämen inte var så kompakt som den lätt annars blir. Smöret vispas med en marängkräm och resultatet blir en lätt och luftig kaka. Galet gott!

Kakorna var helt oemotståndliga, vilket inte alla arbetskamrater var glada över, hihi! Det är svårt att tacka nej till en sådan kaka...

Bild: Lilla B

Biskvibottnar
250 g mandelmassa
1.5 dl strösocker
2 ekologiska äggvitor

Smörkräm
1 ekologisk äggvita
1.5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 nypa salt
0.5 citron, saften
250 g smör
125 g mörk kvalitetschoklad 70 %
1 msk kallt espressokaffe

Överdrag
150 g mörk kvalitetschoklad 70 %

Gör så här

Sätt ugnen på 180 grader. Riv mandelmassan och blanda samman ingredienserna till bottnarna. Spritsa ut 20 stycken rundlar på en plåt med bakplåtspapper. Grädda biskvibottnarna tills det är gyllene, cirka 13 minuter.

Blanda äggvita, strösocker, vaniljsocker, salt och citronsaft i en ren rostfri bunke. Rör till sockret har löst upp sig. Vispa till maräng över ett vattenbad (i bunke över kokande vatten) till cirka 65 grader. Tag av bunken från värmen och vispa med elvisp tills marängen blivit helt kall. Klicka ner rumstempererat mjukt smör lite i taget och vispa krämen luftig i cirka 15 minuter.

Smält chokladen och låt den svalna, rör ner den i krämen. Rör ner kallt espressokaffe. Bred krämen på undersidan av biskvierna med en palett eller slickepott. De ska bli toppiga. Låt stelna i kyl eller frys.

Smält choklad till doppning i ett vattenbad. Doppa biskvierna så att smörkrämen täcks i choklad och låt dem stelna på ett bakplåtspapper.

Receptet ger 20 stycken biskvier.

Recept: http://www.recept.nu/leila_lindholm/kaka/agg_och_mejeri/chokladbiskvier/

Mitt hjärta!

Den här fina lilla kärleksförklaringen brukar jag titta på när jag känner mig som en mamma som inte räcker till (ganska ofta). Tydligen räcker det att göra så gott man kan!

Mitt hjärta svämmar över när jag läser detta. Stora F gav mig den i februari, och jag ska rama in den. <3

Play doh och annan lera

När jag var liten älskade jag att leka med trolldeg. Eller troll-lera som andra kanske säger. Mjöl, salt, vatten kramades ihop till en hanterbar lera av vilken jag formade djur, gubbar och gummor, skålar och andra fina saker. Små konstverk som jag sedan torkade och målade och gav bort till tacksamma (åtminstone verkade de tacksamma) släktingar. Mest mamma.

Bild: http://en.wikipedia.org/wiki/Play-Doh

Mina barn gjorde också trolldeg men de föredrog den smidigare och doftande play doh:n som vi köpte i leksaksaffären. Play doh - finns det fortfarande?  Jo, det gör det. De mest avancerade lek-set finns i färgglada kartonger fyllda med lera i olika färger och kakstansar eller andra formar som man kan använda för att göra låtsasbakverk eller prinsess-slott med mera.

Jag måste säga att jag tycker att det är lite synd att barns egen kreativitet inte uppmuntras utan att allt går att köpa "färdigt". Barn behöver inte skära till en figur på fri hand, eller ens klippa ut en pappersfigur, för allt är färdigstansat och klart. Finmotoriken övas inte och det märks tydligt på många barn i dag. Jag har elever på sexton år som knappt klarar att klippa ut en figur utan stort besvär. Det är synd tycker jag.

HÄR kan du hitta recept på både trolldeg och play doh, om du vill göra egen.

Bild från Stor och liten

När jag ser paketet med chocolate popper från Play doh blir jag så sugen på barnbarn... Om nu stora F läser det här så behöver du ju inte ta det som en direkt uppmaning. Det räcker om ett tag. Och lilla B!!! Du är så god och väntar! Tänk på att jag knappt hämtat mig från chocken att du strax är tjugo år!

Jag funderar också på hur många barn som inte kan låta bli att smaka på choklad-degen? Jag skulle själv gärna prova, hihi!

