Potatissallad till Valborg

Hemma, i Blekinge, på min gata i stan... där tänder vi minsann alltid en eld på Valborgsmässoafton. Ja, inte på gatan i stan kanske men det eldas friskt lite här och var och man sjunger in våren (i år får de nog ta i från tårna om det ska bli nån vår alls). I Göteborg tänder man påskeldar. Punkt. Men inte den här påsken för då var det minsann eldningsförbud på grund av torka. Varför man eldar vid påsk här och inte vid Valborg är väl av samma skäl som att man säger munkar istället för gräddbullar. Man vill inte göra som alla andra, typ. Jag saknar fortfarande valborgselden fast jag bott här i nära trettio år nu.

 

Jag tänker dock elda lite i grillen på valborgskvällen och har bjudit in några riktigt goda vänner att delta. Det blir grillspett med kyckling, kött och grönsaker i variation. Dessutom en rökig grillsås gjord på krossade tomater, lök, morot, chili, allehanda andra kryddor och smaksatt med hickoryessens. Kokad till en tjock konsistens och mixad slät för att lätt passera gommen. 

En och annan drink blir det säkert också...

Till det grillade bjuder jag på potatissallad. Receptet på potatissalladen har jag hittat i AlltOmMat. Varför de kallar den för "mustik" är mystiskt... Ingen aning.

 

Färskpotatissallad mustik

...som räcker till 20 personer

2 kg små färskpotatisar

700 g blomkålsbuketter

2 msk olivolja

2 tsk salt

1 tsk svartpeppar, nymald

280 g bacon

400 g kronärtskockshjärtan

250 g körsbärstomater

350 g gröna oliver

200 g pesto genovese

100 g rucola

2 dl rostad lök

Tvätta potatisen. Dela blomkålen i lika stora bitar som potatisarna. Blanda potatis och blomkål med olja, salt och peppar på 1–2 långpannor med bakplåtspapper. Stek mitt i ugnen ca 30 min.

Strimla bacon och stek knaprigt. Låt rinna av på hushållspapper. Tina frysta kronärtskockor eller dela konserverade. Halvera tomaterna.

Blanda potatis och blomkål med peston. Låt kallna och blanda med övriga ingredienser utom rucola och lök. Ställ svalt fram till servering.

Blanda ner rucola och lök i potatissalladen precis före servering. 

TGR och Tigerkaka

Jag har en ny favoritaffär. TGR heter den och är en dansk kedja av butiker som säljer allt och inget och lite till. Kryddor, pärlor, smörgåskex, ljuslyktor, solglasögon, strumpor, lösmustascher, IPhone-skal... Det mesta helt enkelt och alltid säsongsanpassat. Alltså fler solglasögon nu än i december.

I somras när jag och stora F var på cykelsemester hittade vi en TGR-butik i Hjörring (trorjag att det var). Det var svårt att låta bli att handla för mycket - trots allt hade vi ju bara våra cykelväskor och så ryggsäcken då. Vi sa att det var synd att den butiken inte fanns i Göteborg, för den skulle ju verkligen sälja bra, åtminstone till oss då. När vi kom hem tog det inte många dagar förrän jag upptäckte att det FANNS en butik här hemma. Mitt på Avenyen. Där hade vi förklaringen till varför jag inte sett butiken förut. Jag undviker nämligen denna gata som, från att ha varit stans paradgata och stolthet, redgredierat till att bli en lång sträcka av asberusade ungdomar och vilsna turister, ibland i en otrevlig kombination... Jag cyklar ibland Avenyen upp men helst inte alltså.

Nu har TGR öppnat en butik även på torget nära där jag bor, och jag och lilla B slinker ofta in och köper en present till någon, en liten kryddpåse till oss själva eller bara nån ny och rolig grej. Pröva gärna deras smörgåskex med dill, oh lala! Perfekta att äta med lite god ost och kanske en klicka marmelad.

Från TGR till Tigerkaka. I veckan bakade jag Monika Ahlbergs goda Tigerkaka. Den är så god att den måste skrivas med versalt T i början. Färskost, mörk choklad, smör... Svärt att misslyckas då. Jag bakade min i en lite större form än vanligtvis; en hjärtformad silikonform och det blev alldeles utmärkt. Kakan är lite lätt kladdig i chokladpartierna och har en härligt tung konsistens. Jag satte fram den på bordet i fikarummet i fredags och det fanns en och annan arbetskamrat som nog petade i sig uppemot tre bitar. Det är ett betyg så gott som något.

KRÄMIG TIGERKAKA

4 ägg

2 dl strösocker

300 g mörk choklad, gärna 70%

200 g smör

3  1/2 dl vetemjöl

1/2 msk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

FYLLNING:

300 g färskost, tex Philadelphia

1 dl strösocker

2 ägg

2 msk vetemjöl

Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Smält smör och choklad till en jämn smet. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver. Tillsätt chokladsmeten och mjölblandningen till äggsmeten.

Häll ut smeten i en smord och bröad form. 

Blanda samman färskost, socker, ägg och vetemjöl till en jämn smet. Klicka ut ovanpå chokladsmeten. Kratta runt med en gaffel.

Grädda kakan på 175° i ca 35-40 minuter. Låt svalna under bakduk. Stjälp upp, skär i bitar och njut!

Gräddbullar eller munkar?

