torsdag 19 april 2018

Un poco - en upplevelse

April har passerat sin mitt och våren är här, om än fortfarande ganska kylslagen. Vintern har varit snöfattig här i södra Sverige men ack så kall och slitsam. Människor är liksom genomfrusna in i märgen och upptinandet går långsamt. Längtan efter solen och värmen som går in "på riktigt" är så stor att längtet nästan inte ryms i våra hjärtan.

Mars månad var en månad då jag var mer borta än hemma kändes det som. Restaurangbesöken var många och jag bodde på hotell i Stockholm en helg. En annan helg bodde jag hos mamma, vilket är lika bra som vilket hotell som helst. Bättre.

Helgen i Stockholm skulle vi ha spenderat med vänner från Ystad, de eminenta Mårtenssons med bloggen Mårtenssons kök. Tyvärr fick de förhinder, men vi åkte ändå. Saknaden var stor men vi hade ändå några bra stunder i hufvudstaden. Jag vill gärna tipsa om en restaurang som vi besökte för första gången, men inte sista.

Un Poco ligger på Karlavägen 28 i Stockholm, och har italiensk inriktning. Jag hade hört talas om deras berömda tryffelmakaroner och bestämde mig för att pröva dem. Denna rätt fanns som ett av inslagen på restaurangens avsmakningsmenyer, så en sådan fick det bli. Min sambo, J, beställde en likadan meny. Det fick bli den lilla, och tur var väl det för vi åt oss proppmätta.

Från första stund blev vi oerhört väl mottagna av personalen. Menyn presenterades och dryck föreslogs. Vi var förväntansfulla, vilket alltid kan orsaka besvikelse när det gäller uppfyllelsen. Men vi behövde inte vara oroliga. In kom rätt efter rätt, och aldrig har det väl känts så rätt! Små konstverk av mat bars in, med en muntlig presentation som höjde förväntningarna. Tonfisk som sotats varsamt serverades med yuzu, jalpeno och tryffelvinägrett. Burrata som smekte våra gommar till stor lycka med sina sockerstekta tomater till. Tryffelrisotto med sparris och en gammal parmesan som lyfte oss till Nirvana, snudd på. Så de stuvade makaronerna som var al dente intill perfektion.

Ravioli mezzaluna med ricotta, brynt salviasmör och mandel
Det absolut godaste på hela menyn var dock en ricottafylld ravioli mezzaluna med brynt salviasmör och en krossad mandelkaka ovanpå. Alltså, det var en religiös upplevelse - jag lovar!

Jag orkar inte beskriva allt annat vi åt, men efter all mat petade jag ner en kula mycket syrlig citronsorbet, lite Limoncello för matsmältningens skull (bland annat) medan sambon intog kaffe och Grappa. Vinet var perfekt till maten, brödet färskt och nybakat, smöret nyvispat...

Jag fattar inte att man kan äta så bra mat till så bra pris!!! Vi vacklade därifrån så nöjda att vi mest småflinade hela vägen till hotellet, under suckar och stönanden då vi anropade herren en och annan gång, fast vi normalt sett inte är så religiösa av oss. (Typ: herreguuuud så gott!)

Beställ bord på Un Poco om ni är i Stockholm. Annars missar ni något på riktigt.

Och Mårtenssons - nästa gång åker vi dit med er! <3 <3 <3

P.S. Vi var på Eataly ett par gånger också, men det får bli ett annat inlägg... D.S.

onsdag 28 februari 2018

Iskallt efter vår i London

Det blåser kallt ute. Kvällstidningsrubrikerna slåss om bästa formuleringen av hur svinigt kallt det är. Chock-kylan, iskylan och allt vad de hittar på. Men visst kom det lite som en chock, efter en relativt mild vinter!

Förrförra veckan var jag i London med en mycket god vän, och där i parken nära hotellet blommade krokusar!Vi satt på uteservering i Soho och drack kaffe och öl i elva plusgrader. Med jackorna uppknäppta. Men tji fick vi! Den våren kom och vände på klacken!

God mat åt vi förstås i London, och goda drycker likaså. Ett hett tips är att besöka Prosecco house på Themsens södra sida, nära Towern. Adressen är 1 Crown Square och var lite knepigt att hitta med hjälp av Google maps. Men men.. vi gav oss inte så lätt, och till sist var vi där.

