Vänner och lax i dill

Det finns människor som alltid tillhört samma gäng, kanske ända sedan ungdomen. Det kan vara ett gäng från skoltiden eller ett kompisgäng från samma bostadsområde. Eller så är det från någon idrottsförening man lärt känna varandra och fortsatt att hålla ihop och träffas på fritiden. Andra, som jag, har flyttat från sin födelsestad och skapat ett eller flera nya gäng på den nya bostadsorten.

Pernilla och Carina - vänner till mig och varandra

Jag har inget stort kompisgäng där alla mer eller mindre känner varandra. Om jag funderade på att gifta mig (vilket jag INTE gör, men OM) skulle jag inte veta vem som skulle dra ihop en möhippa. Den personen skulle inte heller veta vilka hon skulle ringa eftersom mina vänner är så spridda. Det betyder att stora fester inte blir så lyckade hos mig eftersom gästerna inte känner varandra alls. Samtidigt är det en gåva att ha flera olika kompisar som fyller olika behov i ens liv.

Goda vänner

I mitt liv finns det många vänner som betyder mycket för mig. Jag har vänner från förr och nyare vänner. Ingen mer betydelsefull än någon annan utan alla bra på olika sätt. Det är det som är så härligt! Det är tillåtet att ha många vänner och man behöver inte ranka dem eller göra en tio-i-topplista. Jag vet att jag betyder olika för mina olika vänner. Vissa träffar jag sällan, ringer sällan och så. Andra "träffar" jag via bloggen eller Facebook varje dag. Bloggvännerna är min nyaste vängrupp och jag uppskattar er mycket!!!

En av mina mest osannolika vängrupperingar är den som från början var min mammas. I den ingår förutom mamma, fyra härliga och fantastiska personer mellan 40 och 80 år. Den gemensamma nämnaren är att samtliga har en relation till Nordiska folkhögskolan i Kungälv, utanför Göteborg. De har lärt känna varandra på "äldre dar" men banden är starka. Jag har halkat in i gänget på ett bananskal och trivs utmärkt med dem. Jag är inte alltid med när de träffas men ibland gästspelar jag vid ett möte och då har vi hur roligt som helst. Mamma och jag umgås då som vänner, mer än mor och dotter.

När vi i "kungälvsgänget" ses vankas det alltid god mat och tillhörande drycker. När vi var i Åhus förra året serverades en makalöst god fiskrätt av Bettan. Därför väljer jag att ge er receptet och kalla det för

Bettans fisk

 Det är väl inget recept som får er att ropa: Oj, vad nytt och spännande! Men jag lovar att ni kommer att gilla det.







Om det är proportionerna som är de rätta vet jag inte, men det är en av de godaste laxrätter jag har smakat.

Jag serverade ett gott, svalt, vitt vin till, minns tyvärr inte vilket. Pressad potatis känns som det godaste tillbehöret tillsammans med sockerärtor.




Dagens fråga till mina läsare blir: hur har ni det med era vänner? Några få nära eller många bekanta? Eller både och?