På mellanstadiet hade jag en fröken som hette Maj. Hon var tjock, pratade med linköpings-dialekt och hade ett runt månansikte. Fröken Maj var sträng och gammaldags, bara några år äldre än min mamma men så oändligt mycket äldre i både sätt och utseende. En gammal tant i mina ögon fast hon måste ha varit i min nuvarande ålder när hon var min fröken.

Fröken Maj läste om Nils Holgersson för oss i klassen och var en ganska traditionell fröken. Hon hade inget till övers för de svaga eleverna eller för de som busade. Hon kränkte dem ofta har jag nu i efterhand förstått och tog dem faktiskt i örat ibland, även om det var med ett lösare grepp än jag tror att hon önskat.

När fröken Maj skulle opereras (höften tror jag) fick vi en vikarie i flera veckor. Det var något oerhört, detta med en vikarie för vår fröken var liksom aldrig sjuk. Vikarien var en blond, ung och söt tjej som hette Bodil. Bodil läste modernare berättelser för oss, lät oss sjunga en sång ur den coola sjuttiotalsserien ”Lära för livet” och lärde oss att baka gräddbullar.

Bild från tidningen Baka

Jag var helt hänförd! Tänk att man kunde baka gräddbullar själv. Jag fick receptet och gick genast hem och gjorde jättegoda gräddbullar som jag pudrade med kakao. Sedan åt jag och familjen tills gelatinet sprutade ur öronen på oss. Det blev ju en hel plåt med bullar.

I Göteborg säger man inte gräddbullar utan ”munkar”. För mig är munkar detsamma som flottyrkokta munkar, dvs. donuts. Vad säger ni läsare? Munkar eller gräddbullar?

I senaste numret av Baka (ni tror väl snart att jag är sponsrad…) finns en massa recept på just gräddbullar. Det finns flera recept där man själv väljer botten och så smak på fyllningen så klart. Dekorationerna varierar också. Botten kan bestå av kex eller mördeg. Bullarna garneras med mörk choklad och guldspray eller vit choklad och små färgade godiskulor. Fyllningen får smak av blåbär eller kaffe för att nämna några. Blir ni sugna?

Här kommer en av bullarna ur tidningen.

Gräddbullar med lime

Botten

10 smörgåsrån

Fyllning

100 g äggvita (ca tre ägg)

150 g strösocker

Några droppar citronsaft

½ tsk äkta vaniljpulver

2 gelatinblad eller motsvarande vegetariskt alternativ

Rivet limeskal

Grön hushållsfärg

200 g vit choklad

Ta ut 20 rånbottnar av rånen med hjälp av en utstickare, ca 5 cm i diameter. Ett glas med skarp kant kan fungera.

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Vispa äggvitorna fluffiga med elvisp. Tillsätt några droppar citronsaft samt den gröna färgen. Ta en droppe i taget så att de inte blir illgröna! Tillsätt vanilj och socker, lite i taget under vispning. Vispa till en blank marängsmet.

Krama ur gelatinbladen och smält dem i mikron i ett par sekunder. Blanda ut dem med lite av marängsmeten för att jämna ut temperaturen. Vispa sedan ner gelatinet i marängsmeten. Vänd ner rivet limeskal (det stod inte hur mycket så det är väl efter behag) i smeten.

Häll fyllningen i en spritspåse med ca 1 ½ cm tyllöppning. Tryck ut marängen till en topp eller en spiralformad boll på var och en av de 20 rånbottnarna. Ställ gräddbullarna i kylskåp eller frys så att ytan torkar; minst en timme.

Smält 200 g vit choklad med 10 g matolja i ett vattenbad. Låt svalna till 35 grader. Doppa gräddbullarna i chokladen och vrid dem så att överflödig choklad rinner av. Toppa med grönt socker eller karamelliserad limezest. Jag har tyvärr inget recept på det sistnämnda men jag antar att det görs på samma sätt som när man karamelliserar vilken citrusfrukt som helst.

Jag tycker att dessa gräddbullar låter som en fantastisk blandning av sött och syrligt och ska definitivt pröva att göra dem en kväll framöver.

Slutligen ska jag väl tillägga att fröken Maj kom tillbaka med en ny höftled. Till hennes försvar ska sägas att när vi läste om Kina i geografin bjöd hon oss på att äta friterade myror och kokt ris med pinnar, så helt hopplöst gammaldags var hon ändå inte. 

Ett café med anor

I min lilla caféguide i Göteborg gör jag nu ett försök att beskriva ett av de äldsta caféerna i stan - Junggrens café på Kungsportsavenyen 37. Caféet kallas i folkmun för Jungans och har anor sedan 1865. Jungans är lite av ett "gubbfik" där äldre män kommer in ensamma, beställer en svart bryggkaffe och en macka rätt och slätt. Här finns inga croissanter, kaffedrinkar eller macarons. Inga cupcakes eller cake pops. Hit går man för att äta sig mätt och möjligen titta på de fina målningarna på väggarna. På väggarna finns flera äldre kända gäster genom åren, avbildade av konstnären Lars Gillis som till exempel skådespelerskan Hjördis Pettersson. Det sägs också att Carl Larsson ska ha druckit kaffe på Jungans men det har jag bara hört...