På Tasteline hittade jag ett recept på choklad-lera, i veckan som gick. Jo, det är sant! Riktig choklad-lera! Visst låter det underbart!? För alla oss som tycker att sugar paste visserligen är kul att modellera med, men att det faktiskt inte alls är gott att äta, låter choklad-leran som en dröm.

Jag funderar starkt på vad jag ska göra av min choklad-lera!? Den som jag inte har gjort än men som jag definitivt ska göra. En påsktårta kanske? Mums! Hos underbara och duktiga Amy kan ni hitta det mest inspirerande och ljuvliga recept man kan tänka sig, på en sugar paste-tårta. Jag tror att det får bli en sådan och då byter jag bara ut pasten mot choklad-lera, hihi! Bra va!?

TIPS! Var noga med måtten, särskilt när det gäller glykosen. Det är enklare att lägga till glykos i efterhand än tvärtom. Använd inte blockchoklad till denna lera. Glykos köps antingen på Apoteket eller så kan du hitta det i hyllan bland bakgrejer i din livsmedelsbutik.

Mörk chokladlera

Bild: Linnea Swärd

100 g mörk bakchoklad

50 g glykos

Ska du kavla ut och täcka in en hel tårta med chokladleran bör du dubbla receptet så är du på den säkra sidan.

1. Finhacka choklad och smält försiktigt i en värmetålig skål över vattenbad. Rör om och lyft bort chokladskålen när chokladen har smält.

2. Tillsätt glykosen under omrörning. Fortsätt röra, efter en kort stund stelnar blandningen till och lossnar från kanterna.

3. Plasta in chokladleran och låt ligga i rumstemperatur i någon timme för att stelna ytterligare. Du kan också lägga in den i kylen så går det snabbare.

4. Förvarar du chokladleran i kylen blir den hård, men så fort du börjar knåda den mjuknar den. Du kan sedan trycka eller kavla ut på bakplåtspapper, modellera och skulptera med chokladleran. Blir den för mjuk lägger du in den i kylen en stund.

Förvara färdiga dekorationer inplastade så behåller de sin mjukhet, eller öppet så torkar de ut och blir hårda.

Recept och bild: Linnea Swärd http://www.tasteline.com/Recept/Chokladlera_-_modelleringslera

Mässa med förhinder och matspaning

Helgens mässbesök blev inget annat än en tanke och föresats. J blev förkyld och åkte hem till sig för att inte smitta mig och lilla B. Jag hade ingen lust att trava omkring själv på mässan, så därför finns det tyvärr ingenting att rapportera. Det jag har läst om mässan verkar positivt och boken Fransk bistro som jag tipsade om gick tydligen bra, vilket gläder mig!

Cykling "på riktigt". Bild: F. Gelotte

Söndagens förmiddag spenderade jag på cykel framför en storbildsduk, där Vasaloppet visades. Jodå, nu har man plockat vuxenpoäng (om jag nu behövde det) genom att titta på sitt första Vasalopp. Varför? Hur? Jo, det ska jag berätta. I två timmar satt jag på en spinningcykel och hårdtrampade i mål, samtidigt som skidåkarna stakade livet ur sig för att komma först till kranskullan. Liksom skidåkarna bjöds jag och mina medtränande på blåbärssoppa och bananbitar för att orka hela loppet. Två timmars spinning kräver sin kvinna/man. Jag är fruktansvärt nöjd med att det gick så bra och att jag orkade köra så hårt i hela 120 minuter. Svettig som en gnu var jag efteråt, men som sagt nöjd.

Nu när jag slutat skryta om min bedrift är det dags för matspaningen. En av mina arbetskamrater sa i dag att om förra årets mattrend var att baka surdegsbröd så är årets att laga och äta surkål. När jag undrade var han fått det ifrån sa han att han hade läst det i dagens tidning. Surkål? Jaha, då kanske man skulle laga det då. För att vara trendig menar jag.

29 900 träffar får jag när jag googlar ordet surkål. En av de första träffarna är på Wikipedia som upplyser om att surkål är fermenterad kål som har fått hjälp av mjölksyrebakterier. Detta gör att kålen får högre näringsvärde och längre hållbarhet. Fermentering får mig att tänka på surströmming och jag ryser! Mat som luktar så vill jag inte äta, hur gott det än sägs vara. Min bror åt surströmming i höstas och han sa att det nog var det värsta han hade smakat. Och då är han ändå ingen fegis som bangar för att prova ny mat. Han åt t.ex. en torkad gräshoppa från Extreme food när vi sågs sist. Men fermenterad mat, njaäe...

