Jag som älskar att baka ska i dag uppvakta ett annat bakverk, nämligen en
nybakad student. I skrivande stund sitter han förmodligen och dricker champagne (eller nåt bubbel ditåt) med sina klasskamrater. (Champagnefrukost - jag minns inte ens om vi hade nån sån när jag tog studenten?) Han springer ut med mössan på, klockan ett men jag ska uppvakta honom först efter jobbet. Vi har köpt fina glas som jag hoppas att han ska ha glädje av.
 |
| Lille A för några år sen, med cool frisyr... |
Lille A var sju år när jag träffade honom första gången. Liten och go med gropar i de runda kinderna. Tokig i godis och TV-spel och att bygga med lego. En liten sockerråtta med bus i blick och skrubbsår på knäna. Han åkte in-lines och glömde hos vem han lagt sina skor, somnade i soffan då vi tittade på Robinson och vaknade morgonen därpå klockan sex av att hans storebror ville brottas. Under vilda tjut från TV-rummet, rusade hans far (jätteglad att vakna kl. sex en lördag) till undsättning och med en (hrm) kraftig förmaning. Lille A älskade "sås och sylt" och drack sås direkt ur såssnipan i smyg. Han slickade ren dessertskålen med en teknik som skulle göra vilken godissugen vovve som helst avis.
Lille A är vår siste student, om jag räknar alla våra fyra barn, mina och J:s. Lille A är nu rätt stor. Lång som en fura och snygg som jag vet inte vad. Han har en vacker flickvän och ska sommarjobba efter studenten. Vad det sedan blir av honom vet vi inte än, men jag är säker på att det blir något bra. Han har så många kvalitéer och även om han är minstingen är han att räkna med.
Jag är stolt även om jag inte kan komma på någonting jag har gjort för att bidra till denne unge mans utveckling. Han har själv tagit sig i mål nu och det gör mig stolt.
Grattis Lille A - du är så himla bra!