Bild: http://sv.wikipedia.org/wiki/Junggrens_Caf%C3%A9

På Jungans äter man rejäla smörgåsar med mycket pålägg. Inget trams med två korslagda oliver utan ordentligt med topping. Ett smärre berg av handskalade räkor eller en driva kyckling med tillbehör. Min favorit är den vegetariska kesosmörgåsen av rågbröd, med sallad, inlagd gurka, ananas och tomat. Ibland ber jag om en hög räkor på den och vips är den inte så vegetarisk längre. Men ack så god! Keson är blandad med majonnäs så den är inte så nyttig som den kan verka.

På åttiotalet, när det var tillåtet med rökning på caféer, satt det ofta äldre herrar och bolmade cigarr längst in i caféet. Jag avskydde rökning då som nu, och tyckte alltid att det var det enda dåliga med Jungans - all rök. Numera kan man fika överallt utan röklukt och jag glömmer nästan bort att det inte är så länge sedan det faktiskt röktes på caféer, pubar, restauranger osv. Det är nog en av de bättre lagarna som genomförts de senaste etthundra åren, tycker jag.

Jag sitter trots det helst inte i det trånga caféet och äter utan brukar köpa med en smörgås att äta hemma eller på jobbet. Det är egentligen världens enklaste macka att göra själv, men på något sätt vill jag förknippa just den kesosmörgåsen med Jungans. Hur är det med er? Gillar ni keso?

En fantastisk dag och kväll

Igår var en dag jag sent ska glömma. På eftermiddagen då solen tittade fram, precis då steg jag av spårvagnen på Drottningtorget i Göteborg. Jag skulle träffa tre vänner som jag aldrig förut träffat. Visst är det konstigt att man nu för tiden kan få vänner utan att förut ha mötts? Ja, jag som föddes på dinosauriernas tid (liksom Ankis och Håkans telefon) tycker i alla fall det.

Och där, mitt på Drottningtorget stod de! Tre fantastiska människor som jag tänkt så mycket om. En man och två kvinnor, som jag delat tankar med. Som jag sett på bild. Som jag beundrat för deras kunskaper om mat och härliga sätt att skriva, men också för att det i deras texter lyst igenom vilka varma och underbara människor de är.

Det var lite pirrigt och kändes ungefär som när man ser en kändis som man bara sett på TV eller i andra medier förut. "Oj, de finns på riktigt!" Liksom... Ungefär som om man skulle springa på Paolo Roberto mitt i Göteborg, utan att först fatta att det var han... Skillnaden är att jag vågade gå fram.

Vårt möte var underbart, härligt, inspirerande, roligt och värmde mig hela vägen in. En korvstoppande stilig man med glimten i ögat, en småländska med vackra och exotiska drag och ett härligt skratt och så en liten mörkögd rådjursliknande kvinna med en röst som fyller en med glädje! Och alla tre lika kloka och fyllda av värme och klokhet.

Anki, Håkan och Amy!

Vi fikade, pratade, skrattade och shoppade matlagningsprylar. Vi träffade andra underbara matbloggare (TACK Kim för att vi fick komma hem till ditt mysiga hem!) och gick på libanesisk restaurang och åt en massa goda små rätter, meze. Håkan hade dock lite problem att koncentrera sig när magdanserskans mage och andra behag hoppade strax jämte hans huvud, då han angrep grillspetten...

Jag var tvungen att åka hem redan halv elva, eftersom jag skulle packa och fixa inför resan till Örebro i dag. Om en timme far vi till stora F för att fira att hon har tagit examen i sin utbildning. Mer om detta senare, för nu måste jag packa tårtor och annat.

TACK kära Anki, Håkan och Amy för en härlig dag! Och tack ni som ordnade så att jag fick följa med på kvällen till Chateau Beirut. Mer om detta i ett senare inlägg. Nu åker jag till Örebro!

Baka - rena drömmen för kaknördar!

Jag har en bekännelse. Lakritskladdkakan jag lade ut recept på häromdagen, är inte den godaste Lakritskladdkakan jag har smakat... I senaste numret av tidningen Baka hittade jag nämligen ett annat recept som man skulle kunna säga höjde nivån ett par snäpp, jodå. Krämig, kladdig och toppad med en smet som ger en kladdkakeälskare ståpäls. Och lakritsälskare. Dekorerad med lakritsgodisar i receptet, men jag använde sega hallon och björnbär - en favorit i plockgodishyllan.

Bild: https://www.facebook.com/magasinetBAKA

Jag tog med kakan till jobbet för att inte smälla i mig den helt själv. Till detta bjöd jag varma hallon (så klart - inga baciller här inte) och vaniljglass. Någon tog lite grädde ur spraygrädden som alltid finns som reserv i mitt kök. Det är inte alltid jag hinner stå och vispa grädde på rasten mellan två lektioner.

Tidningen Baka är min favorit sedan en tid tillbaka. Bilderna är vackra och genomtänkta, bakverken varierade och det finns någonting för alla med en "sweet tooth". Min favorit i det här numret var gräddbullarna, men dem ska jag blogga om en annan dag.

Har ni inte spanat in den här tidningen än, så råder jag er att göra det. Det finns ofta specialerbjudanden på tre nummer för en ganska billig peng. 