Jag minns inte om jag har smakat surkål nån gång, men jag tror inte det. Vad säger ni? Är surkål det nya på mathimlen? Kommer polsk och rysk mat att få plats i vår matkultur och putta ner kebab och tacos från vår "svenska" mat-topp? Jag tycker att det vore väldigt roligt om det vore så, för vi har ju bra mycket närmare till såväl Polen som Ryssland än till Mexiko, eller hur?

Vad spanar ni andra på för mattrender? Vilka influenser ser vi framöver? Är det någon ny trend som kommer? Berätta vad ni tror!!!

Prat och mat och språk

Jag tycker om språk och mat. Jag tycker om att prata och jag tycker om att "prata mat". Jag tycker om att läsa matbloggar och inspireras av det andra skriver om mat. En god vän till mig sa en gång: "Jag gillar god mat och att äta den, men jag kan inte prata mat. Jag menar, vad ska man säga om mat? Man äter den och den är god eller inte. Man blir mätt och det är ju det som är meningen."

Alla som bloggar om mat har nog svårt att hålla med. Mat kan vara så mycket mer än bara energi-intag, eller hur? Om mat bara var energi skulle man väl nöja sig med att äta samma rätt dag ut och dag in. Helt enligt kostcirkeln och utan att lägga tid på planering och nytänkande. Äta ur kastrullen och skippa dukning och annat som tar tid.

För ungefär tjugo år sen på en middag träffade jag en tjej som var mycket smal och hade ett mycket uttråkat ansikte. Hon petade i maten så mycket att jag frågade om hon inte tyckte om maten. "Jo då, sa hon, men jag önskar att man kunde ta ett piller istället, så man slapp äta."

Tänk hur olika vi förhåller oss till mat. Några använder maten som ett sätt att kontrollera tillvaron, någon äter på tok för mycket och mår innerst inne dåligt av detta, alltför många människor har ingen mat alls och svälter, barn kan använda mat som maktmedel mot sina föräldrar som oroar sig över att ungen inte vill äta... Mat kan också vara gemenskap, glädje och njutning. 

I dag ska jag gå på mässan Passion för mat, och hoppas på lite smakprov på choklad, lakrits, kanske ett glas vin, lite närodlat m.m. Det är mässans sista dag så man får väl se hur passionerade utställarna orkar vara i dag. Kanske var de ute i Göteborgs nöjesliv (nåja, inte så omfattande kanske) och slarvade igår? 

Jag återkommer med rapport från mässan senare, men nu en liten språkspaning. Som språklärare får jag ofta höra att svenska språket är krångligt och att grammatiken inte är logisk. De som klagar mest är naturligtvis mina elever som drillas i stavning, kommatering, användning av rätt tempus etc. Äldre personer klagar mer på nyordens inverkan på vårt svenska språk. Nya ord och uttryck som "hotar" språket. Hotar? Nja, jag vet inte. 

Nya ord har alltid kommit till svenskan. Uttryck har förändrats. Tänk bara på "hokus pokus" som från början inte alls hette så utan kom från latinets "hoc est corpus". Det betyder "av min lekamen" vill jag minnas och "filioque" betyder "av sonen". Alltihop har med nattvarden att göra och det är klart att de som lyssnade till prästerna inte förstod vad de sa där i kyrkan. Man tog efter så gott man kunde och så blev det "hokus pokus". 

För tillfället spanar jag på uttrycket "dra alla över en kam". Detta uttryck kommer ursprungligen från tyskan då frisören använde samma kam till alla kunder. 1600-tal någonting tror jag. Nu säger i stort sett alla mina elever "dra alla över en kant", och jag har svårt att inte rätta dem. Men, allvarligt talat, vem är jag att rätta dem? Jo, jag kan ju ge dem en lektion i uttryckets historia men sen måste de själva ju få välja vad de säger. Vad de skriver är däremot en annan historia. Skriftspråket måste vara tydligt och klart och korrekt,  det hävdar jag bestämt. Men säg gärna emot mig...