Mycket har hänt på en månad och jag har inte
orkat/hunnit/haft inspiration att skriva mer om bloggträffen i Falkenberg. Det
var så fantastiskt och givande att det är svårt att sätta ord på alltihop. Dag
två blev hur som helst en otroligt intressant dag då jag lärde mig en massa nya
saker.
Vi var på chokladprovning på Suseå choklad, vilket var en
trevlig upplevelse. Susanne som är butiksansvarig och sommelier guidade oss
igenom chokladens underbara värld och vi smakade på olika varianter av denna
gudagåva. Pralinerna vi fick var tillverkade för hand i Falkenberg och de
smakade verkligen mer! Fläder, björnbär och annat mumsigt. Dock var alla
väldans mätta efter frukostbuffen på hotellet, så en del av chokladen fick
följa med oss i små cellofanpåsar istället för att hamna i magen direkt.
Suseå choklad är väl värt ett besök, även om man inte bokat
in sig för en provning. De säljer vinäger, kvalitetschips, marmelad,
knäckebröd, kaffe, godis och naturligtvis choklad av god kvalitet och av många
olika sorter. Jag inhandlade såväl engelska chips från Yorkshire, som marmelad och choklad.
Efter denna kulinariska start på dagen for vi vidare mot Ugglarps grönt som bjöd på delikatesser av ett helt annat slag. Mikael Jidenholm berättade om sin vision och hur han har förverkligat sin dröm om att odla grönt som håller hög kvalitet och som levereras till butiker och restauranger som bryr sig om varifrån deras varor kommer. Alla vi matbloggare var fullt eniga med Mikael om att mat ska vara en upplevelse och att det är viktigt att grönsaker är både vackra och goda och att de odlas med kärlek och omsorg.
Ugglarps grönt består av visionärer som tänker framåt men som samtidigt förvaltar vårt svenska arv och blandar gammalt beprövat med ny och spännande utveckling. Man har planer på att öppna restaurang där besökarna ska kunna få ta del av det sköna gröna som växer på gården. Vi fick se många fina plantor och lärde oss om hur man kan ta tillvara till exempel en brysselkålplanta på ett nytt sätt, så att den utnyttjas till max. Kålen var både god och vacker - det fick vi erfara senare på kvällen då vi åt av den på en lokal restaurang.
Sedan tog Malin med oss till Slöinge kafferosteri där vi fick smaka på det egenrostade kaffet och en lunchsmörgås. Daniel berättade om kaffe, bönor och vad det egentligen är för skillnad mellan kaffepaketet du bär hem från matbutiken, och kaffet du köper hos honom. Han brinner verkligen för kaffe och rostar sina bönor i ett gammalt hus som han också driver som pensionat. Nyfiken som jag är kikade jag in i ett av rummen som stod öppet och där såg himla mysigt ut. Gamla möbler och en genuin känsla av hemtrevnad. HÄR hittar du priser om du är intresserad av att boka. Jag ska definitivt ta med mig J till sommaren och besöka denna pärla!
Slöinge kafferosteri är ett mikrorosteri som rostar specialkaffe och säljer det dels i det egna rosteriet, men också hos flera av de lokala restaurangerna och butikerna.
Min favorit under den sörplande kaffeprovningen var ett kaffe från Honduras med lite karamellig ton och chokladsmak. Just de fruktiga kaffesorterna verkar vara det som passar mig bäst. Kanske för att jag uppskattar en bit choklad till kaffet.
Alla deltagare sörplade, smakade och hummade mycket seriöst under tålmodig ledning av Daniel. Fotograferandet var nästan en lika viktig del som smakandet ibland. Djup koncentration företogs hos flera bloggare som lade pannorna i veck och vek sig dubbla för att få den bästa bilden till bloggen och Instagram. Ni som följer mig vet att min blogg koncentrerar sig på det skrivna ordet snarare än bilder, inte minst då jag saknar en bra kamera.