Kladdkaka med lakrits & choklad (ur Baka nr 2, 2013)

Bild: Inscannad ut tidningen

Kakan

3 ägg

300 g strösocker

150 g smör

15 g vaniljsocker

40 g kakao

210 g vetemjöl

3 msk lakritspulver

40 g mörk sirap

Glasyr

6 stycken Käck (nej, den heter INTE Kick, den har alltid hetat Käck.)

60 g vispgrädde

100 g mörk choklad

100 g smör, rumsvarmt

Topping

Lakritsgodis eller något annat du gillar

Sätt ugnen på 175 g. Lägg smörpapper i botten på en springform så att kakan inte fastnar. Smörj kanterna på formen. Smält smöret. Vispa ihop ägg, socker och sirap. Blanda ner det smälta smöret i smeten. Tillsätt vetemjöl, vaniljsocker, kakao och lakritspulver. Rör till en jämn smet (inga mjölklumpar!). Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i ca 20 minuter. Ta ut kakan och låt den svalna.

Bryt lakritsen i mindre bitar. Om du inte får tag i Käck kan du istället använda 120 g lakritsfudge. Jag köpte min i plockgodisdisken. Koka upp grädden och smält sedan lakritsen på svag värme i grädden. Rör om då och då så att det inte bränns. Tillsätt choklad och smör och rör tills allt har smält till en jämn smet. Bred glasyren på den svala kakan och ställ kallt i två timmar innan du serverar den. 

Ostkaka med vanilj

Ikväll bloggar jag från min I-pad, så det blir inga bilder. Jag får den inte att lyda där, fast jag talar med stränga frökenrösten. Den där rösten som ALLTID funkar på mina elever, även de coolaste. Men inte min padda - den gör som den vill.

Ostkaka är väl inte min favorit men lilla B älskar denna smal-variant. Och jag älskar lilla B, så därför lagade jag den nu ikväll. Receptet kommer ursprungligen från Aftonbladets Viktklubb, tror jag.

Vaniljostkaka

3 ägg
3 msk potatismjöl
1 - 1 1/2 krm vaniljpulver
30 g hackad sötmandel
500 g keso
3 dl sojamjölk

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ägg med potatismjöl och vanilj så att det blir en slät smet utan klumpar. Rör ner de andra ingredienserna. Blanda väl.

Häll smeten i en ugnsform, gärna av silikon, och grädda i mitten av ugnen 60 - 90 minuter. Passa ostkakan så att den inte bränns ovanpå. Lägg på folie om den ser brun ut inna den stelnat.

Gräddningstiden varierar beroende på hur djup formen är.

Ett rättvist café med stil

I dag tänkte jag presentera mitt senaste favoritcafé i Göteborg. På Järntorget, denna knutpunkt mellan vattnet och Linnéstan, har ett café i kedjan Way Cup öppnat relativt nyligen. De serverar många olika godsaker, men själv har jag bara provat kaffe och kaka ännu. Målet är att servera rättvisemärkt mat och dryck, närproducerat och ekologiskt. Återvinning är också en grundpelare och jag älskar lamporna i kaffebaren längst in i caféet! Jag måste helt säkert tillverka några liknande nån gång i framtiden, när jag får en större lägenhet som kan göra dem rättvisa.

Bild: https://www.facebook.com/WayCup.se

På kvittot du får när du betalat finns en kod som du kan använda för att surfa på caféet. Jag satt där förra veckan och arbetade i en och en halv timme, med ett glas sojalatte och en liten fransk skapelse som kallas Clarfoutis. En paj-liknande liten bakelse med pistagenötter och bär. Jag tog bara lite, lite vispgrädde till - och det var väldans gott!


Caféets entrématta är tillverkad av gamla bildäck och barpallarna av PET-flaskor. Miljötänket går igenom hela konceptet, vilket jag gillar. Lokalens väggar pryds av såväl trasmattor som ger ett mjukt intryck, som gamla LP-skivor med retrokänsla.

Här trivs jag och får ni möjlighet tycker jag att ni ska slinka in, om så bara på en kaffe. Om fler caféer hade samma tänk som Way Cup skulle världen se lite bättre ut.

Min lilla kaka - mums!

Läs HÄR om du vill veta mer om Way Cup!

En fantastisk städerska med namn

På många arbetsplatser där jag har jobbat verkar städerskan/lokalvårdaren inte ha något namn. Jo, det är klart att han/hon har ett namn, men man pratar om honom/henne som "städerskan" eller "städaren". Är inte det konstigt??? Jag har aldrig hört någon arbetskamrat som benämner mig enbart som "svenskläraren".
På vår skola är all personal likvärdig, vill jag hoppas och tro. Alla har ett namn, alla jobbar för samma sak men på lite olika sätt. Utan rena lokaler kan eleverna inte lära sig något. Utan mat i magen orkar de inte med skoldagen. Utan en Studie- och yrkesvägledare får de inte veta hur de ska gå vidare med sina studier eller sitt yrkesliv.

Självklart är det fortfarande vi lärare som möter eleverna mest, i timmar räknat. Men utan vår underbara städerska Inga-Lisa skulle jag aldrig kunna undervisa mina elever. Hon är klok som en bok, rolig så att man nästan garvar ihjäl sig ibland och en fantastiskt trevlig arbetskamrat att prata med. Hon har dessutom ett mycket stort hjärta som har visat sig mer än en gång, då jag känt mig ledsen. Ingen kallar henne för städerskan. Hon är självklart Inga-Lisa för oss och med konferenser och fester och möten.

