Krabbmums på kålrot med ingefära och koriander! Förrätt på Vann spa. |
Den här sommaren har jag inte bott hemma hos någon vän utan mest på hotell och något vandrarhem. Jag bor gärna hemma hos folk, men sover oftast rätt illa och tycker att det är jobbigt när man inte kan knata upp och göra saker tidigt på morgonen om det är svårt att sova. Jag läste i min bok Värdinnans ABC, denna ovärderliga guide i livet, att det finns oerhört många regler om man har nattgäster. Här några smakprov:
Boken låter meddela att om en gäst stannar en natt, är det gästen som ska berätta vad hen vill ha att äta till frukost men om det gäller en längre tid är det anpassning som gäller. Man bör inte med en min insinuera att man hellre vill ha kaffe än te på morgonen, om nu värdfolket dricker te. Som värdinna bör man inte fråga "söta Lisa, du äter väl välling?" utan bara servera. HU, säger jag då. Välling skulle nog få mig att vomera omgående om jag tvingades äta/dricka det. Då skulle jag nog missa det som boken menar är poängen med att tacka ja till allt - nämligen oändliga inbjudningar.
Värt att notera är också att man faktiskt kan föreslå sin övernattande gäster att delta i hushållsarbetet genom att t.ex. sprita ärter, sy med mera. Däremot kan inte värdinnan "pretendera att gästen alltid skall stå till reds att hjälpa". Tro det, tänker jag då. Pretendera minsann. Jaha.
Gästen får inte heller besvära tjänarna (J?) med diverse krav som till exempel att få fläckar borttagna eller göra puddingar eller sy på handdukar. Inte heller ska man hänga värdfolket i hasorna, men inte stänga in sig på rummet. Lagom är bäst. När sedan gonggongen ljuder är de viktigt att komma punktligt till måltiden. Inte söla utan se till att byta om till middagen i tid. Detta också för att tjänarna under middagen ska hinna se till att gästens skor är nyborstade och att reskappan är avborstad.
J har MÅÅÅNGA jackor och skor... |
Pretendera, vilket underbart ord! Vi hyrde en helt underbar gammal lägenhet i Visby förra veckan och där var det sex hyllor i köksskåpet och alla sex hyllorna hade olika sorters hyllpapper, det tyckte jag var fint - men jag tror inte att de bytte mellan varje familj som hyrde :) Stor varm kram till dig!
SvaraRaderaÅh, jag älskar hyllpapper! I vår kolonistuga hade vi det. Så fint! Och i mormors gamla byrå fanns papperet kvar när jag ärvde den av henne. Kram!
RaderaUnderbar läsning! Vilken tur att inte Värdinnans ABC gäller idag! Då hade G och jag fått klara oss utan alla roliga besök på torpet i sommar! Kram bp
SvaraRaderaHerrejisses, vilken tur att ni inte övernattade i vårt kök när n var här då. Vi som varken har tjänare, ärtor att sprita eller gong-gong, hur skulle det gå?
SvaraRaderaLåter som två härliga spadagar, men du vet väl att de där rynkorna som inte försvinner är livsbevis, de sitter där för att visa att du har upplevt, skrattat, gråtit och levt livet.
Kramar