Något toppade av koffein fortsatte vi till Solhaga stenugnsbageri. Förväntningarna var höga på detta besök, åtminstone hos mig som är kass på att baka bröd. Här arbetar Sara som också har en blogg där hon tipsar om brödbak och annat spännande. Bland annat finns där inlägg om trevliga matbloggares besök. Du kan också följa Sara på Facebook om du är intresserad av bra knep då det gäller recept, hur man snittar bröd och limpor på bästa sätt.
 |
| Sara beundrar hur Helena format sin baguette... |
Sara är en varm och härlig person som fick oss att känna oss mycket välkomna. Alla fick varsin degbit och skulle sedan baka ut varsin baguette efter att Sara visat hur man skulle göra. Det var inte helt enkelt och vissa fick till riktigt spännande former. Drakar och annat onämnbart.
Jag köpte en brödsnittare med vasst rakblad för att kunna upprepa Saras tjusiga snitt även på hemmaplan. Baguetterna blev riktigt goda och hyfsat vackra tycker jag. Ugnen har ju stor betydelse för gräddningen och enligt Sara ska man alltid baka baguetter på het plåt så att de blir ordentligt genombakade från undersidan också.
Innan vi åkte fick vi som ville med oss surdegsstart i en påse. Denna låg i min väska och puttrade tills jag kom hem och matade den. Råger heter den och har hittills blivit bröd tre gånger sedan jag fick den.
Det gäller att öva och öva på att baka bröd. jag har en termometer och tar tempen på limporna innan jag tar ut dem ur ugnen. Ibland jäser de bättre än annars och ibland blir de plattare än vanligt. Detta är en del av tjusningen med att baka bröd.
Jag var helt utmattad efter alla dessa underbara matupplevelser och vilade en stund på hotellrummet innan det var dags att åka till Prostens pizza - den mytomspunna restaurangen som drivs av matkonstnären Lisa Lemke och hennes man.
Restaurangen har öppet ungefär två helger i månaden vilket gör att det är oerhört svårt att boka bord. När de nya bokningarna släpps brukar det ta fem minuter ungefär, innan det är fullbokat. Malin bokade in oss låååångt i förväg och det är jag så tacksam för.
Maten hos Prostens är något utöver det vanliga. Pizzorna har den tunnaste botten och degen levereras från Solhaga steunugnsbagri så klart. I den här bygden hjälps man åt att driva verksamheterna. Kaffe är naturligtvis från Slöinge kafferosteri och grönsakerna kommer från... ja, rätt gissat - Ugglarps grönt.
Vi åt först lite plockgodis från trakten, serverat på träskärbrädor. Där fanns ostar, älgkött, skinkor, oliver och bröd. Allt närproducerat efter bästa förmåga. Det var vansinnigt gott och svårt att inte äta sig mätt på bara detta. Men den som väntade på något gott väntade sannerligen inte förgäves. För sen kom pizzorna...
 |
| Plockmat från trakten |
Prostens pizzor liknar inga andra pizzor jag har smakat. Toppingen varierar efter säsong och tillgång. På en av härligheterna låg tunt skivad potatis och salvia. Lisa kallade denna för pizza bianco (vit) vilket den också var eftersom tomatsåsen saknades. Eller... den saknades inte. Pizzan var den allra godaste av de vi åt den här kvällen, även om de andra också var av mycket hög klass. Älgfilé, lax, räkor, brysselkålsblad och annat gott slank utan besvär ner i våra magar. Och tomatsåsen! Det är konstigt att så mycket gott kan få plats i samma mage!
När vi åkte till hotellet den kvällen var det som om en mätt tystnad lade sig över somliga av oss. Det var inga problem att somna till havets sus, mätt som en gnu och nöjd med dagens upplevelser.
Dagen därpå tog vi farväl för den här gången och avslutade med ett besök i Annies stuga i Glommen - en av de mysigaste butiker jag någonsin besökt. Gör det i sommar när ni semestrar i Falkenberg, för nu är ni väl övertygade om att trakten är värd ett besök!?