Det här inlägget är alltså en hyllning till Inga-Lisa och alla andra som jobbar i tysthet och som inte alltid får uppskattning för sitt arbete. Varken i ord eller lön...

Fulaste pirogerna i stan, men oj så goda!

Förra veckan fick jag smaka Inga-Lisas goda filo- och fetaostfrestelse. Den hade hon hittat i ett gammalt nummer av ICAs kundtidning Buffé. OMG vilken frestelse!!! Jag bestämde mig genast för att pröva denna i eget kök. Min version blev att stoppa fyllningen i smördeg istället, så att det blev piroger. Jag hade färdig smördeg och kavlade bara ut den lite till, skar fyrkanter som jag vek ihop till extremt fula piroger, som dock smakade himmelskt. Jag lade till ett par klyftor pressad vitlök när jag stekte löken eftersom jag, som Mårtenssons, inte KAN följa ett recept till punkt och pricka. Jag bara MÅSTE ändra lite.

Håll till godo. Veckans vego-mat som även får köttätare att gå i däck...

Inga-Lisas frestelse (ur Buffé, novembernumret 2006)

500 g fetaost

1 gul lök

(2 vitlöksklyftor för den som vill)

5 dl grekisk yoghurt

1 pkt fryst, tinad bladspenat (450 g)

2 ägg

1 dl olivolja

9 ark filodeg

Salt, svartpeppar

Olivolja till stekning och pensling

Sätt ugnen på 175 grader. Skala och hacka löken och stek den mjuk i olja. Fräs också den pressade vitlöken, utan att den tar färg. Blanda smulad fetaost, yoghurt, hackad bladspenat, ägg och lök. Smaka av med salt och peppar.

Pensla en långpanna med olja. Lägg ut 3 ark filodeg. Fördela hälften av ostblandningen på degarken. Lägg tre degark ovanpå och fördela resten av ostblandningen. Toppa med de tre resterande arken och pensla rikligt med olivolja.

Grädda i ugn 30 – 40 minuter tills filodegen har fått fin färg. Låt svalna något innan den skärs upp i bitar.

Lakritsdagen

I dag är det Lakritsens dag och jag tänkte rätt och slätt bjuda på ett recept på kladdkaka med lakrits för den som vill och vågar. Receptet hittade jag i dagens nummer av Svenska Dagbladet.

Foto: Sara Ringström/Aftonbladet

Kladdkaka med lakrits

150 gram smör

3 msk lakritspulver

3 st ägg

3 dl strösocker

2 msk sirap

2 dl vetemjöl

6 msk kakao

Dekoration

florsocker

1 ask hallon, eller physalis

1. Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret.

2. Vispa ihop ägg, socker, sirap, vetemjöl, kakao och lakritspulver.

3. Blanda ner det smälta smöret.

4. Häll smeten i en smord pajform.

5. Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 20-25 minuter.

Lakritspulver finns till exempel hos Essensspecialisten på Wallingatan i Stockholm eller på Panduro Hobby.

Recept: Sofia Mattsons

Foto: Sara Ringström/Aftonbladet

Café med ett annorlunda namn...

När lilla B var ungefär tolv år började vi åka på en mini-hotell-weekend, runt första advent. Vi åkte till Helsingborg en gång och till Karlskrona en gång, men de bästa gångerna vågar jag säga var de gånger vi var i Alingsås. På lagom avstånd från Göteborg ligger denna lilla pärla; en småstad värd namnet. Tåget dit tar väl ca fyrtiofem minuter och från stationen är det inte mer än fem minuters promenad till mitten av stan.

Vi har bott på olika hotell, även om det bästa var "Lilla Hotellet" ägt av en rödhårig äldre dam som påminde om Claire Wikholm. Hon var helt rufsig när hon öppnade för oss och smått fnissande erkände att hon tagit sig en tupplur på soffan mitt på blanka eftermiddagen. Personligt och gammaldags inrett i en äldre lägenhet och en frukost som inte på något sätt var lyxig, men så där genuin och myspysig. En liten farbror med skägg satt och åt ägg, som om han aldrig bott nån annanstans.

Lilla hotellet. Jag hittade ingen bättre bild från besöket där, haha!

Nu skulle ju detta handla om ett café och inte ett hotell, tänker ni. Lugn, bara lugn; det kommer. Jag måste bara förklara omständigheterna först.

Vid den här tiden arbetade jag på en skola där väldigt många barn talade arabiska som hemspråk, och där ordet "walla", dvs. "jag svär" användes frekvent. Detta användes särskilt när eleven i fråga ljög. Då sa han/hon "walla" och man kunde vara helt säker på att det där, det var inte sant...

Efter frukosten på lördagen gav vi oss ut på stan, jag och lilla B. Vi shoppade, tittade, drog in doften av kanel och andra julkryddor i diverse butiker. Bland annat ljuvliga "Balders hage" som ligger mitt i Alingsås. Fullastade med påsar och väskor bestämde vi oss för att fika. Denna lilla stad är nämligen fruktansvärt cafétät och det vimlar av riktiga små konditorier (som det hette förr innan latte och gofika kom). Vi slog in på en tvärgata till huvudgatan och lilla B tvärstannade och pekade: "Titta mamma! Där ligger Café Walla!" Nu var det inte riktigt så det hette, utan Café Viola som ligger på Nygatan 16. Jag skrattade en lång stund innan lilla B förstod vad som var så roligt.

