När jag var barn räknade jag ner till julafton med hjälp av adventskalendern. Eller snarare i plural: kalendrarna. För jag hade alltid jättemånga. En fick jag alltid av mamma, med glitter, det var självklart. En fick jag av ICA-handlaren, en av den lokala lilla butiken, en av glassbilen osv.
I år har jag två - en som jag fick av mamma (med glitter) och en som jag köpt själv i Örebro. Den är nog en av de finaste jag någonsin har haft. Den ser precis så där mysig ut som julen borde vara, men inte alltid är.
Dagens lucka |
Så underbart bra tänkt.
SvaraRaderaPuss och Kram, S
Tack snälla du! Tusen kramar tillbaka!
SvaraRaderaHej . Tack för kommentaren på min blogg. Hoppas du hittar någon som du kan byta kakor med, annars får jag väl skicka några. Nu har jag kikat in i dín fina blogg. Ha en bra vecka. Kram Mimmi
SvaraRaderaVad fint du skriver Erika! Och jag känner igen mig i det där från när jag var mindre, jag äääälskade mina julkalendrar!!!! :) Fint och ädelt av dig att skänka pengar till de som bättre behöver dem, du har ett gott hjärta!!!!
SvaraRaderaStöööörsta kraaaaaaaaaaamen aka
Hej Mimmi! Du är snäll! Jag får kanske byta med min dotter - hon kommer hem till jul! (Hurra!)
SvaraRaderaAka - tack! Visst är det barnsligt med kalender när man är så gammal som jag men jag älskar dem i alla fall! Kramar!