Engelsk humor
Många goda drycker fanns att välja på och jag och Liverpoolaren smakade varsin sort. Goda båda två men väldigt olika till sin karaktär. Väl värt ett besök men - dra inte i det röda snöret till vänster om toa-stolen. Då går larmet, hihi!

Vi var även på Harry Potter World en bit från Watford. För den inbitne HP-film-älskaren var detta ett magi-Mecka som inte gick av för hackor. Även vanliga mugglare får ut en del av ett besök där, så misströsta ej om ni har barn som är fanatiska men era egna känslor för trolleri är ljumma. Ni kommer att glädjas åt era barns ögon, som likt våra, kommer att tindra! Trollstavar och andra bra-att-ha-grejer kan inköpas för ganska mycket pengar, men vi prövade även Honey-beer och varsin burgare. Burgaren vann den matchen, men kul att provsmaka denna sliskiga och söta dryck!
Här blir man serverad oavsett storlek, hihi!
Trots att vi bara var i London i drygt två och en halv dag, hann vi med massor utan att stressa. Hemligheten är nog att resa med nån som vill ungefär samma sak som du själv. Vi hade jättekul och åt på Jamie Olivers restaurang i Covent Garden, lite fish and chips på en pub, kanske några pints öl och glas bubbel här och var och som tidigare nämnt riktigt bra kaffe serverat av en svensk servitris.

Väl hemma mötte griskylan och nu sitter jag här och bloggar med kalla fingrar. Hur jag än gör blir jag inte varm. Det får bli en kopp ört-te innan sängdags och sedan varmt täcke och en värmedyna. Det är fullmåne så sömnen blir väl därefter... Aaaoooooooooo!

lördag 20 januari 2018

Rökt ankbröst på äpplesallad med kanel

Igår hade jag lilla B på besök. Vi hade fin kvalitetstid tillsammans och började med kaffe och semla.

Sedan lagade jag en förrätt som jag tänkte dela med mig av. Ankbröst, rökt och inköpt på Urban deli i Stockholm. Äpplesallad kryddad med kanel och lite annat mums. Enkelt och otroligt gott!

Klicka HÄR så hittar du receptet. Ät, njut och ha en fin lördag!



fredag 12 januari 2018

Fredagskakor utan ugn

Så har då jag, sent omsider, prövat att göra raw-bollar som ska vara lite nyttigare godis än bollar med choklad, smör och annat som gör en människa lycklig. Åtminstone för stunden.

För en tid sedan trillade det in en bok genom mitt brevinkast, utan att jag riktigt vet varifrån den kom. Troligen har jag vunnit den i en utlottning, men jag minns inte riktigt var jag tävlat om den i så fall. Nåväl. En trevlig bok som heter "Chokladbollar" och är skriven av Mia Öhrn och med förföriska bilder av Ulrika Pousette.

Bollarna som jag först testade att göra var superenkla och snabblagade. Jag har tidigare smakat raw-bollar och kan inte säga att jag tyckt särskilt mycket om dem. Ibland lite gryniga, beska eller så har de mest smakat dadlar (vilket jag inte är överdrivet förtjust i). Men dessa är goda, lagom söta och, då jag gjorde dem små, alldeles lagom för en munsbit. Och ni vet ju vad man säger: Är de små får man ta två!

Jag valde bort pistaschemandlar och rullade bollarna i kokos istället. Du kan också blanda i lite lakritspulvet i smeten om du är lagd åt det hållet. Variationen är oändlig. Och du - köp dadlar av god kvalitet.

Rawbollar med pistaschmandlar

Ca 20 bollar

175 g goda torkade dadlar
200 g cashewnötter (jag tog saltade)
3 msk kakao
3,5 msk kokosolja
1 tsk vaniljpulver (inte vaniljsocker)

1,5 dl kokos eller hackade nötter att rulla bollarna i

Kärna ur dadlarna och mixa alla ingredienser så att smeten blir ganska slät. Låt gärna stelna lite i kylen så blir bollarna lättare att rulla sedan.

