Det här vackra dubbelsidiga omslagspapperet köpte jag i en liten butik i min hemstad, Karlskrona, i december. Jag älskar ju vackra papper och de får gärna vara just dubbelsidiga.
När jag pysslar med scrapbooking använder jag oftast dubbelsidiga papper, då det är så snyggt att dela papperet och matcha bak- och framsida i en lay out, både i album och när man gör kort.
Änglar är väl inte ett av mina favoritmotiv, men de här påminner mig lite om min mormor eller rättare sagt om bilder på henne när hon var ung. Lite bruntonade foton, dolsk blick och en tjusig håruppsättning. Fotografier var ju inte så väldigt vanliga, så när någon fotograferade ställde motivet upp sig och såg allt annat än naturlig ut. Därför är de bilderna så annorlunda mot de jag själv har i mina gamla fotoalbum. För att inte tala om de digitala som nu läggs in i datorn för att visas som bildspel...
Något som var vanligt när min mamma var liten var att konstnärer gick runt och erbjöd sig att måla av familjen, alltså göra tavlor av dem. Detta hände en gång när mamma var så där tolv - tretton år. Konstnären kom, gjorde en skiss och gick sedan hem och färdigställde tavlorna. När han sedan levererade dem hade han blandat ihop ögonfärgen på mamma och hennes syster. Min svarthåriga och brunögda mamma hade målats blåögd vilket såg ganska märkligt ut. Trots det är tavlan av henne i gul klänning och sammetshy något av det finaste jag vet. När jag var barn tyckte jag att hon såg ut som en prinsessa, och önskade alltid att jag blivit lika vacker som hon.
Hej!
SvaraRaderaDet finns färglagda svartvita fotografier av min mamma och min morbror. Morbror som var en liten vildbasare hade slagit ut en framtand (ngt som ett par av mina söner också gjorde som små), Konstnären tyckte nog att gluggen störde för han målade dit en tand.
På tal om tand, hur går det med Goliat?
Kram, S
Hej sötis! Morbror Alf antar jag att du menar. Honom minns jag. Kan tänka mig att han var vild . Hade glimten i ögat även som vuxen vill jag minnas...
SvaraRaderaJo, han knatar på den lille hunden. På tisdag smäller det. Hoppas bara att han klarar narkosen... Trubbnosarna är väldigt känsliga. Kram!
Japp, Alf min morbror och glimten är kvar.
SvaraRaderaJag känner med lille vovven. Var hos tandläkaren igår, inget skoj. Inga hål men lite tandsten. När tandläkaren tog bort tandstenen så gjorde jag som jag brukar - sprattla med fötterna och hålla andan. Hon trodde jag skulle behöva bedövning, vikarie. Min vanliga tandläkare vet om mina "exter" och den gamle, gamle körde med distraktion, bla, bla, bla... Han pratade och frågade om allt mellan himmel och jord. Igår var det även en okänd tandsköterska - sorgligt, gillade den andra hoppas att det var tillfälligt men jag är rädd för att hon nog gått i pension.
Nog om detta, jag ska hålla tummarna för vovven , narkosen och tanden.
Ha en skön kväll! Sanna