Lilla B, tolv år, på Lilla Hotellet.

Vi har varit på Café Walla efter det och det känns nästan som ett svek att gå nån annanstans när vi är i Alingsås. Det är inget speciellt egentligen. Trångt och mysigt dock och det vanliga sortimentet. Bullar, kakor, smörgåsar och varma mackor. Kaffet är gott men smörgåsarna och kakorna minns jag faktiskt inte så de kan inte ha gjort ett bestående intryck. Men minnet av mina och lilla Bs adventsshopping och hotellövernattningar består. Fantastiska minnen för oss båda. En annan gång får jag blogga om när brandlarmet gick på Stadshotellet, mitt i natten...

Bojkott av fifflare

Först av allt måste jag bara tala om att jag från och med nu kommer att bojkotta cafékedjan Le Pain Francais, (läs själva) efter att ha fått reda på hur de utnyttjar människor med lönebidrag. De ser till att få en massa anställda med lönebidrag istället för att anställa människor på vanliga kontrakt. Då kan de nämligen tjäna feta pengar. Från tio miljoners omsättning till sextio miljoner. Nä, fy för sånt! Det vill jag inte bidra till!

Jag vill däremot gärna bidra med recept på lite goda kakor. Jag väljer ut ett spännande recept som jag fått från stora F. Ingrediensen rosenvatten brukar vara ganska lätt att få tag på i butiker med "invandrad" mat, om ni förstår vad jag menar. De härliga butikerna som doftar kanel, nybakat liba-bröd och där människor av många olika slag trängs. Olika färg på huden men samma färg på blodet och samma form på hjärtat...

Kakorna är i sin enkelhet några av de godaste småkakor jag har ätit (och jag har ätit många...). Omvandlingstabell för cups finns i slutet av receptet.

Gör alltid smeten i en vacker skål.

Stora Fs pistage- och rosvattenkakor

Blanda 1 1/4 cup socker, 1/2 cup rapsolja, 3 msk sojamjölk, 1 msk rosenvatten och 2 tsk vanilj. Tillsätt 1/2 cup majsstärkelse, 1 msk limejuice och 1 tsk rivet limeskal. Rör i 2 cups vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk salt 1/4 tsk malen kardemumma.

Rulla degen till små bollar och doppa dem i hackade pistagenötter (jag har inget mått här, blir det över så spara till morgonmüslin). Platta till dem lätt och grädda i 175 graders ugnsvärme, ca 13 minuter. De är mjuka när de tas ut ur ugnen men stelnar efter en stund.

Dessa kakor är helt veganska och passar även den som är allergisk mot t.ex. mjölk eller ägg.

Olja: 1 cup = 224 gram
Vetemjöl: 1 cup = 125 gram
Strösocker: 1 cup = 200 gram

För majsstärkelse hittade jag ingen vikt, men jag brukar ta ungefär detsamma som vetemjöl.

Källa: http://wiki.answers.com/Q/How_many_grams_are_in_a_cup

Ett ljus i mörkret

Ikväll tänder jag ett ljus för en ung man, som jag kände en gång. Då var han en liten busig pojke som inte kunde sitta stilla och inte vara tyst. Han var fullkomligt omöjlig i vissas ögon men mitt hjärta rörde han. Trots att jag blev galen på honom kunde jag inte låta bli att tycka om honom. Hans inre lyste igenom. En liten snäll, men rädd pojke som bråkade för att bli sedd. Han var bara bra på att busa och nåt ska man ju vara bra på.

Den lille pojken växte upp och formades av en tradition som gjorde honom hård och svår att resonera med. Han ställde sig bakom principer som jag själv aldrig skulle kunna kompromissa med. Han var tvungen på grund av familjen. Familjen gick före allt.

Igår fick jag veta att den lille, store killen stupat som frihetskämpe i ett fasansfullt krig. Ett meningslöst krig, som ju alla krig är. Krig som inte har några vinnare utan enbart förlorare. Krig som utplånar människor för deras tro och övertygelse. I jakt på makt.

Som religionslärare blir jag allt mer styrkt i min tro. Inte en religiös tro utan min tro på att jag som lärare ändå måste jobba på att förändra och upplysa, diskutera och konfrontera unga människor så att de åtminstone får veta att de har ett val. Inte alla väljer något som går emot den egna traditionen. Men någon. Ibland. Som flickan som ville gå estet-programmet, men inte vågade för att hon inte ville vara enda tjejen med slöja på skolan. Jag peppade och stöttade. Hon vågade och jag gick till hennes student och gav henne en liten present. Hon sken som solen och i dag jobbar hon med feminism inom sin religion, en inte helt lätt uppgift för en muslimsk ung kvinna.

Jag kund inte stötta den unge man som dog i krig igår. Man kan inte hjälpa alla. Det får ibland räcka med att göra så gott man kan. Det här inlägget är till dig, M, och jag hoppas att du nu är i ditt paradis. Din tid på jorden blev alltför kort. Jag tänder ett ljus för dig ikväll.

Café-liv i Göteborg

Nu när våren står för dörren (ja, nästan i alla fall) så tänkte jag blogga om några caféer i Göteborg, värda ett besök för den fikasugne. Här kommer det första:

Gott kaffe men också mat. Bild från hemsidan.