Forma smeten till bollar i den storlek du gillar. Rulla dem i valfri topping och förvara i kylskåp.

Enligt boken håller bollarna i ca tre veckor, men jag skulle bli förvånad om de inte är slut innan dess. Happy Friday på er!

söndag 7 januari 2018

Nytt år igen...

Tiden går och det har blivit 2018. Inte bloggar jag så ofta som förr men död är den i alla fall inte, bloggen. Jag funderar fortfarande även om det går trögt bitvis.

Jag ger inga nyårslöften i år heller. det brukar ändå gå som det går med sådant. Det enda jag smått har lovat är att laga mer libanesisk mat och det ska väl gå att hålla, tycker jag.

Under julhelgen var jag i Karlskrona hos min mamma och resten av min blekingefamilj. Det var fint att träffa så många, inte minst mina kära vänner ända sedan yngre dagar - Susanna och Nina.

Jag hann även med att titta hem till min vän Gunvor, som bor så mysigt i stan. Varje gång jag kommer dit är koppar framdukade och kaffet puttrar så fint i Don Pedro på spisen. Denna gång fick det dock bli te, då min mage är en sorglig historia. Jag tycker inte ens att kaffe är särskilt gott längre. Inte för att te är så gott men det ger hur som helst inte magont.


Hos Gunvor fick jag de sprödaste och finaste mandelmusslor jag ätit i mitt liv. Det är högt betyg för när jag var barn åt vi ofta dessa utsökta musslor hos mormor som var en fena på att baka. Men Gunvors musslor nådde oanade höjder och jag fick ta del av hennes recept, vilket jag nu tänkte dela med mig av. Måttet kkp betyder kaffekopp, för den som undrar. Det är detsamma som 1,5 dl.

Ha en fin vecka, friends!

Gunvors musslor med mandel

250 g smör
1 kkp strösocker (1,5 dl)
4 kkp vetemjöl (6 dl)
50 g mald mandel (med skal)
ev. ett par bittermandlar

Blanda ingredienserna till en smidig deg. Låt gärna vila kallt i kylen en stund innan den bakas ut. 

Tryck ut degen i mandelmussleformar, så tunt du kan. Grädda musslorna i 200 graders ugnsvärme, mitt i ugnen, ca 8 minuter. Passa dem så att de inte blir bruna. de ska vara gyllene men inte bruna i kanterna. När kakorna svalnat något knackar du försiktigt ut dem ur formarna. Låt svalna. 

Njut musslorna som de är eller fyllda med vispad grädde och färska bär. Oslagbart gott!

Tack Gunvor!

fredag 17 november 2017

Adventsfunderingar

Om en vecka är det Black Friday. Detta fenomen har på något sätt gått mig förbi, inte spårlöst, men jag har liksom aldrig förstått meningen med den där dagen. Jag förstår och går med på att nya helger firas i Sverige. Halloween, Eid al fitr osv. Men Black Friday? Kan någon förklara?

Nu är ju Halloween ett kommersiellt jippo, inte utan att jag förstår det. Men här finns ju ändå någon slags idé om att ha fest, klä ut sig, mumsa godis, göra roliga pranks (inte elaka) och mysa till det i mörkret. Bakelser, tårtor och mat är roligt pyssel för den som är kreativ och har humor. Häxfingrar med ketchup, ögon som rullar i någon slags vätska, hjärnor på börd eller vad det nu kan vara.

Men Black Friday... Det verkar vara någon slags köpfest en månad före jul. Butikerna dumpar priser och försöker ge kunderna en känsla av att de fyndat och sparat maaaaassor med pengar. Jag tror inte på det där. Varorna som läggs ut billigt är redan tänkta att säljas billigt. Så pass länge jobbade jag i butiksbranschen att jag känner igen en lockvara när jag ser den. 24:e november är det tydligen dags men jag tror att jag avstår "köpfesten".

Själv är jag inte särskilt sugen på att nätköpa lockprisvaror just nu. Nej, advent är det som lockar mig. Jag är ju på det hela taget mycket mer förtjust i advent än i själva julen, som alltid varit smått ångestladdad med alla krav på att sitta och vara glad, mysig och tacksam. När jag egentligen mest vill sitta hemma med en bok och ta ett glas vin.

