måndag 11 maj 2015

Två sidor av samma mynt

Det finns nästan alltid två sidor av en sak. Jag har funderat på detta mycket den senaste veckan; hur man kan betrakta det halvfulla eller halvtomma glaset. Hur ska man förhålla sig till saker och ting? Orkar man alltid försöka vara positivt inställd eller är det okej att ibland bara få tycka att allt är rätt jobbigt? Är ni alltid positiva och glada? Klart att ni inte är - ni är väl också människor. 

Ringblomma, i brist på maskrosbild...
Ta till exempel den där gröna slänten översållad med solgula maskrosor som sträcker sig mot skyn i vårsolen. Du ser den genom bussfönstret på väg hem från jobbet och känner hur våren har kommit och hur vackert det är med allt det gula.

När du kommer hem och går ut på altanen med en kopp kaffe ser du att även din gräsmatta är full av de solgula rosorna och slås av att här är det ogräs snarare än en skönhetsupplevelse och ett vårtecken. En tacksamhetens tanke går till grannen som donerat sin förlängda maskrosuppdragare till oss, efter att själv ha byggt en altan över hela sin uteplats. Min rygg kommer att sparas när jag drar upp ogräset jag nyss tyckte var så vackert.

Ett annat exempel är den gulliga ungen i Youtube-klippet, som skriker när lillebror biter honom i fingret. Vi tittar igenkännande och ler och tycker att både Charlie och storebror är gulliga. Frasen ”Charlie bit my finger” känner väl alla till nu!?

Sen åker man hem från jobbet och hämtar ungarna på dagis. På vägen hem biter lilla Greta storebror Kalle i fingret och han skriker så att alla i bussen blir totalt lomhörda. När du går av bussen är du helt genomsvettig och varken du, Kalle eller nån annan på bussen tycker att händelsen var något att le åt. Charlie och hans storebror skänker du inte en tanke.
Min lillebror bet mig inte men pinkade i badvattnet...


Spårvagnar är en annan grej som det definitivt finns två sätt att se på. När man inte bor i Göteborg är spårvagnar något mysigt, lite pittoreskt färdmedel som skramlar fram lite planlöst på väg till Liseberg. Man ser fram emot att kliva på och få en stilla och skön åktur tillsammans med goa gubbar och för all del också gummor.

När man bott i Göteborg ett tag och måste ta spårvagnen till jobbet slås man av hur fruktansvärt omysigt det är. Vagnen är sen för det låg en pinne över spåret nånstans på vägen. När du går på är vagnen knökfull och din plats blir beredvid en jäkligt go gubbe som heter Conny och som definitivt inte har lämnat nåt halvfullt glas bakom sig. Han luktar sådär och tjötar hål i huvudet på dig under färden. Resan tar en halv evighet eftersom vagnen stannar precis överallt och när du väl är framme upptäcker du att det har börjat regna och paraplyet ligger kvar bredvid Conny som till avskedsfras levererade ”E du go eller? Ska du redan av lella vännen? Ha en himla käck dag nu!”


Nu kanske ni tycker att jag är lite gnällig? Lugn, bara lugn! Det finns två sidor av mig också. I dag väljer jag att vara glad trots en del motigheter. Glad att just ni tittade in här och orkade ta er igenom det här inlägget.  

16 kommentarer:

  1. Du är ett klokt fruntimmer av bästa årgång.
    Ha det gott, vi hörs. Hurra!
    Kram, S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bästa årgång som du själv, finaste S! Kram och tack!

      Radera
  2. Haha men du kan verkligen skriva så himla bra! Jag läste och log hela tiden! Du borde skriva krönikor och det här var inte ett endaste dugg gnälligt! Mera sånt Erika! :))

    Kram kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskar att skriva krönikor. Önskar bara att jag hade en journalistutbildning att dra till med så att någon tidning nappade. Kram och tack snälla du!

      Radera
  3. Dessutom hög igenkänningsfaktor!

    SvaraRadera
  4. Trevlig och igenkännande läsning!

    SvaraRadera
  5. Ha, ha, oj vad jag känner igen mig! Maskrosor, lillebror, skrikande barn, och "goa gubbar" på spårvagnen. Jag försöker se livet från den positiva sidan, men vissa dagar orkar man bara inte. Och det tycker jag är helt OK. Jag kan tycka att om man får "gnälla av sig" eller "få det arga ur sig" så mår man bättre efteråt. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, vissa dagar orkar man bara inte. Och så måste det få vara!

      Radera
  6. Bästa någonsin Erika! Så bra du ÄR!
    Love you <3
    (Vem är jag då? Gerd förstås)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Du är så himla go! Kram och tusen tack!

      Radera
  7. Riktigt bra tankar som du verkligen fått ner himla bra, Erika! Du har tumme med pennan du, eller kanske tangenterna, och en otrolig talang för att få oss att le igenkännande och nicka här under högläsningen.
    Vi får nog ta några djupa, filosofiska snack snart - och säkert ta och tömma det halvfulla glaset!

    Kramar i massor till dej och bästaste J <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla ni! Ja, snart smäller det! Åh, vad vi ska mysa! Kram!

      Radera
  8. Ett sånt bra inlägg, precis så är det finis. Ha en mysig resa nu, och njut av att fylla år och vara mitt i livet. Själv fyller jag ju också jämnt snart, det är med skräckblandad förtjusning jag gör det ; ) 40 år herregud var tog tiden vägen? kram Sofia

    SvaraRadera
  9. Tack söta Sofia! Det känn som tio liv sedan jag fyllde 40! Så mycket har hänt. Livet springer iväg. Kram!

    SvaraRadera
  10. Hahaha... underbart! Du e la go! : )

    SvaraRadera