Kafé Vanilj ligger på Kyrkogatan i centrala Göteborg och är ett café med hemlagade maträtter samt pajer, kakor och annat mumsigt för den hungrige eller för den som bara vill äta något litet. Caféet sätter en ära i att personalen själv bakar och lagar allt på plats, och vill du göra en specialbeställning på grund av till exempel allergi brukar de ordna det. Det finns också alltid en LCHF-rätt för den som önskar det.

Pajen är en favorit hos många. Bild från hemsidan.

Det finns ett flertal sittplatser inomhus och även om entrén innebär en trappa upp, kan man ta sig in via gården där man också kan sitta och fika när det är fint väder. Undvik rusningstid som lunchtid om du kan, för då är det oftast svårt att få en bra sittplats. Å andra sidan är det värt att vänta lite på en plats då maten är väldigt god och smakrik. Jag har själv alltid varit mycket nöjd med allt jag har ätit på caféet och det är mycket mat och bra kryddat.

Caféet har även rättigheter att servera vin och öl och för den som önskar en after work ordnas det om man ser till att boka en sådan. På söndagar mellan 13 och 15 är det kakbuffé för den som har svårt att välja vilken kaka man helst vill ha. Alla kakmonster lär bli mer än nöjda...

Det finns också ett hotell som heter Vanilj i samma hus, men av förklarliga skäl bor jag inte på hotell i min hemstad. En vän till mig brukar dock bo där och är mycket nöjd.

Paj med päron och ädelost och återvunnet över hela vägen...

I dag blir det ett recept rätt och slätt. Jag är lite ilsk till humöret och ska nog inte blogga så mycket. Risk finns att jag häver ur mig ungefär det jag sa i morse, då sop-påsen sprack på väg till återvinningen. Papper, tidningar, äggkartonger flödade över vägen. Positiv som jag försöker vara, sa jag till mig själv att det ju ändå var väldans bra att det hände så nära återvinningskärlen och inte mitt emellan bostaden och återvinningen... 

Den här pajen gjorde vi i påskas och den var rysligt god. Kram till er alla - jag återkommer när jag hämtat mig lite...

Ädelostpaj med stekta päron

250 g färsk och kyld pajdeg
2 fasta päron
2 msk smör
2 frp ädelost
3 ägg
3 dl mjölk
1 tsk salt
2 krm svartpeppar

Sätt ugnen på 175 grader. Klär en pajform med pajdegen och grädda den i 10 minuter. Skala och kärna ur päronen. Skär dem i tärningar eller skivor och stek dem i smör. Smula osten och blanda med äggen som du vispat upp. Blanda också ner mjölk och päron. Krydda med salt och peppar.

Häll allt i pajskalet och grädda mitt i ugnen i ca 20 - 25 minuter. Servera pajen med kallskuret kött eller något vegetariskt alternativ. Man kan också göra som vi och äta den istället för potatis till grillat.

Kexiga kex

I dag ska ni få ett recept på begäran. Det är min fina kexiga bloggvän, Queen of Kammebornia som bett om receptet på några kex jag bakade strax före påsk. I Göteborg betyder "kexig" att man är snygg.

Kex är så bra att ha i en burk i köket, när man blir sugen på nåt sött men inte vill svulla i sig en bulle eller nåt mer kaloririkt före maten t.ex. Bullar är bra, kex är bra och var sak på sin plats. Jag förvarar mina kex  i en fin glasburk i tre våningar. Kex underst, skorpor i mitten och Finn crisp överst. Allt man behöver för sin kurrande mage.

Och så dagens heta fråga: Säger ni kex med K, eller kex med Tje-ljud?

Receptet har jag lånat från bloggerskan Sweet Passion. Min blev inte lika kexiga som hennes men goda blev de!

Vaniljkex

80 g rumstemp. smör
120 g strösocker
1 ägg
180 g vetemjöl
1 tsk vaniljsocker

Vispa smöret och sockret tillsammans tills det blir vitt och fluffigt. Vispa i ägget.
Blanda  mjöl och vaniljsockret och blanda allt till en deg. Låt degen vila i kylskåpet i minst två timmar. Jag lät den vila över natten.

Kavla ut degen riktigt tunt om du vill ha tunna kex. Jag har en stans från Bagaren och Kocken som jag använde. Det går att sätta bokstäver i kombination på den så att det blir text på kexen. I år blev det Happy easter, eftersom det saknades ett Å för Glad påsk. Jag gjorde också några kex som små blommor och skickade som present. Som ett blomsterbud, fast godare…

Jag kavlar alltid på min marmorskiva för då är det lätt att lossa kakorna utan att behöva använda för mycket mjöl som gör dem torra.

Grädda dem i 180 graders ugnsvärme, mitt i ugnen. Passa dem noga så att de inte får för mycket färg. Jag lät mina få en gnutta brunt i kanterna. Låt svalna och förvara torrt i en vacker burk. Och ge bort i fina cellofanpåsar. Inget är bättre än hembakta kakor!

Underbart är kort, och kort är underbart!

Det kom ett kort i mitt brevinkast. Ett jättefint tackkort med läskande framsida. Jag blev så sugen på Pommac igen. Vi kallade det för läsk när jag var barn, i Kalle Anka-tidningen kallades kolsyrad dryck för läskeblask medan man i Göteborg sa och säger "dricka". Det säger man om alla typer av läsk, festisar osv.