Advent är min näst bästa högtid. Då bakar jag, pysslar, hänger upp ljusslingor och gör snuskigt goda pekannötter i kanel-salt-socker. Dricker glögg, träffar goda vänner en kväll på stan och äter nåt gott ihop och konstaterar att ännu ett år snart är till ända.

Vissa år har jag gjort adventskalendrar till nära och kära. Andra år har jag haft en adventskalender här på bloggen. Bloggen som tappade sin fart för snart fyra år sedan och aldrig har hämtat sig. Livet kom av sig då, i vår familj, och för mig har återhämtningen varit lång på så sätt att det jag förknippar med stor sorg kan vara svårt att hitta tillbaka till. Som glädjen med att blogga. Jag gör nya försök då och då men vi får se vart det tar vägen.

Om två veckor är det alltså advent och då får jag nörda loss bland nya recept och pyssel. Vissa klassiker upprepas dock år från år och kan aldrig ersättas. Ett recept som jag tidigare lagt ut två gånger är ovan nämnda pekannötter. De är goda som de är, till glögg, till kaffet eller som dekoration på en kaka eller bakelse.

Jag hittade receptet hos en bloggare som verkar ha lagt ner sin blogg sedan 2016. Nåväl, här är det mycket lättgjorda godiset.

Pekannötter med kanelsocker

2 äggvitor
1/2 matsked vaniljextrakt
1/2 matsked vatten
450 g pekannötskärnor
2,3 dl socker
1 matsked malen kanel
1/2 tesked salt

Sätt ugnen på 120 grader. Lägg ett bakplåtspapper på en bakplåt. Blanda äggvitor, vanilj och vatten i en förslutningsbar påse. Blanda socker, kanel och salt i en likadan påse. Lägg nötkärnorna i påsen med äggviteblandning. Förslut påsen noga och skaka tills nötterna är täckta av smet. 
Häll över nötterna i påsen med sockerblandningen. Förslut och skaka tills nötterna är täckta av kanelsocker. Sprid ut nötterna på bakplåtspapperet. Baka dem i ugnen i en timme. Rör om ibland så att de får färg på båda sidor. 
Låt nötterna svalna i rumstemperatur. Förvara dem torrt men inte i kylskåp. 

Vill du ge bort nötterna så lägg dem i en cellofanpåse och knyt ett band runt. På med ett bokmärke så ser det hela oändligt hemgjort och avancerat ut. Pyssligt värre och du tar hem en ammas pyssel- och DIY-poäng av de som får dem. Plus att de flesta ääälskar nötterna.




lördag 30 september 2017

Mer älsk och mindre hat

Demokrati är ett fint ord. Folkstyre. I många länder är det inte folket som styr utan någon eller några som tagit makten i egna händer. De förtrycker folket som inte ens får uttrycka sin åsikt utan risk för sina liv.

I Sverige vet vi inte riktigt hur bra vi har det. Yttrandefrihet, religionsfrihet, tryckfrihet och Allemansrätt och jag vet inte vad. Ett fritt land som är gott att leva i. 

De antidemokratiska rörelser som på senare tid fått skrämmande många anhängare passar inte i ett land som Sverige. Rörelser som ser ner på, som hatar och som vill utrota människor på grund av härkomst, sexuell läggning eller hudfärg. För att nämna några av de grunder dessa människor har för sitt hat.

Jag kommer aldrig att förstå hur de styrande i Sverige kan tillåta nazister att demonstrera. Det är ta mig fan ingen rättighet att uttrycka sitt hat - det är inte yttrandefrihet, utan hets mot folkgrupp och brott mot den värdegrund som vi, genom FN, har skrivit under på.

I min hemstad tillåts nazister i dag att demonstrera. Jag kommer inte att vara med av flera skäl som att jag har besök och att hunden som är på besök troligen inte skulle uppskatta demonstrationen. 

Mitt arbete mot dessa odemokratiska rörelser får istället ske i skolan, där jag jobbar. Varje dag ägnar jag åt att upplysa, informera om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Det får bli mitt bidrag till en bättre värld. En värld med mindre hat och mer älsk. I en sådan värld vill jag leva.