Varma eller kalla tomater...

När jag var lite berättade min faster Doris en historia från sin egen barndom. Hon var barnhemsbarn de första åren i sitt liv, och hade det just inte så roligt. I något sammanhang var hon på promenad i Göteborg, och besökte en marknad där frukt och grönsaker såldes. Jag minns inte vem hon var ute med, men det var väl i alla fall någon som tog hand om henne just då.

Lilla Doris tittade längtansfullt på tomaterna som låg röda och frestande i sina lådor. Hon hade aldrig smakat tomat, men ville så gärna. Hon tjatade om att få en och till slut gick hennes sällskap med på att köpa en åt henne. Dock under strikt förmaning om att hon minsann måste äta upp denna dyra fina frukt! JO det skulle hon visst, bara hon fick en härligt röd tomat.

Doris fick sin tomat och satte genast tänderna i det röda. Hu, så surt och hemskt det smakade! Inte alls så som hon hade tänkt sig. Men hon bet ihop, tuggade snällt och svalde alltihop, trots sina äckelkänslor.

Jag gillade den berättelsen eftersom jag tyckte likadant om tomater. Sura och bedrövliga och jag förstod inte hur folk kunde äta dem med sådant välbehag!? Min morfar odlade i stor skala hemma på gården och min mamma var alldeles förtjust över dessa "söta" tomater som hon sa. Själv bestämde jag mig för att jag hade tur som slapp äta tomater och som inte bodde på barnhem!

Jag tycker fortfarande att färska tomater smakar rätt illa. Det är det enda jag egentligen petar bort i en sallad. Däremot tycker jag att varma tomater är mycket gott. Antingen i en gryta eller gratinerade på olika vis.

Det absolut enklaste är att lägga cocktailtomater i en ugnsfast form med olivolja i botten. Sedan sprinklar man lite god balsamicovinäger äver dem, lite flingsalt och några tag med svartpepparkvarnen. Efter ca 20 minuter i 200 graders ugnsvärme puttrar de alldeles förtjusande och det sura har blivit sött och gott. Jag äter dem som tillbehör till fågel eller annat kött. Givetvis funkar de bra även till vegetariska alternativ som quorn och liknande. Eller som på bilden här - till pasta! Mums!