Jag tittade och tittade på kortet, lät mig förföras av färgerna, frukten och kvinnans andäktiga eller extatiska uttryck. Hon till och med smeker sig själv lite lätt på bröstkorgen... Och texten: Drick mer frukt! Det hade inte funkat i dag, eller hur? Alla vet ju att det är mer frukt i ett jordgubbsläppglans än i en läskedryck... Och att det är mer socker än någonting annat i densamma. Ordet sockerchock passar bättre som undertext.

Men så gott det var med en kall Pommac i syrénbersån där hos mormor. Rulltårta och syltkakor att mumsa på och så Pommac. Fast bara en halv, aldrig en hel flaska. 33 cl Pommac var alldeles för mycket, även till fest. Man delade, mätte och hällde över mellan glasen. Drack, njöt och fick kolsyra i näsan.

Champis var också gott men lite mer vuxensmak. Zingo och Cola kom senare och var lite nytt och spännande. Hos oss var det mest Apotekarnes (en av mina elever undrade vem den där Arne var?) och varför drickorna var uppkallade efter honom. Hallonsoda, Sockerdricka, Fruktsoda, Päronsoda... Vilken gillade ni bäst, ni som har några år på nacken? Och ni som är yngre - vilka drickor har ni ni minnen av? Vira Blåtira eller någon annan?

Inget aprilskämt!

Igår var det första april, men jag blev inte lurad av någon. Ja, inte som jag vet i alla fall. Kanske finns det någon som går och skrockar över sitt "lur" ännu, fast jag inte har fattat att jag blev lurad.

I vår familj glömmer vi aldrig att det är första april. Skälet till det är vår lilla B som föddes detta datum för tjugo år sedan. I dag, för precis tjugo år sedan, låg jag på BB med en rund bebis på min arm. Hon var ganska stor, 4 320 gram, och en präktig flicka. Första veckorna hade hon inget namn, för vi kunde inte enas om vilket namn hon skulle ha. Jag tyckte Ebba eller Maja, men pappa C kände en tant som hette Ebba och som var en av de värsta han hade träffat (censur på vad han egentligen sa...).

Stora F ville att bebisen skulle heta Bella. Hon var tvärsäker på detta, och jag klurade ut varför, så småningom. Jo, för vi läste alltid böckerna om Gustav och Bella. Ja, och eftersom vi hade pojknamnet Gustav på förslag, så var det självklart för stora F att om det inte blev en Gustav så blev det ju en Bella. Det kan ju var och en förstå.

Hon låg där på min arm, lilla B, och tittade på mig med den nyföddas outgrundliga blick. Vi knöt band där, i våra ensamma stunder. Hon var inte många veckor när hon började göra ljud under amningen. När hon ätit en stund släppte hon taget och kikade upp på mig, liksom under lugg fast hon var helt flintis. Hon formade munnen som en liten strut och liksom kurrade mot mig. Jag tyckte att det var helt enastående och min mamma nästan grät när hon hörde det, minns jag.

Stora F var en storasyster att lita på. Redig och händig och självgående på många sätt. Hon ammade sin docka lilla Anna med stort allvar och vi körde vagn jämsides hemma i vårt bostadsområde. Det var påsk och varmt och vi grillade korv på altanen medan lilla B låg i sin vagn. Alla fick sitt.

Bild från farmors videofilm. Hon hittade dock inget i näsan...

Lilla B växte och blev en rolig unge. Hon ville gärna klä av sig och springa naken, hon lagade "mat" vid farmors diskbänk och klädde ut sig till prinsessa i de mest fantastiska kreationer. Hon skulle bli mamma när hon blev stor, sa hon. Hon såg filmen Lejonkungen varje dag, lekte med dockor tills hon stupade av trötthet. Hon dödade nyckelpigor, rymde till grannen så att jag nästan fick hjärtfel, fastnade med rumpan i gungan och fick hällas ur för att lossna. Hon gjorde så mycket att J:s son en gång sa: "B, hur lyckas du?" Detta har blivit något av ett talesätt när det gäller lilla B...

Nu fyllde alltså lilla B tjugo år igår. Hon är vuxen och jag har inte längre någon tonåring hemma. Det känns vemodigt att mina barn inte längre är barn, utan vuxna människor. Trots det känns det bra. Lilla Bs utveckling från en liten rund tok-Fia till osäker tonåring och nu förvandlad till en ung svanprinsessa med livet framför sig. En vacker tjej med många talanger och den största av alla är hennes omtänksamhet. Lilla B är en otroligt omtänksam människa som gärna överraskar med presenter och goda gärningar. Hon har mer än en gång fått mig att börja gråta av rörelse över hennes omtanke om mig. Hon har dessutom fått mig att gråta av skratt ett antal gånger. Inte minst hennes version av "Bered en väg för Herran" sjungen med en trollröst som inte går att beskriva. Då trodde jag på fullt allvar att jag skulle kvävas av skratt.

Bild: Lilla B själv

Detta inlägg är en hyllning till dig, lilla B! Du gör mig stolt varje dag och jag älskar dig till solen och tillbaks igen. Jag är så tacksam över att jag får vara din mamma!