Fem förebilder

Jag tänkte blogga i en liten serie om de fem personer som inspirerat mig mest när det gäller matlagning och bakning. Vilka de är kommer att blir en överraskning, dag för dag. En är okänd för allmänheten men har betytt massor för de som haft förmånen att känna henne. De andra fyra är kända i TV, för sina böcker och för bloggar om mat och bakning. I dag presenterar jag stolt nr 1: Mormor Eva!

Eva föddes i Blekinge år 1907 i en familj som hade det ganska bra ställt. Hon behövde aldrig gå hungrig eller lida nöd. Evas mor dog när Eva bara var tre månader men hon hade en snäll hushållerska som tog hand om henne. Denna kvinna gifte sig med Evas far när lämplig tid passerat, och Eva fick en rysligt snäll styvmor.

Eva gick i hushållsskola och lärde sig att laga mat. Hon fick arbete som kokerska hos en man, en konsul minsann. Så småningom träffade Eva sin Gustav och fick eget hushåll att ta reda på. Eva födde två barn - Mona och IngaBritt (min mamma).

Då Eva och Gustav hade trädgårdsmästeri fanns det mycket råvaror att laga mat av. Gustav odlade allt man kan tänka sig och lite till. Rotfrukter, bär, frukt, bladgrönsaker och baljväxter. Han odlade till och med vindruvor mot en stenmur i början av sjuttiotalet. Potatis och rotfrukter förvarades i jordkällaren och jordgubbssaft i matkällaren. Svamp plockades i skogen liksom bär. Fisk metades i havet. Kaniner och höns föddes upp för kött, päls och ägg. Ett och annat djur tjuvsköts nog också, men det är preskriberat nu. Allt som naturen bjöd på togs till vara.

Mormor var en föregångare när det gällde sopsortering på den tiden alla slängde sopor hej vilt i en salig blandning. Men inte hon. I farstun stod PappersPelle, en ljusblå pedalhink där allt brännbart lades för att senare eldas upp ute på berget bakom huset. Tomma mjölkkartonger och Bregottpaket diskades ur och användes till att frysa in bär och svamp i. Etiketter klistrades på och Eva skrev med sin vackra snirkliga bokstäver "jordgubbar", "kantareller" och vad det nu var i paketen. Allt stoppades i den stora frysboxen på övervåningen.

Eva lagade rejäl husmanskost: rotmos och fläsk, kålsoppa, rårakor med lingon, ärtsoppa och kalops. Varje dag lagade hon efterrätt, om så bara äpplekräm eller persikor med gräddmjölk. När det var fest vankades det kassler med pommes frites eller oxrullader. Ibland blev det slottsstek med pressgurka. Till efterrätt (det var innan man sa "dessert") bjöds vi brylepudding eller glasstårta. Jag och min jämnårige kusin fick sitta på verandan vid ett eget bord när det var storkalas, för vi rymdes inte alla i finrummet med den gröna heltäckningsmattan. Åh, vi älskade att få sitta själva! Jag är säker på att mormor förstod det. Till maten fick vi dela en läsk, champis eller hallonsoda.

Eva var inte rädd för nymodigheter heller. Hon köpte spaghetti och köttfärssås, korta spaghetti från Konsums blåvita sortiment. Köttfärssåsen var från Winner, för hon handlade på Konsum, fattas bara annat. När hon var över åttio år lagade hon en variant av kinamat. Soja i såsen och strimlat fläskkött med paprika och champinjoner.

Naturligtvis bakade Eva kakor. Struvor, klenäter, drömmar, bullar, muffins, mjuka kakor... Hennes kalljästa vaniljbullar gick inte av för hackor. Jag bad en gång om receptet men då sa hon bara: "Phh, toka, tror du att jag har recept!" Nä, där gick jag bet. Varma nybakade bullar, penslade med smör och rullade i strösocker. Kanske är det därför jag älskar vanilj så mycket!?

De enda kakor jag inte gillade var hennes plättbakelser med aprikosmarmelad emellan och glasyr med strössel ovanpå. För söta för min smak, men oändligt vackra i en liten unges ögon! Själv var hon alldeles väldigt söt. Turkosblommiga klänningar med bomullsförkläde ovanpå. Fotriktiga, dyra skor och alltid fina halsband och gärna rosa nagellack.

Jag är övertygad om att mormor är den som inspirerat mig att laga all mat själv. Likt henne har jag mycket svårt att slänga rester. Jag piffar upp dem och i sista hand ger jag det till hundarna. Gammalt bröd blir krutonger, överbliven köttfärssås blir pajfyllning och sur grädde kan bli en ingrediens i kringeldegen.

Det här inlägget är en hyllning till en kvinna som var stark, modig, klok och kärleksfull - åtminstone var det så jag uppfattade henne. Hon var min mormor och jag saknar henne ännu tretton år efter hennes bortgång oändligt mycket. När mormor blev gammal var hon nästan blind. Hennes stora önskan var att hon, när hon kom till himlen skulle få synen tillbaka så att hon kunde meta igen. Så det är så jag tänker på mormor nu. En rysligt söt liten gumma som sitter på ett moln och dinglar med sina snygga ben och metar allt vad hon orkar. Mormor - jag älskar dig!